En storstadsnära politik

Motion 2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 3

2 Förslag till riksdagsbeslut 4

3 Örebro i Mälardalen – fem län (Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro) har stor betydelse för Sveriges ekonomi 5

4 Mälardalen är Sveriges mest innovativa region och står för en stor del av Sveriges tillväxt, men presterar för lite 6

5 Regionförstoring viktig del av utvecklingen 6

6 Infrastrukturen ger nya möjligheter 7

6.1 Kortare planeringsprocess för järnvägsbyggande 7

6.2 Samlat statligt, regionalt och lokalt ansvar för effektivt regionaltågssystem 7

7 Bostadsförsörjning 8

7.1 Ett samlad bostadsförsörjningsprogram för Stockholm–Mälardalen 8

7.2 Rättvisa förutsättningar för produktion av hyresrätt i Mälardalen 9

8 Samverkan mellan högre utbildning/forskning och näringsliv – förslag till praktisk tillväxtpolitik 9

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en storstadspolitik för Stockholm–Mälardalsregionen (Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro) inom alla berörda politikområden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en regionförstoring till fem län (Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro).1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktning mot att förkorta planeringsprocessen.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Stockholmsberedningen tilläggsdirektiv som avser utformning och finansiering av taxesystem i Mälardalen.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett samlat bostadsförsörjningsprogram för Stockholm–Mälardalen.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för investeringsbidrag för nyproduktion av hyresrätter i Mälardalen.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillämpa en samhällsekonomisk definiering av återbetalningen av Teknikbropengarna till år 2006.

1Yrkandena 2, 3 och 4 hänvisade till TU.

2Yrkandena 5 och 6 hänvisade till BoU.

3 Örebro i Mälardalen – fem län (Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro) har stor betydelse för Sveriges ekonomi

För att klara den tilltagande globala konkurrensen behöver Sverige utveckla starka regioner. Detta kan åstadkommas genom att attraktiva utvecklingsmiljöer ställs på fötter genom att näringsliv, forskning/utbildning samspelar med politiken i stat och kommuner. För Mälardalen är också infrastrukturen och boendet centralt. I en sådan gränsöverskridande utvecklingsmiljö kan nya affärsidéer utvecklas, vilket stärker regionen och därmed utveckling av näringslivet i hela landet. Regionen som drivkraft behöver prioriteras i stat och kommun. Detta kan förverkligas inom de ramar som läggs för en regional utvecklingspolitik. Sverige behöver en ”ny hävstång”.

Stockholmregionen i dess traditionella avgränsning har många av dessa goda egenskaper. Men Stockholmsregionen måste ses som en del av en framväxande Mälarregion, en region som bör kännetecknas av att vara en innovativ kunskaps- och samarbetsregion och som successivt utvecklas till en gemensam arbets- och bostadsmarknad. Därmed läggs grunden till en storstadsnära politik, som kan bli intressant också i ett Europaperspektiv.

I den senaste långtidsutredningen som publicerades i början av år 2000, som har ett femtonårigt framtidsperspektiv, beskrivs två alternativa scenarier – ett med hög och ett med låg tillväxt. Den främsta lärdomen av dessa två alternativ är att endast hög tillväxt kommer att ge utrymme för bibehållna ”välfärdsambitioner” utan massiva höjningar av den svenska skattekvoten, vilket i sin tur gör att landet riskerar att komma in i en negativ spiral av skattehöjningar och en dåligt fungerande tillväxt.

För att inte den nationella tillväxten skall hämmas kraftigt av så kallade flaskhalsproblem kommer stora krav att ställas på bostads- och infrastrukturinvesteringar i Stockholm–Mälarregionen. Regionen svarar redan idag för knappt 40 procent av Sveriges befolkning, ungefär hälften av Sveriges BNP och en ännu större andel av de växande näringarna. Vilken investeringstakt i kommunikationer och bostäder i Stockholm–Mälarregionen som förefaller rimlig är således, utifrån detta perspektiv, i hög grad styrande för vilken nationell tillväxttakt som är möjlig. Samtidigt är sannolikt också en tillräckligt hög tillväxttakt en förutsättning för att en någorlunda regionalt balanserad utveckling inom hela landet skall vara möjlig.

