Infrastruktur i Östergötland

Motion 2003/04:T268 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om satsningar på infrastrukturen i Östergötland.

Motivering

Ett mycket ambitiöst och framåtsyftande investeringsprogram för infrastruktur presenterades i början på 1990-talet av den dåvarande fyrklöverregeringen. Satsningen på järnvägar var den största sedan järnvägen kom till Sverige. Snabbtågen och kustpilen på Stångådalsbanan är ett par tydliga exempel som varit positiva för Östergötland. En förstärkning av vägnätet ur miljö- och säkerhetssynpunkt påbörjades likaså under denna period. E 4:ans förbättrade standard är ett exempel, men det gjordes också kraftiga satsningar på länsvägar och mindre vägar. Beklagligtvis har den nuvarande regeringen visat en lägre ambitionsnivå och inte fullföljt dessa viktiga satsningar som är av avgörande betydelse för företagens expansion, tillkomsten av nya arbetstillfällen och hela regionens utveckling.

För Östergötlands del har regeringens neddragningar av investeringar i infrastruktur gjort att länsinvånarna får vänta allt för länge på helt nödvändiga satsningar. Detta har begränsat länets utvecklingsmöjligheter. Därför vill denna motion påvisa de stora behov som snarast behöver tillgodoses. Detta för att Östergötland ska kunna utvecklas kommunikationsmässigt och för att understödja den tydliga strävan som finns att Norrköping skall bli ett verkligt transportcentrum. Följande är några exempel på satsningar som måste förverkligas inom olika områden:

Järnvägar

Upprustningen av järnvägsnätet under 1990-talet har inneburit såväl resandeökning som en ökad mängd godstransporter. Denna välkomna utveckling måste få fortsätta och intensifieras. Pendeltågstrafiken i länet är en lyckad satsning som måste gå vidare. Fortsatt utveckling av denna trafik bör ske med flera hållplatser. Ett nytt spår mellan Mjölby och Motala som möjliggör stopp i Skänninge, skall också ingå i den fortsatta utvecklingen. Stångådalsbanan fyller en viktig såväl regional som interregional funktion som kommunikationsled. En för regionens utveckling, som en intressant arbetsmarknads- och boenderegion, avgörande fråga är tillkomsten av en ny dubbelspårig järnväg för höghastighetståg mellan Östergötland och Stockholm. Restiden skulle därmed kunna kortas väsentligt. För att öka tillgängligheten till Västra Götaland, Malmö–Köpenhamns-regionen och vidare ut i Europa via järnväg är det av vikt att inta en drivande hållning till förverkligandet av Götalandsbanan och Europakorridoren. I en särkild motion belyser vi frågor om att stärka järnvägens konkurrenskraft i det allmänna kommunikationssystemet genom ökad turtäthet, högre tillförlitlighet och lägre priser.

Vägar

Goda kommunikationer är av avgörande betydelse för utvecklingen i en region. Snabba och säkra transporter värderas högt av främst företag som arbetar efter ”just in time”. Östergötland har ett mycket värdefullt strategiskt läge med flera regiongenomgående landsvägar som Europaväg 4 och riksvägarna 50, 51, 55, 22 och 32. Flera av dessa vägar är i behov av trafiksäkerhets- och standardhöjande åtgärder, exempelvis väg 22 vid Söderköping och i Norrköping, väg 55 och väg 50 med förbifart vid Motala för att sedan förenas med väg 32 från Motala till Mjölby. Väg 50 behålls i huvudsak i sin nuvarande sträckning, men trafiksäkerhetshöjande åtgärder måste vidtas på flera sträckor. Den planerade ombyggnaden av väg 32 måste också snarast genomföras. Den planerade ombyggnaden av väg 51 har mycket hög prioritet för att få säkrare och snabbare förbindelse med Norrköpings hamn. Länstransportplanen för Östergötland är i dagens läge beroende av att den faktiska tilldelningen inte avviker från planeringsramen.

Europaväg 4 och riksvägarna är vägar med mycket stor andel genomgående fjärrtrafik. Den viktiga länstrafiken kräver också förbättrad standard, inte minst för att kollektivtrafiken skall fungera på ett fullgott sätt. De tvärgående länsvägarna främst i södra och norra länsdelarna bör därvid beaktas.

Det är av synnerlig vikt att det avsätts tillräckliga medel för investeringsprojekt i Östergötland i den nationella vägplanen. Det räcker inte med att vissa trafiksäkerhetsåtgärder kommer att genomföras. Vägverkets interna planeringsprocess för väginvesteringar får inte bortse från de behov som finns av utbyggnad av vägnätet i den fjärde största storstadsregionen i landet. I länets kommuner, Länsstyrelsen och i samarbetsorganet Östsam finns idag en stor oro inför framtiden.

Flyg

Betydelsen av framtida snabba och bra kommunikationer, inte minst flyg, är en mycket viktig framgångsfaktor för regionens utveckling. Östergötland har i dag två civilflygplatser, vilkas kapacitet torde vara tillräckliga för uppskattningsvis den närmaste tioårsperioden. Flygplatsernas nuvarande lokaliseringar har emellertid stora brister ur såväl miljö- som säkerhetssynpunkt. Vidare är utbyggnadsmöjligheterna begränsade och kan därför inte möta framtida behov av förväntade ökande resandeströmmar. Ett utredningsarbete bör därför snarast komma igång med syfte att få fram ett gediget underlag för en långsiktigt hållbar lösning på regionflygplats i Östergötland. Inom ramen för detta arbete skall olika tänkbara alternativ prövas förutsättningslöst.

Hamn och sjöfart

Geografiskt är det för regionen naturligt att tänka sig en utveckling i kontakterna med Östeuropa. Detta gäller såväl person- som frakttrafik. Norrköpings hamn har därvid förutsättningar att kunna bli ett viktigt centrum för Östersjötrafiken med destination till bl a de baltiska staterna. Hamnkapaciteten måste därför dimensioneras för detta och tillfartsvägar byggas ut och miljösäkras för att klara de framtida kraven. Detta gäller i synnerhet väg 51. Norrköpings hamns förutsättningar för att utvecklas till ett nordiskt centrum för färje- och godstrafik till och från bl a de baltiska staterna bör utredas.

Stockholm den 30 september 2003
Sven Brus (kd)	Yvonne Andersson (kd)