Kampen mot mödradödlighet

Motion 2016/17:1919 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa tydligare krav på hur biståndet mer kraftfullt ska bidra till resultat vad gäller mottagarlandets arbete för att bekämpa mödradödlighet och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Några av de fattigaste länderna har förbättrat möjligheterna till utbildning för sin befolkning och fattigdomen har i många länder minskat. Barnadödligheten har också minskat och antalet personer som drabbats av nya hivinfektioner minskar stadigt. Fler människor har fått tillgång till rent dricksvatten.

   När det gäller kvinnors rättigheter har dock utvecklingen inte gått fram så snabbt som vi hoppades. I många länder går utvecklingen snarare bakåt. I en del länder anses kvinnor helt enkelt inte lika mycket värda som män, vilket också yttrar sig i de rättigheter som fråntas kvinnor i form av utbildning, vård och rätten att bestämma över sin egen kropp.

   I dag utför världens kvinnor 66 procent av världens arbete samt producerar 50 procent av maten, men tjänar bara 10 procent av inkomsten och äger 1 procent av marken. Av världens fattiga befolkning är hela sju av tio kvinnor eller flickor. Av världens a vuxna analfabeter i världen är två av tre kvinnor.

   Mänskliga rättigheter handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp, sin sexualitet och över beslutet att föda barn. En graviditet i tidig ålder påverkar kvinnors hälsa, förutsättningar att ha tillgång till utbildning eller kunna få ett jobb. En graviditet för en kvinna under 18 år i tredje världen är en av de största hälsoriskerna som hon kan utsättas för.

   Enligt statistik från FN dör varje år över 300 000 kvinnor bland annat på grund av brist på mödravård, brist på säkra aborter, brist på utbildning, brist på preventivmedel och på grund av graviditet i alltför tidig ålder. Årligen skördar mödradödlighet fler dödsoffer än aids, tbc och malaria tillsammans. Varje dag dör 800 kvinnor av orsaker relaterade till graviditet och förlossning. Många av dem bor i länder drabbade av krig, laglöshet och korruption. I världen saknar över 222 miljoner kvinnor tillgång till preventivmedel. Som en konsekvens av bland annat detta dör, enligt WHO, mer än 47 000 kvinnor varje år i samband med osäkra aborter. Samtidigt som detta sker vet vi att mödradödlighet effektivt kan förhindras med tillgång till moderna preventivmedel, säkra aborter, utbildad personal, mödravård och graviditetsrådgivning. För att förbättra mödrahälsan i tredje världen ger Sverige betydande bidrag, både genom FN och Sida. Sverige är ett av de länder som ger mest i bistånd per capita och vi bör också kunna ställa motkrav på mottagarna. Genom att granska den del av biståndet som går till stater kan vi kräva av mottagarländerna att de respekterar och konkret arbetar för kvinnors rättigheter, såsom rätten till mödravård och sjukvård, tillgång till preventivmedel och rätten till säkra aborter, samt rätt till utbildning och rätten att äga och ärva. Sverige bör se över möjligheterna att än tydligare och mer kraftfullt ställa krav om att mänskliga rättigheter tillvaratas och främjas, så även kvinnors rättigheter. Sverige bör ställa tydligare krav på hur biståndet mer kraftfullt ska bidra till resultat. Med utlandsbiståndet har vi ett ekonomiskt styrmedel som bör användas på ett klokt sätt för att rädda både mödrar och barn i världen.

Ulrika Karlsson i Uppsala (M)