Barnens rättigheter

Motion 2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 12

Inledning 15

Barns säkerhet 15

Stressade situationer uppstår vid måltidspauser. 16

Rätt till förskoleplats 17

Läs- och skrivsvårigheter 17

Stamning 18

Hyperaktiva barn 18

Skolhälsovården 19

Tobak och barn 19

En skola fri från mobbning 19

Självmord bland barn och ungdomar 20

Våld mot barn 21

Flyktingbarnens situation 22

Barnpsykiatri 22

Smärtbehandling av barn 23

En samlad översyn av alla beslut som påverkar barnens situation 23

Utsatta barn i odemokratiska rörelser 23


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra FN:s barnkonvention i Sverige.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta fler dyslexicentrum.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att berörda personalgrupper får en adekvat utbildning om dyslexi.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler logopeder och kompetensutveckling av berörda personalgrupper när det gäller stamning.

  5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som ger Socialstyrelsen och skolstyrelserna i kommunerna och andra berörda myndigheter i uppdrag att se till så att berörd personal får adekvat utbildning om ADHD.1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förstärkt skolhälsovård.1

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagändringar för att möjliggöra flytt av elever som utsätter andra för grova kränkningar.1

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det preventiva arbetet mot tobak.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barn och självmord.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnpsykiatri.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flyktingbarnens situation.2

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om smärtbehandling av barn.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om hur olika samhällsbeslut sammantaget påverkar barns situation.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av information och forskning och av att ändra bygglagstiftningen på ett sådant sätt att bostäder i fastigheter byggda före 1973 kommer att omfattas av reglerna om barnsäkerhet.3

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta fram en nationell handlingsplan för arbetsmiljöarbete i skolan.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns säkerhet.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning om barns situation i slutna samfund.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förmedling av kunskap till de personalkategorier som möter barn som växer upp i slutna samfund.

1 Yrkandena 2, 5–7, 15 hänvisade till UbU.

2 Yrkande 11 hänvisat till SfU.

3 Yrkande 14 hänvisat till BoU.

Inledning

Internationellt sett har barn i Sverige det naturligtvis väldigt bra. Men det finns tydliga och djupa revor i välfärden. De främsta folkhälsoproblemen som drabbar barn under uppväxtåren är fysisk ohälsa, psykisk ohälsa och utveckling av beteenden som utgör hälsorisker i vuxen ålder.

Folkpartiet vill i följande motion presentera en politik som förbättrar barnens villkor.

Folkpartiet anser att barnkonventionen skall genomsyra allt arbete som direkt eller indirekt rör barn, på såväl det nationella som det internationella planet.

Av detta följer att alla barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg samt utbildning anpassad till det enskilda barnets behov, förmåga och förutsättningar. Föräldrarnas ansvar för sina barn utgör här grunden till att nå målet, men föräldrar kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Vi anser därför att föräldrautbildning bör erbjudas inte bara föräldrar till de minsta barnen utan också föräldrar med barn långt upp i tonåren. Vi ser också mödra­-, barn- och skolhälsovården som viktiga stöd för föräldrarna, och de förlorade resurser som neddragningarna inneburit måste återställas.

Barns säkerhet

Omkring 12 procent av barn och ungdomar under 15 år, vilket motsvarar drygt 200 000 personer, drabbas varje år av en skada till följd av en olyckshändelse – i hemmet, i skolan, eller i en annan omgivning – så pass allvarligt att han eller hon måste söka läkarvård.

Totalt läggs varje år ungefär 20.000 pojkar och flickor under 18 år in på sjukhus för vård av alla typer av olycksfallsskador.

I en rapport från Barnombudsmannen konstateras att den vanligaste dödsfällan för barn i förskoleåldern är hemmiljön. Den är en vanligare olycksfälla än trafiken. 1996 dödades 14 barn under fem år där medan sju barn omkom i trafiken.

I stort sett är barnsäkerhetskraven tillgodosedda i lagstiftningen, men tillämpningen brister.