Det finns med andra ord utomordentligt goda motiv från nationell synpunkt att diskutera utvecklingen i Stockholm–Mälarregionen. Mälarregionen är Sveriges i särklass starkast växande region. Här finns hälften av landets aktiva forskare och 35 procent av alla högskolestuderande i landet. Men för att klara en kraftig befolkningstillväxt de närmaste årtiondena fordras en ny och bredare syn på regionindelningen.

Att vara starkast i Sverige räcker inte som ambition. I ett internationellt perspektiv har regionen en bit kvar för att uppnå samma utvecklingsdynamik som jämförbara storstadsregioner i andra länder. För att stärka Mälardalens position på den internationella arenan är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att långsiktigt utveckla den regionala konkurrenskraften.

4 Mälardalen är Sveriges mest innovativa region och står för en stor del av Sveriges tillväxt, men presterar för lite

Om Sveriges bruttonationalprodukt växer med 2,1 % per år växer den samma tid med över 4 % i Mälardalen och ca 1 % i övriga landet. Mälardalen är, enligt regionpolitiska utredningen, en av Europas hårdast profilerade innovativa regioner. Området är den region som är i topp i Europa inom såväl FoU, High-tech som innovationsförmåga men precis som i andra liknande studier så får regionen begränsad utväxling i form av löneutveckling, BNP-utveckling etc. Det blir ännu tydligare vid jämförelse med liknande regioner inom EU att Mälardalen har haft en mycket dålig ekonomisk utveckling under 90-talet trots världsledande företag inom ett flertal av de mest intressanta klustrena i världen med life science, telecom, medier, upplevelsenäring, finans och försäkring, logistik och avancerad verkstadsindustri.

Arbetsmarknaden i Mälardalen har mot denna bakgrund stor betydelse för förnyelsen och utvecklingen av näringslivet i hela landet. Erfarenheter visar att Mälardalen – och där främst Stockholms län – under lång tid ofta fungerat som första etableringsplats i Sverige för nya näringar och företag. Uppkomst och utveckling av kunskapsintensiva verksamheter är betydande i detta storstadsområde.

Internationellt har man sedan flera decennier arbetat med detta under begreppet urbanpolitik eller storstadspolitik med fokus på storstadens specifika utvecklingsbetingelser och tillväxthinder för såväl innovations- som tillväxtförmåga samt hur man genom medvetna insatser minskar tillväxts- och inflationshinder till gagn för olika nationers intresse.

Länsstyrelserna i Mälardalen har nu inlett ett gemensamt arbete med att ta fram underlag till en storstadspolitik. I begreppet Mälardalen inräknas Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län. Det är det område som Stockholmsberedningen använt som geografiskt begrepp i sitt delbetänkande ”Transportsystemet i Stockholmsregionen – problemanalys och målbild för den framtida utvecklingen” (SOU 2001:51). Detta arbete bör förstärkas ytterligare till gagn för hela Sveriges tillväxt.

5 Regionförstoring viktig del av utvecklingen

I Mälardalen är resandet stort. Över hälften av landets kollektivtrafikresor och cirka 80 procent av tågresorna sker inom området. Alltfler arbetspendlar allt längre, vilket gör att arbetsmarknaderna växer ihop. Utvecklingen av resandet på Uppsalapendeln samt på Svealands- och Mälarbanorna visar på den stora potentialen vid en fortsatt utbyggnad av regionaltågtrafiken. Särskilt stor betydelse har den för kunskapsföretag som bygger sin verksamhet på spetskompetens. De goda kommunikationerna ger möjlighet till ett friare val av etableringsort, men också en bredare bas för rekrytering av arbetskraft.

De ökade möjligheterna till arbetspendling i kombination med IT-utvecklingen innebär mindre geografisk bundenhet och nya förutsättningar för mångformiga och individuellt anpassade kombinationer av boende och arbete för de boende i Mälardalen.

6 Infrastrukturen ger nya möjligheter

Inom de närmaste 10 åren kommer infrastrukturen att förbättras avsevärt. Ökad kapacitet på järnvägen genom centrala Stockholm kommer att vara den väsentligaste av dessa investeringar. Men kapacitetsförstärkningar kommer/bör göras även på Mälarbanan, Svealandsbanan. En ny bana, Ostlänken, kommer att byggas. Detta kommer att ge kapacitet som möjliggör ökad turtäthet och reducerade restider samt ge förutsättningar för en praktisk regionförstoring som omfattar uppemot 3 miljoner människor i Mälardalen och som kommer att ha en stor betydelse för tillväxt i regionen men också nationellt.

