Landstingens tolktjänst

Motion 2001/02:So519 av Maud Björnemalm m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelning av statsbidrag för tolktjänst för döva, dövblinda m.fl.

Motivering

Landstingen har en skyldighet enl. 3 § 3 b HSL att erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för döva, vuxendöva och hörselskadade d.v.s. organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst.

Från och med 1994 utgår statsbidrag med 15 miljoner kronor per år för att stimulera utvecklingen av tolktjänsten. Bidraget ökade successivt under fem år för att från 1998 uppgå till 75 miljoner kronor per år. Bidragen fördelas efter invånarantal och inte efter antal tolkanvändare i respektive landsting.

En förändring av fördelningen gjordes 1995 så att Örebro läns landsting erhåller 80 % mer per innevånare än övriga landsting på grund av den högre andelen tolkanvändare. Trots detta har landstinget svårigheter att tillgodose brukarnas behov av tolkservice.

Socialstyrelsen har nyligen publicerat rapporten Uppföljning av landstingens tolktjänstverksamhet år 2000. Jämförelse har gjorts med uppföljningen 1998. Jämförelsen visar att fler tolkuppdrag än tidigare har genomförts, antalet inrättade tjänster har ökat, antalet uppdrag som inte kunde genomföras har minskat. Antalet tolkanvändare har ökat liksom tolktiden per användare. Däremot har tillgängligheten till tolk kvällar och helger inte ökat.

10 landsting uppvisar underskott och 10 landsting har överskott i denna verksamhet.

Socialstyrelsen framhåller att ”Denna obalans beror på att statsbidraget fördelas efter invånarantal, inte efter den belastning i form av antal användare eller beställda tolkuppdrag som landstingen har”.

I en del fall har de landsting som redovisat underskott i sin budget försökt minska detta genom att anvisa ett större landstingsbidrag. Detta är förhållandet i t.ex. Örebro läns landsting, landstingen i Dalarna och Västerbotten. Samtliga finansierar mellan 60–70 % av tolktjänsten med egna medel. Andra landsting med underskott finansierar endast med 20–25 % av egna medel. Exempel finns också på landsting som redovisat nettokostnader som understiger statsbudgeten. Fler landsting som satsat egna medel har inte förbrukat sin budget för tolktjänsten.

Socialstyrelsen framhåller i sin rapport att det aldrig var tänkt att statsbidraget skulle fungera som tillskott till landstingens totala budget. Bidraget är öronmärkt för sitt ändamål.

Nuvarande fördelning av statsbidraget innebär en orättvisa. Landsting med ett stort antal tolkanvändare får proportionellt mindre del av statsbidraget än landsting med få tolkanvändare om man ser till antalet tolkanvändare i stället för till invånarantal.

Grunden för fördelningen av statsbidraget borde därför vara antal tolkanvändare och inte antalet invånare i respektive landsting. En översyn av statsbidragets fördelning är därför nödvändig att genomföra.

Stockholm den 1 oktober 2001
Maud Björnemalm (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)	Inger Lundberg (s)
Helena Zakariasén (s)	Lennart Axelsson (s)