Gemensam säkerhet som utgångspunkt för framtidens försvar

Motion 1993/94:Fö201
av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
Motionskategori: - Tilldelat: Försvarsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09

Avsändare (36)

Motion till riksdagen
1993/94:Fö201
av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

Gemensam säkerhet som utgångspunkt för framtidens försvar


Sveriges säkerhetspolitiska läge har dramatiskt
förbättrats under de senaste fem åren. Riskerna för en
militär konflikt, som kan beröra vårt land, har starkt
minskat. Den årliga ökning av anslagen till
krigsförberedelser, som 1992 års femåriga försvarsbeslut
innebär, bör därför upphöra. Sverige bör ansluta sig till den
allmänna europeiska utveckling mot lägre militärutgifter
som pågår sedan några år.
Den långsiktiga förbättringen av vårt säkerhetspolitiska
läge sammanfaller med en stark försämring av
statsfinanserna och samhällsekonomin. Snabbt ökad
arbetslöshet och kännbara försämringar av medborgarnas
sociala trygghet har under de senaste åren kontrasterats mot
miljardökningar av de militära anslagen. Den moderatledda
försvarspolitiken har inte bara varit i otakt med den
internationella utvecklingen utan även med den sociala
verkligheten i vårt eget land. Det kan på sikt komma att
allvarligt skada förtroendet för vår säkerhetspolitik.
Två av regeringspartierna, kds och fp, har vid sina
senaste kongresser uttalat sig för sänkta försvarskostnader.
Även den socialdemokratiska partikongressen i september
1993 uttalade sig för lägre försvarsanslag vid en fortsatt
gynnsam säkerhetspolitisk utveckling. I riksdagen har vi
socialdemokrater under de senaste åren lagt förslag som om
de genomförts hade inneburit en i stort sett oförändrad
anslagsnivå under innevarande försvarsbeslutsperiod 1992--
97.
Nya hot mot vår säkerhet
Ett nytt inslag i den säkerhetspolitiska debatten i vårt
land har varit försöken att identifiera ''nya hot'' sedan de
rent militära hoten för överskådlig tid blivit allt mer
osannolika.
Man har pekat på risken för stora flyktingströmmar över
våra gränser till följd av olika katastrofer i våra grannländer.
Stora kärnkraftsolyckor i länderna på andra sidan Östersjön
anser många vara det största hotet mot vår säkerhet. Andra
miljökatastrofer till följd av verksamheter utanför våra
gränser kan också på sikt hota oss. Internationell terrorism
och ökad internationalisering av grov organiserad
brottslighet anses även utgöra ett växande hot mot vår
säkerhet.
Gemensamt för dessa nya hot är att de är icke-militära
och i huvudsak måste hanteras med icke-militära medel.
Militära resurser kan naturligtvis användas i vissa
katastrofsituationer, men i huvudsak är dessa nya hot en
uppgift för civila myndigheter. I brist på trovärdiga militära
hot söker nu en del militära debattörer nya uppgifter för sin
organisation på traditionellt polisiära områden.
En del nya hot bör med fördel kunna hanteras av
civilförsvaret. Utformningen av vårt framtida civilförsvar
kommer därför att påverkas av hur sannolika vi bedömer
olika hotscenarier vara. Det kan mot denna bakgrund vara
motiverat att omfördela totalförsvarets resurser så att de
bättre svarar upp mot den förändrade totala hotbilden.
Regeringen har på senare år styrt resurserna i rakt
motsatt riktning. Från socialdemokratisk sida ser vi gärna
att en större andel av totalförsvarets resurser i framtiden går
till civilförsvaret. Kommunerna bör ges bättre möjligheter
att sköta sina nya civilförsvarsuppgifter, den centrala
räddningstjänstens resurser bör förstärkas och
civilförsvarets personalbehov kan mötas genom utbildning
