Läsning

Motion 2000/01:Ub227 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Sammanfattning

1. Fakta om svenskarnas läsvanor rymmer både
uppmuntrande och oroande inslag. I ett internationellt
perspektiv är läsförståelsen god och läsandet högt. Men bland
ungdomar minskar bådadera. Och de sociala klyftorna i
läsandet förstärks. En bred satsning på att öka läslusten
behövs för att åtgärda de problemen, men också för att lyfta
oss ännu högre i de avseenden vi redan är på topp. Bättre
läsförståelse och mer läsning är en fantastisk investering,
därvars avkastning i kunskapssamhället kommer att vara stor
i form av högre livskvalitet, bättre demokrati, större tolerans
och starkare tillväxt.

2. "Läsrörelsen" är ett nytt nätverk för att främja läsning. Det
är ett välkommet initiativ. Det bör matchas av en
motsvarande flerårig statlig kampanj som, efter brittiskt
mönster, främjar läsning genom åtgärder på många politiska
fält.

3. Det behövs en storsatsning på läsning i skolan. Resultaten
där sådana satsningar prövats är mycket uppmuntrande.
Läsning, skrivning och räkning bör få ökat utrymme - även
andra ämnen visar sig paradoxalt nog vinna på det. Elever
med problem bör få dels mer lärarhjälp (vid behov också av
speciallärare), dels en individuell timplan med kraftig
prioritering av baskunskaper.

4. De aktuella förslagen (från Skolverket respektive
Utbildningsdepartementet) om att minska förkunskapskraven
för studier på gymnasium och högskola måste avvisas. Det
skulle vara förödande om kravet på godkänt i svenska från
grundskolan för att få läsa vidare gavs upp efter bara fyra år.
Det har betytt mycket för en prioritering av läsning. Likaså är
det en fullständigt felaktig signal att inbilla ungdomar att de
klarar högskolestudier utan godkänt i svenska från gymnasiet.

5. Läroboksstandarden måste höjas i den svenska skolan. Alla
borde ha rätt till aktuella läromedel, som inte är nedklottrade.

6. Varje elev bör få en skönlitterär bok per termin i gåva. Vid
skoltidens slut kan alla på det sättet ha ett embryo till ett eget
bibliotek.

7. En kommunal satsning på bra bibliotek behövs.
Biblioteken är en strategisk resurs i arbetet på att främja
läsning. Staten behöver också sopa rent framför egen dörr:
Två nationella bokinstitutioner har tvingats till oroande
neddragningar. Det är Kungl. biblioteket (KB) och Svenska
barnboksinstitutet (SBI). Båda bör få sina anslag uppräknade.

8. Författare som förföljs i andra länder måste kunna få en
fristad i Sverige. Det är bra att både Stockholm och Göteborg
har anslutit sig till ett nätverk av europeiska städer,
"fristäder", som arbetar med den uppgiften.

9. Böcker är dyra i Sverige. Vi har jämte Danmark världens
högsta bokmoms. Det hämmar läsandet i de grupper där det
borde öka mest. Bokmomsen bör sänkas.

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör initiera en flerårig statlig kampanj för att
främja läsning.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en satsning på läsning inom skolan med möjlighet till en
kraftig lokal prioritering av baskunskaper.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte luckra upp kraven på förkunskaper vid studier på
gymnasium och högskola.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inom den statliga uppföljningen av skolan särskilt
uppmärksamma läromedelsfrågorna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförts om att säkerställa Svenska barnboksinstitutets framtid genom att
skjuta till 1,35 miljoner kronor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en långsiktig lösning av Kungl. biliotekets finansiering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en sänkt mervärdesskatt på böcker.2
8.
1 Yrkande 1 hänvisat till KrU.

2 Yrkande 7 hänvisat till FiU.

Det fria ordet

Liberaler brinner för böcker

Det fria ordet utmanar. Vissa historiker hävdar att redan
Ceasar lät bränna 40.000 skriftrullar i biblioteket i Alexandria
(48 f Kr) för att han fruktade dess innehåll. Under
inkvisitionen flammade bokbålen, liksom i Hitler-Tyskland.
För Milosevic och hans bosnienserbiska allierade var det
viktigt att under belägringen och beskjutningen av Sarajevo
träffa just biblioteket. Förtryckarna fruktar det fria ordet. För
det fria ordet har kraft att förändra.

Så länge böcker har funnits har böcker brunnit. Och så länge liberaler har
funnits har liberaler brunnit för böcker. Det är i den traditionen den här
motionen tillkommit.

