Idrottspolitiken

Motion 1997/98:Kr516 av Tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp)

1 Folkrörelse i förändring

Idrottsrörelsen står inför en rad betydelsefulla vägval. Förutsättningarna påverkas delvis av politiska beslut och av andra ”yttre” betingelser, men i allt väsentligt kommer utvecklingen att styras av de beslut som fattas av idrottens egna aktiva, ledare och förtroendevalda.

Till de frågor som idrottsrörelsen har att hantera hör förhållandet mellan å ena sidan motions- och breddidrott, å andra sidan en elitidrott som alltmer kännetecknas av kommersialisering med välbetalda stjärnor och höga prissummor. När det gäller antalet föreningar och utövare utgör proffsklubbarna en ytterst liten del av den samlade idrottsrörelsen. Däremot drar den till sig den största uppmärksamheten, såväl i media som bland idrottens kritiker.

Den pågående debatten om bolagisering, alltså huruvida det är önskvärt och i enlighet med idrottsrörelsens intentioner att bedriva idrott i bolagsform, är ett exempel på för idrotten viktiga ställningstaganden inför framtiden.

Just den frågan utreds för närvarande inom Riksidrottsförbundet. Vi har inte anledning att här ta ställning i sakfrågan men vi delar de farhågor som ett antal idrottsledare redovisat, nämligen att en utveckling där elitklubbarna börjar bedriva sin idrottsverksamhet utanför den ideella föreningens ram kommer att inverka menligt på idrottsrörelsens möjligheter att få fortsatt stöd från samhället. Risken är också uppenbar att det som är svensk idrotts styrka – att bredd- och elitidrott samverkar till gagn för hela verksamheten – kan gå förlorad. Kontrasten mellan ett fåtal elitklubbars ”affärsverksamhet” och småklubbarnas bredd- och ungdomsverksamhet blir för stor.

Hur idrottsrörelsen ska förhålla sig till den växande del av motionsidrottandet som äger rum vid sidan av den organiserade idrotten är en annan viktig framtidsfråga.

Också i övrigt är idrottsrörelsens möjligheter att behålla sin starka ställning beroende av hur man klarar kravet på förnyelse.

2 Frihet och oberoende

Statens stöd till idrotten, liksom till övriga folkrörelser, måste ge stort utrymme för rörelsens eget ansvar och inte motverka dess initiativkraft. Vi avvisar bestämt propåer om starkare styrning och mer detaljerade krav på hur bidragen ska användas.

Denna vår utgångspunkt för det statliga stödet förutsätter samtidigt en vital och vidareutvecklad interndemokrati inom idrottsrörelsen.

3 Idrottsrörelsen – en enastående tillgång

Även om förutsättningarna ändras, såväl för motionsidrotten som för tävlingsidrotten, är det vår övertygelse att idrottsrörelsen kommer att spela en viktig roll också i framtiden. Sammantaget utgör den en enastående tillgång för samhället bl.a. när det gäller ungdomens fostran, för att överbrygga generationsmotsättningar och för det psykiska och fysiska välbefinnandet. Elitidrotten har ett stort underhållningsvärde och våra duktiga idrottsmän och idrottskvinnor är förebilder och inspirationskällor för barn och ungdom.

När det gäller idrottens omfattning talar statistiken sitt tydliga språk. Det finns ca 22.000 föreningar och 570.000 ideellt arbetande ledare. Med mer än 90 procent av alla bidragsberättigade ungdomsaktiviteter är idrotten Sveriges i särklass största barn- och ungdomsrörelse.

Idrotts- och friluftsliv bedrivs inte bara inom idrottsrörelsen. Många andra ideella organisationer har på sitt program aktiviteter som också har stor betydelse inte minst för friskvården. Dessutom är det allt fler som väljer att motionera ”oorganiserat”, d.v.s. man vill inte känna sig bunden till föreningsaktiviteter och medlemskap.

Stödet till idrotten måste utformas på ett sätt som gör att denna mångfald kan bibehållas.