av fler värnpliktiga för civilförsvarsuppgifter.
En svensk FN-brigad
Efter öst/västkonfliktens avveckling och det kalla krigets
slut har intresset i många länder för fredsbevarande militära
insatser i FN:s och/eller ESK:s regi starkt tilltagit. Som
alliansfri stat under det kalla krigets årtionden var
medverkan från Sverige i olika FN-aktioner för att dämpa
internationella konflikter ofta efterfrågad.
Vi bör från svensk sida fullfölja dessa traditioner och
göra vårt yttersta för att stärka FN:s förmåga att förhindra,
dämpa och avveckla internationella konflikter. Vi
socialdemokrater föreslog i fjol att en av våra armébrigader
skall specialiseras för att med kort varsel kunna sättas in i
olika FN-aktioner. En sådan brigad bör ges speciell
utbildning och utrustning för de uppgifter den kan möta och
bör baseras på frivilliga kontrakt både för befäl och
manskap.
En sådan svensk FN-brigad kommer sannolikt aldrig att
operera som en brigad, men en bataljon i ett längre FN-
uppdrag måste roteras och då krävs en brigadorganisation
på hemmaplan. Det är bara att beklaga att
riksdagsmajoriteten våren 1993 avvisade vår partimotion i
denna fråga. Förslaget väcks på nytt inför årets riksdag.
Program för gemensam säkerhet
Syftet är att stärka Sveriges säkerhet och att klara vårt
bidrag till det nya säkerhetspolitiska samarbete och de
säkerhetsskapande insatser som krävs i vår del av världen,
särskilt Östersjöområdet och Barentshavsregionen, samt på
andra håll i Europa och världen, i synnerhet för operationer
under FN:s och ESK:s mandat.
En ny europeisk fredsordning kommer att ställa krav på
svenskt engagemang, t.ex. vid ett deltagande i Partnerskap
för fred.
Också i ett globalt perspektiv kommer att ställas krav på
svenskt engagemang i ett sammanhållet
säkerhetssamarbete, t.ex. som det föreslagits av FN:s
generalsekreterare i ''Dagordning för fred'', eller i den
rapport som ska lämnas av Ingvar Carlssons kommission.
Socialdemokraterna vill därför introducera ett samlat
program för gemensam säkerhet. Totalt uppgår
programmet till 1 300 miljoner kronor.
Det handlar om att inför de nya säkerhetsfrågorna skapa
en struktur inom regeringen och i budgeten som är mer
effektiv och som mobiliserar både försvarets och
utrikesdepartementets olika delar till ett samlat
engagemang.
Inom försvarsanslaget avsätter vi 1 000 miljoner kronor
för säkerhetsskapande åtgärder. Av dessa är 836 miljoner
kronor återförda från UD:s anslag B 9 Fredsbevarande
insatser. 164 miljoner kronor omdisponeras efter förslag
från ÖB inom försvarsanslaget.
Inom UD:s anslag avsätter vi 300 miljoner kronor. Ett
särskilt anslag B 9 Säkerhetsskapande åtgärder inrättas. Till
detta förs 33 miljoner kronor till ESK och 117 miljoner
kronor till bl.a. suveränitetsbistånd från outnyttjade medel
inom östsamarbetet. Inom biståndsanslaget avsätts 150
miljoner kronor för insatser för fred, säkerhet och
återuppbyggnad.
Försvarsanslagets medel skall användas till
fredsbevarande styrkor, utbildning i fredsbevarande tjänst
av utländsk personal, som kan vara ett betydelsefullt
svenskt bidrag vid ett deltagande i Partnerskap för fred,
samt en rad andra militära säkerhetsstärkande insatser, i
synnerhet under FN:s eller ESK:s mandat. Därutöver har
vi lagt förslag om att inom försvaret inrätta en särskild FN-
brigad.
UD:s anslag handlar om ESK, om bidrag till civila
insatser för att förebygga konflikter, stärka en fred som
uppnåtts och delta i ett försonings- och återbyggnadsskede.
Därutöver betonar de socialdemokratiska förslagen till
östsamarbete och bistånd, som presenteras i särskilda
motioner, starkt behovet av att engagera sig i