Är tillståndet för läsningen i Sverige alarmerande? Nej, inte i ett
internationellt perspektiv. Jämfört med andra länder är läsförståelsen god och
läsandet högt. Men bland ungdomar minskar både förståelsen och läsandet.
De sociala klyftorna i läsandet förstärks - 35 % av LO-männen har inte läst
en enda bok det senaste året. En satsning på att öka läslusten behövs för att
åtgärda de problemen, men också för att lyfta oss ännu högre i de avseenden
där vi redan är på topp. För bättre läsförståelse och mer läsning är en
fantastisk investering, vars avkastning i kunskapssamhället kommer att vara
stor i form av högre livskvalitet, bättre demokrati, större tolerans och
starkare
tillväxt.

Nu startar "läsrörelsen". Det är ett välkommet, frivilligt initiativ, som bör
tillönskas all framgång. Men under devisen "Lär av Blair" har vi
argumenterat för att det också behövs en statlig satsning över ett brett
politiskt
fält, av det slag den brittiske premiärministern initierade strax efter sitt
tillträde.

Det fria ordet är grunden för demokratin. Demokrati existerar inte utan
yttrandefrihet och i praktiken är ett demokratiskt samhälle inte möjligt utan
fri
debatt och en skriftlig kultur. Den insikten ligger till grund för liberal
politik i
dess olika yttringar: fri- och rättighetspolitik, skolpolitik, kulturpolitik,
medie-
politik, IT-politik, forskningspolitik etcetera.

Från Gutenberg till Gates -
teknologierna kompletterar varandra

Vi ser det som en huvuduppgift att stärka den skriftliga
kulturen och göra den tillgänglig för alla. Därför spelar
läsförmågan, läslusten, böckerna, tidningarna, tidskrifterna
och biblioteken viktiga roller i vårt politiska tänkande och
engagemang.

När läsningen sjunker bland Sveriges unga tappar nationen i kunskap och
bildning. Det är förödande för ett modernt samhälle. Den nya ekonomin har
betytt oerhört mycket, men den har verkligen inte minskat behovet av
humanism! Bildning och kunskap är i själva verket viktigare än någonsin.
Elektroniska medier är fantastiska, men under lång tid framåt måste de gamla
och nya informationsteknologierna - från Gutenberg till Gates - leva sida vid
sida och komplettera varandra.

Det behövs ett tydligt politiskt engagemang för läsning. Ett sådant saknas i
dag hos dem som har makten. Det är hög tid att ta läs- och bokfrågorna på
allvar. I denna motion presenteras ett samlat program för att främja läsning.

Fristad åt förföljda

Såväl Göteborg som Stockholm har, på Folkpartiets initiativ,
anslutit sig till det nätverk av städer i Europa som ger
förföljda författare fristäder. Förföljda författare inbjuds att
leva och verka i någon av städerna under en begränsad tid.
Han eller hon får tillgång till en bostad, ett ekonomiskt stöd
under vistelsen. Bibliotek, författarkollegor och andra utgör
ett viktigt nätverk för fristadsförfattarna.

1993 bildades det internationella författarparlamentet, International
Parliament of Writers med Salman Rushdie som ordförande. I samband med
tillkomsten av parlamentet startade också nätverket av fristäder. Att delta i
samarbetet är ett konkret sätt att värna det fria ordet.

Hävda bildningsidealet!

Det förra sekelskiftet präglades av en strid för demokrati och
sociala reformer, men också av strid för folkbildning mot
okunnighet och fördomsfullhet. Hela folket skulle göras
delaktigt i det kulturarv som dittills hade varit förbehållet ett
litet privilegierat skikt. I denna process var liberala
folkbildare drivande - och framgångsrika.

När vi i dag nås av signalerna om minskat läsande och bristande
läsförståelse bland de unga inser vi allvaret. För liberaler är det självklart
att
fortsätta verka för folkbildning. Läsandet har en stor betydelse för varje
individs kunskapsutveckling genom hela livet. Vi måste locka fler till läsning
- att fler ska känna lusten att vara bokslukare.

Vårt budskap i både skol- och kulturpolitiken är alltså på sätt vis detsamma
som vid det förra sekelskiftet: Våga stå för bildningsidealet!

Ett land som inte satsar på läsning och bildning blir fattigt. Sverige
behöver en bokrenässans, en bildningens och litteraturens nya guldålder! Det
fria ordet måste ständigt försvaras. Detta är en av kulturpolitikens viktigaste
uppgifter. Ordet och läsandet ger makt - en makt som ingen kan ta ifrån den
som en gång lärt sig läsa. Ordet kan förändra såväl människan som historien.

Demokratin och våra mänskliga fri- och rättigheter kräver av oss som
medborgare att vi har en grundläggande bildning och kunskap samt att vi tar
till oss av information. Utan detta kan vi inte utöva våra demokratiska
rättigheter med full kraft. Vi får svårt att delta i samhällslivet, debatter och
pågående samtal.

