Återinförande av arvsrätt för kusiner

Motion 2001/02:L205 av Christel Anderberg m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om återinförande av arvsrätt för kusiner i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bakgrund

Under tidigare riksmöten har vi motionerat om att återinföra arvsrätten för kusiner. Vi har fått många reaktioner från allmänheten i detta ärende.

Många människor lever i tron att kusiner de facto är arvsberättigade, varför man aldrig tänkt på att upprätta testamente.

Andra har pekat på hur svårt det är att övertyga Kammarkollegiet och regeringen om att den avlidnes vilja var att en kusin skulle få bli arvtagare i de fall testamente saknas. Släktingar och vänner till den avlidne upplever att deras vittnesmål ifrågasätts.

Kammarkollegiet är den myndighet som utreder och bereder denna typ av ärenden inför regeringens avgörande samtidigt som Kammarkollegiet även handhar Allmänna arvsfonden. Detta upplevs av många som stötande, då man anser att Kammarkollegiet är motpart i tvisten om ett arv.

Mot bakgrund härav framför vi på nytt vårt krav på att arvsrätt för kusiner åter skall införas.

Dagens arvsordning utelämnar delar av släkten

De personer som för närvarande har arvsrätt efter en ogift arvlåtare är i första hand den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn och så vidare). Om det inte finns några bröstarvingar går arvet till den avlidnes far- och morföräldrar och deras barn (farbröder, fastrar, morbröder och mostrar).

När en gift person avlider är även den efterlevande maken arvsberättigad. I syfte att stärka den efterlevande makens ställning infördes den 1 januari 1988 ändringar i ärvdabalken som innebär att den efterlevande maken har rätt till arv framför makars gemensamma bröstarvingar.

Finns det inte någon efterlevande med ett så nära släktskap till den avlidne som ovan sagts tillfaller arvet enligt vår nuvarande arvsordning Allmänna arvsfonden. Den avlidnes kusiner har alltså inte någon rätt till den avlidnes kvarlåtenskap ens om de är dennes enda släktingar.

Arvsrätt för kusiner ett sätt att stärka släktbanden

Genom familjen får individen ett historiskt sammanhang, förankring och ett kontaktnät över generationsgränserna. Det finns många sätt att stärka familjernas ställning, varav ett är lagstiftning. I en tid med hög arbetslöshet och ökade svårigheter med att hålla samman sociala relationer finns det goda skäl att fundera över vad som lagstiftningsvägen kan göras för att stärka släktbanden. Ett sätt vore, enligt vår uppfattning, att återinföra arvsrätten för kusiner.

I dagens samhälle är det ganska vanligt att vuxna personer saknar egen familj. I stället känner man ofta en familjesamhörighet med något mer avlägsna släktingar, t.ex. kusiner. Att dessa saknar arvsrätt tjänar inte syftet att öka familjesammanhållningen och stärka familjens ställning.

Svåra olyckor kan i ett slag utplåna en hel familj. Av förståeliga skäl har det många gånger inte skrivits testamente, och följden blir att det inte finns någon arvsberättigad person, eller någon testamentstagare. Om även kusiner hade arvsrätt kunde i sådana fall finnas en möjlighet att trots allt behålla familjens egendom i släkten, något som säkerligen skulle stå i överensstämmelse med såväl de förolyckades önskan som med allmänhetens rättsmedvetande. För oss moderater, liksom för många människor i vårt land, framstår det således som principiellt oriktigt att staten inträder som arvinge efter avlidna personer med tämligen nära släktingar i livet, i synnerhet som den egendom som tillfaller Allmänna arvsfonden kan användas för ändamål som skulle ha varit den avlidne helt främmande.

Ytterligare en aspekt som vi anser bör vägas in är den kulturpåverkan som invandringen till Sverige har fört med sig. Vi lever i dag i ett mångkulturellt samhälle som bl.a. har påverkat vår syn på betydelsen av familjens och släktens funktion som socialt och ekonomiskt skyddsnät. En lagändring om att återinföra arvsrätt för kusiner skulle ytterligare kunna förstärka den känslomässiga och praktiska betydelse som familjen och släkten enligt vår uppfattning bör ha.

Stockholm den 20 september 2001
Christel Anderberg (m)
Henrik S Järrel (m)	Elizabeth Nyström (m)
Berit Adolfsson (m)	Anne-Katrine Dunker (m)
Anders Sjölund (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Tomas Högström (m)