Liberalt fokus på brottsoffer

Motion 2004/05:Ju292 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

1 Sammanfattning

Under de tio år som Socialdemokraterna har haft regeringsmakten har vi fått fler brottsoffer i Sverige - 1994 anmäldes 1 112 505 brott, år 2003 var det 1 255 371. Under denna tioårsperiod har antalet polisanmälda våldsbrott ökat med 20 %.

En viktig upprättelse för brottsoffret är att brottet utreds och gärningsmannen åtalas för brottet. I Socialdemokraternas Sverige är dock chansen till en sådan upprättelse minimal. År 2003 kunde endast 15 % av de anmälda brotten bindas till en gärningsman och således klaras upp. Den socialdemokratiska regeringens raserande av närpolisreformen och urholkande av polisens budget med för få poliser som följd, minskar också chansen att faktiskt snabbt få hjälp när man utsätts för brott. Polisen skriver av 75 % av alla brottsanmälningar och merparten av anmälningarna skrivs av direkt utan att någon förundersökning inletts.

Folkpartiet liberalerna vill värna brottsoffrens rätt att från rättsväsendets sida bemötas med kunskap, respekt och erkännande. Detta är viktigt för att brottsoffret inte ska uppleva sig kränkt två gånger - först av förövaren och sedan av samhället. Två grundläggande principer ska gälla i brottmålsprocessen: Brottsoffrets rättigheter ska ges samma prioritet som den misstänkte och processen får inte medföra att brottsoffrets problem på något sätt ökar så att följden blir s.k. sekundär viktimisering. Vi vill bland annat att stödet och informationen till brottsoffer och vittnen förstärks, att kommunernas skyldighet att hjälpa brottsoffer efterlevs och att ett nationellt personsäkerhetsprogram inrättas till skydd för vittnen och målsägare. Vi vill förbättra reglerna kring skadestånd och införa möjlighet till ersättning för sorg och saknad.

2 Innehållsförteckning

1Sammanfattning1

2Innehållsförteckning2

3Förslag till riksdagsbeslut3

4Inledning4

4.1Ökat antal brottsoffer - men låga chanser till upprättelse4

4.2Misslyckad socialdemokratisk styrning av rättsväsendet4

4.3Liberal politik för en minskning av antalet brottsoffer5

5Värna den som utsätts för brott7

5.1Stärk brottsoffers och vittnens situation i rättsprocessen7

5.2Särskilt utsatta brottsoffer8

5.2.1Barn i rättsprocessen8

5.2.2Barn som lever i familjer med våld9

5.2.3Medling - unga lagöverträdare möter brottsoffren9

6Kommunernas ansvar för stöd till brottsoffer10

6.1Brottsförebyggande åtgärder i den offentliga miljön10

6.2Kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen10

6.3Stöd till ideella brottsofferorganisationer11

7Vittnesstödsverksamheten11

8Säkerhet för vittnen och målsägare12

8.1Inrätta ett EU-program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet13

9Skadestånd13

9.1Underlätta för brottsoffren att få ut skadeståndet13

9.2Förbättra möjligheterna till brottsskadeersättning för sakskada14

9.3Ändra reglerna om skadestånd och bodelning14

9.4Avskaffa regeln om avdrag för självriskbelopp15

9.5Inför ersättning för sorg och saknad15

3Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kunskap och bemötande av vittnen, brottsoffer och särskilt utsatta brottsoffer inom hela rättsväsendet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information till brottsoffer vid brottsanmälan, under rättegången samt vid gärningsmannens permission och frigivning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör införas en uttrycklig rätt för målsägare att inför domstol avge sin berättelse om hur brottet har påverkat henne/honom.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vittnesstöd och vittnesstödsrum.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av det processuella regelverket gällande förhörssituationer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas skyldighet enligt socialtjänstlagen att hjälpa brottsoffer samt gällande stöd till ideella brottsofferorganisationer.1

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information och stöd till vittnen och målsägare vid varje domstol.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rutinerna kring reglerna om spärrmarkering/sekretessmarker-ing och kvarskrivning samt skälig ersättning i samband med kostnader för fingerade personuppgifter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av ett nationellt personsäkerhetsprogram.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör arbeta för att EU skall inrätta ett gemensamt program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn gällande ett nytt system för utbetalande av skadestånd i samband med brott.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brottsskadelagens bestämmelser rörande sakskador.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av reglerna gällande skadestånd på grund av brott och bodelning.2

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av regeln om avdrag för självriskbelopp samt avskaffande av Brottsoffermyndighetens rätt att sänka ett av domstol utdömt och materiellt prövat skadestånd.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för sorg och saknad.2

1 Yrkande 6 hänvisat till SoU.

2 Yrkandena 13 och 15 hänvisade till LU.

4 Inledning

4.1 Ökat antal brottsoffer - men låga chanser till upprättelse

År 2003 anmäldes det i Sverige 1 255 371 brott. Bakom dessa anonyma siffror finns brottsoffer. Det handlar om människor som främst är offer för en annan individs missdåd men sekundärt för samhällets misslyckade brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser. Det är människor som har utsatts för t ex misshandel, våldtäkt, stöld, rån och bostadsinbrott. Människor som i många fall har drabbats av otrygghet, trauman, fysiska och/eller psykiska skador och andra rättsförluster till följd av brottet. Det är också människor som har mist sitt liv till följd av en annan persons gärning.

