Fri radio och TV

Motion 1990/91:K404 av Carl Bildt m.fl. (m)

av Carl Bildt m.fl. (m)
Innehåll 1.
Sammanfattning5 2.
Staten 
kränker yttrandefriheten6 3.
Europa 
får fria media6 4.
Stärk 
yttrandefriheten8 5.
Etableringsfrihet 
för radio och TV9 6.
Tillåt 
fri finansiering10 7.
Sveriges 
Radios organisation12

Hemställan13 1. 
Sammanfattning
Närradiolagens utformning, som är grunden för
närradionämndens försök att tysta Radio Nova i
Vagnhärad, är stötande från yttrandefrihetssynpunkt. Det
visar än en gång att Sverige blir allt mer isolerat i ett Europa
där utvecklingen går mot ökad frihet och mångfald i etern.
I både Öst- och Västeuropa pågår en snabb utveckling
mot fria etermedier. I Albanien tyder åtskilligt på att den
politiska utvecklingen leder till en etablering av fria medier.
Det är bra att etermediepolitiken efter ett decennium av
politisk handlingsförlamning nu utreds av en
parlamentarisk beredning. Målet för beredningens arbete
bör vara att det svenska radio- och TV-monopolet
avskaffas. I princip skall endast tekniska begränsningar
tillåtas inskränka etableringsfriheten för radio- och TV-
sändningar.
I motionen föreslås att de två kvarvarande frekvenserna
för markbundna TV-kanaler skall upplåtas till fristående
ägare med koncessioner på högst tio år. När nya fristående
kanaler etablerats bör en av Sveriges Radios två TV-kanaler
säljas till fristående intressenter. För radion bör gälla att
koncession skall kunna beviljas varje fysisk eller juridisk
person så länge de tekniska förutsättningarna så tillåter.
Alla koncessionsärenden skall handläggas av en statlig
koncessionsgivande myndighet, varför kabelnämnden och
närradionämnden kan läggas ned.
Förbudet mot kommersiell reklam i radio och TV bör
upphävas, för att möjliggöra finansiering av fristående
kanaler. Reklamsändningar bör dock inte tillåtas i Sveriges
Radios kanaler, eftersom företaget har ensamrätt till
licensintäkterna.
Även Sveriges Radios organisation är föremål för den
parlamentariska beredningens arbete. I motionen avvisas
koncernledningens försök att centralisera makten till
moderbolaget. I stället föreslås att moderbolaget avskaffas,
och två separata programbolag inrättas -- ett för radio och
ett för TV -- med var sitt avtal med staten.
2. Staten kränker yttrandefriheten
Hösten 1990 knackade kriminalpolisen på hos
moderaternas och folkpartiets föreningsordförande i Trosa-
Vagnhärad. Syftet var att anställa förhör om
närradiostationen Radio Novas sändningar.
Sedan den 20 juni 1990 sänder Radio Nova reklam i strid
med närradiolagens reklamförbud. Sedan dess har
medlemsföreningarna i Östra Sörmlands Närradioförening
fått sina sändningstillstånd indragna. Bland annat har
närradionämnden tystat sändningarna för moderaterna,
folkpartiet och centern! Nämnden har överlämnat ''fallet''
till allmän åklagare för att utröna vem som brutit mot
radiolagen. Och företrädare för moderaternas och
folkpartiets respektive lokalorganisationer får besök av
polisen.
Förvisso innebär Radio Novas reklamsändningar ett
brott mot närradiolagens reklamförbud. Icke desto mindre
ställer Radio Nova dagens etermediepolitiska situation på
sin spets.
Närradiolagens utformning, som är grunden för
försöken att tysta Radio Nova, är stötande från
yttrandefrihetssynpunkt. Det är ett exempel på hur
socialdemokraternas handlingsförlamning i
etermediepolitiken gör Sverige till ett radio- och TV-
monopolets reservat i ett Europa som i övrigt präglas av
ökad yttrandefrihet och växande mångfald i etern.
