Färdtjänstresor till folkhögskola

Motion 2016/17:3055 av Solveig Zander (C)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten för personer med funktionsnedsättning att kunna beviljas färdtjänst för att få rehabilitering på annan ort, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motivering

Personer som drabbas av stroke får i dag i Sverige en mycket god vård. Det krävs en omfattande och komplicerad rehabilitering för att återfå så mycket som möjligt av den tidigare funktionen. Behandlingen måste också möta den enskilde personens speciella behov och åtgärder.

All rehabilitering fungerar bra så länge man finns kvar på sjukhuset med rehabiliteringspersonal hela tiden, men när man skrivs ut tillstöter det problem. Det finns olika rehabiliteringsaktörer, däribland privata. Som anhörig och patient vill man ju få den behandling som är mest lämpad för just den aktuella personen. Den behandling som ger det bästa resultatet. Om det nu visar sig att den aktör som är bäst ligger nästan 30 mil bort reser sig stora hinder. Ett exempel är en person boende i Västerås som har funnit den rehabilitering som är bäst vid Oskarshamns folkhögskola.

För att komma till folkhögskolan måste personen i fråga åka färdtjänst, riksfärdtjänst. Enligt lagen kan rätten till färdtjänst i detta fall och andra liknande tolkas olika. Enligt gällande lagstiftning framgår att kommuner/landsting ska ersätta kostnader för personer som till följd av ett stort och varaktigt funktionshinder måste resa på ett särskilt kostsamt sätt. Med andra ord inte kan göras till normala resekostnader med allmänna kommunikationer eller inte kan göras utan ledsagare. Ändamålet med resan ska vara rekreation eller fritidsintresse eller någon annan enskild angelägenhet. Ett ärende av detta slag har prövats (från 2006-08-17) och man har beslutat att avslå överklagan. Målet 1138-06 framhåller att fritidsverksamhet eller enskild angelägenhet har tolkats strikt och därför avslagit möjligheten att resa med färdtjänst till en lämplig utbildning.

Det är hög tid att se över möjligheterna och kriterierna för att resa med färdtjänst. Om det t ex gäller resa till folkhögskola för att få rehabilitering och det inte tolkas som enskild angelägenhet eller fritidsverksamhet, vilket färdsätt ska då väljas? Hur snävt ska enskild angelägenhet tolkas? De svagaste personerna i samhället kan inte stöta på motstånd då våra myndigheter har olika tolkningar. Det skulle sannerligen vara en vinst om man kunde få rehabilitering och därefter återigen bli aktiv, och slippa nyttja färdtjänst över huvud taget. I stället kunna verka i samhället och även återgå till ett yrkesliv eller kunna klara sig mer på egen hand.

De utredningar, översyner, utvärderingar och uppföljningar som har gjort och görs av regeringen måste leda till förbättringar och att öka tillgängligheten för funktionsnedsatta.

Med hänvisning till ovanstående torde det vara en samhällsvinst att se över kriterierna för att beviljas färdtjänst (riksfärdtjänst) samt att medverka till en samsyn av hur man ska tolka enskild resa.

Solveig Zander (C)