De dystra rapporterna om läsning på tillbakagång förskräcker. Läsningen
har sjunkit kraftigt bland Sveriges unga. Betydligt mindre tid ägnas åt böcker
i dag än för några år sedan. Föräldrarna har under 1990-talet halverat sitt
läsande för barnen. Många läser aldrig en dagstidning. Så ser verkligheten ut
enligt de senaste årens larmrapporter. Detta är inget annat än en kulturskandal
och en bildningstragedi.

Socialdemokratin bär ett tungt ansvar för den negativa synen på böcker
och bildning. Den sömniga passiviteten styr. Under 1990-talet tittade man
uttråkat på när rapporterna kom om att 35 procent av LO-männen inte läst en
enda bok på ett helt år. När barnen läser färre böcker och skolan minskat sina
bokinköp med 12 procent, blundar regeringen hårt.

"Lär av Blair": En nationell kampanj
för läsning

Regeringen Tony Blair har satt igång ett stort program för att
förbättra den brittiska skolan. Utbildningsfrågorna har satts
överst på den politiska dagordningen. Program och strategier
har startats med fokus på att stärka läsning och skrivning hos
eleverna. Vi menar att det finns många goda exempel att
hämta från Tony Blairs utbildningssatsning.

1996 startade den brittiska regeringen projektet "The Literacy Task
Force". Uppdraget var att forma en strategi för hur läs- och skrivkunnigheten
i landet skulle kunna förbättras i den brittiska grundskolan. Satsningen har
bl.a. innehållit förslag och åtgärder såsom mindre klasser, mer läromedel och
fler speciallärare.

Målet för kampanjen var att alla 11-åringar i Storbritannien skulle förbättra
sin läs- och skrivkunnighet. Projektet "The National Literacy Project"
sjösattes. Det var en central kampanj initierad av regeringen med mycket
tydliga mål för verksamheten med kontinuerliga uppföljningar och hårda
krav.

Till detta kom täta inspektioner som skulle mäta läskunnighet och hur väl
strategin genomfördes på skolorna.

Elever med särskilda behov skulle uppmärksammas och föräldrars ansvar
för att träna läsning och skrivning betonades. Föräldrar uppmanades att läsa
20 minuter om dagen med sina barn. 50 skolor startade sommarundervisning i
syfte att höja läskunnigheten bland eleverna. Satsningen genomfördes i
samarbete med biblioteken och innehöll en satsning på informationsteknik.

Läsåret initierades med ambitiös läs- och skrivträning i skolorna. Även
företag, organisationer och andra engagerades i kampanjen som bestod av att
skönlitterära texter trycktes på chips- och godispåsar i syfte att nå ut med
litterära texter med okonventionella metoder, läxläsning startades med idrotts-
klubbarna, läs- och skrivtävlingar genomfördes i skolorna. (National Literacy
Strategy; Literacy Task Force, 1997)

Billigare böcker - sänk bokmomsen!

Böcker måste finnas i hemmen. Vi vet att flitigt läsande
påverkar oss positivt, vare sig vi är unga eller gamla. Därför
är det oroande att böcker blivit en lyxvara, förutom den lilla
del av utbudet som ges ut i massupplaga.

Det går inte att bestämma att människor ska läsa mer. Men det går att ta
bort några hinder. Ett stort hinder är de höga bokpriserna. Sverige behöver
exempelvis inte ha en av världens allra högsta bokmomsskatter. Det finns ett
EU-direktiv enligt vilka medlemsländerna får använda sin lägsta momssats på
böcker, och så görs också i de flesta fall.

Momssatserna inom EU-länderna (+ några till)

Tabell 1: (Land Bokmoms Allmän moms )

Det finns många goda argument för att sänka bokmomsen.
Låt oss nämna de fem viktigaste:

- Sänkt bokmoms ger lägre pris på böcker.

Det råder fri konkurrens på den svenska bokmarknaden.
Därför spelar också bokpriset en avgörande roll som
konkurrensmedel. På en fri marknad får konsumenterna del
av en sänkt skatt på böckerna. Akademibokhandeln som har
över 30 procent av bokmarknaden har lovat att ge sänkningen
fullt genomslag. Svenska förläggareföreningen och Svenska
bokhandlareföreningen säger samma sak. Ändå väljer
regeringen att misstro bokbranschen trots att man har fått de
garantier om att en momssänkning skulle slå igenom som
man har krävt. Vad väntar regeringen på?

