Familjepolitiken

Motion 2001/02:Sf397 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Sammanfattning

Familjepolitiken ska utgå ifrån barnens behov och utformas för att underlätta för föräldrarna att ta sitt ansvar för barnen och bidra till att skapa ett mer jämställt samhälle. Folkpartiet vill:

• Att barnstödet till barnfamiljerna ska öka genom att skatten sänks för barnfamiljerna och i de fall där ingen beskattningsbar inkomst finns ersätts skattesänkningen med ett kontantstöd.

• Att fattigdomsfällorna för barnfamiljerna ska motverkas. Det sker bäst genom att bostadsbidragen växlas mot höjt barnstöd och en enhetstaxa på dagis införs genom kommunala beslut.

• Att föräldraförsäkringen bibehålls men reformeras för att bli mer flexibel.

• Att ett obeskattat barnkonto införs som får användas fritt av föräldrarna.

• Att samhällets subvention till barnomsorgen bibehålls.

• Att en barnomsorgspeng införs för att öka föräldrarnas valfrihet och stimulera fler privata alternativ inom barnomsorgen.

• Att skatten sänks på hushållstjänster.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 39

Innehållsförteckning 40

Förslag till riksdagsbeslut 41

En liberal familjepolitik för jämställdhet, trygghet och valfrihet 42

En reformerad familjepolitik 44

Gemensamt alternativ till Socialdemokraternas maxtaxa 44

Barnfamiljernas ekonomiska situation 45

Reformera föräldraförsäkringen 46

Politik för jämställdhet 46

Högre ersättning i pappamånaden 47

Höjt ”tak” – fler föräldralediga pappor 47

Växla delar av bostadsbidragen mot barnbidrag 48

Kommunal familjepolitik 49

Barnbidrag och skattesänkning 50

Större möjligheter att köpa hushållstjänster 50

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett utökat barnstöd i form av sänkt skatt för barnfamiljer.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av ett obeskattat barnkonto för förskolebarn.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en höjd ersättningsnivå för pappa/mammamånaden i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett höjt garantibelopp i föräldraförsäkringen i enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens förslag.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att avskaffa de s.k. garantidagarna i föräldraförsäkringen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om växling av bostadsbidrag mot generellt barnstöd.2

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nej till statligt reglerad maxtaxa för barnomsorg.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnomsorgspeng.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattereduktion för hushållsnära tjänster.1

11. Riksdagen beslutar om ändring i förhållande till regeringens förslag vad avser anslagen under utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning:

Anslag Regeringens förslag Anslagsförändringar 

21:2 Föräldraförsäkring 19 617 - 1000 

21:3 Underhållsstöd 2 441 - 220 

1 Yrkandena 1 och 10 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 7 hänvisat till BoU.

En liberal familjepolitik för jämställdhet, trygghet och valfrihet

Folkpartiets familjepolitik förenar två generella utgångspunkter för familjepolitiken – barnens absoluta rätt och föräldrarnas absoluta ansvar.

Barnens absoluta rätt innebär att alla barn är våra barn. Att alla vi vuxna har ett yttersta ansvar att ge alla barn en uppväxt under värdiga och trygga villkor. Det betyder att vi har ett gemensamt ansvar att söka skapa goda förhållanden runt våra barn, att vi har ett gemensamt ansvar att gripa in då barnens rätt kränks.

Föräldrarnas absoluta ansvar innebär att vi som föräldrar alltid är huvudansvariga för våra egna barn, oavsett vad som händer runt omkring barnet. Som förälder kan man inte överlåta ansvaret på den andre föräldern, skolan, förskollärare eller mer generellt, samhället.

Dessa utgångspunkter förenas bäst genom att förälderns huvudansvar kombineras med en stödjande uppgift för samhället. Att fungera som stöd i vårt ansvar som föräldrar. Och där ansvaret inte lämnar föräldern och övergår till samhället förrän vid den punkt då man kan konstatera att barnen bevisligen lider skada och föräldern inte tar det ansvar som krävs.

