Kommunernas kostnader för flyktingmottagandet

Motion 1996/97:Fi604 av Tomas Eneroth m.fl. (s)

Flyktingmottagandet är en nationell angelägenhet. Dels ur
perspektivet att det är på nationell nivå som åtaganden gjorts
om flyktingmottagande i samband med krig och kriser i vår
omvärld, dels ur ett mer långsiktigt perspektiv om vi ser på
förutsätt-ningarna för att lyckas med integreringen av de
flyktingar som väljer att stanna kvar.

Idag ligger ansvaret för flyktingmottagandet i huvudsak på kommunal
nivå. Genom avtal mellan stat och kommun har överenskommelser slutits
som inneburit att kommunerna kompenseras för kostnader som uppstår i
samband med flyktingmottagandet. I en normal arbetsmarknadssituation
skulle kanske förutsättningarna för ett lyckat integreringsarbete inom två år
vara relativt goda, men med dagens arbetsmarknad ser situationen helt
annorlunda ut. Konsekvensen av det blir att kommunernas kostnader för
socialbidrag ökar kraftigt i samband med att det statliga åtagandet löper ut.
Problemet har i viss mån aktualiserats tidigare, främst utifrån storstädernas
perspektiv. Men det förtjänar att påpekas att problemen på intet sätt är
mindre i små kommuner.

I exempelvis Markaryds kommun beräknar man att socialbidrags-
kostnaderna till följd av flyktingansvaret kommer att öka med 120 % när
statens åtagande avslutas. Med andra ord mer än en fördubbling av
socialbidragskostnaderna. I ekonomiska termer innebär det ökade kostnader
med drygt 6 miljoner kronor. Dessutom tillkommer kostnader för
flyktingsamordnare, extra socialsekreterare och assistenter. Med andra ord en
kraftig kostnadsökning för kommunen, uteslutande till följd av det ansvar
man tog på sig för att bereda plats för flyktingar från krig och kriser ute i
världen.

På liknande sätt kan situationen beskrivas i en mängd mindre kommuner
med tidigare stort flyktingmottagande. Om inget görs i fördelningen av de
ökade kostnaderna för kommunerna uppstår en situation där de kommuner
som var restriktiva med att ta emot flyktingar gynnas, samtidigt som de
kommuner som varit solidariska får göra besparingar i skola, barnomsorg
och äldreomsorg för att klara kostandsökningarna. Det kan rimligtvis aldrig
ha varit statsmakternas mening.

Mot denna bakgrund är det vår uppfattning att dessa förhållanden bör
beaktas i den statliga utredning som har till uppgift att se över
skatteutjämningen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala skatteutjämningen.

Stockholm den 2 oktober 1996

Tomas Eneroth (s)

Lars Hedfors (s)

Monica Widnemark (s)