Assisterad befruktning till lesbiska kvinnor och det rättsliga föräldraskapet

Motion 2004/05:L266 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller samboförhållanden skall få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att en moderskapspresumtion skall gälla i de fall där en lesbisk kvinna som lever i registrerat partnerskap genomgår assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att en moderskapspresumtion skall gälla i de fall där en lesbisk kvinna som lever i registrerat partnerskap genomgår assisterad befruktning utanför allmänt sjukhus.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att en kvinna som är sambo med den kvinna som genomgår assisterad befruktning vid eller utanför allmänt sjukhus får möjlighet att bekräfta moderskapet till barnet.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att ett par får uttrycklig rätt att välja en donator för assisterad befruktning.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att den man som donerat sin sperma för assisterad befruktning av en kvinna får möjlighet att bekräfta faderskapet till barnet.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som innebär att lesbiska kvinnor får rätt till vård inom samma prioritetsgrupp som heterosexuella kvinnor vid behandling av ofrivillig barnlöshet.

2En diskriminerande ordning

Vänsterpartiet är av den uppfattningen att det inte finns några objektiva skäl till att bibehålla skillnader i lagstiftningen då det gäller heterosexuella och homosexuella kvinnor. Vidare menar vi att det inte finns någon anledning till att införa nya lagregler som diskriminerar lesbiska kvinnor. Det är Vänsterpartiets självklara utgångspunkt att verka för att omintetgöra de rättsliga skillnader som finns mellan partner och makar.

I dag är det inte möjligt för lesbiska kvinnor att få tillgång till assisterad befruktning på sjukhus. Detta anser vi vara en orimlighet. På grund av att lesbiska kvinnor inte kan få assisterad befruktning på sjukhus är det vanligt att de åker utomlands för att genomföra en assisterad befruktning eller att de själva genomför inseminationen i hemmet. Vi anser att det är mycket angeläget att likställa lagstiftningen för alla och därmed skapa möjlighet att under tryggast tänkbara former genomföra assisterad befruktning. Det ska inte vara som i dag att enbart heterosexuella kvinnor ges den möjligheten inom sjukvården och att de lesbiska kvinnorna följaktligen diskrimineras.

I en interpellationsdebatt den 5 november 2002 uppgav justitieministern att frågan om lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning var politiskt avgjord och att det som kvarstod enbart var det juridisk-tekniska arbetet med att närmare analysera det rättsliga föräldraskapet. I promemorian "Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella" (Ds 2004:19) som remitterades i april 2004 anförs dock att regeringen ännu inte tagit ställning till om lesbiska kvinnor överhuvudtaget bör få tillgång till assisterad befruktning inom sjukvården (Ds 2004:19 s. 36). Syftet med promemorian har i stället varit att överväga det rättsliga föräldraskapet till de barn som eventuellt skulle kunna avlas genom assisterad befruktning av en lesbisk kvinna. Regeringens inställning torde därför vara att det krävs ytterligare utredning av frågan om lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning.

Vänsterpartiet anser att det saknas anledning att utreda frågan ytterligare. Ärendet är redan tillräckligt utrett (SOU 2001:10). Vi menar att det inte är acceptabelt att lagstiftningsärendet drar ut på tiden i större omfattning än vad som redan skett. I dag har heterosexuella makar och sambor tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Moderns make eller sambo anses som rättslig far till ett barn som avlats genom en insemination förutsatt att han meddelat sitt samtycke. Barn som tillkommit genom insemination i heterosexuella parförhållanden anses därmed i alla avseenden som barn till de rättsliga föräldrarna. Det finns enligt den nuvarande ordningen ingen möjlighet för spermadonatorn att erhålla rättslig status som far.

3Barnets bästa

Vänsterpartiet anser att homosexuella par ska få tillgång till givarinsemination på samma villkor som gäller för heterosexuella par. Utifrån principen om barnets bästa finns det inte någon anledning att upprätthålla skillnaden mellan makar och partner ifråga om möjligheterna att få tillgång till assisterad befruktning. Därför anser vi att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller i samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

Reglerna om spermadonatorns ställning som rättslig far bör motsvara de regler som gäller för heterosexuella par. Redan i dag har ett barn som har kommit till genom assisterad befruktning rätt att ta del av uppgifter om spermadonatorn då det har uppnått tillräcklig mognad. I praktiken är dock barnets möjligheter att få kunskap om sitt ursprung helt beroende av att föräldrarna väljer att berätta för barnet att det tillkommit genom assisterad befruktning.