Eller, mer populärt uttryckt, familjepolitikens roll måste vara att skapa förutsättningar för föräldrar att skapa bra levnadsvillkor för sina barn. Utgångspunkten är att varje barns föräldrar är de som är bäst skickade att bedöma vad som är bäst för detta barn. Att besluten måste vägledas av vad som fungerar bäst för just denna konstellation av personer från tid till annan.

Familjepolitikens medel, såsom de utformats av riksdag, regering och kommunalpolitiska beslut, har traditionellt alltför mycket haft en karaktär av ekonomiska styrmedel snarare än ekonomiska förutsättningar. Inte enbart, men i hög utsträckning. Det är dags att vända på det, att ge ekonomiska förutsättningar att göra det som upplevs som den bästa lösningen för barnen och föräldrarna i just den egna familjen. På det sättet kan familjestödet i stället för att stå i motsatsställning till jämställdhetsarbetet bli en viktig byggsten i det.

Kvinnor och män har inte samma möjligheter vare sig till makt eller pengar. Kvinnor och män har inte möjlighet att forma sina egna liv efter egna önskemål och drömmar utan hindras ofta av fördomar och förväntningar på grund av vilket kön de tillhör.

Jämställdhet handlar mycket om makten över det egna livet. Kvinnor har mindre makt själva över sina liv än vad män har. Den liberala jämställdhetsutmaningen gäller därför att se till att kvinnor får mer makt över sina egna liv.

Folkpartiet har länge arbetat för att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation. Strategin för detta har varit dubbel: dels reformer för att förbättra deras ekonomiska situation och att öka flexibiliteten och valfriheten för barnfamiljerna i syfte att ge barnen goda villkor under uppväxten, dels att främja jämställdheten mellan kvinnor och män.

Folkpartiets familjepolitiska paket syftar till att skapa goda uppväxtförhållanden för barnen, att skapa större möjligheter att förena arbetsliv med familjeliv och till utökad jämställdhet mellan könen. Föräldrarna måste ges möjlighet att styra över sin tid och över valet av barnomsorg. Staten skall ge stöd som underlättar föräldraskapet genom att ge makten till föräldrarna. De har bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser skall fördelas. Vi lägger en grund för att familjerna skall få lika möjligheter, men där lösningarna inte behöver vara lika.

Det är viktigt att familjepolitiken gör det möjligt att bryta upp från cementerade könsroller. Dessa rollförväntningar tillhör också det som många småbarnsmammor och småbarnspappor känner som ett yttre tvång. Att utforma ett barnstöd så att det i praktiken inte lönar sig för småbarnsföräldrar att arbeta skulle motverka ett uppbrott från könsrollerna.

Familjepolitik måste utgå ifrån att familjer ser mycket olika ut. Det talar för stor frihet för familjerna när det gäller att använda samhällets stöd. Det är klart att de allra flesta föräldrar själva vill utnyttja föräldrapenningen i sin helhet för att vara tillsammans med sina barn. Men visst finns det fall där det skulle vara praktiskt om t.ex. en morfar eller annan närstående fick möjlighet att en period överta både tillsynsansvaret och försäkringspengarna.

Vi vill myndigförklara föräldrarna. Vi vill göra det möjligt med mer tid med barnen. Vi vill göra en familjepolitisk reform som tilltror föräldrarna själva valet mellan heltid, deltid eller ingen tid på arbetsmarknaden under olika perioder. Vi vill göra en familjepolitisk reform som gör marginaleffekterna mindre, men marginalerna i hushållsekonomin större. Det ger mera vardagsmakt. Följande principer utgör grunden för vår familjepolitik:

Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för vården av barn och hem och för familjens försörjning.

Hänsyn tas till familjernas försörjningsansvar för barn vid utformning av skatte- och bidragssystem.

Det ekonomiska stödet när barnen är små utformas så att även de som är etablerade på arbetsmarknaden, både kvinnor och män, har råd att stanna hemma en tid.

Deltidsförskola erbjuds från och med fem års ålder alla barn som inte deltar i heltidsförskola.