Av samma skäl är det viktigt att idrottsrörelsen agerar med stor öppenhet och motverkar tendenser till ”etableringskontroll”.

4 Idrottsrörelsens ekonomiska förutsättningar

Det direkta statliga stödet till idrotten har betydelse framförallt för breddidrotten och för barn- och ungdomsverksamheten. Pengarna går via Riksidrottsförbundet ut till föreningarna. Anslaget i årets budget, drygt 483 miljoner, innebär en fortsättning på den kraftiga neddragning som gjordes 1996. Nu görs en nedskärning på ytterligare 5 miljoner.

För olympiska vinterspelen och paralympics 1998 i Nagano, Japan, har regeringen beräknat samma kostnad som för OS i Lillehammar. Det är naturligtvis helt orealistiskt och innebär i praktiken en ytterligare nedskärning av anslaget.

Om idrottsrörelsen också i fortsättningen ska kunna upprätthålla en aktiv barn- och ungdomsverksamhet och fortsätta arbetet för motion och friskvård måste denna nedåtgående trend brytas.

Statens stöd till idrotten utvärderas för närvarande i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Kommitténs slutsatser kommer att ge underlag för fortsatta ställningstaganden. I avvaktan på det bör åtminstone ytterligare nedskärningar undvikas. Vi föreslår därför att anslaget N 2 ökas med 10 miljoner i förhållande till regeringens förslag.

Idrottsrörelsens totala inkomster från spelmarknaden motsvarar ungefär det sammanlagda stödet från staten om man i det sistnämnda räknar in också stödet till lönebidrag och till idrottens studieförbund, SISU. Spelmarknaden är alltså en viktig inkomstkälla.

Mot den bakgrunden förberedde den borgerliga regeringen en försäljning av AB Tipstjänst till svenskt föreningsliv, en process som avbröts av Socialdemokraterna efter regeringsskiftet. Till stor besvikelse, inte minst för idrottsrörelsen, valde man istället att slå samman Tipstjänst med Penninglotteriet och bilda ett nytt bolag, Svenska Spel. Folkpartiet avstyrkte sammanslagningen som, förutom nackdelarna för folkrörelserna, leder till ett minskat konkurrenstryck på marknaden.

Även om argumenten kvarstår anser vi inte det vara realistiskt att nu bryta upp det nybildade bolaget.

Däremot måste det utlovade vinstdelningssystemet snarast komma till stånd. Det är helt oacceptabelt att regeringen fortsätter att förvägra folkrörelserna deras rättmätiga andel av spelmarknaden.

5 En rättvis idrott

Idrottsrörelsen har högt ställda ambitioner när det gäller att ge kvinnor och män, pojkar och flickor, lika möjligheter och förutsättningar. Trots det har man långt kvar till målet.

Andelen kvinnor i styrelser och kommittéer ökar men inte tillräckligt snabbt. Att påskynda det arbetet är i sin tur en av förutsättningarna för att man ska få en rättvis fördelning av olika resurser.

Som vi tidigare nämnt ökar engagemanget för fysiska aktiviteter utan tävlingsinslag. Det handlar mer om det egna välbefinnandet, om motion och friluftsliv än om kravet att nå bra tävlingsresultat. Det bör ligga i idrottsrörelsens intresse att tillmötesgå det engagemanget. Med all säkerhet skulle också detta underlättas av att kvinnorna fick ett större inflytande i idrottsrörelsen.

6 Invandrarna berikar idrotten

För många invandrare har idrotten stor betydelse när det gäller att komma in i det svenska samhället. Med sin mångfald och lättillgänglighet har idrotten unika möjligheter att överbrygga motsättningar och öka förståelsen för invandrarnas situation. Flera exempel visar hur idrottsrörelsen aktivt ger invandrarna möjlighet att vara med i samhällsgemenskapen. I Göteborg utbildar SISU invandrare till idrottsledare och Skånes idrottsförbund har kurser i föreningskunskap där man vänder sig särskilt till nyanlända invandrare.