Forskning på området visar att en sänkt bokmoms skulle få effekt.
Priselasticiteten på böcker är åtminstone -1. Det betyder att när priser sjunker
med 15 procent så ökar också volymen med 15 procent. Det betyder i klartext
att fler böcker blir sålda.

- Fler köper och läser böcker om de blir billigare.

Böcker inspirerar och utvecklar. Men boken riskerar att höra
gårdagen till om vi inte gör den slagkraftig i en tid då nya
medier och uttrycksformer konkurrerar. Vi får inte riskera att
göra boken, barnboken och studielitteraturen till en lyxvara.

- Försäljning och utbud skulle öka - det ger de smala böckerna större
möjligheter.

Med sjunkande bokpriser blir böckerna mer
konkurrenskraftiga. De "smala" och mer svårsålda böckerna
tillhör de böcker som skulle gynnas mest av en
bokmomssänkning.

- Boken får en stark position.

Det behövs en kraftfull politisk markering att böcker och
läsning är viktigt för demokratin, den personliga
utvecklingen, vårt kulturarv och det svenska språket. En
sänkt bokmoms skulle vara en tydlig sådan markering. De
flesta EU-länder har ingen moms, eller en betydligt lägre
bokmoms, än Sverige. Det är hög tid att även vi inser bokens
betydelse!

- Det tryckta ordet skall beskattas lika.

Det är ologiskt och orimligt att det tryckta ordet beskattas så
olika. Dagstidningar har i dag en momsats på 6 procent
samtidigt som tidskrifter och böcker har 25 procent. Det
betyder att en bok som publiceras som en bilaga till en
kvällstidning - vilket är vanligt på sommaren - endast
beläggs med 6 procents moms samtidigt som samma bok i
"riktig" bokform drabbas av en 25-procentig moms. Det kan
även vara svårt att se skillnaden mellan vissa tidskrifter och
söndagsbilagorna till våra större tidningar - ändå behandlas
tidskrifter och tidningar olika ur skattesynpunkt.

En vanlig momssats inom kultursektorn är 6 procent. Folkpartiet anser
därför att det vore rimligt att också bokmomsen sänks till samma nivå. På så
vis införs en speciell kulturmoms, vilken skulle vara en mycket effektiv
åtgärd i en radikal kulturpolitik.

Om bokmomsen sänktes samtidigt som de selektiva stöden till litteratur
bibehölls. skulle det göra skönlitteraturen billigare för alla. Det skulle också
innebära att universitets- och högskolestuderandes höga
facklitteraturkostnader sänktes.

På något märkligt vis tycks det ha gått troll i frågan om sänkt bokmoms.
Trots starka argument, trots att Sveriges höga beskattning av böcker är
närmast unik och trots att det finns ett starkt parlamentariskt stöd för lägre
bokmoms så har ändå inget hänt. Nu är det hög tid att gå vidare.

Trots den socialdemokratiska regeringens svala intresse för litteratur och
bildning har boken både utretts och debatterats. Bokutredningen från 1997
lade fram förslag som skulle sätta bokmarknaden ur spel. Rabattförbud för
nyutgivna böcker och inskränkt i konkurrenslagstiftning för att möjliggöra
priskarteller i bokbranschen. Så löd några av de märkligaste recepten för att
bota litteraturens undernäring. Den helt avgörande frågan om bokmomsen
fick man inte ens kulturministerns tillåtelse att titta närmare på.

Det senaste årets riksdagsdebatter visar att det inte enbart är Folkpartiet
som har intresserat sig för frågan om sänkt bokmoms - även om vi till
skillnad från de flesta faktiskt också har reserverat pengar i vår budget för
att
genomföra en sänkt moms. Bl a Miljöpartiet och Kristdemokraterna har
motionerat om att sänka bokmomsen. Och förslaget får stöd även från annat
håll:

I riksdagsdebatten i mars i år (prot 1999/2000:76) slog Per Rosengren från
Vänsterpartiet fast att "Vänsterpartiet vill också ha en sänkt bokmoms. Vi tror
också att läsandet som sådant främjas, vilket kanske på sikt också innebär att
biblioteken får fler läsare - det är helt riktigt. Det är en fråga som vi jobbar
med".

I december 1999 (prot 1999/2000:42) sade Rosengrens partivän Charlotta
L Bjälkebring att "Frågan om bokmomsen har framför allt drivits i
skatteförhandlingarna. Vi har inte nått så långt i den här frågan. Vi får kanske
återkomma och ställa samma fråga till kulturministern. Men även
Vänsterpartiet förespråkar alltså en låg bokmoms."