konfliktlösning.
Programmet för gemensam säkerhet ska koordineras
inom regeringen i ett nära samarbete mellan
utrikesdepartementet och försvarsdepartementet. En
särskild samordnare utses, möjligen på statssekreterarnivå,
under utrikesministern.
Vi ser detta som ett första steg i att hitta nya former för
att stärka Sveriges säkerhet och arbeta för en freds- och
samarbetsordning i Europa och i världen.
Vinner vi valet kommer vi att arbeta vidare på denna
grund och lägga ett förslag om ett flerårigt program.
Längre återtagningstid
När vi söker bedöma vårt behov av ett militärt försvar i
framtiden måste vi bygga våra överväganden på mycket
långsiktiga prognoser. Även om krigshoten i dag kan
förefalla synnerligen osannolika är det fullt möjligt att vi
inom loppet av 10--15 år befinner oss i en väsentligt sämre
säkerhetspolitisk situation.
Risken för spridning av konflikterna i det forna
Jugoslavien eller i de sydligaste delarna av det tidigare
Sovjetunionen till vårt närområde, bedöms som ytterst
ringa. Det går inte att helt bortse från risken av militära hot
som ett inslag i framtida motsättningar mellan de tre
baltiska staterna och Ryssland. Det skulle i så fall kunna
försämra vår egen säkerhetspolitiska situation.
Västliga bedömningar av den politiska, ekonomiska och
militära situationen i dagens Ryssland tyder på att det även
vid ett regimskifte i Moskva, som skulle föra revanschistiska
och kanske militära krafter till makten, skulle krävas många
år för att på nytt bygga upp en militär styrka som kan hota
Västeuropa. Ryssland förfogar i dag över ungefär en
tredjedel av resterna av den tidigare Warszawapaktens
styrkor. Många bedömare i väst säger att det skulle krävas
tio år eller mer att återupprusta Ryssland. Militära
bedömare i vårt land har hävdat att det skulle kunna gå
betydligt fortare.
Vår nuvarande försvarsplanering bygger på ett
riksdagsbeslut i maj 1993 som räknar med en
''återtagningstid'' för det svenska försvaret på ett (1) år.
Bland förutsättningarna ingår att alla erforderliga
ekonomiska resurser ställs till förfogande. Mot bakgrund av
vår bedömning av den ryska utvecklingen förefaller det mer
rimligt att planeringen för återskapandet av ett trovärdigt
svenskt invasionsförsvar bygger på en förvarningstid om 4--
5 år. För att klara den uppgiften bör vi skapa en betydande
reservkader av arméofficerare och upprätthålla en kapacitet
inom vissa delar av försvarsmaterielindustrin.
Risker vid långsiktig rysk upprustning
I budgetpropositionen 1993/94:100 bil. 5 s. 9 anförs i
detta sammanhang bl.a. följande:
De senaste årens utveckling innebär dock att de militära
styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden.
Genom Warszawapaktens upplösning, det förenade
Tyskland, Sovjetunionens upplösning och det militära
tillbakadragandet från Öst- och Centraleuropa kommer det
samlade NATO att med alla mått mätt vara konventionellt
starkare än Ryssland i Europa. De framtida
styrkeförhållandena torde komma att styras av bl.a. den
ekonomiska utvecklingen i Ryssland och det förhållandet
att väst genom en överlägsen ekonomisk och industriell bas
kommer att, förutsatt politisk vilja, ha goda möjligheter att
möta en rysk långsiktig upprustning.
Även Sveriges möjligheter att gardera sig inför en
långsiktig rysk upprustning måste bedömas som goda, inte
minst om vårt land under de närmaste åren blir medlem av
Europeiska unionen. Sveriges militära alliansfrihet består
vid ett EU-medlemskap. Detta klargjordes redan vid
inlämnandet av medlemsansökan i juli 1991 och
accepterades formellt av EG:s ministermöte i december
1993. Ett svenskt EU-medlemskap får även andra