Under de tio år som Socialdemokraterna har haft regeringsmakten har vi fått fler brottsoffer i Sverige - 1994 anmäldes det nämligen 1 112 505 brott. Antalet polisanmälda våldsbrott ökade också under denna tioårsperiod med 20 %.

En viktig upprättelse för brottsoffret är att brottet verkligen utreds och att gärningsmannen åtalas för brottet. I Socialdemokraternas Sverige är dock chansen till en sådan upprättelse minimal. År 2003 kunde endast 15 % av de anmälda brotten bindas till en gärningsman och således klaras upp. Under 2003 ökade exempelvis antalet anmälda fall av misshandel med 6 %, narkotikabrotten med 7 % och butiksrånen med 14 % jämfört med 2002. Den som utsätts för våldtäkt, inbrottsstöld i bostad eller cykelstöld har ytterst små chanser att se brottet klaras upp. År 2003 klarades endast 12 % av våldtäkterna upp, 5 % av inbrottsstölderna och 1 % av cykelstölderna! År 2003 utfärdades 3 741 besöksförbud. Samma år anmäldes till och med fler överträdelser än det utfärdades förbud - 3 745 överträdelser av besöksförbud anmäldes. 152 dömdes för överträdelserna.

4.2 Misslyckad socialdemokratisk styrning av rättsväsendet

Den socialdemokratiska regeringens raserande av närpolisreformen - åren 1999-2003 har det lagts ner ca 60 närpolisstationer runt om i landet - och urholkande av polisens budget med för få poliser som följd, minskar också chansen att faktiskt få hjälp när man utsätts för brott. Sommaren 2003 kom Riksdagens revisorers rapport (2002/03:19) som visade att polisen skrev av 75 % av alla brottsanmälningar år 2002. Merparten av anmälningarna skrevs av direkt utan att någon förundersökning inletts. Endast 16 % av ärendena lämnades vidare till åklagare.

Vetskapen om att svensk polis har omfattande brister i sin verksamhet och lider av strukturella problem är inte ny. I betänkandet från Göteborgskommittén (SOU 2002:122) riktades hård kritik för bristande samordning och ledning av den svenska polisen. Det bekräftades nyligen i en rapport inom ramen för regeringens narkotikasamordnare. Denna rapport, "Organiserad kriminalitet, grov narkotikabrottslighet" (presenterades den 29/6 2004), pekar både på avsaknaden av en sammanhållen strategi för polisen och ett övergripande samordningsansvar för polisens och tullens samarbete mot narkotikabrottsligheten. Den visar att Sverige ligger långt efter i kampen mot den grova brottsligheten - vilket får allvarliga konsekvenser för de människor som utsätts för brotten i spåren av denna typ av hänsynslös kriminalitet.

Tio år av socialdemokratisk kriminalvårdspolitik visar också brister i bland annat uppfyllandet av själva huvuduppgiften för kriminalvården: att minska återfall i brott för dem som en gång tagits in i kriminalvården. Statskontorets rapport "Effektivitetsgranskning av kriminalvården" (2003:20) visar att kriminalvården inte ens har satt upp några operativa mål för att minska återfall. Det sker visserligen sedan några år en uppföljning av återfallen men den används inte för att styra verksamheten. Det finns heller ingen total återfallsstatistik för samtliga år. Dagens vetskap om att medeltalet för återfall i brott inom tre år är 40 %, och så mycket som över 70 % inom vissa kategorier av påföljder och klientgrupper, säger oss alltså bara en del. Men det säger oss med säkerhet att fler människor kommer att råka ut för brott av någon som redan tidigare har utfört brottsliga gärningar.

4.3 Liberal politik för en minskning av antalet brottsoffer

Folkpartiet liberalerna vill sätta brottsoffren i fokus så att deras rättigheter till hjälp och bemötande med kunskap, respekt och förståelse upprättas. Brottsoffer kan bara få upprättelse om brottet utreds, gärningsmannen åtalas och möjligheten till skadestånd från gärningsmannen används. Vi måste öka brottsoffrens chanser till en sådan upprättelse. De har rätt att få samhällets fulla stöd på vägen tillbaka från en ofta traumatisk upplevelse. Vi vill också betona vikten av att satsa på brottsförebyggande arbete och på kriminalvården. Utan tillräckliga insatser mot dem som har fastnat i brottslighet kan det aldrig bli färre brottsoffer.

Hösten 2003 antog Folkpartiet liberalerna ett omfattande rättspolitiskt program där vi slår fast en liberal rättspolitik som betonar kraftfulla åtgärder både mot brottsligheten och mot dess orsaker. I våra riksdagsmotioner "Effektiv och human kriminalvård", "Polisväsendet", "Stärkt domstols- och åklagarväsende" samt "Förändringar i straff- och processrätten" ställer vi flera krav på nödvändiga åtgärder för rättsväsendet.

