Blyammunition vid jakt och övningsskytte

Motion 2004/05:MJ330 av Carl-Erik Skårman (m) och Björn von der Esch (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ej införa förbud mot jakt med blyammunition på fast mark.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvakta med förbud mot blyammunition på nuvarande skjutbanor tills visshet om blyets hanteringsmöjligheter och konsekvenser av dess användning nåtts.

Motivering

För säker och hänsynstagande jakt med minimal risk för skadskjutning av vilt är användning av blyammunition av stor betydelse. Genom sin höga specifika vikt och relativt sega karaktär ger bly en snabbt dödande verkan. Den höga specifika tyngden medför att en stor energimängd överförs från kulan till det påskjutna djuret vid anslaget. Genom blyets seghet hålles hagelsvärmen säkrare samlad vid skytte med hagelgevär än vad som är fallet vid användning av stålhagel. Vid anslaget mot djurkroppen vid ett avlossat kulvapenskott breder kulan ut sig beroende på blyets seghet och stannar i den påskjutna djurkroppen till skillnad mot en stålkula som kan gå rakt igenom det påskjutna djuret med begränsade skador och långt lidande som följd. Med blyammunition åstadkommes sålunda snabbare död hos villebrådet, kortast möjliga lidande och minskad risk för skadskjutning.

Bly är ett mycket stabilt kemiskt ämne som inte bryts ner. Normalt skyddas det dessutom av ytlig oxid. Bly i form av het ånga, damm och i vissa saltföreningar kan dock ha giftegenskaper som ger skador och t.o.m. kan medföra döden för djur och människor. De mängder bly som vid jakt sprids i naturen är dock av så liten mängd att det inte påverkar vare sig djur eller människor. Från detta finns ett undantag som gäller sjöfågel. Sjöfåglar som betar på grunda vatten kan svälja hagel innan haglet täckts av bottenslam i tron att det är småsten som de använder för sin matsmältning i muskelmagen. Detta medför konsekvenser som ger blyförgiftning. I sura omgivningar kan också små mängder av skadliga blysalter bildas. Därför är förbud mot användning av blyhagelammunition väl motiverat på våtmarker.

Dessa förhållanden råder inte på fastmark där pH-värdena är helt andra och risken för att djur (eller människor) skall äta blyhagel är minimal.

Mot denna bakgrund finns det anledning att inte genomföra något allmänt förbud mot användande av blyammunition vid jakt annat än på våtmarker.

På nuvarande skjutbanor i landet är det inte i första hand framtida skytte som kan vålla problem utan det bly som under gången tid ansamlats på mycket begränsade platser. Hur detta bly skall behandlas tycks det inte finnas några klara uppfattningar om.

Beträffande blyförbud på skjutbanor bör därför utveckling av metoder att reducera blyförgiftningsrisken intensifieras och ytterligare kunskaper om konsekvenserna av blykoncentrationen inhämtas. Det är av intresse för både friluftslivet och samhället i övrigt att övningsskytte och tävlingsskytte kan förekomma också i framtiden. Även förbud mot blyammunition på tidigare använda skjutbanor torde därför kunna anstå tills större kunskaper om konsekvenser och hanteringsmetoder för skytte med blyammunition erhållits.

Stockholm den 29 september 2004
Carl-Erik Skårman (m)	Björn von der Esch (kd)