gynnsamma effekter på vårt säkerhetspolitiska läge.
Försvarsministern har tyvärr vid upprepade tillfällen i
utlandet gjort säkerhetspolitiska uttalanden som skapat
osäkerhet kring vår försvarspolitik. Ingen har flitigare än
vår nuvarande försvarsminister dödförklarat den
traditionella svenska säkerhetspolitiken. Hans
favorituttryck har varit att ''den svenska neutraliteten var
skriven på stentavlor och de stentavlorna är nu krossade''.
Det styrande angreppsfallet
Försvarsbeslutet 1992 utpekade det strategiska
överfallet som styrande angreppsfall. Detta har senare
definierats som angrepp med höga tidskrav, med mera
begränsade, men samtidigt kvalitativt högtstående resurser
och med maximalt utnyttjande av militär överraskning.
Samtidigt låstes planeringen i juni 1992 vid en 16-
brigadersarmé. Övningen ''Orkan'' i september 1993 var en
kustförsvarsövning med traditionell lagom förvarning. ÖB
prioriterar det strategiska överfallet genom att han fram till
1997 söker skapa en betryggande förmåga att möta ett
sådant överfall. Strukturen hos försvaret byggs däremot i
1992 års försvarsbeslut upp mot den mer krävande
uppgiften att möta angrepp över gräns eller kust.
Det är i dag uppenbart att 1992 års försvarsbeslut inte
gav tillräckligt klara styrsignaler till de militära
myndigheterna. Det strategiska överfallet har bara blivit en
i tiden prioriterad deluppgift för vad som i grunden är ett
invasionsförsvar. Försvaret blir därmed varken särskilt
mycket smalare eller särskilt mycket vassare.
Det hade varit bättre om ''det styrande angreppsfallet''
verkligen gjorts styrande för planeringen. Det hade gjort
det nödvändigt att planera för en rörligare armé med färre
antal brigader och större omedelbar slagkraft. Detta var
också inriktningen på de socialdemokratiska reservationer
som inlämnades inför försvarsbeslutet våren 1992. Det är
exempelvis i dag uppenbart för alla att inte ens de ökade
resurser som den moderatledda regeringen satsar räcker till
för att skapa 16 ''vassa'' brigader.
Planeringen för att möta ett eventuellt invasionshot bör
däremot skapa goda förutsättningar för en ''återtagning'' på
4--5 års sikt. Denna planering bör syfta till att dels skapa
tillräcklig tillgång på officerare för ett invasionsförsvar, dels
ha förmåga inom delar av industrin att försörja ett
invasionsförsvar med materiel. Denna planering bör
naturligtvis också styra utbildningen av värnpliktiga.
Planering för återtagning på några års sikt kan aktualisera
en kortare grundutbildning som vid behov kan byggas på för
invasionsförsvarets behov.
Marinens påtvingade felplanering
De farhågor vi från socialdemokratisk sida framförde
inför försvarsbeslutet 1992 att de uppgifter som lades på
försvarets myndigheter inte skulle komma att klaras inom
de givna ekonomiska ramarna, har tyvärr visat sig
berättigade. För arméns del har sålunda
utvecklingskostnaderna för luftvärnssystemets Bamse lagts
utanför den ekonomiska ramen. För flygets del skulle JAS-
projektet först delvis finansieras genom ett räntefritt ''lån''
från flygets anslag efter år 1997 sedan valdes metoden att
vid behov låna från Riksgälden.
Marinen har kapitalt misslyckats med att hålla sin
verksamhet och sin materielanskaffning inom givna
ekonomiska ramar. Detta var något som Chefen för
marinen vid upprepade tillfällen varnade för. Ansvaret för
marinens underskott på över 800 miljoner kronor vilar
därför tungt på försvarsministern och ÖB. I ett försök att
skyla över detta faktum tvingas Chefen för marinen genom
regeringsbeslut i december 1993 att lämna sin tjänst långt
innan hans förordnande utgått.
Försvarsministern söker nu dölja sina egna