Vi vill tydliggöra att med socialliberala utgångspunkter framstår värnet av rättssamhället som särskilt viktigt. Det är de mest utsatta människorna som drabbas hårdast när brottsligheten får breda ut sig. Det är också en kombination av effektiv brottsbekämpning och undanröjande av sociala problem, som segregation och drogmissbruk, som är den långsiktigt bästa strategin att stärka rättssamhället.

Utan stöd hos det stora flertalet medborgare kan rättssystemet inte fungera. Civilkurage hos enskilda medborgare kan förhindra att många brott begås och är nödvändigt för att man ska våga anmäla ett brott och vittna i rätten samt försvara de värderingar som rättssamhället vilar på. Men civilkurage bygger också på att samhället kan erbjuda hjälp och skydd om den som ingriper mot ett brott eller vittnar i en rättegång sedan utsätts för hot och trakasserier av brottslingen.

Att öka medborgarnas trygghet genom att minska brottsligheten är självklart inte endast ett ansvar för de s.k. rättsvårdande myndigheterna. Det brottsförebyggande arbetet är i ett brett perspektiv det mest effektiva för att tränga tillbaka brottsligheten. Tillväxt-, skol-, social- och integrationspolitik är alla centrala för att lägga grunden till ett samhälle där det är mer självklart att följa lagen. Otrygga uppväxtförhållanden, dålig normbildning från vuxenvärlden, bristfälliga skolor och otillräckliga resurser till barn med problem är i sig en grogrund för brottslighet. Integrationspolitiken är också avgörande för att minska de strukturella klyftorna i Sverige. I segregationens spår kan i värsta fall subkulturer med kriminalitet i fokus följa.

Den psykiatriska vården måste förbättras - psykiskt sjuka människor som begår brott måste få rätt behandling, både för deras egen skull och för att förebygga att ytterligare brott begås. I Folkpartiet liberalernas partimotion "Reformerad psykiatrisk vård" föreslår vi därför ett antal förbättringar av vården av psykiskt sjuka.

En skärpt alkohol- och drogpolitik är också mycket viktigt för att minska brottslighetens orsaker. Detta framkommer tydligt i en ny rapport från BRÅ, "Brottsutvecklingen i Sverige" (september 2004), där kopplingen mellan våldsbrott och alkohol belyses. Rapporten visar att alkoholkonsumtionen under de senaste tio åren har ökat med 30 % i Sverige till 10,3 liter ren sprit per vuxen person och år. Samtidigt har antalet polisanmälda våldsbrott ökat med 20 % under denna period. Forskningens slutsats - att för varje liter den genomsnittliga alkoholkonsumtionen ökar stiger våldsbrottsligheten med 7 % - utgör viktig kunskap i arbetet för att förebygga såväl ökad alkoholkonsumtion som ökad våldsbrottslighet.

Narkotikabrottsligheten är idag navet i många kända kriminella nätverk. Antalet anmälda narkotikabrott ökade år 2003 med 7 % jämfört med året innan. Brottsligheten genererar vidare brottslighet i alla led: från storskalig smuggling till gatuförsäljning och vidare till missbrukare. Nyligen visade en undersökning från Polisförbundet, "Har Sverige fått egna Harlem?" (maj-juni 2004), att närpoliserna i Sverige uppskattar att 57 % av den s.k. vardagsbrottsligheten med inbrott i bostäder och bilar samt personrån begås av narkomaner. Verkningsfulla åtgärder för att stävja narkotikamissbruket och behandla dem som redan har fastnat i missbruket är viktiga för att förhindra att fler människor blir offer för narkotikarelaterad brottslighet.

I Folkpartiet liberalernas motion "Narkotika-, alkohol- och tobaksfrågor" presenterar vi en omfattande politik inom dessa områden. I en särskild motion om trafiksäkerhet visar vi på de skärpta åtgärder som vi vill genomföra mot drog- och rattfylleri.

5 Värna den som utsätts för brott

När en individ utsätts för brott rubbas förtroendet för samhället. Denna känsla förstärks om personen bemöts negativt eller med ointresse och okunskap av de rättsvårdande myndigheterna. Ett bemötande med respekt, förståelse och erkännande förstärker i stället känslan av upprättelse och tillit till samhället. Detta är viktigt för att brottsoffret inte ska uppleva sig kränkt två gånger - först av förövaren och sedan av samhället. För att brottsoffret ska kunna känna en viss upprättelse efter att ha utsatts för den kränkande handling som en brottslig gärning innebär, måste hela rättskedjan fungera. Bemötandet vid polisanmälan, kontakten med åklagare och målsägandebiträde samt under en eventuell rättegång i domstol är av avgörande vikt. Att det anmäla brottet faktiskt utreds ordentligt av polisen och att åklagaren på ett klart och tydligt sätt motiverar en eventuell åtalsunderlåtelse är också betydelsefullt. Men det viktigaste är ändå att brottsanmälan leder till åtal och att den skyldige gärningsmannen döms för sitt brott. Skadestånd från gärningsmannen har även betydelse som en del i upprättelsen och till hjälp för t ex sjukhuskostnader, terapikostnader eller för förstörd egendom.

