med anledning av prop. 2008/09:7 Kraftfullare nedsättning av socialavgifter för unga

Motion 2008/09:Sf6 av Kalle Larsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör utvärdera nedsättningen av socialavgifter för personer som fyllt 18 men inte 25 år.

2. Riksdagen avslår regeringens proposition 2008/09:7 Kraftfullare nedsättning av socialavgifter för unga.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår i proposition 2008/09:7 att socialavgifterna ska sänkas ytterligare för unga mellan 18 och 24 år. Vidare föreslår regeringen att sänkningen ska utvidgas för att även omfatta unga under 18 år samt en höjning av den övre åldersgränsen till 25 år. Syftet med att slopa den undre åldersgränsen är enligt regeringen att stimulera ”efterfrågan på yngre arbetskraft”.

Sänkningen av socialavgifterna innebär att endast ålderspensionsavgiften samt en fjärdedel av de övriga socialavgifterna ska betalas för ungdomar vilket innebär att den totala arbetsgivaravgiften för unga kommer att uppgå till 15,49 % och egenavgifterna för unga till 15,07 %. Detta innebär en sänkning med 5,81 respektive 5,38 % jämfört med i dag. Syftet med reformen är att skapa en varaktigt högre sysselsättning bland unga samt underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. Sammantaget beräknas den totala nedsättningen av socialavgifter för ungdomar att minska statens intäkter med 8,97 miljarder kronor per år. Den offentliga sektorns nettointäkter beräknas minska med 5,59 miljarder kronor 2009, 5,57 miljarder kronor 2010 och 5,56 miljarder kronor 2011.

Regeringen föreslår även införande av en begränsningsregel i stödområde A. Arbetsgivare och egenföretagare i dessa områden får ett särskilt avdrag vid beräkning av socialavgifterna och den allmänna löneavgiften med 10 %. För dessa företag föreslår regeringen att det särskilda avdraget för stödområde A för ungdomar ska sänkas från 10 till 5,28 %, så att hela ålderspensionsavgiften om 10,21 % betalas in.

Läget på arbetsmarknaden för unga

Sverige har i jämförelse med andra länder en hög sysselsättningsgrad. Enligt Statistiska centralbyrån är 68 % av befolkningen mellan 15 och 74 år sysselsatt i arbete i september 2008. Bland ungdomar mellan 15 och 24 år i Sverige uppgår sysselsättningsgraden till 48,3 %. Orsaken till den relativt låga sysselsättningsgraden bland ungdomar beror på att alltfler ungdomar utbildar sig.

Men arbetslösheten för unga är också högre än för hela arbetskraften. Enligt SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU) från september 2008 ligger arbetslösheten bland personer mellan 15 och 24 år på 12,7 %, vilket motsvarar 84 700 individer. Det kan jämföras med arbetslösheten för hela arbetskraften mellan 15 och 74 år som uppgår till 4,6 %. Sverige har liksom övriga nordiska länder en låg andel långtidsarbetslösa ungdomar, jämfört med andra OECD-länder (SOU 2007:18 s. 176). Ungdomar blir snabbare utan jobb, men kan också komma ur arbetslöshet snabbare än äldre när konjunkturen svänger.

Antalet arbetslösa ungdomar mellan 15 och 24 år har enligt AKU stigit med över 20 000 personer från det andra kvartalet 2007 till det andra kvartalet 2008. Särskilt ökar arbetslösheten bland de riktigt unga och de som hoppar av gymnasiet. Detta är mycket oroande, och därför föreslår Vänsterpartiet att denna grupp av arbetslösa ungdomar ska ges möjlighet att skaffa sig en yrkesutbildning inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Många ungdomar har svårt att få jobb, men inte alla. Därför förordar Vänsterpartiet riktade stöd till de ungdomar som bäst behöver det, i stället för en generell rabatt på ungas arbete som regeringen föreslår. Ungdomar som saknar gymnasiekompetens och ungdomar som är utrikes födda är överrepresenterade bland de arbetslösa. Enligt Skolverket saknar var fjärde 20-åring slutbetyg från gymnasiet, och var tredje 20-åring saknar behörighet att läsa vidare på högskola.

