Idrottsutbildad personal på gruppboende för unga

Motion 2009/10:So606 av Margareta Israelsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om idrottsutbildad personal på gruppboenden för unga personer med funktionsnedsättning.

Bakgrund

Sverige har ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen ger inte ”i sig några nya rättigheter utan har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter”. FN-konventionen ska alltså se till att personer med funktionsnedsättning verkligen får det de har rätt till.

I artikel 4 står det ”att främja utbildning om de rättigheter som erkänns i denna konvention för specialister och personal som arbetar med personer med funktionsnedsättning, så att de bättre ska kunna ge det stöd och den service som dessa rättigheter garanterar”.

I artikel 30 står det:

5) För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra delta i rekreations- och fritidsverksamhet och idrott, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att

a) uppmuntra och främja deltagande i största möjliga utsträckning av personer med funktionsnedsättning i allmänt tillgänglig idrottslig verksamhet på alla nivåer,

b) säkerställa att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att organisera, utveckla och delta i idrott och rekreation som är särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning och i detta syfte uppmuntra erbjudande av ändamålsenlig instruktion, utbildning och resurser på lika villkor som andra,

c) säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till idrottsanläggningar, rekreationsanläggningar och turistanläggningar,

d) säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika möjligheter som andra barn att delta i lek, rekreation, fritidsverksamhet och idrott, däribland inom utbildningssystemet, samt

e) säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till service av personer och organ som ägnar sig åt att organisera rekreationsverksamhet, turism, fritidsverksamhet och idrott.

Unga människor med funktionsnedsättning

Idrott och hälsofrågor spelar ofta mycket stor roll för unga människor av idag. Om det inte handlar om att gå på gym, jogga eller vara aktiv i en idrottsför-ening så tycker man om att följa våra idrottares framgångar på idrottsarenorna. För de flesta är detta ett enkelt intresse, om det inte faller på att ekonomin sätter stopp för vad man kan ha råd med.

För en ung människa med funktionsnedsättning är naturligtvis ekonomin ett stort problem, främst därför att många inte har en fast inkomst från ett arbete. Sedan finns det mängder av brister i tillgängligheten inom idrottsområdet. Bara att komma in på idrottsanläggningar kan vara en tillräcklig tröskel – på flera sätt – som många aldrig tar sig över. Att vara en aktiv idrottare med funktionsnedsättning innebär oftast behov av betydligt dyrare utrustning, utrustning som ofta är specialtillverkad och svår att få mängdrabatt på.

Handikappidrotten har också svårt att nå ut med inbjudningar direkt till barn och unga med funktionsnedsättning då sekretessen skapar spärrar. Ett uppsökande arbete skulle annars vara av godo, inte minst från folkhälsosynpunkt. Rekryteringsgruppen gör dock ett fantastiskt arbete med att uppsöka personer som varit utsatta för en olycka. Genom sitt idoga arbete kan de få en tidigare idrottsaktiv att hitta tillbaka till ett aktivt liv efter rehabiliteringen.

Flera unga människor med funktionsnedsättning kan med viss assistans klara ett eget boende, för andra är ett gruppboende det enda som kan innebära en möjlighet att bli vuxen och få flytta hemifrån. För den senare gruppen är det viktigt att stimuleras till ett aktivt liv, ett liv som andra unga.

För att kunna möta de behoven på ett bra sätt och stimulera till ett aktivt liv behövs personal med kompetens. Det handlar inte bara om att anordna transporter, att köpa biljetter eller att assistera när man ska se fotboll eller simtävlingar. Det handlar om att stimulera till ett eget aktivt idrottande. Att gå med i en idrottsförening, att besöka gym med andra ungdomar och att pröva sig fram till vilken motionsform som passar bäst.

Av erfarenhet vet vi att många sätter upp osynliga hinder för vilka som ”kan” idrotta. Men det finns verkligen idrott för alla. Även personer med förlamningsskador eller utvecklingsskador kan vara aktiva idrottare. De har ofta än mer behov av att stimuleras till aktiv träning. Det krävs kompetens för att göra detta på rätt sätt.

Av den anledningen borde det ställas krav på alla gruppboende för unga att de har någon utbildad person på området. Det räcker inte med ”sjukgymnastik”, terapi eller kultur. Det krävs ett aktivt, idogt arbete för att hela tiden stimulera och driva på, men det krävs också fysiologisk kunskap om vad som är bra och välgörande träning.

Stockholm den 6 oktober 2009
Margareta Israelsson (s)
Christer Adelsbo (s)	Kerstin Engle (s)