3. Europa får fria media
Den tekniska utvecklingen och demokratiseringen av
Östeuropa har förändrat synen på etermedias rätt till frihet
i nästan hela Europa. En omfattande avreglering och ett
införande av etableringsfrihet skapar möjligheter till fri
opinionsbildning. De statskontrollerade monopolen blir allt
färre.
I de tidigare kommunistdiktaturerna i Östeuropa har fria
radiostationer gjort entré. De betraktas som viktiga
förutsättningar för det öppna och demokratiska samhället.
Människorna i dessa länder har bittra erfarenheter av
statskontrollerad nyhetsförmedling.
I början av år 1990 startade den första icke-statliga,
kommersiella radiostationen i Baltikum. Från Litauens
huvudstad Vilnius började radiostationen M 1 sända till
invånarna. Det dröjde inte länge förrän M 1 fick sällskap i
etern av ytterligare en fristående station, Radiocentras, som
vänder sig till en något äldre publik. Dessa kanaler både
kompletterar och konkurrerar med varandra. Varubristen
gör det visserligen svårt att sälja reklam, men utländska
företag bistår genom att köpa reklamtid.
Den kommunistiska partikongressen i Sovjetunionen
sommaren 1990 var mer liberal än vad de svenska
socialdemokraterna ansåg sig kunna vara några månader
senare. Det sovjetiska kommunistpartiet beslöt att bryta
upp statsmonopolet för etermedier. Nu är det tillåtet att
etablera både privat och kommersiell radio i
Sovjetunionen.
Under september 1990 inledde den första sovjetiska
kommersiella radiostationen, Eko Moskva, sina sändningar
från Moskva. Det är fakulteten för journalistik vid
universitetet i Moskva som tillsammans med
veckotidningen Ogonjok och staden Moskva för första
gången gett den sovjetiska radion, Gosteleradion,
konkurrens.
Redan i oktober i fjol fick den ryska huvudstaden sin
andra fria radiostation, Radio Roks, som till följd av brist
på tekniker och studiolokaler sänder per satellit från Oslo.
I de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa har
frihet i etern etablerats. Invånarna i det tidigare DDR har
efter återföreningen fått möjligheter att sända
reklamfinansierad regionalradio.
I Rumänien etablerades med fransk hjälp en fristående
radiostation i Bukarest, FUN-Radio, redan någon vecka
efter diktatorn Ceaucescus fall. Det var franska ungdomar
som med sin erfarenhet från fristående franska
radiostationer på detta sätt bistod studenterna i Bukarest.
I Polen förbereds en ny radiolagstiftning som väntas
innehålla regler för koncession för nya programbolag och
tilldelning av sändningsfrekvenser.
Den ungerska regeringen har lagt en proposition om
etableringsfrihet. Den behandlas för närvarande i
parlamentet och ett beslut väntas under våren. Redan nu
har ett 60-tal koncessionsansökningar kommit in och de
första fristående stationerna väntas inleda sina sändningar i
år. Men redan nu finns ett litet antal små privata och
kommersiella radiostationer som har planer på att
expandera när etableringsfriheten vidgas.
Inom Radio Hungary finns två reklamfinansierade
radiokanaler, Radio Danobius och Radio Calypso, som
med största sannolikhet blir självständiga stationer senare i
år.
Utöver de två statliga TV-kanalerna finns det i Ungern
en fristående reklamfinansierad TV-station, Nap, som hyr
sändningstid från den statliga televisionen.
Till och med i Albanien, Europas sista kommunistiska
fäste, tycks en utveckling mot fria etermedia nu vara
förestående. Försök har utförts av privatpersoner i
huvudstaden Tirana att sända fri radio. Även om
demokratiseringsprocessen befinner sig i sin inledande fas
finns indikationer på att fria etermedia kan bli verklighet
även för albanerna.
Denna utveckling mot yttrandefrihet och konkurrens i
de gamla diktaturstaterna är naturligtvis oerhört glädjande.
Dessutom har man i Västeuropa under de senaste åren tagit
ytterligare stora steg för att möjliggöra fria etermedia.
