Lag om partnerskap m.m.

Motion 1993/94:L408
av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)
Motionskategori: - Tilldelat: Lagutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09

Avsändare (16)

Motion till riksdagen
1993/94:L408
av Maj-Lis Lööw m.fl. (s)

Lag om partnerskap m.m.


Sammanfattning
För att komma närmare principerna om alla människors
lika rätt inför lagen, och mot diskriminering av människor,
föreslår Socialdemokraterna att en lag om partnerskap
införs. Den innebär att två personer av samma kön skall
kunna ingå partnerskap med varandra.
Ett partnerskap föreslås få den innebörden att
rättsverkningarna följer äktenskapets ram, samt att de
bestämmelser som gäller för makar också avser partners.
Socialdemokraterna anser att vissa undantag måste
göras. De avser huvudsakligen bestämmelser om adoption,
insemination eller annan konstlad befruktning samt
vårdnad om en underårig.
Bakgrund
Utredningen ''Homosexuella och samhället'' som lade
fram sitt slutbetänkande 1984 resulterade i en proposition
som innebar en lång rad förbättringar för homosexuella.
Men ett antal frågor kunde man inte lösa.
1987 antog riksdagen en särskild sambolag som gäller för
såväl homosexuella som heterosexuella. Sambolagen ger
dock inte rätt till efterlevandepension eller bodelning.
Sambolagen ger inte heller samma rättigheter när det gäller
arv och skatter som vid äktenskap. Grupplivförsäkringar
gäller dessutom oftast inte homosexuella då man endast kan
sätta in en sambo av motsatt kön som förmånstagare.
Eftersom homosexuella inte har rätt att gifta sig får de
inte automatiskt tillgång till de rättigheter och skyldigheter
som är kopplade till äktenskapet. De måste själva reglera
sin samlevnad.
Kraven på en lag om registrerat partnerskap har därför
blivit allt starkare. En sådan lag skulle lösa praktiska
problem som exempelvis arvsrätt, bodelning och
efterlevandeskydd för homosexuella par.
I Danmark infördes den 1 juli 1989 ''registreret
partnerskab'' som syftar till att utjämna skillnaden mellan
homosexuell och heterosexuell samlevnad och därmed
minska diskrimineringen av homosexuella. De som
registrerat sitt partnerskap får samma rättigheter och
skyldigheter som ett gift par med undantaget att partners
inte har rätt att adoptera barn.
Stortinget i Norge har också infört en ''lov om registrert
partnerskap''. Det skedde den 1 augusti 1993. Den norska
lagen är utformad efter den danska förebilden.
Vid förra årets riksmöte avslogs motionerna om
registrerat partnerskap med hänvisning till pågående
utredning.
Partnerskapskommittén
Partnerskapskommittén lämnade den 16 november 1993
sitt betänkande med förslag till lag om partnerskap, lag om
sambor av samma kön samt lagar om ändringar i
äktenskaps- resp. brottsbalken.
Utredningen belyste i sitt betänkande situationen för
homosexuella, olika former av hushållsgemenskap, lagen
om homosexuella sambor samt situationen för
homosexuella i ett antal andra länder. I en överblick över
internationella privaträttsliga regler etc. analyserades
konsekvenserna av en partnerskapslag. En
kunskapssammanställning som behandlade homosexuella
parrelationer samt barn och homosexuella föräldrar bilades
betänkandet.
I utredningens överväganden och förslag lämnades
utöver de nämnda lagförslagen även synpunkter på bl.a.
juridisk och ekonomisk trygghet, men också frågor om
attitydpåverkan, tolkningar av bibeln, relationer till andra
stater och mänskliga rättigheter diskuterades utförligt.
Partnerskapskommitténs förslag om införande av en lag
om partnerskap vilar på den i samhället gemensamma
tanken om alla människors lika värde och likhet inför lagen.
Detta är också en grundprincip för Socialdemokraterna
som därmed anser att det är tid att nu införa en lag om
partnerskap. Det ankommer inte på samhället, som
kommittén skriver, att ha synpunkter på människors val av
samlevnadsform. Samhällets uppgift bör i stället vara att
underlätta -- inte förhindra -- för människor att leva i
enlighet med sina egna önskemål och sin
personlighetsinriktning, under förutsättning att detta inte
skadar andra. Det handlar också om att ge samlevande
människor av samma kön ekonomisk och juridisk trygghet
i relationer andra än den som finns inom äktenskapets ram.
I likhet med kommittén är vi inte beredda att tillmötesgå
kravet att homosexuella par skall få möjlighet att adoptera
barn gemensamt. En partner skall inte få möjlighet att
adoptera sin partners barn och en partner skall inte ges
tillgång till olika former av konstlad befruktning. Vidare
skall två partners inte ges möjlighet att gemensamt
förordnas till vårdnadshavare för barn.
Lag om sambor av samma kön
Mot bakgrund av riksdagens uttalande 1973 om att
samlevnad mellan två personer av samma kön är en från
samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform, är
det inte konsekvent att särbehandla olika
samlevnadsformer. Detta har också framförts bl.a. från
berörda intresseorganisationer.
Ett av motiven för att införa en lag om partnerskap är,
som tidigare angivits, att betona människors lika värde. På
grund av detta, föreslår kommittén att lagen om
homosexuella sambor ersätts av en lag om sambor av
samma kön. Vi delar den bedömningen. Denna lag bör
införas oberoende av om lagen om partnerskap införs. Det
innebär att de aktuella samlevnadsformerna likställs
rättsligt på sådant sätt som partners jämställs med makar.
Vissa undantag måste införas i lagen. I frågan om att
gemensamt ha rättslig vårdnad av underårig, skall sambor
av samma kön inte ha denna möjlighet. Bestämmelser som
tillämpas uppenbarligen beroende av att samborna är av
motsatt kön skall inte gälla för sambor av samma kön.
Vårt förslag
Socialdemokraterna har i riksdagen sedan flera år verkat
för en partnerskapslag. Riksdagsmajoriteten har hänvisat
till pågående utredningsarbete, som nu är avslutat. Det
normala förfarandet borde nu vara att avvakta
remissbehandling och proposition. Emellertid är det
uppenbart att den sittande regeringen inte kommer att lägga
en proposition i denna fråga. Representanterna i kommittén
för tre av regeringspartierna har reserverat sig mot en sådan
lag. I riksdagen torde det däremot finnas majoritet för en
partnerskapslag.
Vi menar därför att riksdagen på eget initiativ bör
tillskapa en partnerskapslagstiftning för att slippa
ytterligare fördröjning i en för många angelägen fråga.
Målsättningen bör vara att redan under vårsessionen kunna
ta ett beslut, vilket bör vara möjligt också med beaktande
av de synpunkter som inkommer i det nu pågående
remissförfarandet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar anta en lag om partnerskap i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar anta en lag om sambor av samma
kön i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 21 januari 1994

Maj-Lis Lööw (s)

Owe Andréasson (s)

Inger Hestvik (s)

Bengt Kronblad (s)

Gunnar Thollander (s)

Carin Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)

Per Erik Granström (s)
Yrkanden (4)