Äganderätten

Motion 2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att äganderätten skall stärkas i grundlagen.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av expropriationslagen.2

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tecknande av skötselavtal.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersättningsmark skall erbjudas vid naturskydd där markägandet övergår till staten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att information skall lämnas till markägaren vid planerat ingrepp i egendomen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bortre tidsgräns för planprocesser.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vattenskyddsområdens utläggning inskränks till vad som erfordras baserat på vedertagen dokumentation och vetenskap.2

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bygglov på annans mark inte får sökas utan markägarens samtycke.2

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning vid intrång.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet att bilda fiskevårdsområden med skötselplaner för fiskare i södra Östersjön och att de därigenom övertar fiskevården och fisket.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tvånget att ingå i fiskevårds- och viltvårdsområden.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om strandskyddet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om allemansrätten.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dubbelregistrering av älgjaktslicenser.

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatter på ägande.3

1Yrkande 1 hänvisat till KU.

2Yrkandena 2, 6, 7 och 8 hänvisade till BoU.

3Yrkande 15 hänvisat till SkU.

2 Inledning

2.1 Äganderättens grund och nuvarande ställning

Eftersom olika förespråkare gillar olika saker finns inget enhetligt idéinnehåll i termen äganderätt. Några anser att äganderätten har i varje fall två dimensioner – besittningsskydd och förfoganderätt. Inom dessa dimensioner finns en glidande skala från full förfoganderätt och full dispositionsfrihet som ideal i skalans ena ända. Hur långt bort från denna idealbild som man kan glida efter skalan, utan att rättigheten upphör att vara äganderätt, finns det inte en enhetlig uppfattning om. Europakonventionens regel om skydd för äganderätten kan vara en internationell godtagbar standard på äganderättsreglerna.

Den nuvarande regeringsformen (RF) är en produkt av kompromisser mellan politiska meningsinriktningar. Äganderätten har vid dessa kompromisser utgjort ett känsligt område. För den socialistiskt sinnade delen av de beslutande politikerna har det burit emot att tillerkänna äganderätten ett mera långtgående grundlagsskydd. Denna rätt står ju hindrande i vägen för ett genomförande av varje socialistiskt program som givetvis måste ha starka begränsningar i den enskilda äganderätten som huvudpunkt.

Staten har många tillfällen att genom begränsningar av den enskilda rådigheten över sin egendom i viktiga avseenden inkräkta på äganderättens reella innehåll.

Bestämmelsen i 2 kap. 18 § RF fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1995 i samband med att Europakonventionen då inkorporerades i svensk rätt. Genom denna bestämmelse fick Sverige för första gången en grundlagsfäst principiell regel om att den enskildes rätt till sin egendom skall lämnas okränkt.

Europakonventionen slår fast att envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt och att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Med egendom avses inte bara äganderätt till fast och lös egendom utan även rättigheter som fordringar och immateriella rättigheter. Något motsvarande skydd för egendom bestående av fordringar och immateriella tillgångar finns inte i regeringsformen.

Det är angeläget att regeringsformen innehåller en regel som står i full samklang med Europakonventionen, som slår fast att den enskilda äganderättens princip är okränkbar och att inskränkningar i äganderätten endast får ske i klart angivna fall och då med full ersättning till den enskilde. I sammanhanget måste också hänsyn tas till att samhällsutvecklingen i stort, inte minst genom IT-utvecklingen, bl.a. lett till att en ökande andel av samhällets totala förmögenhetsmassa i dag består av immateriella tillgångar i form av utbildning, dataprogram och databaser, musik, varumärken, närings- och patenträtter m.m. Detta understryker den motsättning som finns mellan den enskildes upphovsrätt och den enskildes förfogande- och nyttjanderätt. Mot bakgrund av detta framstår det som angeläget att grundlagsskyddet för den enskilda äganderätten anpassas till samhällsutvecklingen och att skyddet utökas så att det uttryckligen omfattar även annan egendom än mark och byggnader.

Ändringen av grundlagsskyddet som genomfördes 1995 omfattade dock inte rätten till full ersättning när äganderätten utsläcks eller inskränks på grund av ”angelägna allmänna intressen”. I våra nordiska grannländer finns denna rätt inskriven i grundlagen, vilket innebär att Sverige idag har det svagaste ägandeskyddet i Norden.

2.2 Ägandets positiva kraft för utveckling, välstånd och trygghet

Äganderätten innebär egentligen förfoganderätt. Det är en individs rätt att förfoga över en resurs och därmed även att utesluta andra från rätten till förfogande. Denna rätt behöver inte vara absolut. Den regleras inte bara genom juridiska regler, utan även av sociala normer.

Ett system av äganderätter är följaktligen en metod att tilldela individer eller företag rätten att använda en resurs på alla sätt som inte är förbjudna. Begränsningen i förfoganderätten gäller framför allt att den inte får inkräkta på en annan persons rätt. Det är alltså inte rätten att äga i sig själv det är fråga om. Innebörden är inte specificerad förrän förfoganderätten är klarlagd. Det är t.ex. en stor skillnad på äganderätten till en tomt beroende på om den får bebyggas eller inte.