Mycket har hänt för att förbättra barns säkerhet i Sverige. Ett mått på att detta varit framgångsrikt är t ex att spädbarnsdödligheten i Sverige har minskat kraftigt under 1990-talet. Allt tyder på att den svenska spädbarnsdödligheten är lägst i världen. Det finns tre huvudorsaker till den positiva trenden: rökningen bland gravida har minskat, den plötsliga spädbarnsdödligheten har sjunkit och de medicinska insatserna har blivit allt bättre.

Det bästa instrumentet för att minska olycksfallsfrekvensen bland barn är att förbättra kunskapen om riskerna för barn att råka ut för olyckor. Plötslig spädbarnsdöd har minskat drastiskt sedan forskare pekat på vikten av att lägga barnen på rygg. Sedan den kampanjen startade 1992 har antalet dödsfall mer än halverats. Det är således av stor vikt med fortsatta informationsinsatser.

Barnolyckor inträffar också ofta i samband med användning av olika barn­artiklar: skötbord, barnvagnar, barnstolar, lekhagar och lära-gå-stolar. I EU-rapporten Child Safety, som både myndigheter från medlemsländerna och representanter från branschen står bakom, listas samlad erfarenhet och forskning. Men det behövs information till föräldrar om farorna.

När det gäller barnsäkerhet i bostäder infördes huvuddelen av barnsäkerhetskraven i bygglagstiftningen 1973. Motsvarande krav infördes för ombyggnationer 1976. Men bostäder byggda före 1973 omfattas inte av lagstiftningen.

Det betyder att bl a en stor del av bostäderna i de s k miljonprogramsområdena inte omfattas av barnsäkerhetskraven enligt Boverkets byggregler.

Barn som bor i äldre bostäder ska inte ha ett sämre skydd än barn som bor i ett nybyggt hus. BO föreslog i sin årsrapport att barnsäkerhetskraven ska gälla även för fastigheter byggda före 1973. Det är enligt vår mening nödvändigt att införa krav på barnsäkerhet i alla bostäder, även i dem som byggts före 1973.

Varje år brännskadas omkring 6 000 barn av hett vatten, 400 så svårt att de måste vårdas på sjukhus. Många olyckor skulle kunna förhindras om temperaturen på varmvattnet sänktes och kunskapen om hur man ska hantera varmvatten blev bättre. Mer information behövs.

Vidare finns uppgifter om att barn som vistas mycket på PVC-golv lättare än andra kan få astma. Ingen vet säkert, men det är en indikation på vad som kan vara ett problem. Här fordras ytterligare forskning.

Det inträffar också ett stort antal olyckor på lekplatser. Varje år skadas ca 12 000 barn på lekplatser i Sverige. Det visar beräkningar utifrån olycksregistreringar i landstingen och på olika sjukhus. Dessa olyckor utgör ca sju procent av det totala antalet barnolyckor bland barn upp till 12 års ålder. Frågan har dock tidigare uppmärksammats. Kommunförbundet har t ex samlat material om lekplatser i en skrift som heter Säkra lekplatsen.

Yrkesinspektionen har vid tillsyn i skolan konstaterat att:

De yngre eleverna i åk 6 och lägre mycket sällan integreras i skolans arbetsmiljöarbete.

Återkopplingen mellan tillbud och olyckor i många fall inte fungerar.

Lokalerna utformas ofta utifrån vuxnas behov och inte efter en 6-årings.

Säkerheten i slöjdläran är ofta bristfällig för de yngre eleverna.

Stressade situationer uppstår vid måltidspauser

Fortlöpande underhåll av t.ex. lekredskap visade sig vara ett generellt problem.

Elevperspektivet berörs normalt i en vanlig inspektion, men då genom vuxnas ögon eller genom elevskyddsombud från åk 7 och uppåt.

Arbetsmiljölagstiftningen är tillämpbar även på barnens miljöer.

I skolans kvalitetsarbete torde det vara av stor vikt att beakta dessa synpunkter. Skolverket bör ta fram gemensamma riktlinjer och handlingsplaner för hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas nationellt, inom varje kommun och inom varje skolenhet, så att det tillfredsställer alla barns och anställdas berättigade krav på en säker och bra arbetsmiljö.

