Åtgärder mot länder som vägrar samarbeta om återtagande

Motion 2016/17:460 av Johan Nissinen m.fl. (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör sammanställa ett paket av åtgärder som snabbt kan sättas in mot länder som vägrar samarbeta om återtagande och tillkännager detta för regeringen.

1. Bakgrund och syfte

Sverigedemokraterna eftersträvar goda förbindelser med omvärlden. Sverige har, genom vår traditionellt neutrala status, haft möjlighet till goda relationer med fler länder än kanske någon annan stat. Tyvärr delar inte alla länder vår inställning. Sverige har idag svårt att repatriera utländska medborgare som dömts till utvisning eller fått avslag på sin asylansökan. Problemets kärna ligger i att vissa länder vägrar samarbeta och ta tillbaka sina medborgare.

Anledningarna till varför är flera, dels därför att det är bekvämt för dessa länder att använda Sverige som avlastningsplats och försäkringskassa för arbetslösa, fattiga och oönskade personer. Dels därför att skaffa intäkter i form av transfereringar från personer som arbetar svart eller uppbär bidrag i Sverige, och dels använder vissa av länderna helt ogenerat unga män som invandrar illegalt i utpressningssyfte, för att den vägen utverka ytterligare pengar från Sverige.

Sverigedemokraterna anser som enda parti att det är dags att Sverige sätter ner foten; gör vi inte det kommer problemen och utpressningen tveklöst komma från ännu fler länder, och i ännu större omfattning i framtiden. De länder som Sverigedemokraterna just nu ser som särskilt problematiska är Afghanistan, Irak, Eritrea, Somalia, Marocko och Iran.

Sverigedemokraterna vill också i sammanhanget poängtera att de här ländernas bristande samarbetsvilja inte hindrar att vi i framtiden kan etablera vänliga relationer, men verkligt vänliga relationer måste bygga på ömsesidig respekt. Det är uppenbart att ovan nämnda länders befintliga regeringar och regimer helt saknar respekt för Sverige och vårt behov av ordning och reda i invandringspolitiken.

2 Åtgärder

Regeringen bör snarast möjligt sätta ihop ett paket av åtgärder som omedelbart kan sättas in mot de länder som fortsatt vägrar återta sina medborgare. Paketet bör innefatta långtgående och tuffa påtryckningsmedel. Med tanke på att det Sverige efterfrågar är enkelt, billigt och moraliskt självklart finns ingen rimlig anledning för förhandlingsparten att fortsätta vägra, eller för vår sida att tveka använda alla tillgängliga verktyg. 

2.1 Personer i ledande befattningar

Personer som innehar ledande befattningar i de problematiska länderna, och dessa personers familjemedlemmar bör bli föremål för riktade sanktioner. Sverige bör förklara dessa personer non grata, vilket kan utestänga dem från bosättning, studier eller besök i Sverige och EU.

Vi bör också ge den svenska polisen och Ekobrottsmyndigheten som prioriterad uppgift att specialgranska bolag eller andra affärskonstellationer som direkt eller indirekt ägs av sådana personer, och vid misstanke frysa bankkonton och andra tillgångar.

2.2 Beskickningar

Flera av de problematiska länderna har tidigare använt sina beskickningar till mycket tveksamma syften. Iran organiserade under 1990-talet ett nätverk av lönnmördare genom sina ambassader i syfte att verkställa dödsdomen mot Salman Rushdie. Eritrea använder sina ambassader för att bedriva utpressning mot exil-eritreaner; landet håller dessutom en av våra medborgare som samvetsfånge. Regeringen bör därför inleda en granskning av dessa ambassaders verksamheter, och vid konkret misstanke skära ner dem till skeletal nivå.

Regeringen bör även utreda vilka åtgärder som, inom Wienkonventionens ramar, kan vidtas mot t.ex. den eritreanska ambassadens väldokumenterade maffiaverksamhet; särskilt bör undersökas om bankkonton kan frysas på grund av misstanke om utpressning och pengatvätt.

2.3 Bistånd

Sverigedemokraterna har alltid betonat reciprocitet inom biståndet; tyvärr har Sveriges inställning till krav varit så ängslig att vi inte ens påtalat att mottagare av svenskt bistånd måste upphöra med fientliga handlingar mot oss. Sverigedemokraterna är för en solidarisk biståndspolitik. Samtidigt är vi som enda parti villiga att kräva solidariskt agerande från mottagaren. Regeringen bör därför avsluta allt bistånd som går till att stödja eller kanaliseras genom de problematiska ländernas myndigheter. Regeringen bör även använda sitt inflytande för att påverka CSO:er som får stöd av Sverige att inte samarbeta med myndigheter i dessa länder. Denna fråga bör också drivas på EU-nivå.

Svenska institutet ger stöd till ett fåtal studenter från nämnda länder. Stödet fungerar som ett slags stipendium och bör omedelbart avslutas. Det finns även gästforskare från dessa länder vid svenska universitet. Meningen är att dessa personer ska utveckla sina kunskaper i Sverige för att sedan hjälpa sina hemländer. Detta samarbete bör avslutas.

2.4 Transfereringar

Varje år överförs stora summor till mottagare i de problematiska länderna. Detta är starkt bidragande orsak till att länderna är obenägna att samarbeta kring återtagande. Samtidigt är flera av länderna hemmaplan för terrorgrupper och deras samhällen genomsyras av korruption och kriminalitet. Regeringen bör därför ge Finansinspektionen i uppgift att införa mycket strikta kontroller och krav på dokumentation för pengaöverföringar till dessa länder. Det bör även utredas om en speciell avgift kan införas på transfereringar till länderna.

2.6 EU och WTO

Iran, Somalia, Eritrea, Etiopien och Irak är inte med i WTO. Regeringen bör göra klart för de problematiska länderna att Sverige kommer göra allt för att stoppa dem från inträde så länge som de uppträder fientligt.

Regeringen bör också, så länge Sverige är medlem av EU, inom EU verka för att avbryta samarbetsprojekt, skära ner icke-humanitär hjälp och öka fokus och granskning av de problematiska ländernas och deras ledarskaps intressen. 

Johan Nissinen (SD)
Björn Söder (SD)	Jeff Ahl (SD)
Markus Wiechel (SD)	Pavel Gamov (SD)
Johnny Skalin (SD)	Roger Richtoff (SD)