med anledning av förs. 1993/94:RR9 Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadspolitiken

Motion 1993/94:A73 av Ingela Thalén m.fl. (s)

Riksdagens revisorers granskningsrapport 1993/94:1,
Arbetsmarknadspolitik -- en granskning av åtgärder mot
arbetslöshet, är ett intressant underlag för en fortsatt
diskussion om och utveckling av arbetsmarknadspolitiken.
Detta gäller även om vi är kritiska till vissa slutsatser som
dras i rapporten.

I revisorernas övervägande med anledning av
granskningsrapporten framförs synpunkter som gäller såväl
den allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken,
uppföljning och kontroll samt ersättningsnivåer och
bidragssystem.

Vi delar revisorernas uppfattning att
arbetsmarknadspolitiken fått ta ett alltför stort ansvar för
arbetslöshetsbekämpningen under den pågående
lågkonjunkturen. Andra insatser inom övriga
politikområden behöver komplettera
arbetsmarknadspolitiken.

Denna syn återspeglas i de förslag som
socialdemokraterna vid upprepade tillfällen presenterat.
Senast i januari 1994 presenterade vi omfattande insatser
bl.a. i form av utbildningssatsningar och ett kraftfullt
investeringsprogram. Sammantaget beräknas detta
program leda till sysselsättning för 90 000 personer nästa år.
Den öppna arbetslösheten kan då minska till omkring 5 %.
Riksdagen har emellertid avvisat dessa förslag som skulle
lett till en minskad arbetslöshet och en avlastning av
arbetsmarknadspolitiken.

Det omfattande överskott som AMS redovisat under
innevarande budgetår understryker också behovet av att
inte låta de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bära ett för
tungt lass i kampen mot arbetslösheten.
Arbetsmarknadsutskottets initiativ till ROT-insatser var
därför synnerligen välmotiverat.

Vad gäller arbetsmarknadsutbildningen anser vi att den
är ett mycket viktigt inslag i den aktiva
arbetsmarknadspolitiken som har berättigande i alla
konjunkturlägen. Självklart måste emellertid avvägningen
mellan olika åtgärder anpassas till hur efterfrågan utvecklas
på den reguljära arbetsmarknaden.

Enligt revisorerna bör de åtgärdsresurser som
disponeras av AMV belasta de anslagsposter som ryms
inom Arbetsmarknadsdepartementets anslag. Man pekar
på att kostnaderna för arbetslivsutveckling och
utbildningsvikariat inte belastar anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Vi delar uppfattningen att medel för olika insatser inom
arbetsmarknadspolitikens område skall samlas så att
sambandet mellan dem blir tydligt när beslut om fördelning
skall fattas. I synnerhet är det angeläget att bedöma
kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och
kostnaderna för kontantersättningen i ett sammanhang
eftersom dessa kostnader är beroende av varandra. Vi
menar därför att samtliga resurser för aktiva och passiva
insatser skall samlas i arbetsmarknadsfonden.

Vi socialdemokrater har i flera sammanhang påtalat
behovet av att ersättningssystemen utformas så att de
arbetslösa får incitament att delta i utbildning. Det är därför
angeläget att anpassa utbildningsbidragens storlek så att det
inte blir mera lönsamt att passivt uppbära kassaersättning.
Bidragssystemet måste generellt sett utformas så att aktiva
åtgärder premieras före passiva och att arbetslinjen stärks.

Sverige har drabbats av massarbetslöshet.
Hundratusentals människor står utan arbete. Det är i en
sådan situation uppenbart att den s.k. utförsäkringsgarantin
är av fundamental betydelse för människor som utan
framgång har sökt arbeten under lång tid. Dessa arbetslösa
lever inte på kontantstöd av brist på incitament utan av brist
på riktiga arbeten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avvägningen mellan olika
åtgärdsinsatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om incitament i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Stockholm den 18 april 1994

Ingela Thalén (s)

Johnny Ahlqvist (s)

Lahja Exner (s)

Sten Östlund (s)

Monica Öhman (s)

Berit Andnor (s)