Moderaterna väckte en kommittémotion (Sk 664) om bl a bokmomsen som
Elisabeth Fleetwood återger enligt följande (prot 1999/2000:42): "Vi
konstaterar att det finns kulturella verksamheter som är helt momsbefriade.
Teater, konst och operaföreställningar har sexprocentig moms. Bokmomsen
är 25 %. Högre har inget annat land. Vår motion utmynnar naturligtvis i att vi
hoppas att riksdagen ska besluta att en utredning om kulturmoms i stort ska
göras."

Sammanfattningsvis: Folkpartiet avser att avsätta medel i vårt
budgetalternativ för att möjliggöra en bokmomssänkning. Regeringens
stödpartier Miljöpartiet och Vänsterpartiet delar vår uppfattning, men tycks
inte ha fått gehör i budgetöverläggningarna. Kristdemokraterna vill sänka
bokmomsen och Moderaterna tycks ha samma intention, även om de vill låta
beslutet föregås av en utredning.

Den läsrörelse som startar senare denna vecka i samband med bok- och
biblioteksmässan har alltså en given uppgift: kräv att partierna lever upp till
det de säger i riksdagen! Då finns det parlamentariskt stöd för att driva
igenom sänkt bokmoms i Sverige!

Storsatsning på läsning i
skolan

Den dystra bakgrunden

Alltfler elever lämnar den svenska grundskolan utan
tillräckliga färdigheter i läsning, skrivning och räkning.
Studier visar att många elever har alltför grunda kunskaper i
läsning och skrivning. Det är ytterst oroande att svenska
elever läser allt mindre skönlitteratur och dagstidningar.

Vi menar att baskunskaperna - att läsa, skriva och räkna - måste tränas
mer i skolan.

Läsforskare har visat att 20-30 procent av eleverna som tagits in på
gymnasiet inte har med sig tillräckliga baskunskaper från grundskolan. Var
tredje elev som lämnar grundskolan klarar inte av att läsa och i rimlig
utsträckning förstå gratistidningen Metro. (Bo Sundblad 1996)

Ingvar Lundberg, läsforskare, menar att 20 procent av den svenska
befolkningen är så dålig på att läsa och skriva att de har betydande svårigheter
att fungera i arbetslivet och som fungerande samhällsmedborgare. (Ingvar
Lundberg, 1997) Detta bekräftas även av Birgitta Garme, läsforskare. Många
elevers förmåga att kritiskt värdera information är undermålig. (Elin Landell
1996)

Tidningen Expressen har låtit elever i grundskolan genomföra nationella
prov i svenska. Resultatet visar att 20 procent fick underkänt i läsförståelse
och 15 procent i skrivförmåga. (Expressen 1997)

Enligt OECD:s rapport "Literacy, Economy and Society" från 1996 är det
en fjärdedel av svenskarna som inte når grundskolans kravnivå i läs- och
skrivförmåga och som inte förstår enkla texter och tabeller i vardagen.

Av 317 elever som påbörjade gymnasieutbildning på Farsta gymnasium
1997/98 var 37 procent i behov av kraftfullt stöd i svenska. Eleverna i denna
grupp befinner sig kunskapsmässigt på mellanstadienivå. (Farsta gymnasium
1997)

En undersökning visar att var fjärde student på vissa humanistiska
institutioner vid Lunds universitet har så dåliga kunskaper i svenska att de
inte klarar sina studier. Följden blir att nivån sänks och att studenter med bra
svenskkunskaper flyr undervisningen av det skälet. (Sydsvenska Dagbladet
1998)

En undersökning från Båstad visar att var tredje elev brister i läsförståelse,
och att var sjätte elev har mycket stora språkliga problem. (Lärarhögskolan i
Malmö 1996)

Andelen läsare av morgontidningar i åldern mellan 15-24 år har sjunkit.
1983 var andelen 71 procent och 1997: 60 procent. Även läsning av
kvällstidningar har sjunkit i samma åldersgrupp. 1983 var det 38 procent och
1997: 29 procent. Den allra senaste tiden har det kommit siffror som antytt ett
visst, positivt trendbrott. Men det är för tidigt att säga om en sådan
utveckling
blir bestående.

Aktuella läroböcker utan klotter

Under 1990-talet har inköpen av läromedel i skolan minskat
med ca 12 procent. En ny läroplan, ett nytt betygssystem och
stora förändringar i vår omvärld ställer höga krav på
läromedlen.