Den viktigaste samhällsinsatsen för brottsoffer är ändå det grundläggande arbetet med att se till att brott inte begås. När ett brott dock har begåtts ska en självklar princip gälla i brottmålsprocessen: Brottsoffrets rättigheter ska ges samma prioritet som den misstänkte och rättsprocessen får inte medföra att brottsoffrets problem på något sätt ökar så att följden blir s.k. sekundär viktimisering. I varje del av rättskedjan bör brottsoffrens situation därför särskilt beaktas. Vid utformningen av olika styrdokument på rättsväsendets område bör brottsoffrens perspektiv alltid ägnas särskild uppmärksamhet och lagstiftningen måste i högre grad utgå från brottsoffrens behov av skydd.

5.1 Stärk brottsoffers och vittnens situation i rättsprocessen

Många brottsoffer vittnar om bristfälligt bemötande under rättsprocessen. Det kan t.ex. handla om att personal har dålig förståelse för brottsoffrets situation, att brottsoffret får alltför knapphändig förklaring om hur en rättsprocess går till eller att informationen om hur deras fall utvecklar sig är otillräcklig.

Redan idag finns det en skyldighet för polisen att informera den drabbade om åtgärder som gäller utredningen och vart han eller hon kan vända sig för att få hjälp och stöd. Detta fungerar emellertid olika bra runt om i landet. Ett sätt att förbättra informationen skulle kunna vara att förse alla som polisanmäler ett brott med en informationsbroschyr som ger svar på de vanligaste frågorna som brottsoffer har.

Vad gäller åklagare är det vanligt att brottsoffret inte får träffa henne/honom före huvudförhandlingen. Alla målsägare får inte information om hur en rättegång kommer att gå till. Detta är en brist som måste åtgärdas.

Vid varje beslut om permission måste det ske en avvägning mellan den intagnes intresse av att få permission och brottsoffrets berättigade krav på skydd och säkerhet. Vid denna avvägning bör större hänsyn tas till brottsoffrets skyddsintresse än idag. Kriminalvården måste också bli bättre på att informera brottsoffret om gärningsmannens permissioner och vid frigivning. Ovan nämnda åtgärder bör rymmas inom befintlig ekonomisk ram.

Vi tycker att det bör införas en uttrycklig rätt för målsägare att inför domstol avge sin berättelse om hur brottet har påverkat henne/honom. Detta skulle kunna öka allmänhetens förtroende för rättsväsendet och många brottsoffer skulle också kunna må bättre av att inför rätten få ge uttryck för de känslor som brottet orsakat.

Förhörssituationen för den som ska vittna i en rättegång måste också lyftas fram. Det processuella regelverket kring förhör bör ses över för att underlätta för den som ska höras så att inte rättegången upplevs som ytterligare ett trauma vid sidan av själva brottet. Möjligheterna kring s k medhörning bör uppmärksammas, d v s en möjlighet för brottsoffret att sitta i ett annat rum i domstolen än gärningsmannen och rätten samt där biträdas av stödpersoner under rättegången. De domstolar som ännu inte har inrättat ett särskilt vittnesstödsrum, som gör att målsägare och vittnen slipper sitta i samma väntrum som de tilltalade, bör snarast möjligt inrätta detta.

5.2 Särskilt utsatta brottsoffer

Vi vet att vissa grupper är överrepresenterade som brottsoffer eller särskilt utsatta. Det kan gälla barn, kvinnor, gamla eller funktionshindrade. Dessa grupper har särskilda behov som brottsoffer vilka måste värnas i hela den rättsliga kedjan. Gamla som har utsatts för brott i sitt eget hem, som har utnyttjats påålderdomshem eller annars har utsatts för brott kan vara i behov av extra stöd och hjälp i rättsprocessen. Funktionshindrade som har utsatts för brott kan vara extra sårbara i rättsprocessen. Dessa brottsoffer måste få det speciella stöd och den extra hjälp de kan vara i behov av.

I Sverige ska råda kvinnofrid - inte bara på papperet utan även i verkligheten. Såär det inte idag. I Folkpartiet liberalernas motioner "Krafttag mot våld mot kvinnor" och "Liberal offensiv mot människohandel för sexuella ändamål" föreslår vi därför ett flertal skärpta åtgärder i arbetet mot våld och förtryck av kvinnor och barn.