I äganderätten ingår också rätten att fritt överlåta egendomen samt rätten till dess avkastning så länge man äger den och rätten till dess bytesvärde eller försäljningsvärde när man gör sig av med den.

Den stora betydelsen av bl.a. enskiftet, storskiftet och laga skiftet var att skapa förutsättningar för jordbruket. Det som tidigare i stort sett varit ett slags allmänningar blev privata egendomar (som kunde inhägnas). Därigenom fick bönderna incitament att bruka jorden så effektivt som möjligt, eftersom de nu själva individuellt fick skörda resultatet av sina ansträngningar.

Äganderättens utformning är av fundamental betydelse för marknadshushållningens existens och funktionssätt. Skadas den alltför allvarligt dör marknadsekonomin.

3 Aktuella situationer

3.1 Avsättningar (naturvård, naturreservat, biotopskydd, naturvårdsområden, biologisk mångfald, m.m.)

På många ställen i Sverige pågår för närvarande omfattande inventeringar som skall ge underlag till avsättningar för att bevara marker och biotoper som bedöms särskilt skyddsvärda. Grunderna för dessa avsättningar varierar men de innebär samtliga inskränkt dispositionsmöjlighet för den enskilde ägaren. Paradoxalt nog är det inte ovanligt att just för att ett visst område har vårdats väl av någon enskild har det blivit särskilt skyddsvärt. Signalen blir att om du sköter din mark ökar risken för att samhället skall frånta dig den. Detta ger fel signaler och är inte godtagbart.

Genom att frånta någon hans eller hennes mark minskar också engagemanget för fortsatt skötsel. Statens skötsel av är sällan lika bra som när enskilda vilka känner ansvar för kommande generationer sköter sin egen mark.

Vi anser att markinlösen är fel väg att bevara vissa naturtyper och biotoper. I första hand bör istället långsiktiga skötselkontrakt som följer en uppgjord skötselplan upprättas med nuvarande markägare. Markägaren skall erhålla rimlig ersättning för sitt arbete. Förutom bättre skötsel bör också kostnaderna sjunka.

När skyddsvärdet motiverar en ägarövergång till staten skall ägaren i första hand erbjudas ersättningsmark. Så länge som Sveaskog är statligt kan dess markinnehav med fördel användas som bytesmark där så är lämpligt.

För att staten skall kunna ha tillräckliga resurser för naturvård anser vi att en markfond skall inrättas där medel kan hämtas för bland annat ersättning vid tecknande av skötselavtal. Fonden skall vara öppen för privata donationer.

3.2 Intrång (ledningar – el/vatten/gas, vägar, master, vattenskyddsområden och tätortsnära skog)

Det moderna samhällets krav på infrastruktur och samhällsplanering drabbar ibland enskilt ägande. Den nära samhällsplaneringen är i huvudsak decentraliserad till kommunerna som enligt ”lägsta nivå-principen” ( subsidiaritetsprincipen) är den beslutsnivå som står medborgarna närmast. Detta är bra eftersom lokala förhållanden bäst kan beaktas på lokal beslutsnivå.

Vid samhälls- och infrastrukturutbyggnad är det ofrånkomligt att enskilt ägd mark måste kunna tas i anspråk. När behovet uppstår är det utomordentligt viktigt att ianspråktagandet av den enskildes mark sker på sådant sätt att onödigt intrång undviks. När exempelvis infrastruktur- eller samhällsplanering fordrar tillträde till enskild mark skall markägaren alltid informeras om syfte och tidpunkt samt erbjudas närvara.

Vid nya sträckningar för till exempel väg eller järnväg skall flera alternativ till sträckning utredas. Processen kan pågå under många år, till och med i decennier. Under denna binds markanvändningen på stora arealer. Ny markanvändning kan omöjliggöras för lång tid. Detta är oacceptabelt, och en bortre tidsgräns för hur länge en planprocess får pågå bör införas.

När inget annat än expropriation återstår menar vi att marken skall ersättas med sitt fulla marknadsvärde. Därtill skall markägaren ges rätt till ersättning för kostnader som är direkt hänförliga till expropriationen. Dessa bestämmelser bör införas i expropriationslagen.

När det gäller vattenskyddsområden händer alltför ofta att kommunerna tar till markområden som är väsentligt större än var som är befogat. Många gånger sker dessa utläggande utan tillräckliga geologiska och hydrologiska undersökningar, det vill säga med otillräckligt underlag. Inom skyddsområdena kan den pågående markanvändningen påverkas högst påtagligt utan att markägare eller brukare får någon kompensation. Detta är inte acceptabelt.

Skogsägare vars skog gränsar till tätortsnära mark måste ta särskilda hänsyn för att det rörliga friluftslivets möjligheter till nyttjande inte skall inskränkas. För detta får idag markägaren ingen ersättning, vilket inte kan anses tillfredsställande.