Mångfald. Verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det finns olika former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen skall ge utrymme för ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster anpassade efter den enskilda familjens behov.

Avgifterna i barnomsorgen skall vara enhetliga och ligga på en nivå som inte av ekonomiska skäl hindrar föräldrarna att utnyttja den.

Omfatta alla barn. Det offentliga stödet till barnomsorgen ska nå alla barn. Åtgärderna ska tillsammans flytta makten över barnomsorgen från kommunpolitiken till föräldrarna. Familjen ska fritt kunna välja mellan att anlita barnomsorg i kommunal regi och annan barnomsorg. Alla som så önskar får plats för barn mellan ett och tolv år i förskole- och fritidshemsverksamhet av god kvalitet.

Ökad jämställdhet förutsätter flexibla lösningar. Både kvinnor och män ska ha möjlighet att förena yrkesliv med familjeliv. Förutsättningarna är olika och familjer har olika önskemål om lösningar för barnens omsorg. Föräldrarna måste själva få större möjlighet att påverka avvägningen mellan yrkesliv och familjeliv.

Folkpartiet föreslår därför en familjepolitisk reform med följande delar:

• Skattesänkning för barnfamiljerna.

• Barnkonto med flexibel användning under förskoleåren.

• Utvecklad föräldraförsäkring för valfrihet och jämställdhet.

• Minskade marginaleffekter (dels genom att färre blir beroende av bostadsbidrag när skattesystemet tar hänsyn till försörjningsbörda, dels genom kommunala beslut om en enhetlig dagistaxa på rimlig nivå).

• Säkrad valfrihet inom barnomsorgen genom barnomsorgspeng.

• Tillgång till hushållstjänster till rimligare priser.

En reformerad familjepolitik

Politiken ska syfta till att underlätta för föräldrarna och barnen under de år när barnen är små. Mycket i den politik som förts är bra, främst att tillgången till barnomsorg förbättrats och att föräldraförsäkringen ger föräldrarna möjlighet att vara hemma med de allra minsta barnen. Den förda familjepolitiken har till stora delar varit en förutsättning för kvinnors ökade självständighet, deras uttåg på arbetsmarknaden och goda förutsättningar för barnen. Sverige ligger internationellt sett bra till i fråga om jämlika villkor för män och kvinnor och barns situation. En stor del av den förklaringen är den förda familjepolitiken som behandlar män och kvinnor jämlikt. Folkpartiet har varit och är pådrivande för denna politik. Men det finns också mindre goda inslag.

Fördelningspolitiskt sett är barnfamiljerna 1990-talets förlorare.

Förslaget om maxtaxa på dagis är tilltalande så långt att en sådan skulle minska marginaleffekterna för barnfamiljerna. Men i sitt sammanhang blir en sådan reform ändå orimlig. Det är en ensidig satsning på kommunalt finansierad barnomsorg, utan valfrihet i omsorgsform. De höga dagisavgifterna för höginkomsttagare är dessutom inte den viktigaste marginaleffekten att åtgärda utan istället den som drabbar dem med de lägsta inkomsterna, som bostadsbidrag.

Gemensamt alternativ till Socialdemokraternas maxtaxa

Tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet har vi presenterat ett alternativ till Socialdemokraternas maxtaxa som tar sikte på att främja jämställdheten och valfriheten i familjepolitiken. Modellen innehåller följande väsentliga delar:

Ett barnomsorgskonto införs för alla barn i förskoleåldern. Det ger föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del av barnens uppväxt. Som ett första steg införs barnomsorgskontot med 40 000 kronor för ettåringar och 20 000 kronor för tvååringar. Pengarna får användas av barnens föräldrar i enlighet med deras önskemål. Maximalt 20 000 kronor får tas ut per år, men i övrigt finns inga begränsningar i uttagsmöjligheterna. Pengarna kan användas under barnets hela förskoleålder. Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 2002. Pengarna från barnomsorgskontot är inte skattepliktiga och föreslås inte påverka några andra transfereringar eller bidrag. Beloppet bör dock räknas med vid en bedömning av om socialbidrag ska utbetalas.

En rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader införs. Föräldrarna skall ha rätt att fritt välja barnomsorg. Barnomsorgskostnader skall vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen. Rätten gäller för samtliga barnomsorgskostnader oavsett tillsynsform och dras av mot kommunalskatten. Avdraget får göras med maximalt 50 000 kronor per barn och år. Avdragsrätten gäller under hela förskoleperioden.

Etableringsfrihet för ny barnomsorg garanterar mångfald och ger valfriheten ett reellt innehåll. Vi vill återskapa etableringsfriheten och ge ersättningar till privat och kooperativ barnomsorg på samma villkor som till den kommunala förskolan. Självfallet skall de uppfylla gällande kvalitetskriterier.

Barnfamiljernas ekonomiska situation

Det måste finnas möjligheter att arbeta sig ur en dålig ekonomisk situation. Det är främst i hushåll med barn eller hushåll där någon arbetar deltid som marginalerna är små. Det är främst ensamstående med barn som har den sämsta ekonomin. Men även för sammanboende med barn är marginalerna små eller obefintliga.

Marginaleffekter genom skatter och inkomstberoende bidrag är ett hinder mot att förändra den ekonomiska situationen. De höga nivåerna av marginaleffekter beror på de kombinerade effekterna av skatt, bostadsbidrag, barnomsorgsavgift, underhållsstöd och socialbidrag.

Bland medel- och höginkomsttagare beror marginaleffekternas storlek främst på den s.k. värnskatten och på om man betalar statlig inkomstskatt eller ej.

För låginkomsttagare spelar avtrappningen av bidrag och utformningen av dagistaxorna en viktig roll. De samlade förslag vi lägger sänker marginaleffekterna i skikt där många barnfamiljer ligger med upp till 30 procentenheter. Till grund för den beräkningen ligger bl a antagandet att Folkpartiet i kommunerna får gehör för införandet av enhetstaxa på daghemmen i storleksordningen 1 200 kr per månad och barn.

Reformera föräldraförsäkringen

Folkpartiet vill göra vissa reformer i föräldraförsäkringen som skulle öka flexibiliteten i försäkringen. Ett höjt grundbelopp, från dagens 60 till 150 kronor per ersättningsdag, skulle minska skillnaden mellan högsta och lägsta belopp. Tillsammans med intjänanderegler under längre tid faller delvis den s k 2,5-årsregeln. För att få en överblick av effekterna av en sådan omläggning av politiken bör regeringen utreda konsekvenserna av en längre intjänandeperiod istället för 2,5-årsregeln.

Politik för jämställdhet

Människor går in och ur olika roller. Vi är konsumenter, föräldrar, äkta makar och makor, yrkesarbetande, kamrater och så vidare. En roll som reglerar vårt sätt att vara mer än andra roller är vårt genus – vår socialt inlärda könsroll. Män likaväl som kvinnor styrs till en stor del av det som i forskningen brukar kallas för genuskontrakt. Detta oskrivna ”kontrakt” mellan kvinnor och män avser en socialt och historiskt nedärvd relation mellan könen. Kontraktet skapar i varje samhälle vissa mönster och roller för individerna. I Sverige som i de flesta andra länder medför kontraktet att kvinnorna får huvudansvaret för barn och hemarbete och männen får huvudansvaret för yrkesarbetet.

Detta kan inskränka både mäns och kvinnors självständighet och förmåga att göra fria val. Nedärvda fördomar om könsroller är också en frihetsinskränkning. Att motverka dem är också en del i en politik för att öka friheten för småbarnsföräldrar.

Om det samlade skatte- och bidragssystemet gör att det inte lönar sig för en av föräldrarna att arbeta råder med nuvarande könsrollsmönster och löneskillnader inte någon tvekan om att det i de flesta fall är kvinnan som stannar hemma. Det motverkar en ökad jämställdhet.