Rätt till förskoleplats

Rätten till barnomsorgsplats för det barn vars föräldrar så önskar är en väsentlig del av en god barndom. Det möjliggör för bägge föräldrarna att yrkesarbeta. Kvinnorna ges genom barnomsorgen tillsammans med föräldraförsäkringen möjligheten att slippa välja mellan barn och yrkesarbete, som fallet är med flera av medsystrarna på kontinenten. Det skapar frihet och självständighet för många kvinnor.

För att barnomsorgen skall vara bra för de barn som vistas där, måste det också finnas tid för pedagogisk verksamhet. Barnomsorgen får aldrig bli en barnförvaring. Viktigt för kvaliteten och barnets bästa är att det också finns ett brett utbud av olika typer av barnomsorg. Privata och andra icke-offentliga alternativ måste få verka på samma villkor som den offentliga barnomsorgen.

Läs- och skrivsvårigheter

Läs- och skrivsvårigheter är i dag ett stort problem som många människor lider av: det finns mellan 300 000 och 500 000 människor i vårt land som har svårigheter. Många barn med läs- och skrivsvårigheter har andra psykiska och emotionella störningar som grundläggs i frustrationen över att inte kunna läsa och skriva. Insikten om att läs- och skrivsvårigheter i en del fall beror på språkfunktionella svagheter (dyslexi) får inte tas till intäkt för att ifrågasätta möjligheterna till framgångsrik habilitering. Tvärtom finns det en mycket god såväl teoretisk som klinisk grund för att habilitering fungerar. Det är emellertid viktigt att hjälpen sätts in tidigt, så att det går snabbare och lättare att justera svårigheterna. Helst skall hjälpen sättas in redan på förskolenivå. Sådana tidiga insatser förutsätter emellertid att förskole- och specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om dyslexi, om habiliteringsmetoder och om åtgärdsprogram.

I Sverige finns flera dyslexicentrum. Dessa centrum skall ge specialhjälp åt personer med dyslexi, men deras resurser är otillräckliga för alla dem som behöver hjälp. Vi anser därför att det bör upprättas fler sådana centrum, så att alla de barn som har läs- och skrivsvårigheter kan få hjälp med sina problem.

Stamning

Stamning är ett långt vanligare problem än vad många tror. Uppskattningsvis talar mellan fyra och fem procent av befolkningen stammande under någon period av livet. Andelen vuxna som stammar anges vara under en procent av befolkningen. Det finns i dag ingen säker hypotes eller teori om vad som orsakar stamning. Vi har idag ingen medicinsk eller annan behandling som botar stamning. Det finns dock en stor samlad kunskap hos logopederna om hur stamning kan förebyggas och om miljöns påverkan på hur barnets yttre och inre utvecklas. Att förbättra barnets kommunikativa miljö är en viktig del av målsättningen i den logopediska behandlingen.

Det är viktigt att diagnosen ställs och att behandlingen sätts in tidigt. BVC-personal, skolhälsovårdspersonal och lärare måste därför medvetandegöras om detta och få utbildning om stamning och hur man kan hjälpa barnen med detta problem. Det är viktigt att resurserna för att behandla stamning är jämnare fördelade över landet. Det är brist på logopeder vid barnavårdscentralerna.

Trots att det finns en organiserad hörselvård finns det ingen organiserad talvård. Barn med stamning kan få vänta flera år innan de får remiss till specialist. Mycket hinner hända i förskolan/skolan under den tiden med risk för att stamningen blir befäst.

Vi anser att utbildningskapaciteten för logopeder måste ökas. En kompetensutveckling behövs på BVC och hos husläkarna och lärarna om stamningens orsaker och behandlingsmöjligheter. Socialstyrelsen och Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta ett rikstäckande program för hur barn, ungdomar och vuxna som stammar tidigt skall kunna få hjälp med sina problem.

