Komplementär medicin

Motion 2002/03:So365 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Socialutskottet

Händelser

Inlämning
2002-10-23
Hänvisning
2002-10-30
Bordläggning
2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat intresse för komplementärmedicinska insatser.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att få skolmedicin och komplementär medicin att samverka.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsperspektiv som skäl till att erbjuda behandlingsalternativ på likvärdiga villkor.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett nationellt forskningscenter.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning, tillträde till utbildning och studieekonomi.1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda momsbefrielse.2

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kriterier för legitimering.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en arbetsgrupp eller parlamentarisk utredning för att förankra och föreslå en strategi för Sverige som bygger på WHO:s program och rekommendationer.

1Yrkandena 4 och 5 hänvisade till UbU.

2Yrkande 6 hänvisat till SkU.

Inledning

Alternativmedicin eller, som det allt oftare benämns, komplementärmedicin, har alltid varit en viktig fråga för Miljöpartiet de gröna. Området berör ett stort antal diagnos- och behandlingsmetoder som utövas utanför den skolmedicinska och offentliga hälso- och sjukvårdsapparaten. Några av dessa har under senare år blivit erkända och används i viss utsträckning inom skolmedicinen, dit hör t.ex. akupunktur, kiropraktik och naprapati.

Alltfler människor är intresserade av komplementära behandlingsmetoder. En under­sökning gjordes 2001 av Linköpings universitet på uppdrag av Stockholms läns landsting i syfte att klargöra stockholmarnas inställning till komplementärmedicinska insatser inom prevention och sjukdom. Undersökningen visade att befolkningen har ett stort hopp om och förtroende för de komplementära insatserna och vill se dem som ett naturligt inslag i det vanliga sjukvårdsutbudet. Utredningens resultat bedöms vara generaliserbara. Centrum för komplementära hälsostudier vid Örebro universitet har gjort en kartläggning på uppdrag av landstingsförbundet och kommer där fram till att samtliga landsting i någon utsträckning använder sig av komplementära behandlings­metoder. Alternativ är betydligt mer accepterad utomlands än i Sverige. I Tyskland har man t.ex. nått en betydligt större integrering mellan skolmedicin och komplementär medicin.

Socialutskottet konstaterade i sitt ställningstagande i betänkande 2001/02:SoU13: ”Kunskaper om alternativmedicinska metoder behövs både för att kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna utröna eventuella skador och biverkningar.” Däremot drar man slutsatsen att utskottet inte bör ta något initiativ med anledning av motioner från mp, v och c som föreslagit förstärkningar på detta område. Detta ter sig märkligt eftersom tiden nu definitivt är mogen för att på nationell nivå ta ansvar för det fält som håller på att växa fram. I dag råder ett moment 22. En metod måste bevisas ha effekt i försök innan forskningsanslag beviljas och etablerade forskare intresserar sig.

Människor vill alltså ha ett komplementärt utbud, och det finns människor som utövar komplementär vård, men samhället har inte funnit ett system för de två ”skolorna” att samverka. Man har ej kunnat enas om vilka krav som ska gälla. Under tiden fortsätter människor att söka sig till det de tror på. WHO råder för övrigt medlemsländer att studera den komplementära medicinen och införliva det som är bra och avvisa det som inte är verksamt.

Det måste skapas förutsättningar för en integrering och ett ökat samarbete mellan skolmedicinen och det komplementärmedicinska fältet. Det är också viktigt att accepterade behandlingar kan erbjudas till samma kostnader som inom övrig vård. Det får inte fortsätta att vara en penningfråga som det är idag. Det är välbetalda människor som har råd att söka sig till den behandlingsmetod man tror på, medan denna val­möjlighet i praktiken inte finns för människor med små eller inga inkomster.

Det är också oerhört angeläget att få en ökad kontroll och skilja ut seriös verksamhet från – vilket naturligtvis förekommer – rent kvacksalveri. Information till allmänheten är alltså grundläggande. Människor måste känna till hur kontroll sker, och vad man kan lita på. Man ska inte behöva vara högutbildad för att kunna lotsa sig fram i utbudet.

Könsperspektiv

De flesta undersökningar visar att en större andel kvinnor än män har erfarenhet av komplementär medicin. Enligt undersökningar i USA används komplementär medicin mest av universitetsutbildade kvinnor.

Samtidigt vet vi från annan statistik att sjukvård och rehabilitering satsas i större utsträckning och med dyrare behandling på män. Om det nu är så att kvinnor i större utsträckning väljer komplementära behandlingsmetoder så är det även ur ett könsperspektiv nödvändigt att olika behandlingsalternativ finns att tillgå på mer likvärdiga vilkor.