planeringsmisstag genom att i ett regeringsbeslut den 16
december 1993 öka den ekonomiska ram marinen gavs i
FB92 med 400 miljoner kronor, pengar som skaffas fram
genom försäljning av civilförsvarets beredskapslagrade
olja. Resten av marinens underskott ska enligt
försvarsministern sparas in utan att ändra på de uppdrag
som gavs i FB92.
Vi avvisar denna regeringens ändring av FB92. Marinen
bör åläggas att hålla sig inom angivna ekonomiska ramar för
den femåriga försvarsbeslutsperioden. Om detta kräver
ändringar i det uppdrag marinen ålagts enligt FB92 bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag.
Intäkterna från försäljning av beredskapslagrad olja bör
användas på annat sätt.
Stridsvagnsfrågan
Frågan om köp av moderna stridsvagnar har varit
föremål för intensiv debatt under det senaste året. Flera av
de mindre regeringspartierna har uttryckt stor tveksamhet.
Moderaterna har dock med stöd av riksdagens
bemyndigande från maj 1993 drivit fram en
stridsvagnsimport vars slutnota kan komma att uppgå till
många miljarder kronor.
Vi socialdemokrater har sedan våren 1992 hävdat att
inköpet av moderna stridsvagnar bör begränsas till 50--60
stycken. Det skulle göra det möjligt att vid pansarskolan i
Skövde upprätthålla kompetensen inom truppslaget.
Behovet av ytterligare stridsvagnar bör enligt vår mening
utredas bl.a. mot bakgrund av den framtida vapentekniska
utvecklingen.
Regeringens beslut den 20 januari 1994 att köpa 120
Leopard 2 improved och 160--200 begagnade
Leopardstridsvagnar skapar obalans i arméns ekonomi.
Beslutet minskar under resten av 90-talet drastiskt
möjligheterna att anskaffa den mot den aktuella hotbilden
optimalt bästa materielen. Vidare fruktar vi att köpet av
Leopard på längre sikt kommer att få starkt negativa
effekter för den svenska försvarsindustrin.
Civila i kök och förråd
Arbetsdomstolen har genom beslut i december 1993
underkänt arméns hantering av utbytet av civilanställd
personal i regementens kök och förråd mot värnpliktig ''grå
arbetskraft''. Några hundratal avskedade civilanställda får
nu höga skadestånd och måste erbjudas återanställning.
Denna skandalösa hantering av frågan kan enligt uppgift
komma att kosta försvaret ca 40 miljoner kronor.
Försvarsministern och arméchefen har varit starkt
pådrivande i denna sak.
Frågan om att ersätta civil personal i armens kök och
förråd med värnpliktiga bör tas upp till förnyad prövning.
Värnpliktsfrågor
Det system med en ''utbildningsreserv'' om flera tusen
icke grundutbildade vapenföra värnpliktiga som infördes
med FB92 har mer än tidigare fokuserat intresset kring de
ekonomiska och andra villkor som gäller för värnpliktiga
som genomgår grundutbildning. Begränsningarna av de fria
hemresorna har haft samma effekt. De förslag som lämnas
i budgeten kan närmast ses som ett visst hänsynstagande till
inflationens effekter.
Den situation som nu råder är inte tillfredsställande och
kan få menliga effekter på den positiva inställningen till
försvaret bland de värnpliktiga. Frågan om de sociala och
ekonomiska villkoren för värnpliktiga i grundutbildning bör
bli föremål för en översyn inför nästa försvarsbeslut.
Skyddsrum
Räddningsverket har i regeringens budgetförslag för
1994/95 fått vidkännas besparingar om 40 miljoner kronor
inom anslaget D 2. Skyddsrum m.m. Ett motiv för denna
åtgärd är att man bedömer att samhällets
byggnadsproduktion minskar, och därmed minskar också
möjligheterna att bygga skyddsrum i samband med
nyproduktion av bostäder m.m.
Det finns inom Räddningsverkets ansvarsområde ett
stort antal projekt avseende främst underhåll och
