Borgerliga vigsel- och partnerskapsförrättare

Motion 2003/04:L297 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vigselförrättare och registreringsförrättare inte görs till ett gemensamt uppdrag.

2. Regeringen beslutar att vigselförrättare och partnerskapsförrättare får ersättning jämförbar med andra förrättares.

Villkoren för förrättningar

Äktenskapsförrättning och partnerskapsförrättning är två helt skilda företeelser. Såväl kyrkliga som borgerliga vigselförrättare kan av samvetsskäl finna det oförenligt med sin övertygelse att också vara partnerskapsförrättare. Det är viktigt att också i detta sammanhang värna om religionsfriheten så att var och en efter eget önskemål och i förtroende kan förrätta en eller båda förrättningarna.

Kristdemokraterna anser att äktenskapet är den normala juridiska samlevnadsformen mellan man och kvinna. Många väljer att manifestera sitt äktenskap med kyrklig vigsel. För den som saknar behov av religiösa inslag eller som tvekar inför förväntningarna inför ett bröllop är en borgerlig vigsel ett gott alternativ. För den som förrättar borgerlig vigsel är arvodena ytterst begränsade.

Enligt förordning (1987:1019) med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt förordnad vigselförrättare utgår förrättningsarvode med 110 kronor per vigsel. Om förrättaren har flera vigslar samma dag utgår ersättning med 30 kronor per vigsel. Ersättning för förlorad arbetsinkomst eller för resor utgår ej.

Ersättningarna är i relation till den aktuella nivån för olika förrättningar orimligt låga. De bör höjas i överensstämmelse med andra jämförbara förrättningar. Dessutom bör ersättningar för förlorad arbetsinkomst samt ersättning för resekostnader erhållas. Risker finns annars att det uppstår problem vid rekrytering av borgerliga vigselförrättare.

Behovet av partnerskapsförrättare

Antalet partnerskapsförrättningar är i förhållande till vigselförrättningar mycket ringa. Dessutom tycks antalet partnerskapsförrättare redan nu vara väl tillgodosett. I genomsnitt utför partnerskapsförrättare mindre än en förrättning per år. Det finns alltså inte skäl att ha en ordning som tvingar den som vill vara borgerlig vigselförrättare att också vara partnerskapsförrättare.

I betänkande 2001/02:LU08 anger utskottet att regeringen med anledning av ett tillkännagivande från riksdagen år 1999 gett länsstyrelserna i uppdrag att undersöka tillgången till registreringsförrättare i respektive län och vid behov på lämpligt sätt verka för att vigselförrättare och registreringsförrättare görs till ett gemensamt uppdrag. Utskottet utgick från att regeringen skulle återkomma till riksdagen i dessa frågor.

Kristdemokraterna menar att regeringen i regleringsbrevet till länsstyrelserna ska verka för att vigselförrättare och registreringsförrättare inte görs till ett gemensamt uppdrag.

Stockholm den 6 oktober 2003
Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)
Peter Althin (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Tuve Skånberg (kd)