Inför ett licenssystem för privata aktörer på spelmarknaden

Motion 2013/14:Kr205 av Andreas Carlson (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa ett licenssystem för privata spelaktörer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förtydliga socialtjänstlagen gällande personer med spelberoende.1

1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.

Motivering

Spel är för de flesta en underhållningsform som innebär spänning och nöje. Men det finns samtidigt risker med spel. Risken för att enskilda hamnar i spelberoende eller missbruk ska minimeras och om detta ändå sker ska god vård och behandling ges efter behov. Därför är det överordnade målet för Kristdemokraternas spelpolitik en sund och säker spelmarknad där sociala skyddsintressen och efterfrågan på spel tillgodoses under kontrollerade former. En kraftigt växande andel av spelandet sker i dag utanför den reglerade marknaden. Det ställer nya krav för att uppnå en säker och sund spelmarknad.

Många av spelaktörerna som verkar i Sverige har ofta licens i något annat land, men står inte under svensk tillsyn. Samma utveckling har skett i många andra länder, vilket har lett till att allt fler länder de senaste åren omreglerat sina spelmarknader. Danmark har genomfört en omreglering från 1 januari 2012 med ett licenssystem samt en skattesats på 20 procent. Av det vi hittills vet verkar detta ha lyckats.

En poäng med ett licenssystem för privata aktörer även i Sverige är att en viss kontroll då går att återvinna för spel där Lotteriinspektionen i dag inte har några möjligheter att utöva tillsyn. Jag föreslår att tillstånd ges av tillsynsmyndighet som också ska ges sanktionsmöjligheter.

Eftersom olicensierade aktörer i dag inte betalar skatt i Sverige kan ett licenssystem bredda basen för uttag av lotteriskatt och därmed säkra den finansiering av offentliga och allmännyttiga verksamheter som i dag finns. Spel ger i dag intäkter till idrottsrörelsen och andra av det civila samhällets organisationer. När fler privata aktörer som verkar i Sverige betalar skatt här, säkras intäkterna till dessa organisationer. Det är också rimligt att aktörer som agerar på den svenska marknaden betalar skatt som delvis kan finansiera förebyggande arbete, forskning, metodutveckling och utbyggnad av missbruks- och beroendevården.

Två procent av befolkningen har spelproblem och ytterligare fem procent ligger i riskzonen för att utveckla spelproblem. Problemen finns i alla befolkningsgrupper. Det är bland de unga männen i åldrarna 18–24 år som spelproblemen är störst. I denna grupp har spelproblemen fördubblats det senaste decenniet och nära var tionde ung man har spelproblem. Trots att i stort sett hela den svenska spelmarknaden har en åldersgräns på 18 år för spel om pengar, spelar minderåriga i alla spelformer. Andelen med spelproblem bland 16–17-åringar är nästan dubbelt så hög som i övriga befolkningen.

Vård och behandling är ojämnt fördelade över landet. Endast 30 av 290 kommuner kan i dag erbjuda specialiserad spelberoendebehandling. De flesta resurserna finns i storstäderna.

Socialtjänstlagen är inte tydlig i ansvarstagande för spelmissbruk. Detta är något som behöver ändras. Utgångspunkten bör vara att vårdinsatser för spelberoende jämställs med annat missbruk.

Stockholm den 25 september 2013

Andreas Carlson (KD)