förbättringar av skyddsrum och räddningscentraler för att
rätta till fel och brister. Dessa kan med kort varsel sättas
igång och skapa arbetstillfällen inom byggbranchen under
de närmaste åren. Behov finns också att medverka vid
kommunernas om- och nybyggnad av brandstationer och
kommunalhus.
De 368 miljoner kronor som föreslås för nya
bemyndiganden 1994/95 bör i huvudsak användas för
underhåll och förbättringar så att största möjliga antal
byggarbetstillfällen skapas under de närmaste åren.
Oförändrad real nivå
Regeringen föreslår anslag till totalförsvaret
budgetåret 1994/95 som sammanlagt uppgår till 41 220
miljoner kronor. Det innebär en ökning med 1 018 miljoner
kronor jämfört med innevarande budgetår. Denna ökning
består i huvudsak av två komponenter. Den ena är
indexering för att kompensera försvaret för prishöjningar
den andra är en real uppräkning av materielanslagen med
''teknikfaktorn'' 1,5 procent. Försvarsbeslutet 1992 innebar
att de reala försvarsutgifterna ökades med drygt 7 miljarder
kronor under femårsperioden. Krisuppgörelsen i september
1992 innebar att denna ökning minskades med närmare 3
miljarder.
Den grunduppfattning vi socialdemokrater redovisat
bl.a. i två tidigare partimotioner 1992 och 1993 är att de
reala försvarsutgifterna under perioden 1992--97 bör ligga
på en oförändrad real nivå. Våra motiv har dels varit
säkerhetspolitiska, dels statsfinansiella. För att under
femårsperioden uppnå denna oförändrade reala anslagsnivå
föreslår vi nu att anslagen till försvaret budgetåret 1994/95
reduceras med 1 000 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
För att underlätta omläggningen av försvarets
verksamhet till en realt oförändrad anslagsnivå bör dock
ÖB under budgetåret 1994/95 få disponera det
engångsbelopp på 400 miljoner kronor som inflyter genom
försäljning av beredskapslagrad olja.
ÖB bör ges i uppdrag att lämna förslag om
besparingsåtgärder som täcker här föreslagna
anslagsminskningar.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att en av arméns brigader
omvandlas till en FN-brigad byggd på frivilliga kontrakt
både för befäl och manskap,
2. att riksdagen enligt vad som anförts i motionen
beslutar inrätta en ny anslagspost Säkerhetsskapande
verksamhet om 1 000 miljoner kronor genom att 836
miljoner kronor överförs från UD:s anslag B 9
Fredsbevarande insatser och 164 miljoner kronor
omdisponeras inom försvarsanslaget efter förslag från ÖB,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att frågan om längre återtagningstid för invasionsförsvaret
blir föremål för studier med sikte på beslut under 1995,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att marinen, med ändring av regeringens beslut den 16
december 1993, åläggs att hålla sig inom de ekonomiska
ramar som angavs i 1992 års femåriga försvarsbeslut,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av skyddsrum,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att 400 miljoner kronor som inflyter genom försäljning av
beredskapslagrad olja bör ställas till ÖB:s förfogande,
7. att riksdagen till totalförsvaret under fjärde
huvudtiteln anvisar 1 000 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit.

Stockholm den 21 januari 1994

Ingvar Carlsson (s)

Jan Bergqvist (s)

Birgitta Dahl (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Inger Hestvik (s)

Anita Johansson (s)

Birgitta Johansson (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Allan Larsson (s)

Berit Löfstedt (s)

Börje Nilsson (s)

Kjell Nilsson (s)

Lennart Nilsson (s)

Berit Oscarsson (s)

Göran Persson (s)

Pierre Schori (s)

Britta Sundin (s)

Ingela Thalén (s)
Yrkanden (14)