Hållbar fiskepolitik

Motion 2004/05:MJ421 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i kommande översyn av miljömålen, under miljömålet Levande hav, skall klargöras att Sverige skall följa de vetenskapliga rekommendationerna när det gäller fiskekvoter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bl.a. skall ta upp bilaterala samtal med Polen och Danmark om torskfisket i Östersjön i syfte att främja fiskeförhandlingsresultat som baseras på de vetenskapliga rekommendationerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige även skall agera och ta initiativ inom ramen för det nordiska samarbetet och Nordiska rådet i syfte att främja internationella fiskeförhandlingsresultat som baseras på de vetenskapliga rekommendationerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredare bör tillsättas för att se över statens verksamhet och organisation när det gäller miljömål inom vattenmiljöer samt fritids- och turismfiske.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall ge Fiskeriverket och länsstyrelserna i uppdrag att förbättra och samordna de fiskevårdande åtgärderna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Fiskeriverket skall få i uppdrag att utforma Salmon Action Plan i enlighet med vad som sägs i motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall verka för att det införs en internationell, effektiv förvaltningsplan och fångstkvoter för ål.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en åtgärdsplan bör tas fram i syfte att bevara och sprida flodkräftan till dess naturliga utbredningsområde.

Hållbar fiskepolitik

Fisketillgångar är begränsade i både våra hav och insjövatten. Därför måste fiskfångsterna regleras och begränsas. Fisket måste anpassas till vad som är möjligt att fånga utan att fiskebeståndens överlevnad hotas. Under många år har inte detta varit fallet utan fångsterna har varit större än tillväxten. Ett flertal arter eller regionala bestånd av arter har decimerats kraftigt. I extrema fall har det gått så långt att de utrotats eller står inför en akut risk att utrotas. I vissa havsområden bidrar miljöstörningar till att fiskarter har svårt att överleva.

Allvarligast är situationen för torsken i Skagerrak och Kattegatt, där den i många områden är helt försvunnen. Även i Östersjön är situationen mycket allvarlig, torskbestånden är under den nivå där man kan vara säker på att bestånden fortlever.

Situationen är också synnerligen alarmerande för en rad andra arter och bestånd. Mängden ål är idag oerhört låg i ålens utbredningsområde i Europa. Ålfångster är en tredjedel av tidigare fångster och fortsätter att sjunka. Abborre och gädda reproducerar sig inte längre i stora delar av mellersta Östersjön. Många bestånd av vild lax är akut hotade. Ett antal mindre vanliga fiskarter har helt försvunnit från västkusten eller är även de akut hotade.

Situationen i havet runt Sverige visar också mycket tydligt att det är det storskaliga fisket som har störst inverkan. I Öresund där det sedan lång tid tillbaka är förbud mot trålfiske och snörpvadsfiske finns det goda bestånd av bl.a. torsk och plattfisk och det finns ett stort antal individer av större format. I närliggande områden i Kattegatt där fisket sker med stora bottenskrapande redskap är torsk och bottenlevande plattfisk nästan helt försvunna. Större och äldre exemplar av dessa arter existerar inte längre.

Internationell fiskevårdsförvaltning grundad på vetenskapliga bedömningar

Vänsterpartiet vill värna och utveckla Sveriges och Europas fiskenäring. Det finns en lång tradition sedan istiden av fiske för nytta och nöje. Fisk är också ett nyttigt livsmedel med en rad hälsofrämjande egenskaper. Denna tusenåriga näringssektor är dock hotad av det överfiske som det moderna industrifisket skapat.

Fiskarter som fiskas kommersiellt och som finns i begränsade mängder är kvoterade, dvs. berörda fiskenationer förhandlar årligen om hur mycket varje land får fånga. Fiskekvoter (TAC) fördelas och i flera fall upprättas förvaltningsplaner för att säkra och - i bästa fall - utveckla bestånden. Internationella vetenskapliga råd, bestående av varje lands främsta marina forskare, avger inför varje förhandling vetenskapliga rekommendationer om hur stora kvoterna högst får vara för att bestånden ska fortleva. De politiska förhandlingarna mellan länderna om kvoterna utgår från rekommendationerna.

I detta system finns två stora brister. Det ena är att många länder inte vill följa de vetenskapliga rekommendationerna utan kräver högre kvoter. Det andra problemet är att det i många marina områden sker ett omfattande illegalt fiske - svartfiske - som det hittills varit svårt att få stopp på.