Kostnaden för läromedel i skolan är egentligen oroväckande låg. I
genomsnitt är kostnaden per elev ca 500 kr och år. Den årliga kostnaden för
en elev i grundskolan är ca 50 000 kr. Endast en procent av resurserna går
således till läromedel. Som en jämförelse kan nämnas att en prenumeration på
Fantomen eller Kalle Anka kostar ca 700-800 kr/år! Elevernas rätt att få
behålla de viktigaste skolböckerna, en princip som började tillämpas under
1940-talet, har alltmer urholkats. (Föreningen Svenska
Läromedelsproducenter 1998)

IT-entreprenören Jonas Birgersson har påpekat att framtagandet av ett nytt
dataspel, som ofta bara erbjuder banal förströelse, aldrig kostar mindre än tio
miljoner dollar, alltså nästan hundra miljoner kronor. I en plädering för större
satsning på skolan frågade Birgersson retoriskt: Vilket läromedel får dra
hundra miljoner kronor i utvecklingskostnad? (UR, 2000)

Det måste vara en viktig del av statsmaktens uppföljning av skolans
kvalitet och likvärdighet att följa utvecklingen på läromedelsområdet.
Skolverket och dess kvalitetsgranskningsnämnd bör ägna läromedelsfrågorna
stor uppmärksamhet.

Hur man prioriterar mellan olika utgifter är numera något som till stor del
avgörs lokalt på varje skola. Så ska det vara. Det vi i Folkpartiet kan göra för
att åstadkomma att eleverna får aktuellare läroböcker är dels att uttala
åsikten,
dels att kommunalt se till att skolorna får ekonomiska möjligheter att klara en
sådan målsättning. I många av de kommuner där Folkpartiet sitter i majoritet
har höjda skolanslag prioriterats.

Mycket läsning av skönlitteratur

Läsning av skönlitteratur är en mycket viktig del i skolans
uppgift att överföra vårt gemensamma bildningsarv. Att
elever läser skönlitteratur är avgörande för att stärka barns
och ungdomars fantasi och bildspråk.

En enda bok kan vara inkörsporten till ett liv med många läsupplevelser.
Men läsning ger inte bara upplevelser och fantasi. Det har visat sig att länder
som satsar på utbildning ofta har en bättre ekonomisk utveckling. På en
alltmer flexibel arbetsmarknad blir kunskaper viktigare. Under senare år har
kraven höjts i vårt samhälle. En förutsättning för att få arbete är att man kan
läsa och skriva.

Som ett sätt att stärka läsning och skrivning föreslår vi att varje elev i den
svenska skolan får en skönlitterär bok per termin. Det vore ett verkligt
kunskapslyft!

Med god framförhållning och stora upplagor kan nytryck av utvalda
böcker göras till en låg kostnad för kommunerna. Kostnaderna är i den totala
skolbudgeten försumbara och måste ses som en investering för landets
skolelever. Titlarna skulle anpassas efter elevernas ålder och vilka moment
som passeras under respektive läsår. Varje elev skulle efter nio år ha ett frö
till ett eget bibliotek.

Beslutsrätten i frågor som denna ligger och bör ligga på varje skola. Det vi
uttalar här är alltså en åsikt, som vi inte kan garantera att den förverkligas
även om vi vinner val. Det vi kan göra är att öka skolornas ekonomiska
förutsättningar. Det har vi också gjort i många av de kommuner där vi sitter i
majoritet. I Stockholm har exempelvis skolanslagen under de tre åren 1999-
2001 ökat med ungefär 20 procent!

Uppmuntrande exempel

Två projekt samverkar för att höja kvaliteten i grundskolan i
Stockholm. Dessa projekt går under namnen Pris och Krav.
Kravprojektet går ut på att skapa gemensamma
bedömningsinstrument och kravnivåer för att uppnå betyget
godkänt i årskurs nio. Till dessa gemensamma kravnivåer
kopplas särskilda "Stockholmsprov" i årskurs tre och åtta i
svenska, matematik och engelska.

Prisprojektet bygger på docent Lennart Grosins forskning om
framgångsrika skolor. Där betonas bland annat tydlig ledning, prioritering av
kunskapsmål, höga förväntningar på eleverna samt att alla elever ska uppnå
godkända resultat. Läsforskaren Bo Sundblad medverkar i projektet för att
implementera sitt läsutvecklingsschema, LUS. Läsning är nyckeln till all
kunskap. Kan du inte läsa kan du inte inhämta några andra kunskaper. Med
LUS följer man elever hela tiden från förskoleklassen och upp till nian och
kan lätt sätta in resurser på dem i klassen som halkar efter. Man utvärderar
eleverna efter en 23-gradig skala, som utgår från läsandets första försök till
den läsutveckling som eleven ska ha uppnått efter avslutad grundskola.