Av småbarnsföräldrar som är mycket hårt trängda och med för små möjligheter att besluta över sin egen tillvaro är det ingen tvekan om att det är just småbarnsmammor som drabbas mest. Därför är kvinnorna de allra största vinnarna på förslagen i Folkpartiets familjepolitiska paket. Ett ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljer, minskade marginaleffekter genom ändrade bostadsbidrag och dagisavgifter samt den ökade möjligheten att köpa hushållstjänster är tre viktiga förändringar som ger kvinnor mer makt i sin egen vardag.

Det är viktigt att de kvinnor som varit hemma under småbarnsperioden inte möter höga trösklar och upptäcker att de fastnat i en fattigdomsfälla den dag de känner att de vill återgå till yrkeslivet. Genom minskade tröskel- och marginaleffekter ökar främst kvinnors faktiska möjligheter att ta jobb på hel- eller deltid. Vid ett erbjudande om nytt jobb, ökat ansvar, andra arbetsuppgifter och utveckling i jobbet kommer kvinnorna, om de så önskar, att kunna anta erbjudandet utan att den ekonomiska vinsten försvinner.

En bibehållen pappamånad och en starkare ställning för kvinnorna bidrar till att fler män tar ett större ansvar för hem och barn. Den positiva utveckling som finns i vissa delar av näringslivet, där man uppmuntrar pappor att ta föräldraledigt, måste följas av ett fortsatt opinionsarbete för en sådan ordning.

En kommunalt finansierad barnomsorg av god kvalitet med enhetliga taxor är en av hörnstenarna i en politik för jämställdhet och med barnomsorgspeng kommer fler familjer att finna den barnomsorg som passar dem bäst.

Högre ersättning i pappamånaden

Vi anser att 30 dagar även fortsättningsvis bör vara avsatta för vardera pappan och mamman – detta främst som en markering av barnens rätt till båda sina föräldrar och det gemensamma ansvaret. Det är även viktigt från jämställdhetssynpunkt att de pappor som idag vill men inte får stöd från omgivningen har den ”öronmärkta tiden” att peka på som argument att vara hemma. Det är vår bestämda uppfattning att ju mer kvinnor befäster sin position på arbetsmarknaden, desto större blir antalet uttagna ”pappadagar”. Som en extra morot bör ersättningen under pappa/mammamånaden vara 90 %. I dag är pappornas uttag av pappamånaden alldeles för lågt.

Föräldraförsäkringen är en bra ”grundplåt” för föräldrarna och barnen som Folkpartiet slår vakt om. Men den har samtidigt den uppenbara nackdelen att den endast får tas ut när föräldrarna är hemma – inte annars. I den betydelsen är den styrande. I takt med att en allt större andel av föräldrarna har deltidsarbete och jobb som inte är fasta innebär denna förändring av arbetsmarknaden att föräldraförsäkringen upplevs som alltmer oflexibel.

Mot bakgrund av ovan angivna skäl avvisar Folkpartiet en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Vårt alternativ är ett barnomsorgskonto, skattereduktion och högre ersättning i pappa- och mammamånaderna samt förslag om höjt ”tak” i avsnittet nedan. Det är också bättre att se till att den pappamånad som redan finns utnyttjas bättre innan en utbyggnad är aktuell. Därför avvisar vi även propositionens förslag i denna del.

Med de övriga förbättringar av familjestödet som vi förordar blir också de nuvarande sista 90 s.k. garantidagarna möjliga att ta bort.

Höjt ”tak” – fler föräldralediga pappor

En annan väsentlig reform som skulle stimulera fler fäder att ta ut mer föräldraledighet – och därmed få mer tid med barnen – är en höjning av taket i föräldraförsäkringens pappa- och mammamånader.

Fäder som överväger att ta ut sin pappaledighet avstår i en del fall från detta av ekonomiska skäl. Det gäller i synnerhet de fäder som har en inkomst som gör att de hamnar ovanför taket i föräldraförsäkringen. Även om den ekonomiska ersättningen inte är det enda orsaken till att många fäder avstår från att vara hemma med barnen är det ändå viktigt att de ekonomiska incitamenten utformas så att fler fäder uppmuntras att vara pappalediga. En höjning av taket skulle onekligen vara ett ekonomiskt incitament för fler fäder att ta ut sin pappaledighet.