6.1 Kortare planeringsprocess för järnvägsbyggande

Lagen om byggande av järnväg stadgar, med dess koppling till miljöbalken, en mycket omfattande och tidsödande planerings- och prövningsprocess i flera led. Åtta års processtid – från regerings-/riksdagsbeslut – är inte osannolik innan spaden kan sättas i marken för byggande av t ex pendeltågstunneln i Stockholm och Ostlänken från Järna via Nyköping till Linköping.

Detta är otillfredsställande. Det är naturligtvis nödvändigt att satsningar på miljövänliga kommunikationsmedel kan genomföras på avsevärt kortare tid än så. Möjligheten att korta processtiden bör utredas omgående. Regeringen bör överväga att snarast tillsätta en ”snabbutredning” utifrån de erfarenheter som nu finns i Banverk och länsstyrelser vid tillämpning av PBL och miljöbalken.

6.2 Samlat statligt, regionalt och lokalt ansvar för effektivt regionaltågssystem

Regionen, länen, landstingen, kommunerna har ett stort ansvar för att i samverkan med de statliga verken utveckla transportsystemet för att ge det dess fulla betydelse. Det handlar om bebyggelseplanering, investeringar i resecentrum, i anslutande trafik m m. Regionen har också ett stort ansvar för att taxor sätts som gör att infrastrukturen används på ett samhällsekonomiskt riktigt sett och att den stora potential som detta ger för regional utveckling används.

Tradition och historia har gjort att Mälardalens olika län har utvecklat olika taxepolitik. För den enskilde medborgaren ger detta i dagssituationen väldigt konstiga signaler. Samma avstånd till Stockholm ger helt olika kostnader beroende var man bor. Från Nykvarn åker man för 500 kr, från Gnesta för 700 kr och från Vagnhärad ca 2 300 kr per månad.

Resandet är idag inte enbart en fråga om arbetsresor. Under de senaste åren har också till exempel resor till studier på våra universitet och högskolor ökat kraftigt och skulle kunna öka ytterligare om en rimlig taxepolitik utvecklas, där studenterna ser Mälardalens samlade högskoleutbud som en gemensam resurs.

Mälardalen med sin täta befolkning har de bästa förutsättningarna att växla över till ett hållbart kommunikationssystem genom att intensivt satsa på att utveckla kollektivtrafiken där tågresandet är den strategiska förutsättningen. Rimligt låga och samordnade taxor i hela området, kortare restider och en kraftigt ökad trafikering är väsentliga delar i detta.

Olika vägar bör prövas för att gå i denna riktning. Stockholmsberedningen, som presenterat förslag till prioriteringar av infrastruktursatsningar i Mälardalen, bör få i uppdrag att även se över och presentera åtgärder för ökad planberedskap för infrastruktursatsningar. Beredningen bör även få tilläggsdirektiv som avser utformning och finansiering av taxesystem i Mälardalen.

7 Bostadsförsörjning

7.1 Ett samlad bostadsförsörjningsprogram för Stockholm–Mälardalen

Mälardalen står för drygt 33 procent av befolkningen i Sverige, nästan 50 % av rikets ekonomi samt en ännu större andel av den ekonomi som är i tillväxt. De senaste åren har tillväxten i Mälardalen stagnerat såväl ekonomiskt som befolkningsmässigt. Skälet till detta är till stor del brist på bostäder. Samtidigt som befolkningen de senaste åren har ökat med ca 18 000–22 000 invånare/ år har bostadsbyggandet stannat på drygt 6 000 nya bostäder år 2001. Bostadsbyggandet sker till 84 % i Stockholms län trots att befolkningstillväxten i de angränsande länen till Stockholm just nu relativt sett ökar kraftigt.

