Gränsöverskridande insatser som humanitärt stöd till flyktingar från burmesiska minoritetsgrupper

Motion 2009/10:U291 av Matilda Ernkrans m.fl. (s, mp, v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringens Burmapolitik ska stödja gränsöverskridande insatser.

Motivering

Sedan 60 år pågår ett lågintensivt inbördeskrig i Burma som framförallt har drabbat landets etniska minoriteter. Speciellt svår är situationen östra Burma med MR-övergrepp av en omfattning som liknas vid helvetet i Darfur. Till följd av juntans försök att pacificera motstånd inför det så kallade valet 2010 har flyktingströmmen intensifierats. Längs med gränsen mot Thailand lever hundratusentals burmeser i intern flykt. I ett försök att bekämpa motståndsgrupper har militären skurit av befolkningen i dessa områden från försörjningsmöjligheter och tillgång till sjukvård och utbildning.

Efter cyklonen Narghis, då utländska krigsskepp väntade utanför Burmas kust beredda att kränka Burmas gränser under ett responsibility to protect-mandat, tillät regimen tillfälligt insatser av utländska hjälporganisationer av en omfattning som inte förekommit tidigare. Men minoritetsområden i öster förblev stängda för hjälpinsatser liksom svältdrabbade områden i norr.

Närheten till Thailand gör att hjälpinsatser kan organiseras av burmesiska exilorganisationer som tar sig över gränsen. Sjukvårdare och lärare tar sig in i landet till fots. Utrustade med ryggsäckar fyllda med läkemedel och skolböcker utgör de en livlina för tiotusentals burmeser.

Det kan tyckas var en självklarhet att dessa modiga och livsviktiga insatser förtjänar allt stöd de kan få. Men i de byråkratiska biståndsmaskinerierna höjs med jämna mellanrum röster som säger att man måste söka den burmesiska militärjuntans tillstånd för insatser över gränsen – gränsen får inte korsas illegalt. Men det krävs ett stort mått av optimism för att våga hoppas på juntans goda vilja. Var den svenska regeringen står i frågan är oklart. Sidas och UD:s Burmastrategi är hemligstämplad, och det finns därmed liten transparens kring regeringens Burmapolitik.

Situationen vid gränsen är ohållbar. Jag har själv bevittnat de omänskliga förhållanden som burmeser tvingas utstå. Hemma i Hallsberg vittnar sverigeburmeser från östra Burma om svåra umbäranden. Det går inte att säga att respekten för generalerna går före deras familjers och vänners liv. Stödjer regeringen humanitärt stöd till dem som mest behöver det eller prioriterar man respekten för juntans territoriella integritet? Regeringen måste kunna stödja gränsöverskridande insatser.

Stockholm den 30 september 2009
Matilda Ernkrans (s)
Bodil Ceballos (mp)	Hans Linde (v)