Det förekommer att företag som skall bygga master för mobiltelefoni begär bygglov på annans mark innan man har inhämtat markägarens tillstånd för bygget. Detta är inte acceptabelt. Markägaren måste ha givit sitt godkännande innan ansökan om bygglov lämnas in.

Vid exploateringsförbud av till exempel grus anser vi att motsvarande principiella synsätt vad gäller ersättning skall användas. Det kan inte vara rimligt att en markägare förhindras exploatera dessa delar av sin mark utan ersättning. Medför ett förbud ersättning sker automatiskt en avvägning om skyddsvärdet motsvarar den kostnaden.

Intrång som medför inskränkt förfoganderätt skall enligt vår mening alltid medföra rätt till ersättning.

3.3 Övrigt

Det fria handredskapsfisket utmed kusten i södra Östersjön har på många ställen skapat konflikter och medfört att intresset för bra fiskevård urholkats. I den nu uppkomna situationen anser vi att en återgång till en lokal fiskeförvaltning är ett bra sätt att förbättra förhållandena. Lämpligast tror vi vore att ge fiskevattenägare möjlighet att bilda fiskevårdsområden och därigenom överta ansvaret för såväl fiske som fiskevård. Sådana fiskevårdsområden skall återges rätten att upplåta fiske till allmänheten genom fiskekortsförsäljning.

En markägare eller vattenägare kan med lagens hjälp tvingas in i ett viltvårdsområde eller fiskevårdsområde. Detta är inte tillfredsställande. Samverkan fungerar enlig vår mening bäst om den sker frivilligt. Detta gäller också vid jakt och fiske. Tvånget att ingå i ett samverkansområde bör därför upphöra.

Strandskyddslagen förhindrar i princip byggande utmed kuster och vattendrag. Från detta ges ibland dispens. Enligt vårt grundläggande synsätt är detta förfarande inte acceptabelt. Vi vill istället byta perspektiv. Det skall vara fritt att bygga vid stränder, medan byggförbud skall kunna meddelas för särskilt skyddsvärda områden.

Det finns områden i norra delen av landet där älgjaktslicenser utdelas till två olika jakträttsinnehavare samtidigt på samma mark. Detta ställer till stort förtret varför denna dubbla tilldelning av licenser måste upphöra.

Minerallagen ger idag exploatörer stor frihet gentemot markägare. Lagen behöver ses över och moderniseras.

3.4 Skatter

Skatt på ägande (förmögenhetsskatt och fastighetsskatt) är mycket hög. Skatterna är speciellt otrevliga eftersom de tas ut utan att objektet generar medel att betala skatten med. På så sätt är dessa skatter konfiskatoriska. Innebörden blir att egendomsvärdet gröps ur. Förslaget från Regeringskansliet – att låna för att kunna betala fastighetsskatt visar regeringens principiella inställning till privata förmögenheter. De senaste åren har givit flera exempel på att människor fått lämna sitt hem på grund av att fastighetsskatten blivit så hög att de inte kan betala den.

Generationsskiften i småföretag skapar ofta stora behov av likvida medel. De kan behövas för att lösa ut andra arvingar men arvs- och gåvoskatten är den stora boven. Enda möjligheten att tillgodose statens skattekrav blir inte sällan en försäljning av hela eller delar av företaget.

Skattebelastningen på ägande är inte tillfredsställande. Innebörden är att skatterna på ägande utsläcker hela eller delar av äganderätten – vilket också är den klara avsikten. Samtliga dessa skatter bör avskaffas.

3.5 Allemansrätten

Allemansrätten, som numera finns omnämnd i grundlagen, är ursprungligen en sedvanerätt med mycket långa anor. Innebörden är att man har rätt att fritt färdas och vistas på annans mark utan att skada vare sig mark eller växtlighet. Traditionellt ingår övernattning enstaka nätter i tält. Rätten innebär också rätt att plocka bär och svamp på annans mark samt ved för uppvärmning och matlagning under färden. Färd med fordon eller aktiviteter i grupp omfattas inte av allemansrätten.

Allemansrätten är en viktig del av det svenska förhållningssättet och den vill vi slå vakt om. Inte desto mindre fordras det att den nyttjas med varsamhet och respekt av alla utövare. Skräckexempel på missbruk har från tid till annan uppdagats där arrangörer av naturupplevelser exploaterat enskildas mark utan tillåtelse.

Tillstånd av markägaren skall alltid inhämtas om dennes mark tas i anspråk för organiserade gruppaktiviteter eller när det sker i kommersiellt syfte.

Eftersom allt färre numera har egen erfarenhet av de areella näringarna där nyttjande av och respekten för marken ingår som en naturlig del i vardagen ställer det högre krav på att information och kunskap om hur man beter sig verkligen når alla i vårt samhälle.

Stockholm den 6 oktober 2003
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lars Lindblad (m)	Bengt-Anders Johansson (m)
Cecilia Widegren (m)	Jan-Evert Rådhström (m)
Anders G Högmark (m)	Ola Sundell (m)
Jeppe Johnsson (m)