Sverige har under senare år - utifrån de tre samarbetetspartiernas gemensamma fiskepolitik - skärpt sin förhandlingsstrategi i de internationella fiskekvotsförhandlingarna. I princip har Sverige haft som utgångspunkt att de vetenskapliga rekommendationerna om fiskekvoter inte får överskridas. I vissa förhandlingslägen har dock Sverige tvingats acceptera högre kvoter för att hindra en ännu högre kvottilldelning.

Denna princip om att följa de vetenskapliga rekommendationerna är dock inte självklar för alla. Vänsterpartiet anser att i kommande översyn av miljömålen ska det, under miljömålet Levande hav, klargöras att Sverige ska följa de vetenskapliga rekommendationerna när det gäller fiskekvoter för hotade arter. Detta ska riksdagen ge regeringen tillkänna.

När det gäller Östersjön är den nu i stort sett ett EU-innanhav (endast Ryssland tillkommer). En förhoppning har varit att detta ska ge nya möjligheter att komma överens om kvoter och förvaltningsplaner för hotade arter i Östersjön. Speciellt torsken balanserar på gränsen till utrotning. Årets förhandlingar om torskkvoterna i Östersjön för år 2005 bekräftade dock inte detta. Förhandlingarna bröt samman och ska tas upp igen i december.

Sverige bör öka sitt engagemang och ta tillvara de nya möjligheterna som det utvidgade EU ger. Polen och Danmark är de två länder som avviker mest när det gäller synen på om den vetenskapliga rådgivningen ska gälla.

Sverige bör bland annat ta upp bilaterala samtal med Polen och Danmark om torskfisket i Östersjön i syfte att främja fiskeförhandlingsresultat som baseras på de vetenskapliga rekommendationerna. Detta ska riksdagen ge regeringen tillkänna.

Sverige bör även agera och ta initiativ inom ramen för det nordiska samarbetet och Nordiska rådet i syfte att främja internationella fiskeförhandlingsresultat som baseras på de vetenskapliga rekommendationerna. Detta ska riksdagen ge regeringen tillkänna.

Ändra prioriteringarna inom svensk fiskepolitik

Fiskeriverket har historiskt prioriterat arbetet med yrkesfiskets frågor. Den politiska sfären har inte gjort andra prioriteringar. Genom EU-inträdet har ytterligare den traditionella fiskerinäringens frågor prioriterats tillsammans med senare års miljömålsarbete.

Fiskeriverkets egna undersökningar och omfattande nationell och internationell forskning visar att det rekreativa fisket är av mycket stort värde för samhället och den enskilde och förtjänar ett mycket högre ansvarstagande från samhällets sida.

• Fiske på fritiden, dvs. sport- och husbehovsfiske, omfattar många - över 4 miljoner från tre år och uppåt.

• Fritidsintresset producerar omfattande natur- och fiskevård, ca 100 000 personer jobbar frivilligt 775 000 dagar per år.

• Det statliga och kommunala stödet till fiske på fritiden är försumbart.

• Fiske på fritiden skapar naturturism vid kustområden och i älvar, vid insjöar och vid fritidshuset, vilket ger arbetstillfällen och lokala inkomster, bl.a. i glesbygd.

• Fiske på fritiden har en dokumenterat positiv, förebyggande och rehabiliterande inverkan på psykisk och fysisk ohälsa samt stressrelaterade sjukdomar och sänker därmed vårdkostnader.

• Särskilt sportfiske skapar förutsättningar för den snabbt växande fisketurismen. Beräkningar visar att sportfisket skapar ca 10 000 direkta helårsarbeten i tillverkningsindustrin och fisketurism och bland grossister och detaljister - ofta i glesbygd med en annars svag arbetsmarknad.

Utred statens organisation av fiskeförvaltning

Fiskeriverkets organisation och struktur har medfört att det är svårt för verket att möta de nya krav som finns för att tillgodose miljömålen i vattenmiljöer. En utredare bör tillsättas för att se över hur kraven på biologisk mångfald och naturvård ska upprätthållas och hanteras i vattenmiljöer. Både Fiskeriverkets och Naturvårdsverkets roller bör då genomlysas.

Trots att fiske på fritiden och den därtill hörande växande näringen fisketurism är av mycket stor betydelse för samhället och den enskilde, saknar denna helt motsvarande stöd i Fiskeriverkets uppbyggnad, prioriteringar och arbetssätt. Fiskeriverket har också under lång tid visat att man inte själv förmår att förändra organisationen på ett sådant sätt att man kan ta tillvara allmänhetens intresse för fiske på fritiden och näringen fisketurism.

