Distansavtalslagen verkar begränsande för handel

Motion 2000/01:L714 av Karin Falkmer (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att e-handel inte särskiljs från annan handel i
lagstiftningshänseende.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att särregleringar för handel och e-handel i Sverige försvårar
endast för svensk handel och svenska konsumenter.

Distansavtalslagen verkar begränsande för
handel

Distansavtalslagen är krånglig och underlättar varken för konsument eller
näringsidkare. I det moderna samhället med ny tillgänglig teknik är det
naturligt att även mediumet för handel utvecklas. Dagens utbud av
konsumtionsartiklar finns till stor del att införskaffa på elektronisk väg.
Det är dock inte helt smärtfritt att bedriva elektronisk handel.

3 § 4 p. i distansavtalslagen stadgar att lagen inte gäller om man ringer från
en telefonautomat. Det är fullständigt omöjligt för en näringsidkare att veta
varifrån kunden ringer. Även auktionsbestämmelsen är krånglig och
hindrande. Internetauktioner omfattas av den särskilda bestämmelsen men
inte "vanliga" auktioner. På vanliga auktioner lämnas en stor del av buden via
telefon.

3 § Lagen gäller inte distansavtal som

(...)

ingås med en teleoperatör genom användning av en offentlig
telefonautomat, eller

ingås vid en auktion där budgivningen normalt inte sker elektroniskt.

Informationsplikten i § 9 gäller vad som skall ske i marknadsföringen.
Till marknadsföring räknas också alla hemsidor och allt som finns på
hemsidorna.

9 § Vid marknadsföring som syftar till distansavtal skall näringsidkaren
ge information om:

- sitt namn och sin adress,

- varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper,

- varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter,

- leveranskostnader,

- sättet för betalning och för leverans eller fullgörande på annat sätt,

- ångerrätt enligt denna lag,

- kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte
kostnaden är beräknad efter normaltaxa,

- den tid under vilken erbjudandet gäller, och

- avtalets kortaste löptid, om avtalet avser återkommande leveranser av
varor eller avser en tjänst som utförs fortlöpande.

Det är mycket svårt att få ut all denna information på ett klart och tydligt
sätt. Särskilt som man arbetar med wap eller liknande kommunikation
med begränsat utrymme att visa all information. Det blir till stor nackdel
för alla som sköter sin marknadsföring via telefon om allt detta skall med
i samtalet. Missar man någonting i detta så finns följderna reglerade i 16
§.

Informationen skall ges i rimlig tid innan ett avtal ingås. Informationen
skall ges klart och begripligt och med användande av metoder som är
anpassade till det medel för distanskommunikation som används.
Näringsidkaren skall ta särskild hänsyn till behovet av skydd för minderåriga.
Vid marknadsföring per telefon skall näringsidkaren i början av samtalet ge
konsumenten information om sin identitet och om samtalets syfte.

När avtalet ingås skall ytterligare information lämnas. Den informationen
överensstämmer med informationen i 9 § st. 1-5 samt ytterligare information
som finns i 10 §.

När ett distansavtal har ingåtts skall näringsidkaren snarast därefter ge
konsumenten en bekräftelse med den information som avses i 9 § första
stycket 1-5. Gäller distansavtalet en vara skall informationen ges senast vid
leveransen, om inte varan skall levereras till någon annan än konsumenten.
Informationen skall ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig
form som är tillgänglig för konsumenten. Om näringsidkaren redan tidigare
har gett informationen i sådan form, behöver den inte ges på nytt, om inte
annat följer av andra stycket.

Inom samma tid skall näringsidkaren alltid i en handling eller i någon
annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten ge denne
information om:

- konsumentens ångerrätt enligt denna lag samt namn och adress till någon
som ångerrätten kan utövas mot

- gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa
klagomål,

- förekommande garantier och service och

- villkoren för att säga upp avtalet för det fall att det gäller tills vidare
eller
för en längre tid än ett år.

Formen för information är komplicerad. E-post räknas som varaktig form.
Dock kan det vara svårt att veta om informationen kommit kunden
tillhanda. Man måste numera spara alla sina hemsidor för att kunna bevisa
att all information fanns med vid köpetillfället om en kund skulle klaga.

Gäller distansavtalet en tjänst vars fullgörande sker med hjälp av ett medel
för distanskommunikation, och utförs tjänsten vid ett enda tillfälle och
faktureras av distributören av kommunikationsmedlet, behöver
näringsidkaren bara ge konsumenten tillgång till gatuadressen till det
verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål.

Konsumentens ångerfrist enligt 13 § är 14 dagar. Det skall jämföras med
den vanliga ångerveckan vid hemförsäljning som nu blivit två trots att
direktivet bara kräver att medlemsstaterna skall ha en veckas ångerrätt.

Ångervecka har inte enligt lagstiftaren behövts för försäljning i butik.
Lagstiftaren har uppenbarligen inte insett att e-handel är en butik på nätet och
att särregleringar skapar hinder.

Distansavtalslagens förlängda ångerfrist gör det krångligare för
näringsidkare som väljer att sköta sin verksamhet helt eller delvis genom IT.
E-handel är vanlig handel som väljer ett elektroniskt sätt att kommunicera.
Butiken finns numera på nätet och kunden besöker den själv - den besöker
inte kunden.

Handel är handel oavsett medium. Ångerfristen i distansavtalslagen är
omotiverad och skapar onödigt krångel. Returrätten är också hårdare reglerad
i Sverige än direktivet kräver, vilket kommer att fungera som ett hinder för
handel.

E-handel skiljer sig inte från vanlig handel förutom att man kommunicerar
på ett annat sätt. E-handel bör på inget vis särskiljas från annan handel i
lagstiftningshänseende. Handel och e-handel blir mer och mer global till sin
natur och särregleringar i Sverige försvårar endast för svensk handel och
svenska konsumenter.

Stockholm den 3 oktober 2000

Karin Falkmer (m)