5.2.1 Barn i rättsprocessen

Rättssystemet är i grunden anpassat till vuxna. Barn far dock många gånger mycket illa i rättsliga utredningar, förhandlingar och processer. Ofta läggs utredningar ner där barn är brottsoffer. Detta beror till stor del på svårigheter gällande bevisningen och att barn inte har vuxnas kommunikationsförmåga. Barn som utsatts för brott eller bevittnat brott måste därför behandlas extra varsamt och med rätt kunskap genom hela rättskedjan. I brottsutredningar gällande barn som utsatts för våld i familjen eller sexuella övergrepp krävs särskilda kunskaper av polis, åklagare, advokater, domstol och socialtjänst. Ett annat problem är att förhörsmiljön ofta inte är anpassad till barn. Om barnet kan höras i en känd och trygg miljö, t.ex. i ett rum på dagis, är det lättare för barnet att berätta vad hon/han varit med om. I Folkpartiet liberalernas motion "Familjerätt i barnens intresse" föreslår vi även en förändrad civilrätt där barnens rättigheter och behov är i fokus, särskilt gällande skilsmässo- och vårdnadstvister.

Barn kan också utsättas för brott i skolan. Mobbning utgörs ofta av våld, hot och trakasserier - d v s brottsliga gärningar som ska polisanmälas och utredas precis som andra sådana brott som sker utanför skolans verksamhet. Barn som är brottsoffer för mobbning måste bemötas med kunskap och omsorg, inte bara inom skolväsendet utan även genom hela rättsprocessen. I Folkpartiet liberalernas motion "Skolans arbete för demokrati och mot våld och mobbning" belyser vi frågan om barn som brottsoffer på grund av mobbning i skolan och vi presenterar där skärpta åtgärder mot mobbning, bl a gällande polisanmälan vid våld och allvarliga fall av kränkningar. I motionen föreslår vi också att en rättslig översyn görs för att underlätta för elever att få skadestånd av kommuner som visat underlåtenhet i arbetet mot mobbning.

Ovan nämnda utbildningsinsatser bör i huvudsak rymmas inom befintlig ekonomisk ram.

5.2.2 Barn som lever i familjer med våld

Enligt Rädda Barnen finns det mellan 100 000 och 200 000 barn i Sverige som bevittnar/lever med våld i den egna familjen. Barn som lever i familjer där våld är deras vardag - där de bevittnar hur den ena föräldern misshandlar den andra - far mycket illa. Vanmakt och rädsla kan prägla dessa barns hela uppväxt. Barn som ser sina mammor bli misshandlade är en bortglömd grupp. De får inte den hjälp och behandling de behöver. Nya resultat (våren 2004) från ett flerårigt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet (av Kerstin Almqvist och Anders Broberg) visar att 95 % av barnen har varit hemma i lägenheten när mamma misshandlats. 77 % befann sig i samma rum. Nästan hälften av barnen, 45 %, hade varit inblandade i misshandeln, antingen genom att de själva drabbats av slag i samband med misshandeln av mamman, eller genom att de handgripligen försökt stoppa misshandeln.

Folkpartiet liberalerna vill betona att det är mycket viktigt att se till dessa barns rättigheter. Vi menar att det är fel att endast anse barnen som vittnen till våldet och sålunda inte själva direkt drabbade. Barn som har sett och/eller hört den ena föräldern hotas och misshandlas av den andra kan vara offer för psykisk misshandel. Frågan om brottsofferstatus för dessa barn är viktig men också komplicerad rent juridiskt. Vi vill därför att en utredning tillsätts med uppdraget att se över hur barn som lever i familjer med våld ska kunna vara brottsoffer i enlighet med straff-, process- och skadeståndsrätt.

5.2.3 Medling - unga lagöverträdare möter brottsoffren

När unga människor begår brott måste samhället ingripa snabbt och tydligt på ett tidigt stadium. Unga lagöverträdare utsätter ofta andra unga människor för brott. Brottsförebyggande arbete på lång sikt är här en central del. Föräldrar måste uppmuntras till engagemang på ett tidigt stadium - det har visat sig att en god relation till barnen och styrka i föräldrarollen minskar risken för ungdomskriminalitet. Rättsväsendet måste alltid sträva efter föräldrarnas medverkan i polisutredningar och rättsprocesser med unga lagöverträdare.

Medlingsverksamheten, som i första hand riktar sig mot unga lagöverträdare, har visat sig vara en av flera viktiga åtgärder för att klarlägga skuldfrågan och visa på konsekvenserna av den brottsliga gärningen. Lika hänsyn måste tas till både brottsoffret och gärningsmannen och medlingsverksamheten bör således fortsätta vara frivillig för båda parter. I Folkpartiet liberalernas motion "Skarpa insatser mot ungdomsbrottslighet" föreslår vi ett flertal åtgärder som vi anser nödvändiga för att förhindra att fler unga människor hamnar i en destruktiv, kriminell bana.

6 Kommunernas ansvar för stöd till brottsoffer

6.1 Brottsförebyggande åtgärder i den offentliga miljön

I brottsförebyggande syfte är det bl a viktigt att kommunerna arbetar med översyn av offentliga utrymmen som parker, gångtunnlar, busshållplatser och parkeringsplatser. Målet bör vara att göra dessa platser så trygga som möjligt, exempelvis genom öppnare ytor och tydligare belysning. Vid nya byggnadsprojekt bör planeringar för en tryggare offentlig miljö alltid ingå. Varje del i arbetet med att förhindra att brott begås är viktig - en man som förföljer och trakasserar en kvinna utanför hemmet eller en person som planerar att råna någon ska så långt det är möjligt åtminstone inte kunna göra det i en mörk och dåligt planerad offentlig miljö.

