En ansvarsfull rovdjurspolitik

Motion 2012/13:MJ259
av Jens Holm m.fl. (V)
Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Miljö- och jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 2012-10-03

Avsändare

Hela dokumentet

En ansvarsfull rovdjurspolitik (doc, 76 kB)
Motion till riksdagen
2012/13:MJ259
av Jens Holm m.fl. (V)

En ansvarsfull rovdjurspolitik


V563

1Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nationell förvaltning av rovdjur som inte uppnått en långsiktig, gynnsam bevarandestatus.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppnå art- och habitatdirektivets mål för varg.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten ska säkerställa genetiskt inflöde till vargpopulationen för att stadigt reducera inaveln.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krav på att obligatoriska, årliga skjutprov införs.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fler organisationer ska få ta del av de årliga anslagen från Viltvårdsfonden.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en separat lagstiftning för de vilda djur som påverkas av mänsklig verksamhet.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett permanent förbud mot lodjursfällor.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbjuda bågjakt.

2En nationell rovdjursförvaltning

Rovdjuren har en stor betydelse för upprätthållandet av den biologiska mångfalden. Om antalet stora rovdjur minskar ökar antalet klövdjur (t.ex. älgar) vilket leder till att de växter som klövdjuren äter minskar i mängd. Detta resulterar i sin tur i att andra arter blir påverkade och hela ekosystemet förändras. Utdöendet av en enda toppredator kan få ett helt ekosystem att kollapsa, speciellt om artrikedomen är låg. Däremot kan det ibland finnas problem med samexistensen mellan människor och rovdjur, men vi anser att en ökad jakt på hotade arter inte är rätt väg att komma tillrätta med detta problem. Det finns många andra sätt att tillgå, bl.a. att förbättra kunskapen om rovdjuren. Information och utbildning är två exempel på viktiga åtgärder för att öka acceptansen.

Rovdjursförvaltningen ligger idag på regional nivå, vilket är problematiskt. Först och främst rör sig rovdjuren över stora arealer, vilket gör det svårt att få en överblick på regional nivå. Dessutom finns det kring rovdjursförvaltningen problem med stora motsättningar och samexistens. Historien har visat att det finns risker med att i sådana lägen överlåta beslutsfattande till länsstyrelser då de lätt kan utsättas för starka påtryckningar av särintressen. För att uppnå den mest neutrala förvaltningen anser Vänsterpartiet därför att förvaltningen av de rovdjursstammar som ej ännu har uppnått en långsiktig gynnsam bevarandestatus bör ske på nationell nivå. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Bedömningen av gynnsam bevarandestatus för varg, likväl som för övriga rovdjur, måste göras utifrån vetenskapliga kriterier. De åtgärder som krävs för att uppnå art- och habitatdirektivets mål för varg ska genomföras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

För att stadigt reducera inaveln för vargpopulationen ska staten säkerställa genetiskt inflöde. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3Jaktvapenlicenslagen

De flesta jägare är duktiga skyttar, något de blir genom ett idogt tränande och ett ansvarsfullt förhållningssätt till jakten. Men trots detta är skadskjutning av djur vanligt. Vissa jaktlag har därför skjutprov som intern regel för att få jaga med jaktlaget. Det är en god regel som borde omfatta alla jaktlag och jägare. Vi föreslår därför att för att komma tillrätta med skadskjutningarna bör årliga skjutprov införas för alla jägare. Skjutproven hanteras bäst av jaktlagen själva. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4Viltvårdsfonden

Viltvårdsfonden har funnits i Sverige sedan slutet av 1930-talet. Fonden omfattar för närvarande 100 miljoner kronor och finansieras med en avgift – 300 kronor – som alla jägare betalar. Syftet med Viltvårdsfonden är att främja vården av alla vilda däggdjur och fåglar i Sverige. För närvarande får jägarorganisationerna merparten av de 100 miljoner kronor som Viltvårdsfonden omsätter. Organisationer som inte sysslar med jakt, men som har stor kompetens inom viltvård fick i fjol inga pengar från Viltvårdsfonden. Övriga medel gick till myndigheter i olika former. Vi anser att det finns många andra organisationer som har stor förmåga att arbeta med viltvård. Därför borde fler än de uttalade jaktorganisationerna få ta del av de årliga anslagen. Fördelningen av utbetalningen av fondens medel bör därför ses över utifrån det perspektivet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5Vilda djur

Vilda djur omfattas idag endast av jaktlagstiftningen. Det finns således ingen lag som skyddar de vilda djuren. Djurens intressen står sällan i centrum vid viltrehabilitering och vid hanteringen av djur som har skadats av mänsklig verksamhet som jakt och viltolyckor. De vilda djuren har endast värden som arter och populationer, ej som enskilda djurindivider. I Norge har man löst problemet genom att införliva de vilda djuren i landets djurskyddslag. Utredningen om en ny svensk djurskyddslag (Ny djurskyddslag, SOU 2011:75) framhåller det norska systemet som ett föredöme, men utredningen föreslår inget liknande skydd för de vilda djuren i Sverige. Det är olyckligt. Vänsterpartiet vill ha en separat lagstiftning för de vilda djuren för att ge de djur som påverkas av mänsklig verksamhet ett bättre skydd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6Lodjursfällor

En sammanställning från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) visar att en mycket hög andel av lodjuren som fångats i fällor har bitit på fällan så att de har träflis i magen. Många av djuren har också skadade tänder och klor som kommit av djurens försök att ta sig ut. Fällfångst på lodjur är för tillfället stoppat, något som vi välkomnar. Men det är inget permanent förbud. Vi vill ha ett permanent förbud mot lodjursfällor som jaktform då denna form av jakt är oetisk och inte acceptabel ur djurskyddssynpunkt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7Bågjakt

Vi ser stora problem med jakt med båge där problemet med skadskjutning är en stor risk. I och med att pilen har en bågformad bana i luften krävs det en mycket liten miss i avståndsbedömning för att djuret ska bli skadskjutet. Skadskjutning är en stor plåga för djuret. Bågjakt kräver även att djuret måsta stå helt stilla för att skytten ska kunna träffa med en dödande pil, men det räcker med att djuret blir skrämt eller helt enkelt bara flyttar på sig för att det ska riskera att skadskjutas, även av den bästa bågskytt. Vänsterpartiet anser därför att bågjakt ej bör tillåtas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 18 september 2012

Jens Holm (V)

Torbjörn Björlund (V)

Hans Linde (V)

Siv Holma (V)

Kent Persson (V)

Yrkanden (8)