i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:177 med förslag till lag om avsättning till särskild investeringsfond, m. m.

Motion 1974:1982 av herrar Jonasson och Norrby

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:1982

13

Nr 1982

av herrar Jonasson och Norrby

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:177 med förslag till
lag om avsättning till särskild investeringsfond, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1974 föreslår att aktiebolag och ekonomiska
föreningar skall avsätta 15 % av sin vinst 1974 till särskild investeringsfond.
Därest vinsten ej uppgår till 1 milj. kr. föreligger ej sådan
skyldighet.

Enskilda skogsägare som fr. o. m. den 1 november 1974 till den 31 december
1975 säljer skog från sina fastigheter blir enligt förslaget skyldiga
att insätta 20 % av inkomsten av rotsåld skog och 10 % av likviden för
leveransvirke eller uttag för förädling i egen rörelse på räntelöst investeringskonto
i riksbanken. Minimiförsäljningen för denna skyldighet belöper
sig till 50 000 kr. på rotsåld skog eller 100 000 kr. på leveransvirke. Skyldigheten
är betydligt större för enskilda än för aktiebolag och ekonomiska
föreningar.

Andra inkomsttagare berörs ej av förslaget hur stor deras inkomst än
kan vara. För vår del kan vi ej finna anledning att på sätt som föreslagits
angripa en viss kategori enskilda personer (skogsägarna).

Virkespriserna har i många år varit svaga. I fast penningvärde ligger indexsiffran
för 1974 på 90 i förhållande till 1950 års priser. Då är att märka
att priserna stigit kraftigt de två sista åren. Under många år låg siffran på
50. Lönsamheten på skogsbruket har legat på låg nivå. Många avverkningar
som p. g. a. sin belägenhet ej givit något rotnetto kan nu avverkas med
vinst. Detta innebär att skogsvårdande åtgärder kan utföras även på sådana
områden.

Med nuvarande priser på skogsprodukter har skogsägarna således först
nu fått en inkomst som möjliggör en upprustning av skogsvården som är
i hög grad nödvändig för att klara den ökade efterfrågan på skogsprodukter
som blir alltmer framträdande.

Även om möjligheter föreligger att för dylika arbeten efter särskild ansökan
och prövning kunna få ut pengarna från sitt räntelösa investeringskonto
i riksbanken är detta förenat med en enligt vår mening onödig byråkrati.

Skogsägarna känner sitt ansvar för skogsvård liksom för övriga investeringar
och bör kunna få handlägga dessa sina angelägenheter utan de
föreslagna styrmedlen och onödigt administrativt krångel.

Bolag och ekonomiska föreningar har genom sina tjänstemän betydligt
lättare att handlägga administrativa frågor än vad enskilda personer har.
Följden kan bli att enskilda för att slippa administrativt krångel låter pengarna

Mot. 1974:1982

14

stå kvar i riksbanken tills 5-årsperioden utgått och att skogsvården då blir
fördröjd.

Många skogsägare är anslutna till skogsvårdsområden där avverkningarna
planerats ske i gemensam regi för att rationalisera avverkningen och nedbringa
kostnaderna. I sådana fall innebär Kungl. Maj:ts förslag en direkt
rationaliseringshämmande åtgärd,, då många genom förslaget kommer att
hålla igen med sina avverkningar.

Många skogsägare som nu gör stora avverkningar kan, för att klara likviderna
för nyss inköpta eller övertagna fastigheter, genom Kungl. Maj:ts
förslag få svårt att klara sina utgifter.

På många håll i vårt land har jordbrukarna drabbats av stora skördeoch
kvalitetsskador på grödan. Skogen är då den del som skulle rädda vederbörandes
situation.

Även om dispens kan medges i speciella fall, frågar man sig om detta
omfattande ansöknings-, prövnings- och kontrollförfarande skall vara nödvändigt.

De föreslagna åtgärderna kommer också att få negativa konsekvenser
för de regionala bankernas möjligheter att försörja sin region med krediter,
då skogsägarnas möjligheter till insättningar på skogskonto försämras.

Alla dessa synpunkter talar för att en tvångsinsättning ej är en lämplig
åtgärd. För vår del inser vi behovet och nödvändigheten av skogsvårdande
åtgärder, vägbyggande i skogen etc., när arbetskraft och maskiner blir möjliga
att få fram. Det enklaste sättet att klara den situation varpå propositionen
grundar sina förslag är att ge skogsägarna större möjligheter att utnyttja
insättningen på vanliga skogskonton i sina respektive kreditinrättningar.
En höjning av dessa bör enligt vår mening medgivas från 40 till 60 96 på
leveransvirke och från 60 till 75 96 på rotsåld skog.

Under hänvisning till ovanstående får vi föreslå

att riksdagen vid behandling av proposition 1974:177 måtte besluta

1. att avslå förslaget om tvångsvis insättning av medel på investeringskon
to för skog,

2. att medge en insättning på skogskonto i bank- eller kreditinrättning
med 75 96 på rotsåld skog och 60 96 på likvid för försålt
leveransvirke eller för uttag i egen rörelse.

Stockholm den 19 november 1974

BERTIL JONASSON (c)

KARL-ERIC NORRBY (c)