6.2 Kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen

Stödet till brottsoffer åligger i enlighet med socialtjänstlagen ytterst kommunerna. Detta fungerar idag i praktiken tveksamt i alltför många kommuner som även ger för låga anslag till ideella brottsofferjourer. Vi vill dock att alla medborgare ska ha möjlighet till likvärdig och bra brottsofferhjälp oavsett var de bor. Om kommunerna inte lever upp till den lagstadgade skyldigheten måste bestämmelsen i 5 kapitlet 11 § socialtjänstlagen om att socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp ändras till skall verka för osv. Det kan även behöva övervägas om ansvaret för stödet till brottsoffer i stället ska åligga staten.

Det är viktigt att socialjouren verkligen fungerar som en jour - brott begås dygnet runt och brottsoffer måste därför kunna få hjälp även vid obekväma tider på dygnet. Mindre kommuner som kan ha svårigheter att upprätthålla beredskap och kompetens inom detta område kan med fördel söka samarbete med närliggande kommuner.

Länsstyrelsen måste utnyttja sin tillsynsskyldighet gentemot kommunerna och vite bör kunna utdömas till de kommuner som inte uppfyller socialtjänstlagens bestämmelse om stöd och hjälp till brottsoffer.

6.3 Stöd till ideella brottsofferorganisationer

Socialtjänstlagen klargör att det ankommer på socialnämnden att samverka med ideella organisationer för att förebygga sociala problem. Av landets 289 kommuner saknar dock exempelvis 139 kommuner kvinnojourer. Många av dessa kommuner har ingen beredskap alls för att bistå hjälpsökande kvinnor. I många fall är de ideella kvinno- och brottsofferorganisationernas insatser, engagemang och kunskap av avgörande betydelse för brottsoffret - särskilt när samhället i övrigt inte har klarat av att erbjuda stöd och hjälp. Det går inte nog att betona betydelsen av dessa organisationer och vikten av ett samarbete mellan dem, kommunerna och de rättsvårdande myndigheterna. Kommunernas bidrag till de lokala organisationerna varierar kraftigt, inte minst mellan åren. Denna kortsiktighet försvårar för organisationerna i deras verksamhet. Det ekonomiska stödet till de ideella brottsofferorganisationerna och kvinnojourerna måste vara kontinuerligt.

7 Vittnesstödsverksamheten

Vittnen kan också ses som offer för brott då det i vissa fall kan vara mycket obehagligt att först och främst bevittna brott men också att sedan vara tvungen att berätta om det, i en del fall med rädsla för repressalier. I Sverige inrättades den första vittnesstödsverksamheten 1995 och hela verksamheten bedrivs ideellt via lokala brottsofferjourer och med stöd från Brottsoffermyndigheten. Ett vittnesstöd är en ideellt verksam person som genomgått utbildning i såväl bemötandefrågor som frågor gällande rättsprocessen. Vittnesstödet bistår brottsoffer och vittnen med stöd och praktisk information om hur en rättegång går till.

Folkpartiet liberalerna anser att vittnesstödsverksamheten är mycket viktig och bidrar till en ökad chans att vittnen verkligen kommer till domstolarna, avlägger bättre vittnesmål och känner sig bättre till mods när de lämnar domstolen. De idag ca tusen personer som arbetar ideellt som vittnesstöd runt om i landet gör således en mycket viktig insats.

Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket slutredovisade i april 2004 sitt regeringsuppdrag att medverka till att vittnesstödsverksamhet inrättas vid landets domstolar. De båda myndigheternas rapport visar att vittnesstödsverksamheten idag är en utbredd och etablerad verksamhet som finns vid 5 av landets 6 hovrätter och i 76 av totalt 79 tingsrätter/kansliorter. Särskilt inrättade vittnesstödsrum, som gör att målsägare och vittnen slipper sitta i samma väntrum som de tilltalade, finns vid hälften av hovrätterna och på 50 av tingsrätterna/kansliorterna. De brister och problem som uppmärksammas i rapporten är enligt myndigheterna till stor del av praktisk karaktär och gäller samordning eller kommunikation mellan domstol och vittnesstödsverksamhet. Några av åtgärdsförslagen i rapporten är att samordningen vid tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö bör få en enhetlig lösning genom heltidsanställda vittnesstödssamordnare och att "ideella föreningar som bedriver vittnesstödsverksamhet bör få ett årligt bidrag för att underlätta samordning och skapa gynnsammare förhållanden för verksamheten". Folkpartiet liberalerna anser att dessa åtgärder snarast bör vidtas och att vittnesstödsverksamheten permanentas. De domstolar som fortfarande saknar vittnesstödsrum bör snarast inrätta ett sådant.

