Homosexuellas mänskliga rättigheter i biståndet

Motion 1997/98:U205 av Tomas Eneroth och Martin Nilsson (s)

Homosexuella utgör, med sin sexuella läggning, en minoritet. Liksom andra minoriteter har de tvingats att skapa egna subkulturer vid sidan av samhällets rådande dito. Svårigheten att leva öppet i en kultur vars grundsyn och hegemoni tydligt talar mot ens identitet är uppenbar. I väst har det betytt att det är den borgerliga tvåsamheten och kärnfamiljen som har fått stå modell för det accepterade. Många bögar och lesbiska har levat och lever kamouflerat i heterosexuella relationer på det heterosexuella samhällets villkor. Att man låter ens identitet avgöras av vem man har sex med, är en företeelse typisk för väst. Situationen för homosexuella skiljer mycket från land till land. I vissa länder råder totalförbud mot manlig homosexualitet. Anledningen till att kvinnlig homosexualitet inte omnämns är att kvinnor oftast inte anses ha någon egen sexualitet.

Ofta används inte termen homosexualitet för att beskriva en homosexuell relation, i stället heter det i lagar förargelseväckande beteende (Chile), brott mot naturens ordning (Libanon, Nigeria, Arizona), sodomi (Namibia, Nicaragua, South Carolina), hor (Alabama), sexuell perversion (Wisconsin) etc. I länder som inte är fungerande rättsstater behövs inte stöd i lagstiftningen för att förtrycka och förfölja homosexuella. I Kina använder man administrativa frihetsberövanden som medel i förföljelsen av homosexuella.

Det är ett problem att de rättigheter som Sverige har åtagit sig att följa inte alltid införlivas i politiken. Framför allt i biståndspolitiken. Det strider mot de mänskliga rättigheterna att människor ska behöva underordna sig på grund av sin sexuella läggning. FN:s konvention om mänskliga rättigheter härstammar från 1948. The Universal Declaration of Human Rights artikel 1 lyder: All human beings are born free and equal in dignity and rights. Human Rights committee finns till för att bevaka arbetet kring de mänskliga rättigheterna. Det måste vara en självklarhet att applicera de mänskliga rättigheterna på Sexuell och Reproduktiv Hälsa. IPPF, International Planned Parenthood Federation, har visat på just detta och påpekar att ens sexuella och reproduktiva rättigheter ska vara desamma oavsett i vilket politiskt, ekonomiskt eller kulturellt system man lever. Det finns rättigheter, fastslagna i dokument från fyra olika FN-konferenser, som tydligt påpekar att homosexuella har rätt att stå fria från diskriminering.

The Right to Privacy slås fast i dokumenten både från ICPD, International Conference on Population and Development, i Kairo 1994 och från FWCW, the Fourth World Conference on Women, i Peking 1995. Denna rättighet innebär att man som människa ska stå fri att uttrycka sin sexuella läggning utan att för den sakens skull behöva riskera sin trygghet eller rättssäkerhet. I 96 § från FWCW slås det fast att kvinnor ska ha rätt att ha kontroll över och fritt och ansvarsfullt få bestämma över frågor relaterade till deras egen sexualitet. The Right to Equality, and to be free from all Forms of Discrimination, är formulerad både på ICPD och FWCW.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevakning av homosexuellas mänskliga rättigheter.

Stockholm den 30 september 1997
Tomas Eneroth (s)	Martin Nilsson (s)