Äldre på arbetsmarknaden

Motion 2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förbud mot diskriminering av äldre i arbetslivet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en informationskampanj om vinsten av äldre i arbetslivet.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att inrätta ett seniorkompetenscentrum.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av lagstadgad rätt att gå ned i arbetstid efter 61 års ålder.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förenklade regler för att erhålla F-skattsedel.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuellt kompetenssparande.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en ny rehabiliteringsförsäkring.2

1 Yrkande 5 hänvisat till SkU.

2 Yrkande 7 hänvisat till SfU.

Inledning

Människor har olika behov och olika önskemål under olika delar av livet. Detta gäller också arbetslivet. Vissa perioder vill man arbeta mer, andra mindre för att livet som helhet ska fungera bra. Under hela livet finns behovet av att utveckla sina kunskaper och förverkliga sina idéer. Förslagen i denna motion syftar till att underlätta för äldre att på egna villkor kunna delta i arbetslivet under fler år och högre upp i åren.

Det är glädjande att utredningen En sammanhållen diskrimineringslagstiftning nu utreder frågan om att även skydda äldre personer på arbetsmarknaden genom lagstiftning. Detta är ett krav som vi kristdemokrater länge drivit.

Den demografiska verkligheten

I SCB:s prognos över befolkningsutvecklingen i Sverige under de kommande 50 åren kan två trender utläsas. För det första minskar befolkningen. För det andra ökar medellivslängden. Långtidsutredningen konstaterar att befolkningen mellan 16 och 64 år förväntas växa med drygt tre procent eller 180 000 personer fram till 2008. Samtidigt kommer den grupp som är mest aktiv på arbetsmarknaden, personer mellan 25 och 54 år, att minska med knappt 230 000 personer. Den grupp som ökar mest, 55–64-åringarna, deltar i arbetskraften i mindre utsträckning och arbetar dessutom färre timmar än genomsnittet för befolkningen. Av befolkningen i åldern 55–64 år finns i dag cirka 37 procent inte kvar på arbetsmarknaden.

Den faktiska pensionsåldern ligger idag under 59 år, om man inkluderar personer som förtidspensioneras i tidig ålder. Bara var fjärde svensk arbetar fram till 65 års ålder. Enligt en enkät från Pensionsforum hösten 2000 ville 80 procent av cirka 600 tillfrågade 45–65-åringar gå i pension vid 60 år eller tidigare.

Orsakerna till att den faktiska pensionsåldern sjunker är flera bland annat har en fysiskt eller psykiskt påfrestande arbetsmiljö tvingat många till förtidspensionering.

Sysselsättningen för äldre personer

Den höga arbetslösheten under 1990-talet har inneburit att många har erbjudits avgångsvederlag och garantipensioner. I samband med omorganisationer har äldre ofta erbjudits avtalspensioner. Över tiotusen svenskar får varje år betalt för att sluta arbeta. Dessa förtida pensionärer får ofta 70 eller 80 procent av sin tidigare lön för att inte arbeta de sista åren före 65-årsdagen. Enligt en Sifo-undersökning har två av tre större arbetsgivare använt sig av avtalspensionering.

Man kan också se hur arbetslösheten bland äldre steg under de första åren på 1990-talet. När arbetslösheten sedan vände nedåt gjorde den inte det i samma utsträckning för personer över 55 år som för den övriga befolkningen. Många äldre har utbildningsinriktningar som inte är helt gångbar på dagens arbetsmarknad. Att dessa inte har kunnat komma ut i arbete, utan istället fastnat i långtidsarbetslöshet, visar att dagens arbetsmarknadspolitik inte klarar av sin uppgift. För personer över 54 år är andelen långtidsinskrivna en bra bit över hälften av de inskrivna. Detta gäller både äldre män och kvinnor men andelen är något högre för äldre kvinnor.

De äldre behövs i arbetslivet

Många äldre tvingas av ovan nämnda orsaker lämna arbetslivet tidigare än de själva vill. Förutsättningar måste skapas så att fler kan vara kvar längre. Först och främst för att de själva så önskar, men också för att behovet av deras kompetens och insats är och kommer att vara stort. Andelen yrkesverksamma krymper nu samtidigt som andelen pensionärer och studerande ökar. Vi närmar oss en situation med arbetskraftsbrist som hotar tillväxten och leder till stora påfrestningar på välfärdssystemen. År 2018 beräknas antalet ålderspensionärer överstiga två miljoner. Enligt Långtidsutredningen kommer äldrevårdskostnaderna att öka med cirka 60 procent fram till 2030 i takt med att en allt större del av befolkningen blir över 85 år och födelsetalen sjunker. Inom en tioårsperiod har förmodligen inte bara Sverige utan även övriga Europa brist på arbetskraft.

