om åtgärdsprogram mot skadeverkningar

Motion 1987/88:So466 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:So466

av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m)
om åtgärdsprogram mot skadeverkningar
av amalgam

”Oral galvanism” och biverkningar av amalgam som tandlagningsmaterial
har debatterats livligt i många år. Det var dock inte förrän den 19 maj 1987,
då socialstyrelsen överlämnade sin rapport, den s. k. LEK-utredningen
(Lågdos-Effekter av Kvicksilver) till regeringen, som det klart framsades att
amalgam är ett ur toxikologisk (gift-) synpunkt olämpligt tandfyllnadsmaterial,
som skall avvecklas när lämpliga ersättningsmaterial tagits fram.

Ett historiskt ställningstagande

Det var ett historiskt ställningstagande, när socialstyrelsen helt ställde sig
bakom expertutredningens uttalanden i rapporten. Äntligen kunde de patienter
som lidit i åratal och känt sig missförstådda av ”expertisen” känna en
viss lättnad. Ändå återstår det mesta att göra.

Det var först efter hårt politiskt tryck som expertutredningen tillsattes.
Dessförinnan hade dock en expertgrupp inom socialstyrelsen utarbetat en
rapport, ”Kontroll och tillsyn av dentala material”, som överlämnades till
regeringen i januari 1986.1 denna rapport, till vilken vi bl. a. hänvisade i en
motion till föregående riksmöte, föreslogs bl. a. upprättandet av ett produktregister
och ett biverkningsregister. Ett intensifierat forskningssamarbete
inom vissa discipliner vad gäller biologiska effekter av dentala material
föreslogs, främst mellan medicin och odontologi. Vidare framhävdes
nödvändigheten av ett effektivt informations- och rapporteringssystem till
läkare, tandläkare och övrig tandvårdspersonal.

Utskottet hänvisade i denna fråga till viss försöksverksamhet med registrering
av biverkningar av dentala material i ett landsting samt till utredningen
om den medicintekniska säkerheten. Denna utredning är nu klar
och har nyligen remissbehandlats. Regeringen har inte föreslagit några åtgärder
i frågan.

Utskottet avstyrkte i övrigt motionsförslag om fortsatt utredning på området
i avvaktan på LEK-utredningen.

Arbetet måste intensifieras

De åberopade utredningarna är nu slutförda och regeringen bör snarast
framlägga förslag till riksdagen i frågan.

”Hittills har ingen blivit hjälpt genom myndigheternas försorg... Socialstyrelsens
LEK-utredning var bara en svag början på vägen att lösa alla frå

gor kring problemet: tekniska, medicinska och rättssäkerhetsmässiga”. Så
skriver fil. dr Järö Pleva i Hagfors med korrosion som specialitet. Han menar
t. ex. att kombination av olika metaller i munhålan, främst amalgam och
guld, ger ett batteri, där kvicksilveravgången ökar avsevärt. Han anser att
ett förbud mot att sätta ihop amalgam och guld är synnerligen angeläget.

Dr Patrick Störtebecker, tidigare docent i neurologi vid Karolinska
Institutet, sade i en artikel i Svenska Dagbladet den 20 maj 1987: ”Mångå
patienter, vilka själva inför tandläkare och läkare har hävdat att deras sjukdomssymptom
måste bero på tänderna och ha sitt ursprung i en kvicksilverförgiftning
från tandamalgam, har blivit grovt feldiagnostiserade och som
följd härav även grovt felbehandlade, ja, till och med mycket ofta behandlats
som 'inbillningssjuka’.” Han menar att den årliga direkta kostnaden för
att behandla kvicksilverförgiftade patienter som "inbillningssjuka” torde
uppgå till flera miljarder kronor bara för själva den "felaktiga” sjukvården
med avseende på diagnostik och behandling.

En bit på väg ...

Många patienter har upplevt att de inte mötts av öppenhet och förståelse,
när de uppgett att de drabbats av kvicksilverförgiftning. De har rätt att kräva
detta vid besök hos läkare, tandläkare och försäkringskassa.

Varje patient som drabbats av symptom som kan härröra från kvicksilverexposition
har numera rätt att få amalgamfyllningar utbytta inom den allmänna
tandvårdsförsäkringens ram. En sak är principen, en annan är verkligheten.
Attityder och förlegade värderingar är inte alltid lätta att påverka.
Socialstyrelsens ställningstagande bör därför ses som ett stort steg framåt.

Det är nu viktigt att ett samlat "åtgärdsprogram” presenteras av regeringen,
vilket bl. a. upptar de av oss ovan tidigare redovisade förslagen.

Följande åtgärder är särskilt viktiga:

att stimulera utvecklingen av nya tandvårdsmaterial och därefter snarast
möjligt avveckla bruket av amalgam,

att helt undvika amalgamarbeten under graviditet,
att undvika kombination av olika metaller, främst amalgam och guld,
att utfärda noggranna instruktioner om hantering av amalgam,
att införa rapportering när det gäller biverkningar av material och att
upprätta ett biverkningsregister,

att ge fortlöpande aktuell information till tandvårds- och sjukvårdspersonal
i hithörande frågor,
att intensifiera forskning och forskningssamarbete mellan medicin och
odontologi vad gäller kvicksilvers biologiska och toxikologiska effekter
samt att ställa erforderliga medel härför till förfogande.

Mot. 1987/88

So466

4

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag till åtgärdsprogram
mot skadeverkningar av amalgam i enlighet med det i
motionen framlagda förslaget.

Stockholm den 22 januari 1988

Gullan Lindblad (m) Birger Hagård (m)

Mot. 1987/88

So466

5