I Italien uttalade författningsdomstolen år 1974 att det
statliga monopolet var oförenligt med grundlagens
stadgande om yttrandefrihet. Monopolet upphävdes, och
som en följd därav rådde i praktiken etableringsfrihet både
i radio och TV. Någon lagstiftning på området infördes inte
förrän 1988. I Frankrike skapades etableringsfrihet för
privata kommersiella radiostationer 1983. Där har också
statsmonopolet för TV-sändningar upphävts.
På andra sidan Atlanten har USA en lång tradition av
fria etermedia. Enbart i New York finns nästan 40 TV-
kanaler och landet har minst 10 000 fristående
radiostationer, som tillfredsställer olika önskemål och
smakriktningar hos sina lyssnare. Det skapar verklig
mångfald i etern.
I Storbritannien beslöt parlamentet nyligen att anta en
ny radiolagstiftning som kommer att ge flera nationella
fristående radiokanaler. Samtidigt avskaffas
tidsbegränsningarna för reklam i lokala radiostationer. För
närradion blir reklam en möjlig finansieringskälla.
I samtliga våra nordiska grannländer har liberaliseringar
skett av radiolagstiftningen. Reklamfinansierad radio finns
i Danmark, Finland, Island och Norge. Längst har Island
kommit som för fyra år sedan definitivt avskaffade radio-
och TV-monopolet. Nu finns det en landsomfattande och
tre regionala fristående TV-stationer, samt nio permanenta
och 34 s.k. tillfälliga radiosändare. Det gör Island med sina
245 000 invånare till det land som har flest radio- och TV-
stationer per invånare i världen.
Alla nordiska länder, med undantag för Norge och
Sverige, har nu, liksom de flesta andra europeiska länder,
minst en TV-kanal som är fristående från den statliga
televisionen. I Norge förbereds en andra kanal som
kommer att ligga utanför NRK.
Till denna utveckling kommer det europeiska
samarbetet för att stärka yttrandefriheten. Bland
Europarådets medlemmar är det endast Sverige och
Österrike som förbjuder reklamfinansiering av närradio. I
Österrike har dock den nytillträdda regeringen uttalat att fri
etableringsrätt i etern skall vara verklighet inom en
tvåårsperiod. Det är främst tidningarna i Österrike som fört
kampen om fri etableringsrätt i radion. De österrikiska
radio- och TV-sändningarna är redan delvis
reklamfinansierade.
Samtidigt som denna positiva utveckling har tagit fart i
vår omvärld slår socialdemokraterna vakt om
etermediemonopolet i Sverige. Den förda
etermediapolitiken har mer gemensamt med utvecklingen i
Sydafrika -- där regimen slår vakt om radio- och TV-
monopolet -- än med utvecklingen i vår egen världsdel.
4. Stärk yttrandefriheten
Rätten till yttrande- och informationsfrihet slås fast i 2
 kap. 1
§ regeringsformen:
Varje medborgare är gentemot det allmänna
tillförsäkrad a) 
yttrandefrihet; frihet att i tal, skrift eller bild eller på
annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor,
b) informationsfrihet; frihet att inhämta och mottaga
upplysningar, samt att i övrigt taga del av andras yttranden.
Även i Europarådskonventionen om de mänskliga
rättigheterna, som Sverige undertecknade på 1950-talet, är
skyddet för yttrandefriheten starkt. Följande sägs i
konventionens tionde artikel:
1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt
innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida
uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig
myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna
artikel hindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-,
televisions- eller biografföretag.
De allra flesta betraktar denna yttrandefrihet som det
fria samhällets grund.
Den som säger sig förespråka det fria och öppna
samhället kan därför inte med trovärdighet försvara radio-
och TV-monopolet. Det är endast i totalitära stater som
informationsförmedlingen är en statlig angelägenhet.
Därför bör etableringsfrihet råda för etermedia, inte bara
för det tryckta ordet.
5. Etableringsfrihet för radio och TV
Grundprincipen bör enligt vår mening vara att endast
tekniska begränsningar skall tillåtas inskränka den fria
etableringsrätten.
