Blyförbudet

Motion 2003/04:MJ241 av Ulla Löfgren och Jan-Evert Rådhström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att blyförbudet vid jakt skall upphävas, utom på våtmarker.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att blyförbudet vid skjutbanor skall upphävas.

Motivering

Förra året trädde förbudet mot blyhagel vid skytte eller jakt på våtmarker i kraft. Det var ett väl motiverat beslut mot bakgrund av de risker för urlakning och därmed förgiftning av djur och natur som följd.

De delar av blyförbudet som träder i kraft år 2006 och 2008, och gäller bly vid skjutning på skjutbanor och vid jakt, bygger inte på vetenskapliga fakta. För tävlingsskyttet kommer det föreslagna förbudet att medföra minst tiofaldiga kostnadsökningar, enbart i träningsammunition. Även för jakten och skogsbruket kommer kostnaderna att bli betydande. Mycket talar för att blyhaglet kommer att ersättas med hagel av järn. Det har talats allt för litet om de samhällsekonomiska konsekvenserna av detta. De hårdare haglen som sitter i sågtimret kommer att gå vårdslösare fram med sågklingorna. Vilka kostnader som därmed uppstår för den så viktiga skogsindustrin är inte utredda. Stålhagel som träffar stenar ger gnistor som kan vålla skogsbränder.

Professor Sven Larsson vid Chalmers tekniska högskola gjorde för ett par år sedan en sammanställning av vetenskapliga och andra undersökande rapporter omkring blyet och dess befarade giftighet i naturen. Slutsatsen var att urlakning av giftigt bly från skjutvallar är ett starkt överdrivet miljöproblem och förekommer inte i någon påvisad skadlig omfattning. I november 2002 lade två forskare, Ulf Qvarfort och Annica Waleij, på FOI:s uppdrag fram en teknisk rapport om bly i skjutvallar. Undersökningen gick ut på att studera fördelningen av bly i olika sandfraktioner i ett kulfång vid skjutning med 7,62 mm ammunition. Resultatet av undersökningen kan sammanfattas enligt följande: Då en 7,62 mm kula träffar en skjutvall kommer huvuddelen av ingående bly att fördelas inom ett avstånd på ca 25–30 cm från anslagspunkten. Huvuddelen av blyet fördelas inom fraktionsintervallet < 2 mm och fördelningen är sedan relativt jämn inom de finare fraktionerna. Den lakbara andelen bly utgör ca 0,5 procent av totalhalten från början och ökade inte under de månader som undersökningen pågick.

Metalliskt bly är ett av de stabilaste ämnen som finns och avger i fast form inga gaser. Det är dock giftigt vid direkt kontakt med huden. Bly är unikt genom sin tyngd, sin mjukhet, låga smälttemperatur och sin seghet. Det är också lätt att legera med andra metaller som vismut, antimon och tenn. Bly är ett idealiskt hagelämne. Där ligger också förklaringen till att all världens bössmakare använt bly till hagel och kulor sedan medeltiden.

Bly förekommer naturligt i jordskorpan som mineralet blyglans (PbS) eller, i mindre skala, cerussit (PbCO3) eller anglesit (PbSO4). Bly förekommer sällan i metallisk form trots att oxidation av metalliskt bly är utomordentligt långsam. En färsk snittyta av metallen bly överdrages nämligen snabbt med en stabil hinna av oxid, sulfat eller karbonat som skyddar från fortsatt oxidation. Oxid kan tillsammans med syror bilda blyjoner, vilka är giftiga. Eftersom naturen, särskilt på magra jordar i västra Sverige, är försurad finns möjlighet att blyjoner urlakas från skjutvallar. Emellertid kan man räkna med att tillgången på sulfatjoner är tillräcklig för att förhindra angrepp. Det är välbekant att blymetall inte ens påverkas av svavelsyra. Skälet är just att det bildas ett skyddande skikt av blysulfat. Eftersom försurningen kan härledas till svavelsyra, är det därför nästan otänkbart att blyjoner kan urlakas från skjutvallar i nämnvärd omfattning.

Det finns knappast några tänkbara omständigheter, då urlakning av blyjoner från skjutvallar skulle kunna orsaka nämnvärd skada i naturen.

När det gäller skjutvallar framhåller vissa forskare att en behandling av skjutvallar med en blandning av kalksten och kalciumsulfat (gips) effektivt skulle förhindra urlakning av blyjoner från skjutvallar.

När det gäller skjutning med blyammunition vid skjutbanor anser vi att det beslut som togs med anledning av regeringens proposition 2000/01:65, Kemikaliestrategi för en giftfri miljö, var förhastat och inte byggde på tillräckliga fakta.

Detsamma gäller jägarnas hagel över fast mark. Dessa motsvarar ett hagel på var tionde kvadratkilometer. Att dessa hagel är stabila och praktiskt taget helt betydelselösa ur miljösynpunkt bekräftas av flera forskarrapporter. Blyjägarna borde i stället rikta sina vapen mot det verkliga storviltet. Exempelvis mot blyvikterna på de svenska bilarnas fälgar, som väger ungefär 1 500 ton! Dessa blyvikter kan industrin ersätta över en natt med en blandning av vismut och tenn. Den 23 mil långa sjökabeln mellan Blekinge och Polen innehåller 800 kilo av det giftiga ämnet kadmium, förutom de 14 000 ton bly, vars enda funktion är att tynga ner kabeln så att den ligger kvar på bottnen. Totalt finns det 360 000 ton kabelbly i svenska marker. Landets sportskyttar och jägare får skjuta i 514 år för att komma upp i samma blymängd.

Stockholm den 30 september 2003
Ulla Löfgren (m)	Jan-Evert Rådhström (m)