Följaktligen torde det vara vanligare att barn till heterosexuella föräldrar aldrig får kunskap om sitt biologiska ursprung eftersom det av naturliga skäl framgår att ett barn till lesbiska föräldrar inte kan ha avlats av dessa två. Erfarenheterna från givarinseminationer tyder på att föräldrar ofta väljer att inte berätta för barnet om dess biologiska ursprung.

I en undersökning, "Får barn veta? Barn som fötts efter givarinsemination", SoS-rapport (2000:6), har samtliga föräldrar till barn som fötts efter givarinsemination tillfrågats om de berättat för barnet om dess ursprung. Av undersökningen framgår att endast runt 10 procent av dem som svarat hade berättat för barnet att det tillkommit genom givarinsemination (prop. 2001/02:89). Således saknar argumentet om att ett barn till homosexuella föräldrar som avlats genom assisterad befruktning inte skulle ha rätt till att få kunskap om sitt ursprung grund. Det är tydligt att man till varje pris vill framhäva det biologiska faderskapets särställning men enbart i de förhållanden där det saknas en man.

Vi finner det märkligt att samma vikt inte tillmäts det biologiska faderskapet i en tvåkönad relation. Vänsterpartiet är av den uppfattningen att det biologiska könet saknar betydelse för en förälders förmåga att ta hand om sitt barn och menar att det är viktigt att detta framgår av lagstiftningen. Vänsterpartiet vill således att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till vad i motionen anförs om lagstiftning som innebär att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller samboförhållande skall få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

4Moderskapspresumtion

Ett barn som föds inom ett heterosexuellt äktenskap faller under den s.k. faderskapspresumtionen. Mannen i äktenskapet anses alltså automatiskt vara far till barnet oavsett om han verkligen är den biologiska fadern eller inte.

Som lagstiftningen är utformad i dag är det möjligt att ett barn som tillkommit genom insemination i ett lesbiskt förhållande i praktiken bara får en rättslig vårdnadshavare. Att befruktningen enligt nuvarande lagstiftning måste ha skett genom samlag för att en mans faderskap ska kunna fastställas genom dom har fått till konsekvens att talan om fastställande av faderskap mot spermagivare har ogillats.

I promemorian "Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella" (Ds 2004:19) föreslås olika regler gälla för det rättsliga föräldraskapet till ett barn till ett lesbiskt par beroende på om befruktningen skett vid allmänt sjukhus eller inte. Vi menar att det är tydligt att ett heteronormativt tänkande ligger bakom utformningen av förslagen. I lesbiska familjer betonas betydelsen av det biologiska faderskapet men i heterosexuella familjer saknar biologin betydelse.

Vänsterpartiet anser att en moderskapspresumtion ska gälla i de fall där det lesbiska paret är registrerade partner. Detta oavsett om barnet avlats genom befruktning vid allmänt sjukhus eller privat. Moderskapspresumtionen föreslås kunna hävas om donatorn vill ta på sig det rättsliga faderskapet under förutsättning att den biologiska modern och hennes partner godkänner hans faderskapsbekräftelse. Således skulle samma regler som i en heterosexuell relation gälla för det rättsliga föräldraskapet i den lesbiska relationen. Vänsterpartiet vill att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till vad i motionen anförs om lagstiftning som innebär att en moderskapspresumtion ska gälla i de fall där en lesbisk kvinna som lever i registrerat partnerskap genomgår assisterad befruktning vid allmänt sjukhus eller insemineras genom privat försorg.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

5Moderskapsbekräftelse

Enligt föräldrabalkens bestämmelser måste en man i ett heterosexuellt samboförhållande bekräfta faderskapet till barnet för att han ska anses som den rättsliga fadern.

Vänsterpartiet menar att motsvarande regler ska gälla för moderns partner i ett lesbiskt samboförhållande. Således bör moderskap kunna bekräftas på samma sätt som faderskap oavsett om modern befruktats vid allmänt sjukhus eller genom privat försorg. Vi menar att det inte finns några sakliga skäl till att de regler som gäller för heterosexuella par inte ska kunna tillämpas i lesbiska samborelationer. Vänsterpartiet vill således att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om lagstiftning som innebär att en kvinna som är sambo med den kvinna som genomgår assisterad befruktning vid allmänt sjukhus eller insemineras genom privat försorg får möjlighet att bekräfta moderskapet till barnet.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

6En känd donator

I dag saknas en uttrycklig möjlighet för ett par att själva välja vilken man de vill ha som donator. Vänsterpartiet vill att det ska införas en rätt att välja donator för alla par oavsett sexuell läggning.