På Kvarnbyskolan i Rinkeby pågår sedan några år ett mycket
framgångsrikt läsprojekt. Eleverna i en klass i årskurs 3 har tillsammans med
en bibliotekarie arbetat målmedvetet med att förbättra sina läs- och
skrivfärdigheter. På Kvarnbyskolan är andelen invandrarelever 100 procent.
Detta har emellertid inte hindrat dem ifrån att prestera i nivå med klasser i
helsvenska områden i innerstaden. Deras resultat visar att de målsättningar
som finns i Språkprogrammet för Rinkeby 1999-2001 ligger inom uppnåbara
gränser. Det visar att satsade resurser i form av samarbete med biblioteket,
anslag av till inköp av litteratur och - inte minst - läspedagogisk
metodutveckling ger mycket tydliga effekter. En mycket intressant iakttagelse
är att dessa elever även presterar mycket goda resultat i matematik.

Läs tidningen i skolan!

Även tidningsläsandet måste stärkas i skolan. Det är mycket
oroväckande att tidningsläsandet minskar bland yngre
människor. Läsning av dagstidningar och tidskrifter ska
finnas med som en naturlig del av undervisningen för att
väcka ett tidigt intresse.

Om läsning av tidningar och tidskrifter ökar i skolan kan förmågan att
kritiskt granska fakta och förhållanden förbättras och förmågan att själv
utifrån kunskaper och överväganden formulera egna åsikter.

Skrivning måste tränas mer i skolan. Genom uppsatsskrivning och
textförfattande kan elevers intresse för skrivning öka. Det är viktigt att
elever
stimuleras och tränas i att skriva längre sammanhängande texter.
Uppsatsskrivning måste därför tränas mer i skolan.

Värna biblioteken!

Biblioteken behövs också i IT-åldern!

De senaste åren har flera personer med
bibliotekarieutbildning fått jobb i databranschen. Där finns en
efterfrågan på deras förmåga att systematisera och sålla
information samt deras breda bildning. Exemplet illustrerar
det vi redan tidigare varit inne på, hur olika
informationsteknologier behöver och kompletterar varandra.

Det finns de som tror att Internet kommer att göra bibliotek obehövliga. Vi
tror inte det. Även om alla böcker som utgivits skulle finnas tillgängliga på
nätet - vilket knappast lär bli fallet under överblickbar tid - kommer
biblioteken som kulturell miljö med kvalificerad personal för direkt
rådgivning öga mot öga behövas.

Därför utgör biblioteken, vid sidan om skolan, kärnan i det offentliga
ansvaret för att ge människor goda möjligheter till ständig
kunskapsinhämtning. Biblioteken ska vara lokala kunskaps- och
kulturcentrum tillgängliga för alla.

Bibliotekarierna är unika i sin förmåga att söka, samla och sålla i
informationsflödet. Det är ingen tvekan om att denna yrkesgrupp hör
framtiden till.

Det folkliga engagemanget för biblioteken är stort. Vi vet att biblioteken är
den populäraste kulturinstitutionen. Samtidigt är det uppenbart att biblioteken
ofta fört en tuff tillvaro under 1990-talet.

Vi tror att bibliotek aldrig blir omoderna. De är en kulturinstitution och
kunskapsbank som har fortlevt genom årtusenden. Biblioteken är i dag en
unik resurs i det lokala kultur- och folkbildningsarbetet. Här finns förutom
skönlitteraturen, tidskrifter, referens- och facklitteratur. Här finns musik på
band och cd, talböcker, litteratur på teckenspråk och böcker för invandrare.
Här finns böcker för barn och ungdom. Vi slår vakt om alla människors
möjlighet till kostnadsfria boklån ur ett rikt bestånd.

När bibliotekslagen infördes var vi skeptiska. Vi såg risken att lagen,
istället för att lägga ett golv för kommunernas biblioteksverksamhet, skulle
komma att ange själva nivån för denna. Lagens krav på ett bibliotek per
kommun är en alldeles för låg ambitionsnivå. De senaste årens utveckling
pekar dessvärre på att vi fått rätt. Alltför många bibliotek har försvunnit. Det
är svårt att ändra på detta lagstiftningsvägen. Det kräver lokala politiker med
ett stort engagemang för biblioteken och den skriftliga kulturen.
Biblioteksplaner formulerade med utgångspunkt för de lokala
förutsättningarna och behoven kan vara ett viktigt verktyg för att stärka
bibliotekens plats i kommunalpolitiken. Till slut ankommer det dock på varje
förtroendevald i kommunerna att känna ansvar och engagemang för böcker,
bildning och bibliotek.

Biblioteken måste vara tillgängliga för alla. Bibliotekets service och
mediabestånd måste anpassas efter lokala behov och låntagarnas intressen.
Mediebeståndet måste vara aktuellt och ständigt uppdateras. Den nya
tekniken måste utnyttjas för att ge bästa möjliga service, t ex för att kunna
beställa böcker och göra omlån via Internet.

