Avgastester på fordon

Motion 1992/93:Jo691 av Max Montalvo (nyd)

Avgasrening av bilar utan katalysator är ett stort
problem, inte minst för den enskilde bilägaren i vissa lägen.
I Sverige har vi regler som säger att är bilen utrustad med
delar med rätt nummer så går det att få den godkänd. Vi
kan ta ett exempel för att åskådliggöra det närmare. Om
man köper Volvos konverteringssats till turbo så ska man
även köpa en ny fördelare med större vakuumklocka bl a.
Om man i stället bygger om den gamla fördelaren så den blir
tekniskt sett identisk med den förstnämnda, duger den inte.
När man kommer till besiktningen säger de att det är fel
nummer på fördelaren, och när man då hävdar att den är
tekniskt sett identisk och att de bör ju testa avgasvärdena,
vägrar de.

När man sedermera köpt ny fördelare och kommer
tillbaka till besiktningen igen, läser de numret på fördelaren
och godkänner bilen. Man frågar om de inte skall
kontrollera avgasvärdena, de replikerar att det står i deras
papper att med den utrustningen är den godkänd, så man
behöver inte göra sig besvär.

För dem som har importerat en bil för eget bruk gäller
att de köpt en bil med en motor som tillhör som det heter
rätt motorfamilj för att ha en chans att få den godkänd i
besiktningen. Naturligtvis måste man köpa ett intyg från
generalagenten, där det står att bilen är utrustad enligt
svenska normer. Så även om man med en annan
motorfamilj kan med avgastest visa på lägre värden än de
svenska gränsvärdena, är det omöjligt att få den godkänd i
besiktningen.

En tredje variant är om man t ex vill eftermontera en
katalysator på en begagnad Volvo. Det går bra rent tekniskt
och den renar ca 45--50 %
under ca 8 års drift. En sådan katalysatorsats kostar
6000 kronor och Volvo säger att det blev ingen
försäljningssuccé. Det är inte så konstigt, för när man
kommer till besiktningen och talar om att man är
intresserad av att göra vad man kan för miljön, och att det
ska bli intressant att se hur mycket bättre värdena blir, då
får man veta att bilen inte är klassificerad med den här
utrustningen från början, varför den ej kan bli godkänd.
Åker man däremot in på besiktningen utan att nämna att
man bytt till katalysator, bedöms den som om den vore en
vanlig ljuddämpare, och man tar då ej hänsyn till den.

Även andra typer av avgasreningsprodukter eller
produkter som ökar förbränningen får tummen ned av
principskäl och inte med anledning av de värden man kan
uppvisa vid avgastest.

Man frågar sig oroligt om det är miljön eller principerna
man skyddar. Dessa missförhållanden bygger på uppenbar
dubbelmoral och att man vill skydda naturvårdsverkets
oinskränkta makt, hur ologiskt det än må vara. Vidare vill
man inskränka på människors handlingsfrihet. Det kan ju
vara farligt med kreativa människor som tänker göra något
så hemskt för miljön som att flytta en trevlig bil för eget
bruk från A till B.

Motionären anser att det är de värden man får ut vid
avgastest som ska vara avgörande vid besiktning. Om vi
skulle nå dithän, skulle vi samtidigt skapa förutsättningar
för svenska företag att ta fram ett eftermonterbart
avgasreningssystem i första hand för den svenska
marknaden, som sedan även skulle kunna exporteras eller
ges som bistånd. Då kan man tala om att verkligen ha gjort
något för miljön.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det skall vara ett avgastest
som avgör om ett fordon blir godkänt i besiktningen,
oavsett vilken motorfamilj och teknisk utrustning fordonet
har.

Stockholm den 22 januari 1993

Max Montalvo (nyd)