Dagens tak på 7,5 prisbasbelopp skall höjas till 10 prisbasbelopp. En höjning av taket till 10 prisbasbelopp skulle få resultatet att omkring 90 procent av de försäkrade därmed i sin helhet skulle inrymmas under taket. Vi utgår ifrån att höjningen av taket under försöksperioden inte skulle få några effekter på pensionsrättigheterna.

Växla delar av bostadsbidragen mot barnbidrag

För några hundratusen föräldrar ger bostadsbidragen i dag en extra marginaleffekt på 20 procentenheter. Vid en inkomstökning på 1 000 kronor minskar bostadsbidragen med 200 kronor utöver att skatten och daghemsavgifterna höjs. Genom den av Folkpartiet föreslagna kraftiga höjningen av det allmänna stödet till dem som har försörjningsansvar kan det selektiva stödet minskas. För de familjer som då inte längre omfattas av bostadsbidragen minskar marginaleffekterna kraftigt samtidigt som konsumtionsstyrningen upphör. De familjer som befinner sig i fattigdomsfällorna blir färre och deras möjlighet att själva påverka sin tillvaro ökar.

Lagen om bostadsbidrag säger att slutligt bostadsbidrag bestäms för varje kalenderår och att den bidragsgrundande inkomsten skall avse samma kalenderår och anses vara lika fördelad på varje månad under året. För högt utbetalda bidrag kan återkrävas.

Återkravsproblemets dimensioner framgår om man tar del av RFV:s siffror. I början av detta år skickades det ut återbetalningskrav till 40 procent av alla hushåll som fått bidrag. Det handlar om över 150 000 hushåll som krävs på 570 mkr, eller i genomsnitt nära 4 000 kr per hushåll. Men många krävs på så mycket som 10 000–20 000 kr. Men det finns också betalningar i andra riktningen. Avstämningen av 1999 års bidrag innebar att drygt 160 000 hushåll fick fyllnadsutbetalningar med 245 mkr. Det var endast ca 17 procent av hushållen, eller drygt 65 000, som fick ”rätt” bidrag inom plus/minus 200 kr för hela året, vilket numer är gränsen för betalning.

Att 83 procent av besluten, trots löpande justeringar, måste korrigeras vid slutavräkningen visar att upplägget är fel tänkt från början. Merparten av de 150 000 hushållen har sannolikt handlat helt korrekt och givit rätt uppgifter, men de ”straffas” ändå i efterhand med återbetalningskrav. Lika illa är det att 150 000 människor får vänta nära två år på pengar de borde fått redan bidragsåret. Detta pekar på ett problem som snarast måste åtgärdas.

Kalkylen över hushållens behov av bostadsbidrag fungerar bara om den verkliga inkomsten är jämnt fördelad över året. Det nuvarande systemet missgynnar därmed systematiskt och mycket påtagligt alla hushåll som av någon anledning, till exempel arbetslöshet eller sjukdom, får kraftiga inkomständringar under loppet av året.

Med hundratusentals hushåll som får återkrav blir det självklart en stor mängd som har problem att betala, även om ekonomin förbättrats. Men det handlar inte bara om de orimliga återbetalningsreglerna. För att ens få ansöka om att slippa betala måste man nämligen ha givit helt korrekt inkomstinformation under året, även för tiden efter att bidraget eventuellt upphört. Av 26 000 hushåll som ansökte om eftergift eller nedsättning av kraven 1999 fick 93 procent nej.

Staten har hittills bara fått in ca två tredjedelar av skulderna under rätt år, vilket innebär att alltfler hushåll och allt större skuld hamnar hos kronofogden.

De siffror som RFV själva presenterar är skäl nog för att snabbt arbeta fram en bättre modell. Man behöver egentligen inte göra några stora ändringar för att skapa ett fungerande system. Grunden bör vara att återgå till att bevilja bostadsbidragen på grundval av boendekostnader och inkomster månad för månad. För vanliga löntagare är detta den längsta acceptabla utjämningsperioden. Härigenom återinförs en fungerande ”behovsprincip” i det annars slumpmässiga systemet.