I EU-kommissionens meddelande ”Mot ett Europa för alla åldrar” uppmanas medlemsländerna att vidta åtgärder som syftar till att upprätthålla de anställdas arbetsförmåga, att främja ett livslångt lärande, erbjuda en flexibel arbetsorganisation samt se över avgifts- och förmånssystemet i syfte att stärka incitamenten för arbete och fortbildning.

Två undersökningar som Arbetslivsinstitutet gjort, en från 1992 och en från 1998, visar att en del arbetsgivare är negativt inställda till äldre anställda. Enligt en enkät gjord av Pensionsforum hösten 2000 vill 80 procent av arbetsgivarna inte anställa människor över 55 år.

Forskningen ser inga entydiga samband mellan ålder och prestationsförmåga. Arbetsprestationen kan både öka och minska med stigande ålder. Faktiska åldersförändringar som minskad fysisk styrka, längre reaktionstider, ökat behov av återhämtning och liknande kompenseras oftast genom ett mer rationellt arbetssätt med erfarenheten som bas. Äldre känner ofta mer ansvar och engagemang på arbetsplatsen. Människor som har balans mellan arbete och privatliv är mest produktiva.

I en stor kunskapsöversikt om äldre arbetskraft i Europa betonar professor Juhani Ilmarinen vid finska arbetarskyddstyrelsen att arbetsledning är den enskilt viktigaste faktorn för att få fler att orka till minst 65 år. Det är arbetsledaren som måste se människan, att olika åldrar, förutsättningar och kunskaper kräver olika uppgifter, men också olika bemötanden. I andra hand kommer, enligt Juhani, arbetets innehåll. Monotoni och stress förkortar arbetslivet. Möjlighet att lära nytt, att ha inflytande över arbetsuppgifter och över förläggning av sin arbetstid ökar orken och lusten att stanna länge. Det som därutöver har betydelse är den egna fysiska träningen som gör att kroppen orkar längre.

Inom EU pågår arbetet med ”Code of Good Practice”. Där sammanställs erfarenheter från utvecklingsarbete och forskning om de äldres förutsättningar på arbetsmarknaden.

Några resultat som hittills framkommit är:

• variationen i arbetsförmåga bland äldre är större än i yngre åldersgrupper

• äldre har förmågor som yngre saknar

• många åldersbetingade förändringar kan avhjälpas på ett enkelt sätt.

Goda exempel

Malmö kommun har erbjudit lärare över 60 år delvis nya arbetsuppgifter på upp till 75 procent av arbetstiden. De äldre lärarna fick arbeta med mindre undervisningsgrupper, administration, skolbibliotek samt som mentorer åt nyutbildade.

I bemanningsföretagen ser man stora fördelar med äldre arbetskraft. ”Vi vill stimulera äldre konsulter i vår bemanningsverksamhet att stanna kvar hos oss, för här är det kompetens och inte ålder som räknas. Man behöver en viss mognad för att hantera akuta situationer och det uppskattas av kunderna” säger Eva Jaldeland, vice vd på Proffice. Proffice har ett par hundra konsulter som är ålderspensionärer.

Många företag är beredda att ta på sig stora kostnader för att bli av med personal utan att undersöka alternativen. Kostnaderna för nyrekrytering och inskolning är ofta höga. Finns det ekonomiska vinster att göra om man tillhandahåller sådana arbetsvillkor att fler kan, vill och orkar arbeta kvar längre?

Två finska företag, Fundia Wire och Björkeboda Lås, har genomfört ett arbetsmiljöprojekt under åren 1990 till 1994. Den årliga vinsten skattades till 500 000 euro fördelade enligt följande: minskade kostnader för pensionering 270 000 euro, förbättrad produktivitet 200 000 euro och minskad sjukfrånvaro 30 000 euro. Den årliga kostnaden för projektet var 50 000 euro.

Försäkringsbolaget Alecta, tidigare SPP, erbjuder sina medlemsföretag hjälp med att ta fram personalekonomiska nyckeltal, analysera dessa och följa upp resultaten. Inom företaget har man vidare tagit fram ”Sambandet”, ett verktyg för att analysera och utveckla arbetsmiljön, hälsa och lönsamhet.