Denna uppfattning ges stöd i ett domslut i
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. I fallet
''Case of Groppera Radio AG and Others'' slår domstolen
fast att begränsningar av yttrandefriheten i princip endast
skall vara inriktade på att reglera radioverksamhetens
tekniska aspekter. Lagstiftningen får inte användas för att
hindra yttrandefriheten som sådan, utan regler för
koncessionsgivning skall syfta till att reglera fördelning av
frekvenser.
Det innebär att varje fysisk eller juridisk person, så
länge teknikens begränsningar så tillåter, skall kunna
beviljas koncession för radio- eller TV-sändningar.
All handläggning av koncessioner för radio- och TV-
sändningar bör skötas av en statlig koncessionsgivande
myndighet. Därför bör närradionämnden och
kabelnämnden avvecklas.
De två kvarvarande frekvenserna för markbundna TV-
kanaler bör säljas ut till fristående intressenter, med
koncession för högst tio år. Sändningarna skall kunna
finansieras med reklam. Sändningarna skall påbörjas senast
sex månader efter det att koncession beviljats. Det betyder
att alla svenskar inom tre år kan se fristående markbundna
TV-sändningar!
Public service syftar till att tillgodose intressen som
annars anses kunna komma till korta. Enligt vår mening
tillgodoses behovet av TV ''i allmänhetens tjänst'' väl av en
SR-kanal. Därför kan en av Sveriges Radios TV-kanaler --
när de fristående TV-kanalerna väl etablerats -- med fördel
säljas ut till fristående intressenter. På detta sätt ökar
mångfald och yttrandefrihet ytterligare i etern.
Radio är ett billigt och enkelt medium. Fri radio skulle
kunna innebära hundratals nya radiostationer i Sverige. De
24 lokalradiostationerna bör ombildas till fristående
kommersiella radiostationer. Koncession bör, så länge de
tekniska förutsättningarna så tillåter, kunna tilldelas varje
fysisk eller juridisk person. De fria radiostationerna skall
kunna finansieras med reklam.
De krafter som fortfarande försvarar Sveriges Radios
monopol har i allmänhet svårt att avfärda resonemanget om
ökad yttrandefrihet. I stället argumenterar de utifrån
påståendet att etableringsfrihet och konkurrens skulle
innebära ett likriktat radio- och TV-utbud, sämre program
och en förflackning av lyssnar- och tittarvanor.
Detta synsätt är ingenting annat än förmynderi. Med
''sämre program'' avser monopolanhängarna naturligtvis
program som inte faller den politiska överheten i smaken.
Sällan sägs detta rent ut -- förmynderiet döljs bakom
paroller som 'kvalitet'' och ''smala program''.
1980-talet har inneburit en revolutionerande utveckling
på etermedieområdet. För inte så länge sedan hade de allra
flesta svenskar bara tillgång till två TV-kanaler. I dag finns
kabel- och satellit-TV, med tiotals kanaler att välja mellan,
i 1,2 miljoner svenska hushåll. TV-reklam -- som för bara
några år sedan var tämligen exotiskt -- är i dag ett naturligt
inslag i hundratusentals svenska vardagsrum.
Att lagstiftning och politisk reglering av etermedia
släpar efter den tekniska utvecklingen beror inte enbart på
att socialdemokraterna haft huvudansvaret för dessa frågor.
Statligt reglerade etermediemonopol är helt enkelt en i
grund och botten förlegad tanke.
Därför blev 1980-talet ett förlorat årtionde på detta
område. Samtidigt som den tekniska utvecklingen
accelererade, försökte främst socialdemokraterna slå vakt
om det monopol vars dagar nu är räknade. Det egentliga
syftet bakom kabellagens förbud mot reklam som enbart
riktar sig till svensk publik var att omöjliggöra TV-
sändningar utanför monopolets ram. Denna ambition sattes
dock snabbt ur spel av den tekniska utvecklingen.
Samtidigt bör påpekas att regeringspartiet ingalunda har
varit ensamt i försvaret för Sveriges Radios monopol. Så
sent som vid 1980-talets början stod Moderata
Samlingspartiet ensamt i förordet för fria etermedia. I dag
har långt fler accepterat denna tanke.
