Det skånska kulturlandskapet

Motion 2000/01:MJ738 av Tuve Skånberg och Magda Ayoub (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att återställa det skånska kulturlandskapet.
Motivering

Det skånska kulturlandskapet har formats under två
årtusenden, men för att ge stordriftsvinster förändras det nu i
rask takt. Allt effektivare utdikning har gett färre våtmarker,
med större artfattigdom. Bäckar och åar har rätats ut för att
passa in i de stora arealerna och man odlar allt närmare
vattendragen. Det får till följd att vattendragen flyter rakare
och snabbare och transporterar bort kväve och fosfor som
övergöder Östersjön. Även pilevallarna blir färre och färre.
Den flacka skånska landskapsbilden är inte längre så
pittoresk med byar med halmtak, frigående gäss,
väderkvarnar och pilealléer. Detta kan man inte enkelt
avfärda med att utvecklingen är oundviklig. Många av de
skånska särdragen har haft en mycket praktisk motivering,
som håller än idag. Av 1800-talets 1 400 skånska
väderkvarnar återstår nu bara 475, men ständigt dyker nya,
moderna "väderkvarnar" upp längs den skånska horisonten,
de många vindmöllorna. Skåne är, och har alltid varit, ett
vindomsusat landskap och de som lever med och inte mot
naturen kan dra nytta av det.

På samma sätt är det med pilevallarna, som idag vansköts och försvinner.
De planterades inte en gång som pittoreska inslag i landskapet, utan som
vindskydd. Och som vindskydd är de ännu oslagbara. Pilevallarna behövs åter
som vindskydd för att skydda mot den omfattande jorderosion som årligen
blåser tusentals ton bördig jord i havet, i synnerhet vid höststormar när
åkrarna är plöjda. De behövs också som vindskydd för grödan. En åker i lä
har i genomsnitt en grad varmare, vilket har stor effekt på tillväxten på åkern
och möjligheten att få ännu bättre skördar. Allra mest märks behovet av lä på
Österlen med dess fruktodlingar, där en storm i fel tid kan föröda en
äppleskörd.

Pilevallarna behövs åter för att stoppa kväve- och fosforläckaget till
vattendragen. Täta pilevallar, inte minst längs åar och bäckar, och ytterligare
10 meters fredad odlingsfri zon längs vattendragen skulle innebära stora
miljövinster för Östersjön och en stor vinst av artrikedom av både djur och
växter. Pilevallar är lätta och billiga att plantera. Pil har en mycket god
förmåga att reproducera sig. Det räcker med att sätta sticklingar i åkervallen,
så växer pileträd upp om sticklingen lämnas i fred. Som bekant hamlas
pilarna årligen, och de nedklippta grenarna kan bli ett ekonomiskt gott
tillskott för energiodling. En sådan energiodling skulle också ge goda
arbetstillfällen. Till dessa ekonomiska argument kommer det kulturhistoriska,
att den gamla, historiska landskapsbilden kan behållas.

De estetiska värdena ska inte heller förringas, med de vinster av turismen
som Skåne har. Ett totalt flackt och blåsigt monokulturlandskap lockar varken
lokalbefolkning eller turister, så som ett ombonat, vindskyddat och varierat
landskap med slingrande cykelstigar längs pilevallar gör.

Stockholm den 27 september 2000

Tuve Skånberg (kd)

Magda Ayoub (kd)