Bristen på bostäder och bostadsmarknadens begränsade effektivitet är för närvarande det allvarligaste tillväxthindret för Mälardalen och därmed för hela Sveriges tillväxt och välfärd. Regeringen bör agera t ex genom att ge Boverket och berörda länsstyrelser i uppdrag att ta fram förslag till ett ökat bostadsbyggande i Mälardalen. Uppdraget bör också ge utrymme att lämna förslag till att öka konkurrenssituationen på bostadsmarknaden.

7.2 Rättvisa förutsättningar för produktion av hyresrätt i Mälardalen

I Stockholms län samt i Malmö- och Göteborgsregionerna ges ett investeringsstöd med minst 25 % för nya hyresbostäder. I Sörmland och delar av Uppsala och Västmanlands län är motsvarande stöd max 15 % trots att produktionskostnaderna i flera kommuner i Mälardalen är högre än i Malmö och Göteborg. Genom marknadens begränsade intresse i skuggan av Stockholms län har detta inneburit att det i princip inte byggs några hyresbostäder i angränsande län.

De genomsnittliga produktionskostnaderna i delar av Mälardalen är väl i paritet och i regel högre än i till exempel Malmöregionen. Trots att allt större del av Mälardalen är en del av Stockholmsregionens arbets- och bostadsmarknad har denna del av landet ett betydligt lägre stöd än resten av storstadsregionerna. Detta visar att regering och riksdag även inom bostadspolitiken behöver styra utifrån det Mälarregionbegrepp som Stockholmsberedningen arbetar med när det gäller infrastruktursatsningar.Vi förutsätter – mot bakgrund av akut bostadsbrist i kombination med stora svårigheter att få igång nyproduktionen av hyresrätter – att Boverkets beslut om regionindelning förändras så att den högre bidragsnivån även skall tillämpas i till Stockholmsregionen angränsande kommuner i Mälardalen som tydligt ingår i en gemensam arbets- och bostadsmarknad.

8 Samverkan mellan högre utbildning/forskning och näringsliv – förslag till praktisk tillväxtpolitik

I södra Sverige har Teknikbrostiftelsen i Lund (tillkom genom ett regeringsbeslut 1994) skapat ett system som årligen producerar 25–30 nya företag ur det akademiska systemet. Stiftelsen med rötter ur Ideon i Lund har också sedan sju år ägnat sig åt att förmedla akademisk kompetens till de små och medelstora företagen i södra Sverige. Totalt har 3 500 företag fått tillgång till akademisk kompetens i en process som utvärderats av Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning vid Växjö universitet. Resultatet av studien anvisar att 1 svensk krona satsad på koppling mellan universitet/högskola och små företag ger en tillväxt i samhällsekonomin på 50 kronor. Totalt handlar det om miljarder i samhällsekonomin och av särskilt intresse är att ca hälften återförs till samhället. Det är således ingen kostnad utan en stor investering som inte bara skapar ekonomisk tillväxt utan också 2,6 nya arbetsplatser per avslutat projekt. I dagsläget görs 800 industriprojekt per år i sammanlagt 64 sydsvenska kommuner. Tillväxten i såväl ekonomiska termer som i ren sysselsättning är således omfattande i relation till den mycket ringa investeringen.

I tillväxtpropositionen säger regeringen att man gärna ser en regionförstoring och en storstadsnära politik för Stockholm och de fem Mälardalslänen. Projektet har fyra sakområden, varav ett är kopplingen mellan universitet/högskola och sysselsättning genom att stödja lokal kompetens i företagen och skapa nya jobb genom Teknikbromodellen som kopplar ihop idékompetens med marknadskunnande.

Den regionala näringspolitiken behöver kopplingen till den största kunskapsbanken i Sverige, nämligen universitet, högskolor och forskning. Här finns en i stort sett outnyttjad tillväxtmöjlighet. Erfarenheterna från Sydsverige (Teknikbrostiftelsen i Lund) och erfarenheterna i Mälardalen kan påvisa ett praktiskt tillväxtsystem som borde utvecklas till en nationell politik.

Mot den bakgrunden har landets Teknikbrostiftelser och Vinnova föreslagit regeringen att tillämpa en samhällsekonomisk definiering av återbetalningen av Teknikbropengarna till år 2006. Då finns drygt 1 mdkr till praktisk tillväxtpolitik. Riksdagen bör besluta att tillkännage detta för regeringen.

Stockholm den 22 oktober 2002

Sven Gunnar Persson (kd)