Trots det väntar frågan fortfarande på ett avgörande. I
Sverige har riksdagen i många frågor fått sitta och vänta på
voteringsutslagen från den socialdemokratiska
partikongressen, så även i denna. Men radio- och TV-
politiken var ingalunda avgjord i och med att (s)-kongressen
accepterade reklam i TV. Ombuden tog inte ställning till
reklamens placering. Inte heller riksdagsgruppen kunde
enas i frågan, varför den nu hänskjutits till en
parlamentarisk beredning. Varken kongress eller
riksdagsgrupp tog ställning i den grundläggande frågan:
etableringsfrihet diskuterades över huvud taget inte.
Det är bra att en parlamentarisk beredning nu får se över
etermediepolitiken i dess helhet. Arbetet måste, enligt vår
mening, bringas till ett skyndsamt resultat.
6. Tillåt fri finansiering
Ofta framställs frågan om TV-reklam som
etermediepolitikens avgörande huvudfråga. Så är det inte.
Reklam i TV och radio är inte ett ändamål i sig.
Det innebär emellertid inte att frågan om reklam i radio
och TV saknar intresse. Att reklamfinansiering tillåts, och
att detta sker i lämpliga former, är avgörande för
möjligheterna att uppnå mångfald och konkurrens i etern.
Sedan den socialdemokratiska partikongressen hösten
1990 föreligger en bred politisk majoritet för att reklam bör
tillåtas i svenska markdistribuerade etermedia. Det är
naturligtvis inte heller meningsfullt att upprätthålla
reklamförbudet då över en miljon hushåll redan kan se TV-
reklam via kabel- och satellit-TV.
Moderata Samlingspartiet menar att reklamens syfte
skall vara att finansiera fristående radio- och TV-kanaler,
och därmed vara ett medel för att uppnå konkurrens,
yttrandefrihet och valfrihet. Det innebär att rätten till
reklamfinansiering skall förbehållas fristående sändare
utanför Sveriges Radio.
Vi menar att det vore mycket olyckligt om
reklamsändningar även tilläts i Sveriges Radios kanaler.
Det finns främst två skäl till detta:
För det första skulle Sveriges Radio ges en otillbörlig
konkurrensfördel gentemot andra etermedieföretag.
Sveriges Radio äger den exklusiva rätten till de licensmedel
som uttaxeras av samtliga TV-innehavare. Dessa medel
uppgår i dag till över tre miljarder kronor. Om företaget
dessutom skulle konkurrera om reklammarknaden med de
kanaler som är helt beroende av att människor väljer att se
på dem skulle dess monopolställning cementeras
ytterligare. Detta kan aldrig vara målet för en ny svensk
TV-politik.
För det andra skulle reklamsändningar inte gagna
Sveriges Radios möjligheter att uppfylla det uppdrag att
producera radio och TV ''i allmänhetens tjänst'' som
företaget ålagts av staten. Sveriges Radios uppgift är att
tillhandahålla program som inte produceras av de
kommersiella radio- och TV-företagen. Det är grunden för
public service-uppdraget och det innebär att Sveriges
Radios roll aldrig kan vara att konkurrera med de fristående
företagen genom att efterlikna dem. Varför skall det annars
över huvud taget finnas ett public service-företag?
Reklamsändningar i en eller flera av SR-kanalerna
skulle förvandla Sveriges Radio från ett renodlat public
service-företag till ett halvkommersiellt mellanting med en
helt dominerande ställning på marknaden.
Public service-uppdraget kan också ifrågasättas om
Sveriges Radio förverkligar planerna på att introducera en
så kallad beställ-TV-kanal. Beställ-TV innebär att tittaren
enbart betalar för de program han eller hon väljer att se, och
kan knappast vara förenligt med uppdraget att producera
program för alla. Projektet innebär icke desto mindre att
stora summor av licensbetalarnas pengar satsas i ett riskfyllt
projekt på en osäker mediemarknad.
Att reklamsändningar tillåts i marksänd TV innebär
också att reklamförbudet för kabel- och satellit-TV måste
upphävas. Syftet bakom denna lagstiftning har karaktären
av censur, och det hindrar inte minst utvecklingen av lokala
och regionala TV-program.
