Högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen
Motion 1993/94:So219 av Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Socialutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1994-01-25
- Bordläggning
- 1994-02-08
- Hänvisning
- 1994-02-09
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Genom Ädel-reformen fick kommunerna ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handikappade. I socialtjänstlagen infördes en skyldighet för kommunerna att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för de äldre som behöver det. Vidare innebar reformen att kommunerna från landstingen övertog ansvaret för och driften av sådana sjukhem och andra vårdinrättningar för somatisk långtidssjukvård som huvudsakligen har kommunen som upptagningsområde.
Ädel-reformen aktualiserade frågan om det rimliga i att ha olika avgifter för boendeformer för service och omvårdnad i kommunen, och från och med den 1 mars 1993 gavs kommunerna i möjlighet att utforma avgiftssystemen för hjälp i hemmen, service och omvårdnad samt boende med utgångspunkt i lokala förutsättningar. De av kommunerna övertagna vårdinrättningarna var tidigare att anse som särskilda boendeformer enligt socialtjänstlagen. Denna särreglering togs bort och i och med detta kom samma avgiftsbestämmelser att gälla även för sjukhemsboendet.
Socialstyrelsen fick i april 1993 i uppdrag att följa utvecklingen och utformningen av kommunernas avgiftssystem inom äldre- och handikappomsorgen och har i två rapporter redovisat sitt uppdrag. Man säger bl.a. att det är stora variationer mellan olika kommuners avgiftsuttag. Som exempel nämns att för gamla och handikappade med likartade inkomster och behov av omsorg, kan det skilja på avgiften upp till 17 000 kronor om året, beroende på i vilken kommun man bor. Olikheterna är också stora mellan kommunerna i vad enskilda får betala för boende, kost och omvårdnad på ålderdomshem och sjukhem men även för omvårdnad i ordinärt boende. Detta innebär att det belopp som många gamla får behålla sedan de betalt de nya avgifterna är mindre än socialstyrelsens norm för socialbidrag och betydligt mindre än vad konsumentverket anser att personer behöver för att kunna leva på en skälig nivå.
En annan mycket viktig fråga är situationen för makes/sambos behov av att kunna bo kvar i den ursprungliga bostaden. Enligt Socialstyrelsens rapport så kan en kvinna med låg pension som bor kvar i det gemensamma hemmet hamna i en omöjlig situation om hennes make, som haft högre lön och därmed får hög pension, måste vårdas på sjukhem.
Jag anser att det är orimligt att gamla och sjuka ska tvingas söka socialbidrag på grund av för höga kommunala avgifter. Utifrån detta bör ett särskilt statligt reglerat högkostnadsskydd införas för att garantera den enskilde tillräckliga resurser för personliga behov och som även tar hänsyn till hemmaboende makas situation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen.
Stockholm den 20 januari 1994 Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Yrkanden (2)
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- uppskov
- Kammarens beslut
- = utskottet
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen.
- Behandlas i
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.