Hyperaktiva barn

Det är viktigt att barn med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP) uppmärksammas tidigt för att undvika att barnen senare upp i åldrarna får problem, som i flera fall blir nästan oöverstigliga. Forskningen visar att om barn med denna diagnos får tidig hjälp kan man undvika att problemen blir större när de blir vuxna. ADHD drabbar åtminstone ett barn i varje svensk skolklass. Vart femte av dessa barn har mycket stora problem. Prognosen till vuxen ålder är dålig i hälften av fallen, om barnet inte får behandling. Här finns en stor risk för psykisk sjukdom, depression och asocialitet. Socialstyrelsen och skolstyrelserna i kommunerna bör få i uppdrag att se till att lärare, förskolepersonal och personal inom barn- och skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna diagnosgrupp. Det är också viktigt att de behandlingsmetoder som finns fortlöpande utvärderas och att ett handlingsprogram utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa barn hjälp.

Skolhälsovården

Skolhälsovård ska finnas för alla elever i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Även fristående skolor ska inrätta skolhälsovård motsvarande den som ges inom det offentliga skolväsendet. I skolhälsovården ska det finnas skolsköterska och skolläkare som kan knyta till sig också skolpsykolog och skolkurator. Skolhälsovården har en viktig roll när det gäller att fånga upp och hjälpa barn och ungdomar med hälsoproblem och andra behov av särskilt stöd. En särskild grupp som är viktig att upptäcka är barn i missbrukarfamiljer. Detta är en väsentlig uppgift såväl för skolhälsovården som för förskolan.

På grund av den knappa ekonomi skolan lever med i dag har skolhälsovården nedrustats på många håll till men för barns hälsa och välbefinnande. Nedrustningen medför också att belastningen på barnpsykiatrin ökar, då barn vars problem skulle ha kunnat klaras av inom skolhälsovården tvingas söka sig dit istället. Detta är ett samhällsekonomiskt resursslöseri.

Tobak och barn

Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket som ett av världens största hälsoproblem som drar med sig mycket stora kostnader. Enligt Världsbanken kostar tobaksbruket årligen 200 miljarder dollar (1993), varav hälften av kostnaderna drabbar utvecklingsländerna. Tobaksbruket betraktas som ett av de tre största hoten mot en hållbar utveckling i världen.

Världsbanken drar slutsatsen att en av de mest lönsamma insatserna inom hälso- och sjukvården är tobaksprevention. Tobaksbruk påverkar ungdomar på många sätt. På grund av exponering för tobaksbruk redan i moderlivet kan barn påverkas redan innan de föds. De har lägre vikt och risken för vissa missbildningar ökar.

Exponering för tobaksrök har också visat sig öka risken för tidig spädbarnsdöd och för utveckling av astma och infektioner bl a i mellanörat med hörselskada som följd.

Det preventiva arbetet måste därför intensifieras och målsättningen måste vara att alla barn skall kunna få en rökfri uppväxt.

En skola fri från mobbning

Mobbning har blivit ett stort problem i den svenska skolan. Enligt Barnombudsmannen mobbas ungefär 100 000 elever varje år, och lidandet är stort för den enskilde som drabbas av kränkningar.

Ett exempel är de kränkningar som inträffade i Viken för ett år sedan. En pojke tvingades då utföra oralsex på en äldre skolkamrat medan andra tittade på. Pojken var 11 år gammal och lätt förståndshandikappad. Han har försökt ta sig tillbaka till skolan men klarar inte av att möta sin våldtäktsman varje dag. Efter ett år utan skolgång och med ytterligare trakasserier har nu familjen bestämt sig för att flytta från sitt hem.

Folkpartiet har undersökt Skolverkets tillsynsfall när det gäller mobbning. Bland dessa fall är det 40 % av eleverna som mobbas som är dubbla offer. Dels genom mobbningen, och dels genom att de inte får den undervisning de har rätt till.

En vuxen som utsatts för det som Vikenpojken utsattes för hade aldrig tvingats möta sin våldtäktsman i korridorerna på jobbet. Självfallet ska inte barn få straff som vuxna gärningsmän får, men barn som är brottsoffer måste mötas av samma respekt som vuxna offer. Så fungerar det inte i dagens system. Skolorna måste få bättre stöd i sin kamp mot mobbning. Därför föreslår Folkpartiet en lagändring, så att skolor får flytta på elever som utsätter andra för allvarliga kränkningar. Självfallet ska de elever som flyttar få stöd att komma ur sitt destruktiva beteende, men i det första, akuta skedet måste offren komma i första hand. De har rätt att gå till skolan utan att vara rädda.

