Kärnvapennedrustning

Motion 1997/98:U414 av Inger Segelström m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning
1997-10-06
Hänvisning
1997-10-10
Bordläggning
1997-10-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Vi s-kvinnor har under många år haft företrädare som arbetat för fred och nedrustning. Det har funnits en stark opinion i Sverige för detta och det har resulterat i att vi från svensk sida i olika internationella fora kunnat driva dessa frågor. Förutsättningarna för nedrustningsarbete är för närvarande mycket goda, eftersom den internationella spänningen har minskat och något överhängande hot om krig inte föreligger. Vid FN:s generalförsamlings session 1996 framfördes förslag om att generalförsamlingens session år 1998 skulle bli en särskild session för nedrustning, den fjärde i ordningen.

Alla frågor beträffande nedrustning bör behandlas vid en sådan session. Bland annat bör förslaget om en ny säkerhetsordning under FN:s ledning, som presenterades av FN:s generalsekreterare den 14 juli 1997, ”Renewing The United Nations: A program för Reform”(General Assembly, Document A/51/950), diskuteras. Vidare en ny start på förhandlingarna om konventionella styrkor i Europa, kärnvapen, bättre kontroll av vapenhandeln och omställningen av vapenproduktionen till civil verksamhet.

Vid generalförsamlingens session hösten 1997 bör den svenska regeringen tillsammans med andra länder verka för en speciell nedrustningssession i generalförsamlingen hösten 1998.

Den svenska regeringen bör i alla lämpliga internationella fora arbeta för en konvention mot kärnvapen.

Förhållandet mellan kärnvapenmakterna är i dag bättre än någonsin tidigare. En bidragande orsak är det kalla krigets slut. Avtalet om ett totalt stopp för kärnvapenprov visar att det borde vara möjligt att träffa ett avtal om kärnvapnens slutliga avskaffande enligt en stegvis procedur under internationell kontroll.

Internationella domstolen i Haag har enhälligt uttalat att det åligger kärnvapenmakterna att slutföra förhandlingarna om kärnvapnens fullständiga avskaffande. Flera kärnvapenmakter motsätter sig emellertid tanken att, i enlighet med sina åtaganden i avtalet mot spridning av kärnvapen, förhandla om avskaffande av kärnvapen.

En växande internationell opinion kräver i dag ett fullständigt avskaffande av kärnvapen. Den svenska regeringen bör i internationella sammanhang, exempelvis vid den förberedande konferensen beträffande icke-spridnings­avtalet, vid nedrustningskonferensen i Genève samt i FN:s general­församling, kraftfullt argumentera för kärnvapenmakternas avtalade för­pliktelser att förhandla om kärnvapnens avskaffande.

Den svenska regeringen bör vid nedrustningskonferensen i Genève och i andra lämpliga internationella sammanhang verka för att kärnvapen avlägsnas från kärnvapenbärarna och förvaras avskilt från dessa under betryggande internationell övervakning.

Eftersom tusentals kärnvapenladdade missiler ständigt står beredda att avfyras finns en överhängande risk att kärnvapen avfyras av misstag. Från svensk sida har bland annat vid nedrustningskonferensen i Genève uttryckts att alla kärnvapen tas ur beredskapsläge (”off alert”). Den svenska regeringen bör även fortsättningsvis driva detta krav samt att laddningarna förvaras i ett fåtal anläggningar under internationell kontroll. Risken för en kärnvapenavfyring av misstag kan då elimineras. En förtroendeskapande erfarenhet av ett system under internationell övervakning kan dessutom utgöra modell för senare stadier av kärnvapnens fullständiga avskaffande.

Regeringen bör ta initiativ för att följa upp och genomföra Canberra-kommissionens rapport som överlämnades hösten 1996 till FN:s general­församling. I denna beskrivs ett antal konkreta steg på vägen till en värld fri från kärnvapen, under internationell kontroll och utan att balansen mellan kärnvapenmakterna förändras.

Kärnvapen är ett hot mot hela mänskligheten, och FN:s medlemsländer har nu ansvar för att förslagen i rapporten genomförs. Sverige har ofta tagit ledningen i arbetet för kärnvapenavrustning. På grund av vårt traditionella engagemang i freds- och nedrustningsarbete har vi från svensk sida ett speciellt ansvar att även fortsättningsvis driva frågan om kärnvapen­avrustning.

Vi anser att den svenska regeringen bör verka för en internationell uppföljningskonferens av Canberra-kommissionens rapport och förverkliga kommissionens idéer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för nedrustning.

Stockholm den 1 oktober 1997

Inger Segelström (s)

Elisebeht Markström (s)

Birthe Sörestedt (s)

Siw Wittgren-Ahl (s)

Berit Andnor (s)

Monica Green (s)

Eva Arvidsson (s)


Yrkanden (2)

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för nedrustning.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för nedrustning.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.