I Danmark bygger man med statliga medel upp en elektronisk verktygslåda för att sprida information och inspirera arbetsgivare, fackliga företrädare och arbetsförmedlingar till att utveckla seniorpolitiken i arbetslivet. Gratis konsulthjälp erbjuds de arbetsgivare som vill utveckla seniorpolitiken på arbetsplatsen.

I Norge har organisationen Center för seniorplanläggning till uppgift att förmedla kunskaper och erfarenheter samt stödja och inspirera arbetet med att utveckla personalpolitiken för de äldre.

Kristdemokratisk politik för äldre på arbetsmarknaden

Människor utvecklas och förvärvar ny kunskap under hela sitt arbetsliv. Det innebär att äldre har stor kompetens och erfarenhet. Många av dem anser att deras kompetens och erfarenhet tas tillvara i alltför liten utsträckning.

Idag har äldre svårt att komma tillbaka till arbetslivet efter långtidssjukskrivning eller långtidsarbetslöshet. Äldre får ofta gå först när ett företag rationaliserar. Vi vill skapa möjlighet för fler äldre att delta längre tid i arbetslivet. Det handlar om att skapa goda förutsättningar för fler att kunna arbeta fram till den faktiska pensionsåldern 65 år, men också att fler ska vilja fortsätta fram till 67 år eller ännu längre.

De äldre är inte en homogen grupp utan måste betraktas som enskilda individer. Ålder är inte en avgörande faktor för människors kapacitet på arbetsplatsen. Det visar aktuell forskning. Äldres erfarenhet och förvärvade kompetens gör dem till skickliga yrkesutövare. Deras lojalitet och engagemang skapar stabilitet på arbetsplatsen. Den tendens som idag finns till åldersdiskriminering måste brytas.

För att undvika att diskriminering av äldre sker, bör diskrimineringslagstiftningen utökas till att också omfatta förbud mot diskriminering av äldre. Det bör göras så snabbt som möjligt. Ett EG-direktiv, 2000/78/EG av den 27 november 2000, som handlar om likabehandling med avseende på ålder utreds just nu. Inom flera EU-länder finns redan förbud mot åldersdiskriminering.

Människor i alla åldrar har olika önskemål om omfattning och förläggning av arbetstid. En del äldre längtar efter pensionärstillvaro medan andra har en stor del av sin sociala identitet på en arbetsplats. De önskar därför stanna på sin arbetsplats så länge som möjligt. Andra vill ha tid för barnbarn eller en hobbyaktivitet men också fortsatt kontakt med arbetslivet på deltid. Önskemålen ser olika ut. Därför måste också individen ha möjlighet att påverka när och hur övergången ska ske från arbetsliv till pensionärsliv. Övergången måste ha inslag av större flexibilitet så att människor kan trappa ner successivt och inte över en enda natt såsom ofta sker.

1. Lagstadgad rätt att gå ned i arbetstid efter 61 år

Att möjliggöra för den enskilde att öka flexibiliteten vid övergången från heltidsarbete till ett liv med mer fritid är dock viktigt. Lagstadgad rätt bör därför införas att få gå ner i arbetstid efter 61 års ålder. Med det nya pensionssystemet kan man själv, från 61 års ålder, välja hur man vill kombinera arbetstid och pensionsuttag. Rätten att arbeta i mindre omfattning skulle möjliggöra för fler att delta i arbetslivet under längre tid. Staten skulle dock inte skjuta till förlorad pension som blir följden av att man arbetar mindre.

2. Rätt och möjlighet att stanna kvar i arbetslivet längre

Personer som velat fortsätta sin anställning efter 65 år har inte tidigare fått göra det. Kristdemokraterna välkomnar därför den nya lag som ger arbetstagare rätt att arbeta till 67 års ålder. En undersökning från Arbetslivsinstitutet visar dessutom att svenska folket ställer sig positivt till att äldre stannar kvar i arbetslivet. Så många som 73 procent av blivande pensionärer kunde tänka sig förvärvs- och/eller frivilligt arbete efter pensioneringen, enligt Hans Jonssons forskningsprojekt ”Pensioneringsprocessen”. En majoritet av dessa angav att andra faktorer än de rent ekonomiska var viktigast, exempelvis tillfälle till sociala kontakter eller möjlighet att få använda sina kunskaper. Det är viktigt att skapa positiva arbetsmiljöer där människor får känna sig delaktiga och uppskattade och där deras kompetens används.

3. Lättare att starta eget

En del äldre, exempelvis avtalspensionärer, önskar använda sin kompetens på en friare och mer konsultartad basis. Eget företagande bör därför uppmuntras genom att lagen ändras så att en F-skattsedel kan erhållas utan annan restriktion än näringsförbud.