Öppettiderna har också stor betydelse. Den som inte själv kan komma till
biblioteket, exempelvis funktionshindrade, äldre människor och människor i
kriminalvården ska också ha tillgång till bibliotekens service genom olika
former av uppsökande verksamhet. Arbetet kan ske både genom direkta
insatser från bibliotekspersonal och genom att vård- och omsorgspersonalen
fungerar som kulturombud.

Kultur kan läka och stärka. Böcker och annan kultur ger aktivering och
livskvalitet. Många äldre har stor nytta och glädje av den stimulans som
böcker ger. De måste också ha rätt till läsupplevelser och tillgång till
information. Det är därför särskilt angeläget med en väl fungerande
biblioteksservice i äldreomsorgen.

Biblioteken och barnen

Det är viktigt att den unga generationen tidigt lär sig att
uppskatta litteratur. Föräldrarna har ansvar för att barnen
kommer i kontakt med barnböcker. Barn- och
ungdomsavdelningar på folkbiblioteken, liksom
skolbiblioteken bör prioriteras högt i de kommunala
bibliotekssatsningarna. Förskola och skola har nyckelroller,
när det gäller att öppna dörrar till litteraturen för barn som
inte växer upp i bokligt gynnade miljöer.

Trots oroande statistik över läsvanorna bland Sveriges unga kan man
konstatera att barn tycker om biblioteken. I Stockholm ökade besöken på
Stadsbibliotekets barnavdelning med 5 000 mellan 1998 och 1999.

Det är bra att staten stödjer folkbibliotekens inköp av barn- och
ungdomslitteratur. Det är dock sorgligt att flera kommuner minskat sina egna
anslag så kraftigt att de inte får del av pengarna. Bland andra har Göteborgs
socialdemokratiska kulturpolitiker inte tagit sitt ansvar för bokinköpen.

Samma sak gäller för engagerade lärare och förskollärare. Genom ett aktivt
läsfrämjande arbete kan den negativa utvecklingen vändas. Det visar bland
annat det framgångsrika arbetet i Stockholmsförorten Rinkeby där det finns
flera framgångsrika skolor, till exempel Kvarnbyskolan, som regelbundet
läser många böcker. En del femteklassare i Stockholms skolor har läst 500
böcker sedan de börjat sexårsverksamheten.

Skolbiblioteken ska ha aktuella böcker i gott skick. Lokalerna ska locka till
läsning. Biblioteken måste organiseras och drivas på ett kunnigt sätt.
Kunskaper i biblioteksadministration, informationshantering och pedagogik
är nödvändigt i skolbibliotekens arbete.

Samarbetet mellan folkbiblioteken och skolan är viktigt. Alla barn i skolan
bör få besöka folkbiblioteken och delta i bokprat. I de fall skolbibliotek och
folkbibliotek är gemensamma är det viktigt att ta hänsyn till de särskilda
behov som skoleleverna har för sin kunskapsinhämtning.

Kungl. biblioteket och Svenska
barnboksinstitutet

Den socialdemokratiska regeringen står för ett allt snålare
kulturellt klimat. Detta drabbar läsarna. På Sveriges
nationalbibliotek, Kungl. biblioteket, är de ekonomiska
problemen stora. Anslagen räcker inte till verksamheten. Man
har infört anställningsstopp och stängt biblioteket på
söndagar. Man varslar personalen - den 1 januari i år slutade
drygt 20 personer. Kungl. biblioteket har ingen möjlighet att
klara sin verksamhet med den budget man fått sig tilldelad.
Anslagen måste höjas.

Svenska barnboksinstitutet (SBI) gör viktiga insatser för barnboken. Man
samlar alla barnböcker utgivna i Sverige och sprider kunskap om barn- och
ungdomslitteratur. Läsfrämjande åtgärder är också en viktig del av
verksamheten. Genom projektet Läs 2000! knyter man samman läsfrämjare i
kommunerna, inspirerar till nya läsprojekt i skolan med mera.

Men nu hotar en bister ekonomisk situation verksamhetens existens.
Hittills har regeringen vägrat ge institutet några långsiktiga besked om den
framtida finansieringen. Stockholms stad, som är en av stiftarna, är de enda
som, på Folkpartiets initiativ, höjt anslaget till SBI på senare tid. Nu måste
staten också ta sitt ansvar annars hotas SBI:s viktiga arbete för att öka barns
läsande. Regeringen bör tillskjuta 1,35 miljoner kronor för detta.

När det gäller Kungl. biblioteket bör regeringen återkomma till riksdagen
med en långsiktig lösning av bibliotekets ekonomiska problem. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 19 september 2000

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Lennart Kollmats (fp)

Kenth Skårvik (fp)