8 Säkerhet för vittnen och målsägare

Vi tycker att det är hög tid att strama upp rutinerna kring reglerna om spärrmarkering/sekretessmarkering och kvarskrivning som ska vara till hjälp för utsatta personer. Dagens system medför inte sällan att de uppgifter som ska skyddas läcker ut - även till just den person som utgör hotet. Skatteverket och andra berörda myndigheter men även banker, skolor och andra som kommer i kontakt med personer som behöver skydd, måste se över sina handläggningsrutiner och bör begränsa antalet personer som har åtkomst till hemliga personuppgifter. I betänkandet "Ny sekretesslag" (SOU 2003:99) föreslås en del sådana skärpande regler och åtgärder som snarast bör införas.

En person som riskerar att bli utsatt för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet kan också få fingerade personuppgifter. Tillstånd lämnas av Stockholms tingsrätt och ansökan om medgivande görs av Rikspolisstyrelsen efter framställning från den som vill använda uppgifterna. I samband med detta uppstår det ofta kostnader som den hotade personen själv måste betala. Vi vill att det i största möjliga mån ska gå att få skälig ersättning för sådana kostnader. Sådan ersättning skulle kunna finansieras och utgå i enlighet med ersättningen vid personsäkerhetsprogrammet enligt nedan.

Nyligen presenterades betänkandet "Ett nationellt program om personsäkerhet" (SOU 2004:1) där ett program föreslås till stärkt skydd för grovt hotade personer samt att den som omfattas av programmet även ska ha rätt till ersättning från staten för de merkostnader som bl a flyttning och minskade arbetsinkomster i samband med detta kan innebära. Programmet är inriktat på att omfatta en snäv personkrets av bevispersoner och personal inom rättsväsendet samt deras närstående. I särskilda fall kan det även tillämpas på andra, t ex journalister eller politiker.I Folkpartiet liberalernas motion "Krafttag mot våld mot kvinnor" föreslår vi att ett personsäkerhetsprogram även ska omfatta grovt hotade kvinnor och vi utvecklar där mer kring personsäkerhets-programmet och kostnaderna för detta. Vi anser att ett nationellt personsäkerhetsprogram med möjlighet till personsäkerhetsersättning bör införas snarast möjligt.

8.1 Inrätta ett EU-program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet

Att vittna i rättegångar där organiserad brottslighet är inblandad är inte riskfritt. Folkpartiet liberalerna vill att Sverige arbetar för att EU ska inrätta ett gemensamt program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet. Det är av avgörande vikt att både vittnen till och brottsoffer för internationell, gränsöverskridande brottslighet som t ex människohandel får stöd, hjälp och skydd - både i landet där rättegång hålls och i hemlandet om de åker tillbaka. Medlemsländernas polismyndigheter måste ha väl utvecklade metoder för riskbedömning och samarbete gällande vittnen, brottsoffer och deras anhöriga.

9 Skadestånd

Hela livet kan förändras i ett ögonblick för den som utsätts för ett brott. Brottsoffer drabbas ofta av otrygghet, trauman, fysiska och/eller psykiska skador och andra rättsförluster. Ett eventuellt skadestånd ersätter aldrig det lidande som har drabbat ett enskilt brottsoffer men det kan vara nödvändigt för att kunna betala sjukhuskostnader, behandling eller förstörd egendom. Det kan också vara en del av upprättelsen att få ersättning för den kränkning en person utsatts för genom brottet. Därför är det viktigt att reglerna om skadestånd och den praktiska hanteringen gällande utbetalning fungerar så bra som möjligt. För brottsoffret får det inte medföra ytterligare problem eller oklarheter kring ett utdömt skadestånd när rättegången väl är över. Dagens regler kring skadestånd och brott innehåller dock en del brister som vi vill förändra.

9.1 Underlätta för brottsoffren att få ut skadeståndet

När ett brottsoffer har fått rätt till skadestånd åligger det denne person att själv se till att skadeståndet verkligen betalas ut. Om gärningsmannen inte frivilligt betalar skadeståndet hamnar ärendet hos kronofogdemyndigheten. Ofta kan gärningsmannen inte betala och risken är att brottsoffret upplever sig kränkt igen genom den uteblivna betalningen från gärningsmannen. Många gånger måste brottsoffret då söka ersättning ur hemförsäkringen eller i sista hand brottsskadeersättning hos Brottsoffermyndigheten. Det kan dröja länge innan brottsoffret verkligen erhåller skadeståndet. Vi anser att denna ordning är stötande och att det är orimligt att brottsoffret ska behöva vänta så länge på att få pengarna. Det är viktigt att brottsoffret får ersättningen snarast möjligt för att kunna använda den t ex för behandlingskostnader. Regeringen bör därför få i uppdrag att se över ett nytt system, där staten vid utdömt skadestånd på grund av brott, förskotterar skadeståndet till brottsoffret och att det sedan ankommer på staten att kräva in beloppet av gärningsmannen.

9.2 Förbättra möjligheterna till brottsskadeersättning för sakskada

Det är idag svårt för flera småföretagare att teckna försäkringar. Om företagaren utsätts för t ex skadegörelse eller inbrott kan det därför vara svårt att få ersättning för de skador som företagaren drabbas av. Även om brottet klaras upp saknar ofta gärningsmannen möjlighet att betala ett eventuellt skadestånd. Möjligheterna att få brottsskadeersättning för sakskador är snäva och tillämpas sällan. Mot denna bakgrund anser vi att en utvärdering av brottskadelagens bestämmelser rörande sakskador och tillämpningen av dessa bör genomföras.