Samtidigt har många invandrare på olika sätt berikat svensk idrott som aktiva, tränare eller ledare.

Idrottsrörelsens möjligheter när det gäller att underlätta integrationen är ytterligare ett argument mot att minska samhällets stöd.

7 Handikappidrotten

Sverige är en mycket framgångsrik nation inom handikappidrotten. Liksom i andra idrotter har det ökat intresset också för breddverksamheten. Det har inneburit att många handikappade har blivit delaktiga i en social gemenskap som de annars skulle ha gått miste om och deras självförtroende har stärkts. Elitidrottarnas framgångar har samtidigt bidragit till att attityderna till människor med handikapp har förbättrats.

För att handikappidrotten ska ges samma förutsättningar som idrotten i övrigt krävs insatser inte bara av idrottsrörelsen. Det skall inte vara dyrare eller krångligare för den handikappade att utöva sin idrott. För att detta skall vara möjligt måste de handikappades behov tillgodoses bl.a. när det gäller tillgången till anläggningar och fördelningen av tränings- och tävlingstider.

8 Elitidrottens ansvar

Elitidrotten utgör en relativt liten del av idrottsrörelsen. Klubbarna i t.ex. fotbollens allsvenska serie är dessutom i mycket liten utsträckning beroende av direkta statliga och kommunala bidrag. Samtidigt är det svårt att dra gränsen mellan det kommersiella inslaget, där större delen av intäkterna kommer från publik, sponsorer och spelarförsäljningar, och den del som hör ihop med den traditionella och ideella idrottsverksamheten.

Även om den professionella elitidrotten utgör en liten del av den samlade idrottsrörelsen så påverkar den förutsättningar också för motions- och ungdomsverksamheten, såväl i positiv som negativ riktning. Elitidrottarna är viktiga förebilder och inspirationskällor för barn och ungdomar. Det är påtagligt att en idrottsgren som är framgångsrik på en speciell ort lockar nya utövare som i sin tur betyder fortsatta framgångar.

Sambandet mellan elit- och breddidrott innebär samtidigt att tvivelaktiga företeelser i elitidrotten riskerar att drabba också breddidrottens trovärdighet. Därför har elitklubbarna ett stort ansvar när det gäller idrottens etik- och moralfrågor. Tvivelaktiga ekonomiska transaktioner, bristande jämställdhet samt dopning och annat fusk är exempel på företeelser som minskar trovärdigheten för hela idrottsrörelsen.

9 Idrotten i skolan

Eftersom våra vanor grundläggs i skolan är det en uppenbar risk att den minskade skolidrotten leder till fysisk inaktivitet också senare i livet. Denna risk förstoras av att intresset för idrott blir mindre om man inte kommer i kontakt med den under skolåren.

Även om flertalet skolungdomar utövar någon form av sport utanför skolan så är många hänvisade till skolgymnastiken och skolidrotten. Till den gruppen hör många flickor i tonåren. Samtidigt visar flera olika rapporter hur viktigt det är med fysisk aktivitet.

Många arbetsgivare tillåter numera motion på arbetstid och man subventionerar tränings- och tävlingsavgifter. Enligt vår uppfattning måste samma synsätt slå igenom också på skolans område. För det krävs bl.a. ett mer omfattande mål för ämnet idrott och ett utvidgat samarbete mellan skolan och idrottsföreningarna.

10 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stödet till idrotten utformas på ett sätt som befrämjar mångfalden,

3. att riksdagen till N 2, Stöd till idrotten, utgiftsområde 17, för budgetåret 1998 anvisar 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 493 240 000 kr,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka folkrörelsernas andel av spelmarknaden,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrotten i skolan.2

Stockholm den 5 oktober 1997
Christer Eirefelt (fp)
Carl-Johan Wilson (fp)	Kenth Skårvik (fp)

1 Yrkande 4 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 5 hänvisat till UbU.