I en konjunkturnedgång är det viktigt att de arbetslösa snabbt får stöd att finna ett nytt arbete eller bereds plats för olika typer av utbildning. Så sker inte i dag och detta förefaller vara medveten politik från regeringens sida. Regeringen har ersatt arbetsmarknadsutbildningar med billiga insatser inom ramen för ”jobbgaranti för ungdomar”. 11 500 ungdomar deltar för närvarande i jobbgarantin för ungdomar. Vi menar att stödet till dessa ungdomar måste förbättras. Arbetslösa ungdomar måste snabbt få adekvat stöd och vi föreslår därför ökade resurser till erkänt effektiva åtgärder som vuxenutbildning, anställningsstöd och arbetsmarknadsutbildningar.

Remissinstanserna kritiska till regeringens förslag

Remissinstanserna är liksom tidigare kritiska till förslaget om sänkta socialavgifter för ungdomar. Många pekar på att det kommer att resultera i betydande dödviktseffekter och undanträngningseffekter.

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering skriver i sitt remissvar att reformen kan få subsititutionseffekter, dvs. att anställningen skulle ha kommit till stånd även utan subventionen, men den anställda skulle ha varit någon annan. När det gäller grupper som har svårigheter på arbetsmarknaden är en sådan undanträngningseffekt berättigad, men eftersom ungdomar är en heterogen grupp är det problematiskt att andra grupper som har betydligt större problem på arbetsmarknaden får hårdare konkurrens. IFAU skriver i sitt remissvar:

Trots den höga ungdomsarbetslösheten tillhör inte arbetslösa ungdomar generellt de grupper av arbetslösa som verkar ha svårast att hitta jobb – snarare tvärtom. Långtidsarbetslöshet är framför allt ett problem för äldre arbetslösa. Substitutionseffekten riskerar därmed att gå i en oönskad riktning. Ungdomar, som redan idag har relativt lätt att komma in på arbetsmarknaden, får ytterligare en fördel gentemot de äldre arbetslösa vilket ofta har det relativt sett svårare på arbetsmarknaden.

LO, TCO och SACO avstyrker förslaget om nedsättning av socialavgifter för ungdomar eftersom det riskerar att leda till betydande dödviktseffekter. TCO avstyrker förslaget om att slopa den undre åldersgränsen eftersom det kan leda till att färre personer fullföljer sin gymnasieutbildning.

Riksrevisionen rekommenderar skyndsam utvärdering

Riksrevisionen har i rapporten Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris? (RiR2008:16) granskat effekten av sänkta socialavgifter på sysselsättningen. Enligt Riksrevisionens granskning har nedsättningen av socialavgifter för unga mellan 18 och 24 år resulterat i obetydliga sysselsättningseffekter och stora dödviktseffekter. Enligt granskningen har nedsättningen av socialavgifter för unga resulterat i en sysselsättningseffekt på 12 100 personer, eller 2,8 % av antalet anställda i åldersgruppen. Statens kostnad för nedsättningen uppgår till 8,97 miljarder kr per år. Det innebär enligt Riksrevisionen att den offentligfinansiella nettokostnaden för varje nyskapat arbetstillfälle uppgår till 650 000 kr. Det kan enligt Riksrevisionen jämföras med kostnaden för en plats i arbetsmarknadsutbildning som uppgår till 270 000 kr per år. Riksrevisionen visar också att dödviktseffekterna av reformen är stora. Subventionen har gått till anställningar som hade kommit till stånd även utan subventionen. Mot bakgrund av denna granskning bör riksdagen instämma i Riksrevisionens rekommendation om att regeringen skyndsamt ska utvärdera nedsättningen av socialavgifter för personer som fyllt 18 men inte 25 år. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiets inställning

Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag i proposition 2008/09:7. En generell nedsättning av socialavgifterna utan krav på motprestation leder endast till ökade vinster för företagen. Den 1 juli 2007 sänktes arbetsgivaravgifterna för unga mellan 18 och 24 år. Detta har inneburit ett klipp för många företag som har många unga anställda. McDonalds, vars personal till 80 % är ungdomar, räknar med att tjäna 50 miljoner kronor per år tack vare de sänkta arbetsgivaravgifterna. De extra pengarna går till ökade vinster utan krav på motprestation.

