Förbättra och effektivisera hanteringen av assistentersättning

Motion 2016/17:1074 av Gunilla Nordgren (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra och effektivisera hanteringen av assistansersättning och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Försäkringskassan har i regleringsbrev fått i uppdrag att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistentersättningen, de senaste årens kraftiga ökning ska minskas. Anledningen är bland annat att det förekommit en del fusk hos en del företag som tillhandahåller assistanstjänster efter att personen fått beviljat ett visst antal timmar. Det är bra att man strävar efter att få bort fusk och som det står i regleringsbrevet, att ”besluten ska vara likvärdiga över hela landet och hålla en hög kvalitet så att rätt person får rätt ersättning”.

Den 1 juli 2013 infördes ändringar i LSS och SFB som syftar till bättre möjligheter till kontroll och uppföljning, effektivare handläggning samt utökat myndighetssamarbete. Ändringarna bygger på betänkandet ”Åtgärder för fusk och felaktigheter med assistansersättning (SOU 2012:6)”. Ändringarna ska inte leda till att den enskildes rättigheter och självbestämmande beskärs.

Många kommuner runt om i landet upplever nu att ärendemängden har ökat senaste åren och att det blir allt svårare att få beslut om assistenttimmar som överstiger 20 timmar/vecka från Försäkringskassan.  Alltfler upplever också att bedömningen av vad som utgör rätt till assistans har skärpts. Bedömningarna varierar mellan olika kommuner och det är ofta långa handläggningstider hos Försäkringskassan.

När en person gör en anmälan till Försäkringskassan om behov av assistans gör Försäkringskassan en bedömning och ska då kontakta kommunen för att få in uppgifter som är viktiga för bedömningen. Om Försäkringskassan bedömer behovet till mer än 20 timmar/vecka tar Försäkringskassan hand om ärendet och kommunen betalar för de första 20 timmarna för grundläggande behov. I de fall Försäkringskassan gör en bedömning att behovet av antalet timmar understiger 20 timmar kan brukaren ansöka hos kommunen som då ska göra en egen utredning. Försäkringskassan har en mer enhetlig beräkning av assistanstid än vad kommunerna har.

För att hanterandet av rätt till assistanstimmar ska bli mer enhetlig och lika oavsett var man bor vore det bättre att den bedömning som Försäkringskassan gör även ska gälla om behovet understiger 20 timmar i veckan. Biståndshandläggarna i kommunerna skulle i sådana fall inte behöva göra en andra utredning och därmed spara en hel del arbetstimmar i tider då läget ofta är ansträngt inom vård och omsorg ute i kommunerna. Även om flera lagar berörs (främst LSS och SFB) borde man kunna förbättra hanteringen och undvika dubbelarbete, samt få mer enhetliga bedömningar.

Gunilla Nordgren (M)