Allra viktigast i kampen mot mobbningen är dock det förebyggande arbetet. Elever som halkar efter i undervisningen tenderar att trakassera mer än andra. Därför måste vi ha en kunskapsinriktad skola med speciallärare som kan ge stöd åt alla elever som behöver det. Alla skolor måste ha en mobbningsplan.

Självmord bland barn och ungdomar

Sedan början av nittiotalet har självmorden minskat bland vuxna, men inte bland barn och ungdomar. Flera enkätundersökningar i svenska skolor visar att 2–3 % av pojkarna och 8–9 % av flickorna har försökt ta sitt liv. Omgivningen, d.v.s. föräldrar, syskon, lärare, elevvårdspersonal och kamrater, vet sällan hur de skall bemöta ungdomar som mår dåligt.

I en undersökning omfattande nära 400 elever, hälften pojkar och hälften flickor, visade det sig att drygt en tredjedel hade haft självmordstankar. 6 procent hade gjort självmordsförsök. Intervjuerna visade att eleverna sällan talat med sina föräldrar om problemen. I första hand var det kamrater eller andra vuxna man vänt sig till. Som en röd tråd genom svaren gick att ungdomarna önskar att vuxenvärlden skall bry sig, prata med dem, ha tid för dem.

Bristande kontinuitet i den psykiatriska vården kan vara en självmordsrisk för unga. En undersökning av den psykiatriska slutenvården för 34 unga människor som senare tagit sina liv visar att medan kontinuiteten inom den barn- och ungdomspsykiatriska vården är god, så brister den inom vuxenpsykiatrin och att detta haft betydelse för att ungdomarna tagit sina liv. Hälften av dem tog sina liv i anslutning till sin vård inom vuxenpsykiatrin, antingen på vård­avdelningen, vid förflyttning mellan vårdavdelningar eller inom ett dygn efter utskrivningen. Dessa brister måste uppmärksammas och åtgärdas.

Världshälsoorganisationen (WHO) har utarbetat ett dokument, Preventing Suicide: a resource for teachers and other school staff, 2000, med riktlinjer för hur självmordsförebyggande kan genomföras i skolorna. Ett omfattande och dokumenterat förarbete har legat till grund för utarbetandet av WHO:s riktlinjer som är en del av WHO:s världsomfattande självmordspreventiva satsning.

Dokumentet innehåller såväl information om hur suicidrisk tidigt kan upptäckas bland ungdomar som konkreta handlingsplaner för lärare och elevvårdspersonal. WHO:s riktlinjer ger struktur för hur vuxna kan handskas med dessa ångestladdade frågor.

Den svenska organisationen Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa vid institutet för psykosocial medicin har varit samordnande och ansvarig för detta arbete. Sedan 1997 är centret ett WHO Collaborating Center. Det nationella ansvaret tillkom genom ett riksdagsbeslut 1993.

Riktlinjerna bör snarast omsättas till svenska förhållanden, förslagsvis genom att Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa får fortsatt förtroende att införliva riktlinjerna i skolväsendet samt följa upp och utvärdera denna process.

För närvarande utarbetar också centret metoder för att förebygga suicidala beteenden bland ungdomar. Metoden riktar sig till högstadie- och gymnasieelever. En viktig komponent i detta arbete är att kamratstödet ökar och att det sociala nätverket stärks samt att lärare får kunskap om självmordspreventiva metoder. Det har i många enkäter visat sig att endast ett fåtal elever vänder sig till någon vuxen för stöd och hjälp när de har problem.

Många vuxna vågar inte heller ta ordet självmord i sin mun av rädsla att provocera fram ett självmord. WHO:s riktlinjer ger en struktur för hur vuxna kan handskas med ångestladdade frågor och förhindra självmordshandlingar.

