Kommunikationerna i Gävleborgs län

Motion 2003/04:T443 av Owe Hellberg (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om järnvägssträckorna Skutskär–Furuvik och Svartbäcken–Samnan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mötesstationer på Ostkustbanan norr om Gävle.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett logistikcentrum för godstransporter i Gävle hamn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sjöfartsverkets respektive Vägverkets ansvar för inseglingsrännan och vägen till Gävle hamn.

Motivering

Gävleborgs län har idag rikets näst högsta arbetslöshet. Den är nästan dubbelt så stor som i grannlänet Uppsala län. Trots en hetare arbetsmarknad i Uppsala län med behov av arbetskraft och där kompetensen finns bland arbetssökande i Gävleborgs län, är arbetspendlingen dit ytterst blygsam. Förbättrade pendlingsmöjligheter till arbetsmarknaden i Uppsala med omnejd skulle bidra till lägre arbetslöshetstal i Gävleborgs län och större förmåga att möta konjunktursvängningar. Om dubbelspåret mellan Gävle och Uppsala färdigställdes fullt ut, så skulle efterfrågan på resor tredubblas. Enligt Banverket kan 5–7 tåg trafikera ett enkelspår per timme. Ett dubbelspår klarar av 20 tåg per timme. Fler tåg får plats på tider som efterfrågas och fler kan därmed ta sig till och från arbetet.

Av säkerhetsskäl är det angeläget att få bort de kvarvarande enkelsträckorna, särskilt genom Skutskärs samhälle. Om flygbränsletransporterna till Arlanda i framtiden kommer att transporteras via Gävle hamn kräver det säkerhet i form av dubbelspår. Gävleborgs läns viktigaste infrastruktursatsning är därför att dubbelspåret mellan Gävle och Uppsala fullt ut byggs för såväl godstrafik som persontrafik. Utbyggnaden flyttas hela tiden framåt i infrastrukturplaneringen, vilket är olyckligt. De kvarvarande två enkelspårssträckorna Skutskär–Furuvik och Svartbäcken–Samnan i närheten av Uppsala måste snabbt åtgärdas. Den första sträckan har enligt nuvarande förslag skjutits framåt i förslaget till infrastrukturplan och den senare finns inte ens med i planen. Sträckan Furuvik–Skutskär måste tidigareläggas och sträckan Svartbäcken–Samnan komma med som planerings- och genomförandeprojekt i den kommande planen för infrastrukturinvesteringar. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Kapacitetsbrist råder även på Ostkustbanan norr om Gävle. Därför kan inte de mötesstationer som enligt planen ska byggas vänta till i slutet av planeringsperioden. Trycket på den sträckan kommer också att öka i och med Botniabanans färdigställande. Mötesstationerna måste tidigareläggas. Detta bör ges regeringen tillkänna.

E 4 är det viktigaste enskilda vägstråket för Gävleborgs län. Det gäller inte minst kopplingen söderut. I Gävleborgs län finns dock fortfarande en flaskhals som inte byggts om, sträckan Enånger–Hudiksvall, den första riktiga flaskhalsen norr om Stockholm. Utbyggnaden är viktig ur trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt. En utbyggnad skulle dessutom ge restidsförkortningar mellan arbetsmarknadsregioner och underlätta för näringslivets transporter. Sträckan Enånger–Hudiksvall har funnits med länge enligt tidigare gällande infrastrukturplaner och borde redan ha varit byggd. Den måste därför ligga som en tidigt prioriterad åtgärd i kommande infrastrukturplan. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Det finns goda förutsättningar att utveckla Gävle hamn till ett framtida logistikcentrum för godstransporter. Här sammanstrålar järnvägsspåren Ostkustbanan, Atlantbanan, Norra stambanan samt sträckan Göteborg–Hallsberg och vägnätet med E 4 och riksväg 80. En utbyggnad av omlastnings- och rangerbangården och en utbyggnad av Gävle hamn skulle skapa goda förutsättningar för att konvertera godstrafik från väg till järnväg och sjöfart. Frågan om att skapa ett nationellt logistikcentrum för godstransporter i Gävle hamn bör därför utredas. Detta bör ges regeringen tillkänna.

En grundbult i detta koncept är naturligtvis att utbyggnaden av Gävle hamn blir av och att staten tar ett nationellt ansvar för hamnen.

Gävle hamn är en ”EU-hamn”, d.v.s. uppfyller normer för gods, volymer m.m., och är en av de 25 hamnar i Sverige som uppfyller denna status. Hamnens framtidsinriktning ligger i linje med EU:s olika direktiv som berör både hamn och transportnäringen i stort, inte minst vad gäller hamnen som ett logistiskt centrum, där alla transportslag integreras i hamnen. Den är dessutom utpekad som ett riksintresse av Sjöfartsverket och riktar sin trafik mot utlandet.

Gävle hamn är delad i två delar, Fredrikskans och Granudden, belägna på var sin sida av Innerfjärden, ca 6 km från Gävle centrum. Idag är hamnen marknadsområde för den regionala industrin, men kan komma att få större betydelse för t.ex. Mälardalsregionen, där distribution av flygbränsle till Arlanda är nytt och högaktuellt. I samband med EU-utvidgningen så ökar också troligen transporterna till Baltikum.

Hamnen i Gävle tillåter ett djupgående på cirka 9 meter, den inre delen av hamnen är dock begränsad till 7,3 meter. Fartyg med längder av drygt 200 meter kan angöra oljekajen. För bulk- och styckegods finns kajer med en sammanlagd längd av 1 000 m. Hamnen diponerar ett fast roroläge och en flytande rororamp.

Ägaren, Gävle kommun, kan inte ensam utveckla hamnen till ett logistikcentrum för ett mer hållbart sätt att transportera gods. Frågan är av riksintresse, borde lösas i samråd där staten tar ett ekonomiskt ansvar för utbyggnaden. Detta kan också ge möjlighet till en delfinansiering via EU.

Dessutom borde Sjöfartsverket ta över ansvaret för skötsel och investeringar i inseglingsrännan och Vägverket för skötsel och utbyggnad av vägen till hamnen. Det bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 3 oktober 2003

Owe Hellberg (v)