Utredaren bör också få i uppdrag att se över Fiskeriverkets organisation och arbetssätt samt föreslå sådana förändringar att statens verksamhet inom detta område på ett bättre sätt anpassas till dessa intressen. Utredaren skall också beakta övriga myndigheters arbete med dessa frågor, särskilt Naturvårdsverket och Turistdelegationen. Det står också utredaren fritt att ompröva myndigheternas ansvarsfördelning och föreslåändrade fördelningar i ansvaret mellan dessa. Utredaren skall särskilt ta in synpunkter från kommunerna, de intresseorganisationer som företräder fiske på fritiden, fisketurism samt forskning om friluftsliv och fiske på fritiden.

Riksdagen ska tillkännage för regeringen vad i motionen sägs om att en utredare tillsätts för att se över statens verksamhet och organisation när det gäller miljömål inom vattenmiljöer samt fritids- och turismfiske.

Samordning av fiskevårdande åtgärder

Miljömålsrådets, Fiskeriverkets och Naturvårdsverkets rapportering över miljötillståndet i vattenområdena och för fiskbestånden är i många stycken nedslående. Längs södra ostkusten har vanliga, klassiska fiskarter som abborre, gädda och gös stora rekryteringsproblem. I vida havsområden har dessa arter nästan helt försvunnit.

Över 1 500 vattenkraftverk och ett ännu större antal dammbyggnader utgör vandringshinder för fisk och andra vattenorganismer, vilket allvarligt skadar den naturliga fiskefaunan, inte minst vandrande arter som lax, öring och ål. Tusentals kilometer vattendrag har fram till 1960-talet flottledsrensats och gjort vattendragens bottnar till en steril öken med få lek- och uppväxtplatser för strömvattenslevande fiskarter.

Idag finns såväl kunskap och metoder som intressen för att komma till tals när det gäller många missförhållanden. Länsstyrelser, kommuner, fiskevårdsområden och ideella organisationer vill och har kapacitet att engagera sig ytterligare i fiskevårdsarbete runt om i landet. Detta engagemang, inte minst det ideella, måste bättre tas tillvara och uppmuntras.

Samtidigt krävs såväl en ökad tillämpad fiskevårdsforskning som en strategisk samordning av de fiskevårdande insatserna för att tillgängliga medel (t.ex. anslaget till fiskevård, anslaget till biologisk återställning av kalkade vatten, vattenmålsavgifter, naturvårdsmedel och EU-medel) samt genomförda åtgärder skall ge bästa möjliga resultat. Fiskeriverket skall därför ges i uppdrag att tillsammans med länsstyrelserna

• utarbeta strategiska vattenområdesvisa program för hur tillgängliga fiskevårds- och naturvårdsmedel bör samordnas i fiskevården,

• öka samarbetet med kommuner och intresseorganisationer som arbetar med praktiska fiskevårdsprojekt samt i samråd med kommunförbundet och intresseorganisationernas förbund utarbeta och genomföra riktade informations- och utbildningsinsatser i syfte att öka intresset att ta initiativ till och genomföra lokala fiskevårdsprojekt.

Dessutom ska Fiskeriverket, inom sitt förvaltningsanslag, avsätta resurser för tjänster som kan arbeta med dessa frågor.

Riksdagen ska tillkännage för regeringen vad i motionen sägs om att regeringen ska ge Fiskeriverket och länsstyrelserna i uppdrag att förbättra de fiskevårdande åtgärderna.

Östersjölaxen

Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var situationen för den vilda Östersjölaxen akut. Vattenkraftsutbyggnaden hade successivt inneburit att de vilda laxbestånden minskat när de outbyggda älvarna blev allt färre och den kompensationsodlade laxen kom att dominera laxfisket ute i Östersjön. Samtidigt utvecklades från 1950-talet drivgarnsfisket i centrala Östersjön, vilket kom att dominera fisket efter lax. Mer än 80 %, ofta upp mot 90 %, av laxfångsterna togs i drivgarnsfisket i södra Östersjön. Eftersom drivgarn fiskar "blint" fångades en mix av den odlade och den vilda laxen. Fisket skedde utan hänsyn till vad de vilda laxbestånden kunde tåla.

För avelstäkten i fiskodlingarna krävdes bara en bråkdel av det antal laxar som normalt krävs för att besätta en hel laxälv med laxyngel. Eftersom 90 % av laxen i Östersjön var av odlat ursprung kunde laxfisket i havet öka trots att det fanns ett stort underskott av leklax i de outbyggda älvarna.

