Ersättning för psykologisk utredning och behandling

Motion 1993/94:So458 av Siw Persson (fp)

Genom senare års s.k. Dagmar-avtal skapades vissa
bättre förutsättningar för enskilda att erhålla psykoterapi
och psykoanalys genom att landstingen fått resurser att i
begränsad utsträckning teckna avtal om behandling hos
privata vårdgivare. Genom detta tog den långdragna frågan
om ersättning för psykologbehandling och psykoterapi ett
steg framåt.

Socialstyrelsen valde, utifrån sin uppgift att godkänna
träffade avtal om psykoterapi, i sina rekommendationer till
Landstingsförbundet att med de resurser som stod till buds
för 1990 prioritera behandling hos specialistkompetent
psykoterapeut.

I sin information till landstingen inkluderade
Landstingsförbundet psykoanalytiker som
vårdgivarkategori.

Genom inriktningen på psykoterapi och psykoanalys på
specialistnivå möjliggjorde man för enskilda att i viss
utsträckning kunna få denna både tidsmässigt och
ekonomiskt resurskrävande behandling.

Staten och sjukvårdshuvudmännen har nu enats om
ersättningen för 1994.

Den relativt kraftiga höjning av medlen för psykoterapi
som årets ''Dagmar''-uppgörelse innebär visar med all
tydlighet att kraftinsatser måste till för att svara mot de
stora behov som ännu är långt ifrån tillgodosedda.

Fortfarande kan man se att i väldigt få fall -- trots köer
till såväl offentliga som privata vårdgivare -- huvudmännen
fört upp behov av psykologisk behandling i de vårdgarantier
som nu upprättas.

Förutom de rent humanitära perspektiv och
rättviseperspektiv som kan läggas på att människor med
psykiska problem, av primär eller sekundär art, ej har
tillgång till adekvata utrednings- och behandlingsresurser
kan även ett ekonomiskt perspektiv urskiljas.

De psykiska problemen åsamkar samhället mycket stora
kostnader både direkt och indirekt. En hel del av dessa
kostnader skulle kunna reduceras om adekvat behandling
sattes in på ett tidigt stadium.

Här kan särskilt nämnas de betydande kostnader som
åsamkas samhället på grund av att personer ej rehabiliteras
för återgång till arbetslivet. Det är otillfredsställande att
resurser från de särskilt avsatta medlen för tidiga
arbetsrehabiliterande insatser, liksom medlen för kortandet
av vårdköer -- vilket tidigare nämnts -- i sådan ringa
omfattning används för psykologisk utredning och
behandling.

Detta trots att forskningsresultat i allt större omfattning
pekar på de psykologiska faktorernas inverkan i dessa fall,
för såväl motivation som uppkomst av ohälsa. Dvs. behovet
att arbeta med de psykologiska faktorer som kan såväl
motverka som bidra till motivation för rehabilitering liksom
de rent ohälsoframkallande faktorerna.

Psykologisk behandling inbegriper mycket mer än
psykoterapi. Detta innebär att många typer av behandling
genom nuvarande inskränkning i tillämpningen av
Dagmaravtalet endast i undantagsfall kommer ifråga, vilket
innebär att flera mindre kostnadskrävande
behandlingsalternativ ej tillämpas.

Före en psykologisk behandling görs en kvalificerad
psykodiagnostisk bedömning för att kartlägga
intellektuella, emotionella, personlighetsmässiga, sociala
och beteendemässiga störningar och tillgångar och deras
relation till klientens nuvarande och tidigare livssituation.

Till den kvalificerade psykodiagnostiken hör att kunna
välja behandlingsalternativ -- men också att kunna avråda
från en behandling som är inadekvat i sammanhanget.
Genom att träffa rätt val av behandlingsmetod bidrar den
legitimerade psykologen till att den enskilde får rätt
behandling samtidigt som det blir samhällsekonomiskt
effektivt.

I legitimerade psykologers kompetens ingår att bedriva
psykologisk behandling. Sådan inkluderar olika metoder,
t.ex. rådgivning, krisintervention, funktionsträning,
desensibilisering, stödbehandling, par- och
familjebehandling, relationsbearbetning, gruppbehandling,
självförtroendeträning samt psykoterapi på icke
specialistnivå. Vidare ingår att vid somatiska och
psykosomatiska besvär samt vid stark smärtupplevelse
bidra med psykologiska behandlingsinsatser. Inom
områdena hälsopsykologi och neuropsykologi har
psykologiska behandlingsmetoder utvecklats.

Allt fler personer överlever svåra trafikolyckor men med
stora funktionsnedsättningar, vilket orsakar problem att
leva ett fullvärdigt liv. Utifrån funktionsanalys och med
hjälp av t.ex. kognitiv träning kan stora insatser göras av
legitimerade psykologer för rehabilitering av skallskador
som uppkommit i detta sammanhang eller på annat sätt,
t.ex. via arbetsskador. Motsvarande rehabiliteringsinsatser
är tillämpliga på många av de fall av förslitningsskador,
arbetsrelaterade stressymtom och psykisk ohälsa som
skapas inom arbetslivet och som riskerar att leda till tidig
utslagning från arbetslivet liksom övrigt socialt liv.

Det är givetvis nödvändigt att satsa på behandling på
specialistnivå, såsom psykoterapi och psykoanalys, men
inte tillfyllest att stanna vid denna nivå. Det är därför av
största vikt att även psykologisk behandling hos legitimerad
psykolog ersätts via försäkringskassan på samma sätt som
gäller för behandling av somatiska sjukdomar, utförda av
legitimerade läkare, liksom att psykologer används i allt
högre grad när det gäller fördelningen av medlen för tidig
och samordnad rehabilitering.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om ersättning genom
det allmänna försäkringssystemet och de särskilda medlen
för tidig och samordnad rehabilitering, för utredning och
behandling utförd av legitimerad psykolog och av
legitimerad psykoterapeut, får sin snara lösning bl.a. inom
ramen för HSU 2000.

Stockholm den 20 januari 1994

Siw Persson (fp)