Vad som ovan anförts beträffande reklam i TV gäller i
minst lika hög grad radioreklamen. Moderata
Samlingspartiet menar att reklam inte skall få förekomma i
Riksradions sändningar, utan ge möjligheter till finansiering
av fristående kanaler.
Lokalradiostationerna kan säljas ut till fristående ägare
och finansieras med reklam. Radion är ett lokalt medium,
som kan ge stora möjligheter för lokala näringsidkare att
marknadsföra produkter och tjänster.
När fri radio tillåts kommer en del av de föreningar som
i dag sänder närradio att etablera egna stationer. Det är
väsentligt att dagens närradio också fortsättningsvis ges
med i dag likvärdiga tekniska och ekonomiska
förutsättningar att sända. Reklamfinansiering bör enligt vår
mening tillåtas utan att behöva inskränkas av en mängd
restriktioner. Nationella regleringar skall inte behövas
utöver bestämmelser i marknadsföringslagstiftning och
motsvarande. Internationella överenskommelser skall
självfallet följas.
7. Sveriges Radios organisation 1924 
fick dåvarande Radiotjänst ensamrätt till
radiosändningar i Sverige. Monopolet motiverades med att
frekvensbrist förelåg. Radiotjänst skulle efter brittisk
förebild göra radio ''i hela allmänhetens tjänst''.
När Sverige fick TV år 1956 fick Radiotjänst, som 1957
bytte namn till Sveriges Radio, monopol på TV-
sändningarna. Tekniska och ekonomiska etableringshinder
låg bakom monopolet.
Så sent som för tio år sedan svarade Sveriges Radio för
samtliga radio- och TV-sändningar i Sverige. I dag är
situationen helt annorlunda, inte minst inom TV-mediet.
Tiotals kabel- och satellitkanaler konkurrerar med de två
marksända. Närradio, som innebär en begränsad form av
etableringsfrihet, ger lokal konkurrens. Det är inte längre
meningsfullt att tala om ett etermediemonopol. Om bara
den politiska viljan finns kan Sverige på kort tid få två nya
TV-kanaler och hundratals nya radiostationer.
Trots denna snabba utveckling talar allt för att Sveriges
Radio även i fortsättningen kommer att spela en
betydelsefull roll i den svenska etermediemiljön. Därför är
frågorna om Sveriges Radios organisation och verksamhet
mycket viktiga för den framtida etermediepolitiken.
Sveriges Radio är i formell mening fristående från
staten. Företagets ägare utgörs av olika
intresseorganisationer som företräder press, näringsliv och
de så kallade folkrörelserna. I motsats till de allra flesta
aktiebolag förutsätts ägarna inte utöva något aktivt
inflytande över hur verksamheten bedrivs.
Sveriges Radio är ett så kallat public service-företag. Det
betyder att företaget åläggs att sända radio- och TV-
program i enlighet med de mål för massmediepolitiken som
riksdagen fastställt: geografisk rättvisa, redaktionellt
oberoende, mångfald, ett omväxlande programutbud av
god kvalitet och finansiering genom avgifter.
För att kunna fullgöra sitt uppdrag har Sveriges Radio
exklusiv tillgång till de licenser som uttaxeras av TV-
innehavarna. Licensen har karaktären av skatt på TV-
innehav, eftersom även de TV-tittare som aldrig ser på
public service-kanalerna tvingas betala den.
Sveriges Radio är i dag organiserat som en koncern med
ett moderbolag och fyra dotterbolag: Sveriges Television
AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB.
Monopolföretaget har haft svårigheter att hävda sig i den
nya konkurrenssituationen i etern. Som ett sätt att möta den
nya situationen försöker koncernledningen att stärka
moderbolaget och koncentrera makten till detta. Bland
annat vill man att moderbolaget skall utse styrelserna i
dotterbolagen, och att hela Sveriges Radio-koncernen skall
sluta ett enda avtal med staten.
Att öka moderbolagets makt på bekostnad av
dotterföretagens självständighet skulle inte gagna Sveriges
Radios möjligheter att uppfylla sitt public service-uppdrag.