4. Mer hälsofrämjande arbetsliv

Det förebyggande arbetets betydelse kan inte överskattas. Det är varje arbetsgivares skyldighet att genomföra ”Systematiskt arbetsmiljöarbete” på varje arbetsplats. Hela personalen ska involveras i arbetet. Det ger en bra grund för en ökad medvetenhet om hur ett hälsofrämjande arbetsliv där människor trivs och mår bra skapas.

5. Ta tillvara de äldres erfarenheter

Allt för många äldre upplever att den arbetslivserfarenhet och de specifika kunskaper man har fått genom yrkesåren tas tillvara i väldigt liten utsträckning. Omkring 2010 har fyrtitalisterna lämnat arbetsmarknaden och in kommer då en stor ny ungdomsgeneration. De äldre som lämnar har erfarenhet som det kommer att ta tid innan de yngre förvärvar. Det är viktigt att vi på olika sätt tillvaratar de äldres kompetens och erfarenheter.

6. Informationskampanj om äldre i arbetslivet

Opinionsbildning och attitydförändring tar tid. Därför bör en informationskampanj om äldre i arbetslivet startas. Man bör marknadsföra forskning som tydligt visar att äldres erfarenhet och förvärvade kompetens gör dem till skickliga yrkesutövare samt att deras lojalitet och engagemang skapar stabilitet på arbetsplatsen. Goda exempel på arbetsplatser med utvecklad seniorpolitik bör också ingå i den information som ska spridas. Det är också viktigt att involvera de fackliga organisationerna i kampanjen.

7. Kompetenscentrum för god seniorpolitik

Ett kompetenscentrum för utveckling av en god seniorpolitik i arbetslivet, efter norsk modell, bör prövas. Det kan med fördel samlokaliseras med Arbetsmiljöverket. Arbetsgivare ska där kunna få konsultstöd och rådgivning vid introduktion och genomförande av en aktiv seniorpolitik vid företagen.

8. Kontinuerlig kompetensutveckling

Möjligheten till kontinuerlig fortbildning är viktig redan nu och än mer i framtiden. Ny kunskap och ny teknik måste ständigt erövras genom arbetslivet. Ett individuellt utbildningskonto, enligt Kristdemokraternas förslag, ger såväl den enskilde som arbetsgivare möjlighet att göra avdragsgilla avsättningar för att spara ihop till perioder av kunskapsinhämtande. Det bidrar också till att äldre arbetskraft blir oerhört konkurrenskraftig när erfarenhet kan paras med färsk utbildning. Riksdagens principbeslut i frågan våren 2002 innebär att berättigad oro finns att den slutliga propositionen om individuellt kompetenssparande kommer att bli allt för begränsad i omfattning och flexibilitet.

9. Ny rehabiliteringsförsäkring

Det är ett oerhört lidande som arbetsrelaterad ohälsa orsakar för enskilda individer varje år. Dessutom kostar sjukersättning, rehabilitering och förtidspensioner närmare 120 miljarder kronor år 2002. Det är enorma summor som ohälsan kostar för både företagare, enskilda och stat.

Långtidssjukskrivningarna har ökat markant. Därför är det viktigt för samhället att belöna hälsofrämjande insatser i arbetslivet. Det gagnar först och främst individen men också samhällsekonomin.

När arbetsrelaterad ohälsa inträffar är det viktigt med tidiga aktiva insatser och rehabilitering så att man snabbt kan komma tillbaka till arbetslivet. Målet ska vara färre och kortare sjukfall. Vi anser att ökade resurser måste tillföras sjukvården för att köer ska kunna kortas. Verkligheten är dock att sjukskrivningskostnaderna ökar lavinartat samtidigt som allt mindre resurser går till rehabilitering.

Sjukfallen ska vara så få och så korta som möjligt. Vi tillstyrker förslaget i Gerhard Larssons utredning Rehabilitering till arbete (SOU 2000:78) att införa en rehabiliteringsförsäkring. Snabb rehabilitering är viktigt utifrån både ett individperspektiv och ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi tillstyrker också utredningens förslag om en utbildningssatsning på nyckelpersoner på arbetsplatserna, en förstärkt yrkesinspektion och en högskoleutbildning inom rehabilitering.

Stockholm den 15 oktober 2002
Annelie Enochson (kd)
Stefan Attefall (kd)	Mats Odell (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Per Landgren (kd)
Maria Larsson (kd)	Lars Lindén (kd)
Olle Sandahl (kd)