Våld mot barn

De senaste tio åren har antalet fall av barnmisshandel ökat. Över 5 000 fall polisanmäldes förra året, och bara under första kvartalet 1997 polisanmäldes över 1 000 fall av barnmisshandel, enligt Brottsförebyggande rådet. Barnens egna samtal till föreningen Bris jourtelefon har fördubblats sedan 1993. Detta trots att det i svensk lagstiftning redan 1979 infördes förbud för föräldrar att aga sina barn. Familjerna där våld förekommer kan se olika ut, men nästan alltid förekommer missbruk, psykisk sjukdom eller ekonomisk stress.

Mörkertalet när det gäller barnmisshandel är väldigt stort. Många dödsfall som i officiell statistik betecknas som olyckor är i själva verket dödsmisshandel. I England och USA finns undersökningar som visar att 50 % respektive 85 % av dödsmisshandeln rapporteras som olyckor. Trots den stora ökningen av antalet anmälda fall bedrivs i Sverige praktiskt taget ingen egentlig forskning om barnmisshandel.

I socialtjänstlagen uppmanas var och en att anmäla om ett barn misshandlas i hemmet eller utsätts för annan behandling som medför fara för hälsa eller utveckling. För alla som arbetar med barn och ungdomar gäller en skyldighet att anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Rapporter visar dock att personal inom skola och barnomsorg i otillräcklig utsträckning anmäler sina misstankar om att barnet far illa. Man försöker istället själv lösa problemen och väntar i det längsta med att varsko socialtjänsten om sina misstankar. Detta beror dels på bristande kunskap om anmälningsskyldighetens innebörd, dels på oro för att föräldrarna ska ta illa upp och att föräldrarna då byter skola eller daghem.

Barnmisshandel hör till de allvarligaste problemen i samhället. Det är därför angeläget att öka forskningsinsatserna, göra en samlad analys och gemensamma insatser för att hjälpa utsatta barn. Det är också nödvändigt att alla som arbetar med och kommer i kontakt med barn får goda kunskaper såväl om hur man upptäcker att ett barn far illa som om anmälningsskyldigheten. Detta måste ingå i såväl grundutbildning som fortbildning.

Flyktingbarnens situation

Osynlig, traumatisk stress kan leda till ohälsa hos barn som är svår att upptäcka på ett tidigt stadium. Det gäller inte minst flyktingbarn som, innan de kom till Sverige, upplevt krig och oro. Följande orsaker kan ligga bakom barnens ohälsoproblem: de kan själva ha utsatts för våld eller bevittnat våld mot egna familjemedlemmar eller främlingar. De kan också ha förlorat en förälder genom död, försvinnande eller känslomässig otillgänglighet (t.ex. en deprimerad mamma som avskärmar sig från omvärlden). Många av dessa barn får inte den hjälp de skulle behöva vid ankomsten till Sverige. Att ge barn med flyktingbakgrund ett värdigt och humant mottagande är en skyldighet och ett stort ansvar för vårt land. En viktig aspekt är möjligheten för asylsökande barn att få komma till tals i asylärenden. Barnombudsmannen har i en granskning av ett 80-tal ärenden funnit att endast 4 av 159 barn fick komma till tals. Det är av största vikt att göra resurser tillgängliga så att det finns möjligheter att genomföra samtal med barn som själva har svårt att hävda sina rättigheter. Därför bör man utveckla program för generella och specifika hälsobefrämjande åtgärder där primärvård, psykiatri och kommun samverkar i mottagandet av nyanlända barn.

Barnpsykiatri

Det förebyggande arbetet måste förstärkas för barnens skull. Invandrarbarnens situation är också allvarlig, eftersom den gruppen har en något högre förekomst av psykiska och sociala problem. Barn- och ungdomspsykiatrin har i dag ökande lönekostnader som enligt verksamhetens egna uttalanden beror på nedrustningen av bl a skolhälsovården. Det förebyggande arbetet har alltså en stor betydelse för barns och ungdomars psykiska hälsa.

Krafttag måste till för att förebygga problemen och för att förbättra för de barn som redan har psykiska problem. Vi anser att regeringen snarast bör förelägga riksdagen en samlad proposition med anledning av Barnpsykiatriska kommitténs betänkande.