Sveriges Radios största problem är inte bristen på
byråkratisering och maktkoncentration, snarare tvärtom.
Koncernledningen hävdar att dessa åtgärder skulle ge en
mer företagsmässig styrning av Sveriges Radio. Men, som
bl.a. har påpekats av styrelsen för Sveriges Television, det
går inte att okritiskt överföra ledningsmodeller från
näringslivet. I SR-koncernen finns inte de traditionella
förutsättningarna för koncernbildning. Ingen samlande
affärsidé, inga tekniska synergieffekter och företagen
arbetar inte i olika ekonomiska cykler. Detta förslag har
också mött stark kritik från styrelser och anställda i
programbolagen.
Förhållandena inom Sveriges Radio talar tvärtom för att
moderbolaget bör avskaffas och att programverksamheten
samlas i ett radio- och ett TV-bolag. Dessa bolag bör ha
separata avtal med staten vilket motiveras inte minst av att
radiooch TV-verksamheterna utvecklas mer och mer olika.
Ökad centralisering och byråkratisering kommer inte att
öka Sveriges Radios förmåga att möta konkurrens utifrån.
Ledningen för Sveriges Radio har också begärt att få
ökad handlingsfrihet gentemot statsmakterna för att ''själv
under avtalsperioden anpassa organisationen''. Förslaget
innebär att Sveriges Radio-koncernen skulle ges
möjligheten att slå samman dotterbolag, avskaffa
programbolag och starta nya verksamheter under löpande
avtalsperiod.
Sveriges Radios uppgift är att fullgöra sitt public service-
uppdrag, inte ägna sig åt omformuleringar av detta.
Uppdraget innebär att avtalspartnern, staten, skall ha ett
avgörande inflytande över koncernens organisation och
inriktning. Därför kan Sveriges Radio-ledningens förslag
om 'ökad handlingsfrihet'' inte accepteras. Riksdagen
måste också i fortsättningen ta ställning till koncernens
organisation och verkamhetsinriktning.
Den parlamentariska beredningen om
etermediepolitiken har fått i uppgift att se över Sveriges
Radios organisation. Beredningen bör föreslå att
moderbolaget Sveriges Radio AB avskaffas och att
programverksamheten samlas i ett radio- och ett TV-bolag.
Dessutom bör man börja arbetet med att se över
Sveriges Radios ägarkonstruktion och utreda om den
motsvarar de krav som situationen på dagens
mediemarknad ställer.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om yttrande- och
informationsfriheten,
2. att riksdagen beslutar att koncessioner för de tredje
och fjärde markbundna TV-kanalerna skall erbjudas
fristående intressenter i enlighet med vad som i motionen
anförts,
3. att riksdagen beslutar upphäva Sveriges Radios
monopol för radiosändningar och tillåta etablering av
alternativa radiosändningar i enlighet med vad som i
motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar upphäva förbudet mot
kommersiell reklam i radio och TV i enlighet med vad som
i motionen anförts,
[att riksdagen beslutar att kommersiell reklam även
framdeles inte skall vara tillåten i Sveriges Radios radio-
och TV-sändningar,1]
5. att riksdagen beslutar att upphäva förbudet mot
kommersiell reklam i lag (1985:677) om lokala
kabelsändningar i enlighet med vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar avveckla kabelnämnden i
enlighet med vad som i motionen anförts,
[att riksdagen beslutar avveckla närradionänden i enlighet
med vad som i motionen anförts,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det fortsatta beredningsarbetet beträffande Sveriges Radios
organisation och ställning inriktas mot att koncernens
moderbolag avskaffas och separata programbolag inrättas i
enlighet med vad som i motionen anförts.1]

Stockholm den 14 januari 1991

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Anders Björck (m)

Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gunnar Hökmark (m)

Gullan Lindblad (m)

Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)

Sonja Rembo

i Ljung
1 1990/91:Kr215
Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning: 1991-01-25 Bordläggning: 1991-02-05 Hänvisning: 1991-02-06
Yrkanden (12)