Infrastruktur i Värmland

Motion 2002/03:T454 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Trafikutskottet

Händelser

Inlämning
2002-10-23
Hänvisning
2002-10-30
Bordläggning
2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturella satsningar i Värmland under den kommande planeringsperioden.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksväg 45 benämns E 45 i framtiden.

Motivering

Vägnätet är, som framgått ovan, ryggraden i det värmländska transportsystemet. De tre nationella stamvägarna E 18, riksvägarna 45 och 64 är de viktigaste förbindelselänkarna mellan Värmland och omvärlden. Genom den starka ekonomiska tillväxten i Norge och växande marknader i Ryssland och i de baltiska länderna blir E 18 en allt viktigare transitförbindelse. I Norge satsas nu drygt 700 miljoner norska kronor de närmaste 10 åren på att förbättra standarden på E 18 mellan Oslo och Riksgränsen. Vi förutsätter att det i den kommande planeringsperioden satsas medel så att minst samma vägstandard kan uppnås inom planperioden på hela sträckan Oslo–Stockholm. Även riksväg 45 blir allt viktigare som förbindelseled för Västsverige–Värmland–Norrlandslänen.

Riksväg 45 ansluter i Göteborg till E 45 vars sträckning går genom hela Europa från Sicilien till Göteborg upp till Karesuando. Vad vore naturligare än att hela vägsträckningen har Europabeteckning? Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Riksvägarna 45 och 64 är också mycket viktiga utifrån turistisk synpunkt då de är de leder som södra Sverige i stor utsträckning använder till de stora skidturistmålen i norra Sverige och Norge. Därför måste här vägkapaciteten beräknas utifrån de höga belastningar som turistsäsongerna genererar och inte utifrån den trafik regionen tillför.

De regionala vägarna riksvägarna 61, 62, 63 och 64 norr om Kristinehamn samt länsvägarna 172, 175 och 239 är, förutom tidigare nämnda Norgetrafik på riksväg 61, de viktigaste framkomstvägarna för länets industrier, med mycket tung transport, bl.a. virkestransporter. Dessa vägar har i stora delar gammal underbyggnad som egentligen inte är gjord för de tyngsta transporterna, och de är ofta dragna genom samhällen och byar. Från såväl trafiksäkerhetssynpunkt som framkomlighetssynpunkt måste här större satsningar till för att propositionens målbeskrivningar också ska kunna förverkligas inom planperioden i Värmland. Till detta kommer de stora vägskador som vårens regnande orsakat det värmländska vägnätet. Liksom tidigare skett inom andra regioner bör även Värmland tilldelas extra vägmedel för att täcka kostnaderna för dessa skador.

Det stora problemet med avstängda vägar i länet under tjällossnings­perioden bör motivera att Värmland tilldelas extra vägmedel. Förutsättningar för det ser vi i att 17 miljarder kronor nu satsas i en särskild pott för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion. I länet är det ca 30 % av vägnätet som är grusvägar, och flertalet av dessa stängs av för tung trafik under tjällossnings­perioden. Följden av det blir att värmländsk skogsindustri får merkostnader som kraftigt missgynnar konkurrenskraften och på sikt kan urholka förutsättningarna för sysselsättningen i länet. Vi efterlyser en tydligare skogslänsprofil på medlen för bärighet, rekonstruktion och tjälsäkring.

På grund av tidigare stora investeringar på vägar med de större trafikflödena har de mindre och medelstora vägarna fått stå tillbaka. Många av de mindre vägarna har slitits ned i så hög grad att den lägsta acceptabla nivån har underskridits. Eftersläpningen har skapat ett mycket stort underhålls-/rekonstruktionsbehov. Dessa eftersatta vägar, både grusvägar och belagda vägar, är i omedelbart behov av upprustning, och medel för detta bör avsättas på kort sikt. Det måste finnas en koppling mellan drift och underhåll, rekonstruktions-, tjälsäkrings- och bärighetsåtgärder och investeringar upptagna i länstransportplanen. Värmland har avsikten att genomföra en samplanering som via samordningsvinster gör att vi kan utföra åtgärder på längre vägsträckor än vad som annars vore möjligt. Med den skogslänsprofil som lagts fast med infrastrukturproppen som utgångspunkt borde detta vara ett helt realistiskt krav.

Värmland behöver mer vägpengar för kunna visa tillväxt framöver.

Järnvägstrafik

Värmland är ett landskap inte bara rikt på allehanda upplevelser och duktiga människor, utan också relativt rikt på olika järnvägsspår, alltifrån stambanor till enkla bandelar till industrier och hamnar. Vi förutsätter att Banverkets investeringsanslag för den kommande planeringsperioden förverkligas även i vårt län. Då kan återigen mycket av vad den tunga industrin producerar och dess råmaterial fraktas på järnväg. För detta behövs upprustning av olika industrispår. Det krävs upprustning av Fryksdalsbanan och bangården i Kil, liksom att triangelspåret vid Nykroppa–Herrhult snarast förverkligas. Det tidigare påtalade samarbetet mellan Sverige och Norge måste utvecklas så att snabbtågstrafik kan komma igång på hela sträckan Stockholm–Karlstad–Oslo. I det sammanhanget är det av vikt att påpeka behovet av att nytt spår byggs inom planperioden mellan Vretstorp och Hasselfors. Här finns förslag till mindre kostnadskrävande lösningar som bör prövas för att möjliggöra kortare restid mellan länet och Stockholm.

Bergslagsbanans upprustning är glädjande men måste påskyndas och fullföljas i sin helhet till Göteborg. En upprustning av hela Bergslagsbanan inklusive Norge–Vänern-banan skulle skapa förutsättningar för en utveckling av persontrafiken mellan Karlstad och Göteborg. Genom en förkortning av Vänernbanan med den s.k. Vålbergsrakan under planperioden skulle positiva effekter nås på det regionala resandet både till och från Karlstad och tågtrafiken på den i dag högt belastade delen Karlstad–Kil skulle avlastas södergående trafik.

Till detta kommer att ett nytt Resecenter förverkligas i Karlstad. Värmland behöver mer pengar till järnvägsinfrastruktur för att tillväxt skall kunna skapas i länet.

Stockholm den 22 oktober 2002

Ann-Kristine Johansson (s)

Marina Pettersson (s)

Tommy Ternemar (s)

Berit Högman (s)


Yrkanden (2)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastrukturella satsningar i Värmland under den kommande planeringsperioden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksväg 45 benämns E 45 i framtiden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.