År 1995 tog Fiskeriverket beslut om ett ensidigt svenskt fiskestopp på lax i ett försök att rädda vildlaxen och stora insatser gjordes för att pressa fram en internationell återhämtningsplan för laxen. Förhandlingarna i Baltiska fiskerikommissionen (IBSFC) 1996 ledde till att en återhämtningsplan antogs av länderna, den så kallade Salmon Action Plan (SAP).

Salmon Action Plan var givetvis 1996 en stor framgång, men mycket har förändrats sedan dess och det är hög tid att ompröva återhämtningsplanen.

De viktigaste skälen för en omprövning av Salmon Action Plan är att

• drivgarnsfisket, enligt EU-kommissionens beslut, successivt skall fasas ut för att förbjudas fr.o.m. 2008,

• Salmon Action Plan inte utformades med utgångspunkten att optimera återvandringen av lax i en sådan omfattning att full laxproduktion kan skapas i naturlaxälvarna,

• Salmon Action Plan inte tog hänsyn till möjligheten att skapa förutsättningar för återvandring till och ett överskott av lax i älvarna i en sådan omfattning att ett fisketuristiskt företagande grundat på laxfiske kan skapas.

Därför bör Fiskeriverket ges i uppdrag utifrån vad som anförts ovan att utifrån Sveriges intressen föreslå hur Salmon Action Plan bör utformas för att

• möjliggöra full laxproduktion i de outbyggda älvarna,

• ge förutsättningar för en så god laxuppgång i de outbyggda laxälvarna att en fisketuristisk företagsamhet kan utvecklas och konkurrera med de norska och ryska laxälvarna,

• utveckla ett småskaligt laxfiske med levandefångande laxfällor för fångst av odlad lax utanför de utbyggda laxälvarna.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen att Fiskeriverket ska få i uppdrag att utforma Salmon Action Plan i enlighet med vad som sägs i motionen.

Ålen hotas

Den europeiska ålen hotas, bl.a. av överfiske och brist på internationell samordning och förvaltning av bestånden. Fångsterna har gått ner och bestånden i många havsområden i Europa har gått ner kraftigt. Ålen har en unik livs- och vandringscykel som ännu inte tillfullo är känd. Man vet dock bl.a. att den leker på andra sidan Atlanten i Sargassohavet och att den kommer tillbaka som larv med strömmar. Den genomgår också flera utvecklingsstadier, vilket även det är relativt unikt.

Ålen är en mycket uppskattad matfisk och har fiskats under många hundra år. Under senare årtionden har fångster och bestånd minskat kraftigt. Med tanke på att en stor del av ålens biologi fortfarande är okänd är det viktigt att försiktighetsprincipen tillämpas. Det är akut med radikala åtgärder för att hindra en kollaps av ålbeståndet. Svenska regeringen ska verka för att en effektiv internationell förvaltningsplan för ål tas fram och kvoter för ålfångst genomförs. Detta ska riksdagen ge regeringen tillkänna.

Den svenska flodkräftan måste skyddas

För 100 år sedan fanns flodkräftan i ca 30 000 sjöar i Sverige. Kräftpesten kom 1907 till Sverige och Mälaren från Finland och har sedan dess spridit sig och dödat bestånd. Detta var dock en ganska långsam process, vilket bl.a. annat visas av att det fortfarande efter nästan 100 år finns flodkräftor kvar i sjöar som bara ligger någon mil bort från Mälaren. Spridning av kräftpesten tog fart när man började utplanteringen av signalkräftor. Signalkräftor bär och sprider nämligen pesten utan att själva bli infekterade. Smittspridningen fortsätter nu, främst genom illegal utplantering av signalkräftor.

För tio år sedan fanns flodkräftan kvar i 1 500 sjöar, nu endast i 1 000. Fortsätter det i samma takt är flodkräftan utrotad i södra Sverige om 20 år.

Men det finns hopp - bl.a. går det bra att återinföra flodkräftor i en sjö där den tidigare funnits, om smittan är borta.

Enligt miljömålspropositionen ska förvaltningsplaner upprättas för hotade arter. Vänsterpartiet anser att Naturvårdsverket tillsammans med Fiskeriverket ska få i uppdrag att komma med förslag till förvaltningsplan för flodkräftan i syfte att bevara arten och att den ska kunna återbesätta delar av sitt tidigare utbredningsområde. Riksdagen bör ge regeringen detta tillkänna.

Stockholm den 2 oktober 2004
Kjell-Erik Karlsson (v)
Owe Hellberg (v)	Sten Lundström (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)