Smärtbehandling av barn

Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos barn, t ex i samband med cancer. Det finns behandlingsprinciper men många förbättringar behövs, bl a genom ökad utbildning, regelbundet användande av smärtanalys och smärt­intensi­tetsmätning samt regelbundna kontakter med smärtbehandlingsteam. Införande av smärtdagbok är ett medel. Ökad information till barn och föräldrar om smärta och smärtbehandling är något som också behövs.

En samlad översyn av alla beslut som påverkar barnens situation

Barnens situation påverkas av flera sinsemellan olika av varandra oberoende beslut i riksdag, kommuner och landsting. Det är önskvärt med en utredning som genomför en översyn av hur barnen påverkas av alla sammantagna transaktioner, parallella system, olika bestämmelser m.m. som berör barnfamiljerna mellan kommunen, staten, landstinget o s v. Detta för att finna en helhetssyn, minska marginaleffekter och ta bort onödiga kilar i systemet samt säkerligen spara pengar och göra systemet bättre och smidigare för barnfamiljerna.

Utsatta barn i odemokratiska rörelser

I regeringens skrivelse Barn – här och nu lämnas en redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter. I avsnitt 3.4 tar regeringen upp att det finns olika grupper av barn som lever i en utsatt situation och därför har behov av samhällets stöd och skydd. De grupper som nämns är barn som utsatts för fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp, barn till missbrukare, barn till utvecklingsstörda, barn till misshandlade kvinnor, barn som försummas. Hur många barn det rör sig om är det av olika skäl svårt att uttala sig om.

En grupp barn som regeringen underlåter att ta upp i sin skrivelse är barn som växer upp i nyandliga rörelser. De har uppmärksammats i den av regeringen 1996 tillsatta Utredningen om samhällets stöd till människor som av särskilda skäl befinner sig i psykiska kristillstånd. Utredningen har presenterat sina förslag i betänkandet I god tro – Samhället och nyandligheten (SOU 1998:113).

Utredningen konstaterade att det saknas kunskap och forskning om barns situation i mer eller mindre slutna rörelser. Mot den bakgrunden föreslår utredningen såväl kort- som långsiktiga forskningsinsatser om barns situation i slutna samfund.

Utredningen skrev också att föräldrars rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sin tro och övertygelse är oomtvistlig. Denna rätt måste dock balanseras mot vetskapen om att det finns barn som far illa i nyandliga rörelser. Utredningen fick både genom egna undersökningar och tillgänglig litteratur kunskap om förekomsten av såväl psykiska som fysiska övergrepp mot barn i ett antal fall.

Utredningen ansåg att det är angeläget att barn som lever i slutna grupper skall ha samma form av stöd, skydd och rättigheter som andra barn. Samtidigt är det viktigt att barn som växer upp i rörelserna inte stigmatiseras. Omvärlden måste betrakta deras tillhörighet i olika samfund med respekt och kunskap.

Utredningen konstaterade att bristen på kunskap och erfarenhet av att möta barn från dessa rörelser ställer många personalkategorier inför svårbemästrade situationer. Utredningen föreslog därför att råd och anvisningar skall utarbetas till olika personalkategorier inom skola, barnomsorg, socialtjänst och sjukvård. Av samma anledning bör kursplaner för lärar-, förskollärar- och socionomutbildningar innefatta frågor om religiösa minoriteter, liksom fortbildningar om kulturmöten som anordnas av kommunerna. Dessutom bör socialtjänsten skaffa sig kunskaper om de rörelser som t.ex. förespråkar barnaga och andra aktiviteter som strider mot de lagar och regler som finns inom socialtjänstens område. Dessa förslag bör genomföras vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.

Utredningen lämnade också förslag som gäller Skolverkets och skolhälsovårdens ansvar för barn som går i friskolor drivna av nyandliga rörelser. Denna del av utredningens förslag är enligt regeringens budgetproposition för 2001 (2000/01:1) överlämnad till Utbildningsdepartementet för fortsatt beredning.

Stockholm den 5 oktober 2001

Kerstin Heinemann (fp)

Bo Könberg (fp)

Harald Nordlund (fp)

Johan Pehrson (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11
Yrkanden (18)