KAM – Kommittén för alternativ medicin – är remissinstans till WHO och arbetar för närvarande intensivt med förslag till hur Sverige skulle kunna uppfylla WHO:s strategi ”Traditional Medicin Strategy 2002–2005”. Förslagen rör förskrivningsrätt på preparat, nationellt centrum, kontrollorgan, landstingens köp av kvalitativ vård, medborgares möjlighet att välja vårdform samt möjlig ökad kommunikation mellan skolmedicin och det man kallar utövare av TM/CAM (Traditional Medicine/Complementary and Alternative Medicine).

Läkartidningens oktobernummer hade temat ”Skolmedicinen utmanas allt mer av alternativa behandlingar”. Frågorna har hög aktualitet.

Behövliga insatser

Ett nationellt forskningscentrum bör inrättas

Här ska forskning kunna ske inom skolmedicin men i gemensamma forskningspojekt med KAM-utövare. Syftet är att ta tillvara all den kunskap som finns inom KAM-området, och som idag inte kan systematiseras som kunskap då utövarna ej ges tillträde till forskningsfältet.

Forskare inom skolmedicin har inget forum för dessa studier. Detta är skälet till varför t.ex. de 30 miljoner kronor som i Stockholm avsatts för forskning inom området komplementärmedicinsk behandling inte blivit använda. Så länge fältet för komplementärmedicinsk utövning är stängt saknar läkare motivation till att forska etc.

Ett sådant nationellt centrum bör också kunna förmedla kunskap och information till allmänheten.

Utbildning

Det finns idag enstaka kurser i komplementärmedicin som ges på ett par ställen i Sverige, bl.a. på Karolinska Institutet, i Uppsala och Örebro/Linköping. Dessa kurser, eller motsvarande på minst 5-poängsnivå, måste kunna öppnas för färdigutbildade och yrkesverksamma med olika slags vårdutbildning, t.ex. läkare, sjuksköterskor, sjuk­gymnaster. (Idag är det bara läkare som har detta som frivilligt tillval inom sin utbildning.) På sikt bör det finnas för alla i deras grundutbildning. KAM-utövare bör även ges tillträde till dessa utbildningar. Det kan bli forum för en behövlig gränsöverskridande dialog.

Redan i dag finns det många som arbetar inom vården och som skulle vilja söka dessa kurser. Tyvärr kan de sällan det av ekonomiska skäl. Det är långt ifrån säkert att arbets­givaren uppfattar eller prioriterar behovet av vidarutbildning på det här området. Ett sätt att lösa problemet är att på sikt avsätta särskilda medel till en fond som man ska kunna söka pengar från för sin studieekonomi medan man bygger på med en sådan kurs. Löner inom de flesta vårdyrken är inte höga nog för att man ska förväntas klara detta själv.

Utred momsbefrielse och kriterier för legitimering

Människor som väljer komplementärmedicinska behandlingsmetoder betalar i dag mer, då dessa behandlingar är momsbelagda till skillnad mot annan vård. Det innebär att behandlingarna står till buds för människor som har ekonomiska resurser, men ej för andra. Därmed kan man säga att vård ej erbjuds på lika villkor, trots att vård på lika villkor är grund­läggande enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det är dags att utreda hur man kan gå vidare mot ett införlivande av nya metoder, och hur dessa kan befrias från moms. Legitimering, uppföljning och kontroll behöver också belysas.

WHO:s strategi

Det är viktigt att regeringen tillsätter en arbetsgrupp/parlamentarisk utredning för att tillsammans med KAM gå vidare med WHO:s program och rekommendationer. På så vis kan man komma vidare med förankring och föreslå en strategi för Sverige.

Stockholm den 22 oktober 2002

Kerstin-Maria Stalin (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Mona Jönsson (mp)

Lotta N Hedström (mp)

Mikaela Valtersson (mp)


Yrkanden (8)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat intresse för komplementärmedicinska insatser.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att få skolmedicin och komplementär medicin att samverka.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsperspektiv som skäl till att erbjuda behandlingsalternativ på likvärdiga vilkor.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett nationellt forskningscenter.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning, tillträde till utbildning och studieekonomi.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda momsbefrielse.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda kriterier för legitimering.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en arbetsgrupp eller parlamentarisk utredning för att förankra och föreslå en strategi för Sverige som bygger på WHO:s program och rekommendationer.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.