Enligt lagen om insemination (1984:1140) skall val av lämplig spermagivare göras av läkaren. Hur valet skall gå till regleras närmare i föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen. I huvudsak skall läkarens val styras av att den tänkte givaren inte skall vara olämplig av medicinska skäl, men läkaren bör enligt föreskrifterna även eftersträva att finna en man som liknar den blivande sociale fadern med avseende påögonfärg, hårfärg och kroppskonstitution. Enligt förarbeten till ändringar i inseminationslagen finns det emellertid inget som hindrar att läkaren väljer någon som paret självt har pekat ut och som är villig att medverka (prop. 2001/02:89).

Vi menar att föreskrifterna om att donatorn bör likna den blivande fadern helt saknar relevans. En utseendemässig likhet mellan barnet och de blivande föräldrarna är t.ex. ingenting som eftersträvas vid adoptioner. Däremot är självfallet en medicinsk undersökning av den tilltänkte donatorn motiverad. Vänsterpartiet vill att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om lagstiftning som innebär att ett par får uttrycklig rätt att välja en donator för befruktning.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

7Möjlighet för donatorn att bekräfta faderskapet

För många homosexuella män är donation av sperma den enda möjligheten som finns att bli far till ett barn. Enligt gällande lagstiftning kan en donator bekräfta faderskapet till ett barn som tillkommit genom privat insemination på samma sätt som en man som haft samlag med barnets mor.

Vi menar att det även ska finnas en möjlighet att bekräfta faderskapet till ett barn som tillkommit genom assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Denna möjlighet kommer enbart att bli aktuell i de fall där paret självt valt ut en donator. För den donator som läkaren väljer ut åt paret kommer situationen således att vara oförändrad.

Möjligheten för en man att bekräfta faderskapet till det barn som tillkommit genom befruktning vid allmänt sjukhus bereder väg för att fler inseminationer kan genomföras under medicinskt kontrollerade former. Vänsterpartiet vill således att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om lagstiftning som innebär att den man som donerat sin sperma för befruktning av en kvinna får möjlighet att bekräfta faderskapet till barnet.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

8Prioritetsordning vid behandling av ofrivillig barnlöshet

I promemorian om föräldraskap vid assisterad befruktning (Ds 2004:19 s. 75 ff) konstateras att lesbiska kvinnor inte har samma behov av vård vid ofrivillig barnlöshet som heterosexuella kvinnor. Resonemanget inleds med att konstatera att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. I förarbeten till riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården anges att det vid ofrivillig barnlöshet handlar om att prioritera utifrån en sammanvägning av hälsorelaterade och livskvalitetshöjande faktorer (prop. 1996/97:60).

I promemorian (Ds 2004:19) är man av den uppfattningen att det för lesbiska par sällan är frågan om något medicinskt vårdbehov, vilket för övrigt är den enda motiveringen till förslaget om att lesbiska par ska ges en lägre prioritet än heterosexuella. Vänsterpartiet står helt oförstående inför detta ställningstagande. För de människor som är ofrivilligt barnlösa är smärtan och sorgen naturligtvis lika stor oavsett sexuell läggning. Vi menar att inställningen i promemorian tyder på en ignorans av och en okunskap om lesbiska kvinnors livsvillkor. En infertil bisexuell kvinna skulle som en konsekvens av promemorian hamna i olika prioritetsgrupper, beroende på om hon väljer att leva med en man eller en kvinna. Vi menar att en dylik lagstiftning som rangordnar människors vårdbehov utifrån deras sexuella läggning är oacceptabel. Vänsterpartiet vill därför slutligen att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om lagstiftning som innebär att lesbiska kvinnor får rätt till vård inom samma prioritetsgrupp som heterosexuella kvinnor vid behandling av ofrivillig barnlöshet.

Regeringen bör återkomma med förslag om detta.

Stockholm den 28 september 2004
Tasso Stafilidis (v)
Rossana Dinamarca (v)	Mats Einarsson (v)
Siv Holma (v)	Rolf Olsson (v)
Peter Pedersen (v)	Per Rosengren (v)
Alice Åström (v)