Riksrevisionens granskning visar att nedsättningen av socialavgifter för unga har haft obetydlig effekt på sysselsättningen samt stora dödviktseffekter. Att reformen har resulterat i obetydliga sysselsättningseffekter och stora dödviktseffekter är allvarligt eftersom nettokostnaden för reformen beräknas uppgå till 5,59 miljarder kronor 2009. Det är således inte en ändamålsenlig användning av skattebetalarnas pengar, om syftet med reformen är att öka sysselsättningen bland ungdomar.

Subventioner borde i stället riktas till de arbetslösa ungdomar som bäst behöver det. Långtidsarbetslösa ungdomar, ungdomar med funktionsnedsättningar och unga som behöver avsluta sin gymnasieutbildning behöver riktade stöd i form av arbetsmarknadsutbildning, vuxenutbildning och anställningsstöd. Regeringens intention i den föreliggande propositionen går i rakt motsatt riktning. Genom slopandet av den undre åldersgränsen vill regeringen ”stimulera efterfrågan på yngre arbetskraft”. Detta kan resultera i att ungdomar uppmuntras av att hoppa av gymnasiet i förtid. Det är en inriktning på politiken som vi är mycket kritiska till. Vi vet att avslutad gymnasieutbildning är avgörande för möjligheterna på arbetsmarknaden.

Med undantag för de som hoppat av gymnasiet är det vanligaste problemet för unga inte långvarig arbetslöshet, utan upprepad arbetslöshet som en effekt av tillfälliga anställningar. Så många som 50 % av alla under 25 år som arbetar har i dag en tillfällig anställning. Ungas allt lösare anknytning till arbetsmarknaden är ett stort och växande problem som minskar ungas ekonomiska trygghet och därmed möjligheten att skaffa eget boende, bilda familj osv. De otrygga anställningarna underminerar också de ungas ställning på arbetsplatsen och försvårar facklig organisering och bekämpning av diskriminering och trakasserier.

Den åldersbundna nedsättningen av socialavgifterna som regeringen infört och nu vill utöka, riskerar att ytterligare öka risken att endast få en tillfällig anställning för personer under 25. Vänsterpartiet ser allvarligt på detta problem, och vill, i syfte att stärka ungas ställning i arbetslivet, kraftigt begränsa de tillfälliga anställningarna och stimulera arbetsgivarna att i stället erbjuda fasta jobb.

Nettokostnaden för den totala nedsättningen av socialavgifterna för ungdomar beräknas uppgå 5,59 miljarder kronor 2009, 5,57 miljarder kronor 2010 och 5,56 miljarder kronor 2011. Det är en dyr och ineffektiv åtgärd om syftet är att öka sysselsättningen. Vänsterpartiet föreslår i stället en jobbsatsning i kommuner och landsting där behoven är som störst. I vår budgetmotion för 2009 avsätter vi 3,4 miljarder kronor 2009 till 11 000 nya jobb, 8,5 miljarder kronor 2010 till 26 000 nya jobb och 15,3 miljarder kronor 2011 till 45 000 nya jobb. Nettokostnaden för vår jobbsatsning, om man räknar med minskade kostnader för arbetslöshetsersättning och ökade intäkter av socialavgifter till staten, uppgår till 2 miljarder kronor 2009, 4 miljarder kronor 2010 och 6 miljarder kronor 2011.

Försämringarna som föreslås i den föreliggande propositionen måste ses i ett större sammanhang; tillsammans med försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen och nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken, skattebidrag till överklassnära tjänster och försämringar av arbetsrätten utgör nedsättningen av socialavgifter för unga ytterligare en pusselbit i inrättandet av en låglönearbetsmarknad i Sverige. Mot bakgrund av det som anförs bör riksdagen avslå regeringens proposition 2008/09:7 Kraftfullare nedsättning av socialavgifter för unga. Detta bör riksdagen besluta.

Stockholm den 16 oktober 2008
Kalle Larsson (v)
LiseLotte Olsson (v)	Josefin Brink (v)
Torbjörn Björlund (v)	Marianne Berg (v)
Egon Frid (v)