Ändringar i namnlagen

Motion 2003/04:L232 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av namnlagen i linje med vad som anförs i motionen.

Motivering

1982 års namnlag innehåller många inkonsekvenser och ologiska begränsningar av namnbildningar som inskränker den enskildes frihet att välja namn som önskas.

Det är t.ex. inte tillåtet enligt namnlagen att bilda dubbelnamn som tilltalsnamn med bindestreck emellan. Av det följer att möjligheten är stängd för den som vid giftermål vill byta till ett efternamn som är en sammansättning av det egna namnet och partnerns namn, förenat med ett bindestreck. Detta trots att det förekommer sådana namn eftersom det enligt den gamla namnlagen från 1963 var tillåtet med namnbildning med den utformningen.

Enligt namnlagen är det möjligt för en kvinna vid giftermål att behålla sitt tidigare familjenamn och sätta till makens efternamn. Det är däremot inte tilllåtet för maken att göra samma sak, dvs. behålla sitt tidigare familjenamn och sätta till makans efternamn.

I fråga om avvägning mellan å ena sidan namnstabilitet och å andra sidan den enskildes önskemål att själv bestämma vilket namn han eller hon vill bära har lagstiftaren prioriterat det förstnämnda och därmed stängt dörren för de namntyper som ovan beskrivs. Den avvägningen synes snäv och restriktiv. Att stänga möjligheten till att bilda tilläggsnamn tillsammans med bindestreck, som var möjlig enligt den tidigare lagstiftningen, är en onödig inskränkning i den enskildes fri- och rättigheter. Samma sak gäller möjligheten för båda makar att få använda sina tidigare familjenamn tillsammans med det nya i samband med äktenskap.

Det blir också en onödig diskriminering mellan dem som redan har tillstånd att bära dessa namn och dem som nu inte kan få tillstånd att bära den konstruktionen av namn. Samma sak gäller mellan makar. Dessutom finns många som tillämpar bindestreck mellan sina namn erhållna efter 1982 års lag och med eller utan sin vetskap är lagbrytare. Även detta gäller för två makar som använder sina tidigare efternamn.

Riksdagen bör därför begära hos regeringen om sådan ändring i namnlagen att lagen inte onödigtvis begränsar de två möjligheter till namnkonstruktioner som tas upp i motionen. Det bör efter en lagändring vara möjligt att få bära mellannamn eller tilläggsnamn tillsammans med efternamn förbundet med bindestreck. Det bör också vara möjligt för två makar att var för sig behålla sina tidigare familjenamn i kombination med den andre partnerns namn.

Stockholm den 30 september 2003
Agne Hansson (c)	Birgitta Carlsson (c)