9.3 Ändra reglerna om skadestånd och bodelning

Inför äktenskapsskillnad görs en bodelning där makarnas tillgångar och skulder läggs samman och delas lika. Ett utdömt skadestånd på grund av brott, t.ex. skadestånd för misshandel av en sambo eller maka, påverkar då bodelningen precis som alla andra skulder. Vi anser att det är oacceptabelt att ett skadestånd av den typen skall räknas med i bodelningen och på så sätt komma gärningsmannen till godo. Resultatet kan bli att offret i praktiken får stå för halva gärningsmannens skadestånd. Här räcker inte heller möjligheten till jämkning enligt 12 kapitlet 1 §äktenskapsbalken till för att ta tillvara brottsoffrets rättigheter.

I början av 2002 ställde Folkpartiet liberalerna en skriftlig fråga i riksdagen till justitieministern om han var beredd att vidta några åtgärder för att stärka misshandlade kvinnors ställning i samband med bodelning. I sitt svar (2001/02:499) hänvisade ministern bland annat till ett mål för prövning i hovrätten och skrev: "Om det visar sig att reglerna ger tvivelaktiga resultat, kommer jag dock att se till att frågan om en översyn av bodelningsreglerna övervägs." Målet i hovrätten som ministern ville avvakta avgjordes i juni 2002. Varken det målet eller efterföljande praxis verkar bekräfta något annat än att gällande lagbestämmelser medför orimliga konsekvenser avseende skadestånd och bodelning.

Nu måste en lagändring ske. Vi vill se ett lagförslag där ett utdömt skadestånd på grund av brott inte kan ingå i bodelning mellan makar där den ena maken är gärningsman. I både Norge och Danmark finns redan liknande sådana regler. Det är dags att den svenska regeringen av riksdagen åläggs att snarast återkomma med ett lagförslag enligt ovan.

En liknande situation uppkommer om brottsoffret råkar uppbära försörjningsstöd. Dessa brottsoffer kan nekas socialbidrag med motivering att personen via skadeståndet kan försörja sig med egna medel. Socialtjänstlagen bör därför kompletteras så att det framgår att skadestånd p.g.a. brott inte alltid skall beaktas vid beräkning av socialbidrag. I vår motion "Ändrade regler om makars egendom" visar vi på ytterligare behov av nödvändiga förändringar i civilrätten gällande brottsoffer och äktenskapsskillnad.

9.4 Avskaffa regeln om avdrag för självriskbelopp

Staten betalar ut brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen. Förutsättningen är att brottsoffret inte kan få sina skador ersatta av skadevållaren, genom någon försäkring eller annan ersättningsform. Brottsskadeersättning betalas i första hand vid personskador och för kränkning. Ersättningens storlek fastställs av Brottsoffermyndigheten. I brottsskadelagen 10 § stadgas: "Vid personskada, vid kränkning och vid sakskada eller ren förmögenhetsskada avräknas ett självriskbelopp." Förutom de i lagen specifikt angivna undantagen ska ett avdrag inte göras om det "i övrigt finns särskilda skäl att inte avräkna något självriskbelopp". Vi tycker att det är orimligt med ett avdrag för självriskbelopp vid brottsskadeersättning för personskador och kränkning. Regelns undantag vid "särskilda skäl" räcker inte och bestämmelsen torde kunna innebära att brottsoffret känner sig kränkt ytterligare en gång. Vi vill därför att denna regel avskaffas så att stötande tillämpningar försvinner.

Vi vill också avskaffa Brottsoffermyndighetens rätt att sänka ett av domstol utdömt och materiellt prövat skadestånd.

9.5 Inför ersättning för sorg och saknad

Sedan 2002 kan det för personskada som har lett till döden betalas ut ersättning för psykiska besvär som har åsamkats en anhörig till följd av dödsfallet. Ändringen i skadeståndslagen (5 kapitlet 2 § 3 punkten) innebär en viss anpassning till - och utvidgning av - tidigare praxis. Det innebär också bl a en bevislättnad för den anhörige gällande påvisandet av ersättningsgilla psykiska besvär till följd av dödsfallet. Någon rätt för den anhörige till ersättning för sorg och saknad eller för kränkning finns dock inte i de situationer som bestämmelsen avser.

Det måste ses över hur de svenska skadeståndsreglerna kan kompletteras med en rätt för ersättning för sorg och saknad. Naturligtvis kan sorg och saknad aldrig mätas i pengar men det skulle kunna innebära en viss upprättelse för de anhöriga och bättre möjligheter till bl a stöd från psykolog.

Ersättningen skulle kunna utgå med ett schablonmässigt belopp utan någon mera tidsödande och omfattande utredning.

Stockholm den 28 september 2004
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Helena Bargholtz (fp)
Cecilia Wigström (fp)