Jordbruket i världen

Motion 2012/13:U215 av Irene Oskarsson (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jordbrukets betydelse för utvecklingen av biståndspolitiken.

Motivering

Antalet undernärda människor på jorden har ökat under de senaste åren till följd av de ekonomiska kriser som drabbat världen. För första gången på 40 år överskred 2009 antalet undernärda en miljard. Antalet undernärda har sedan dess sjunkit men kvarstår på högre nivåer än tidigare under decenniet. I Afrika finns det samtidigt inom jordbruket en potential att öka både produktiviteten och de inhemska marknadsandelarna.

Det är mycket beklagligt att de rika länderna sedan 1980-talet har minskat den del av biståndet som går till jordbruksutveckling. I mitten av 1980-talet gav OECD-länderna 11,5 procent av allt sitt bistånd till jordbrukssektorn. Tjugo år senare hade denna andel minskat till 3,4 procent. Både Sveriges och EU:s bistånd behöver därmed i mycket högre grad riktas mot jordbrukssektorn. Det handlar om att hjälpa till med investeringar för att öka jordbruksproduktiviteten, men också om att skapa förutsättningar för en fungerande marknad, exempelvis genom fungerande infrastruktur. Världsbankens utvecklingsrapport om jordbruket 2008, World Development Report: Agriculture for Development, konstaterade redan då att BNP-tillväxt som härrör från jordbrukssektorn har fyra gånger så stor effekt när det gäller att höja inkomsterna för de fattigaste jämfört med tillväxt inom andra sektorer av ekonomin. Detta har ytterligare accentuerats med tanke på de klimatförändringar som sker och som framförallt drabbar utvecklingsländer i Afrika. Jordbruket utgör också en möjlig produktionsbas i områden där annat värdeskapande är förenat med stora svårigheter. Med jordbruket som produktionsbas skapas förutsättningar för välfärdstjänster som exempelvis skola. Det jordbruksbaserade biståndet kan förse bönder i utvecklingsländer med tekniska verktyg som behövs för skadedjursbekämpning, sjukdomsangrepp på grödor, markvård och kunskap om växtföljd. De produktionshöjningar som detta ger har potential att lyfta människor ur svält till välstånd, något som tidigare saknats i dessa regioner. Infrastruktur och fungerande avsättningsmarknader för jordbruksprodukter är avgörande för jordbrukets lönsamhet och därmed för jordbrukssektorns möjligheter att dra till sig investeringar. För att förbättra marknadernas funktionssätt krävs inte enbart insatser inom jordbruksproduktionen, även infrastrukturen har avgörande betydelse för fungerande marknader. Det behövs också breda satsningar på forskning, teknikutveckling och rådgivningsinsatser. Mikrokrediter, stöd till lokala marknader samt rättvis handel är verkningsfulla instrument i detta arbete, förutsatt att ländernas nationella institutioner stärks och att importländernas tullar hålls nere. Utan fungerande lokala och nationella institutioner har teknologiöverföring och övergång till grödor med högre avkastning ingen effekt vad gäller att hjälpa de fattigare, småskaliga jordbrukarna. Detta är den stora utmaning Sverige bör bidra till att möta genom offensiva satsningar i biståndsarbetet.

Stockholm den 2 oktober 2012

Irene Oskarsson (KD)