Bidrag skall som i dag sökas och beslutas utifrån en prognos för det kommande året eller för en löpande tolvmånadersperiod. Kallar man bidragen ”preliminära” måste alla bidrag behandlas två gånger. Återkrav av felaktiga bidrag borde kunna ske utan denna omgång. Den viktiga skillnaden jämfört med i dag skall vara att datorerna bara får svara för ”spaningen” och inte för besluten. I de fall där efterkontrollen visar en klar avvikelse gentemot uppgiven inkomst får hushållet en begäran att förklara sig. Observera då att alla fall där man anmält ny inkomst och fått justerat bidrag faller bort eftersom de blir korrekta i detta system.

Kommunal familjepolitik

Folkpartiet vill ha en ”Barnomsorgspeng”. Det är alltså ett kommunalt finansierat system för likvärdiga möjligheter till barnomsorg oavsett om man önskar kommunalt eller privat dagis eller någon annan omsorgsform. Denna ”peng” ska naturligtvis utformas och beslutas lokalt, men det skulle vara av stort värde om staten genom exempelvis Skolverkets försorg tog fram metoder för kommunerna att beräkna och utforma en sådan ”peng”.

Enhetliga omsorgstaxor ger låga marginaleffekter, vilket är önskvärt. Det socialdemokratiska förslaget om maxtaxa är ett enormt principgenombrott hos Socialdemokratin för ett synsätt som Folkpartiet stått för sedan 1960-talet. Ändå säger vi nej till förslaget i den utformning det nu har. Lokala frågor ska hanteras lokalt.

Om staten vill minska marginaleffekterna för barnfamiljer – vilket Folkpartiet anser är mycket angeläget – är det bättra att lyfta fler barnfamiljer från beroendet av bostadsbidrag och att sänka marginalskatterna, bland annat genom att höja den s k brytpunkten och därmed minska antalet som betalar den statliga skatten på 20 %.

Barnbidrag och skattesänkning

Folkpartiet var en gång i tiden med och införde barnbidraget och har alltid slagit vakt om det som ett sätt att ta hänsyn till barnfamiljernas försörjningsbörda. Alternativet hade varit ett skatteavdrag, men av förenklingsskäl valdes bidragsformen.

Vi tycker det är dags att nu mera direkt ta hänsyn till försörjningsbördan i skattesystemet på det sätt som sker i många andra länder.

Vi föreslår alltså att alla höjningar av det generella barnstödet sker i form av skattereduktion. I de fall där familjen inte betalar någon skatt får det ersättas av ett kontantbidrag. Rent tekniskt är detta genom införandet av skattekonton enkelt och obyråkratiskt att lösa, den som inte betalar tillräckligt med skatt kan få en automatisk kreditering på sitt skattekonto, vilken sedan automatiskt överförs till det vanliga bankkontot precis som barnbidraget.

Skattereduktionen för barn kan redan 2001 uppgå till 3 500 kronor per barn och år.

Större möjligheter att köpa hushållstjänster

Folkpartiet förordar ett system med en kraftig skattereduktion för hushållsnära tjänster till privatpersoner. Inom denna sektor förekommer i dag mycket lite verksamhet som betalas ”vitt”. Skillnaden mellan vad den som ska betala själv måste tjäna in och vad producenten får behålla är så stor att i praktiken blir inga ”vita” tjänster utförda. Vi föreslår därför en skattereduktion med 50 % av arbetskostnaden. Förslaget finns utförligt beskrivet i andra program, men utformas i korthet som en skattereduktion som säljaren får i sin skattedeklaration när man säljer dessa typer av tjänster till privatpersoner. På detta sätt kan vanliga familjer emellanåt ha råd med exempelvis städning.

Stockholm den 5 oktober 2001
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)	Kerstin Heinemann (fp)
Elver Jonsson (fp)	Karin Pilsäter (fp)
Yvonne Ångström (fp)