Kusiners arvsrätt

Motion 2009/10:C392 av Lars-Arne Staxäng (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kusiners arvsrätt.

Motivering

1928 ändrades ärvdabalken för att undvika att framför allt jordbruksfastigheter delades upp i alltför små enheter. Den ändring som genomfördes detta år kom att innebära slutet för kusiner som berättigade arvtagare i händelse av att ingen annan arvinge finns. Arvet eller kvarlåtenskapen tillfaller i sådant fall istället Allmänna arvsfonden, förutsatt att inget testamente upprättats. Dagens lagstiftning begränsar arvsrätten till tre parenteler eller arvsklasser. I första hand ärver den avlidnes barn och barnbarn (s.k. bröstarvingar). Finns inga bröstarvingar eller om dessa ej är i livet går arvet till den avlidnes föräldrar och deras avkommor om föräldrarna ej är i livet. En efterlevande make/maka har också ett arvsrättsligt skydd som går förbi gemensamma barn. I sista hand, den s.k. tredje parentelen, går arvet till mor- och farföräldrar eller deras avkommor i händelse av att mor- och farföräldrar ej är i livet.

Begränsningen som infördes 1929 när arvsrätten för kusiner togs bort ur lagstiftningen medför att staten i form av Allmänna arvsfonden inträder som arvinge när tämligen nära släktingar i form av kusiner fortfarande finns i livet. Även om de ekonomiska banden tunnas ut i och med att släktskapet blir allt längre bort motiverar det enligt min mening inte ett förstatligande av den avlidnes egendom. Detta förstatligande förefaller mig helt orimligt medan det mer rimliga och inte minst konsekventa för lagstiftningen vore att återinföra kusiner i den tredje parentelen.

Stockholm den 5 oktober 2009

Lars-Arne Staxäng (m)