Studier för deltagare i fas 3
Interpellation 2010/11:205 av Svantorp, Gunilla (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-02-15
- Anmäld
- 2011-02-15
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-02-28
- Sista svarsdatum
- 2011-03-08
- Besvarad
- 2011-03-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 februari
Interpellation
2010/11:205 Studier för deltagare i fas 3
av Gunilla Svantorp (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
I dag ser vi oroväckande siffror från Arbetsförmedlingen som säger att antalet personer inom jobb- och utvecklingsgarantins sista steg, det så kallade fas 3, kommer att utgöra hela 40 000 inom en tvåårsperiod.
Vi ser tvivelaktiga företag som dyker upp som svampar ur jorden och ser möjligheter att tjäna pengar på de personer som haft oturen att hamna i fas 3.
Fas 3 innebär en återvändsgränd för de allra flesta. Arbetsförmedlingens egen statistik visar att väldigt många blir kvar i åtgärd, hårdast drabbas de med funktionsnedsättningar. Som regelsystemet ser ut i dag får en person som nått fas 3 inte studera.
Självklart borde hela jobb- och utvecklingsgarantin ge tillträde till studier för att ge förutsättningar för att få ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden.
Min fråga blir därför:
Avser arbetsmarknadsministern att skyndsamt vidta åtgärder för att ta bort förbudet mot att delta i utbildning för deltagare i fas 3?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:205
Webb-tv: Studier för deltagare i fas 3
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:72 Tisdagen den 15 marsProtokoll 2010/11:72 12 § Svar på interpellation 2010/11:205 om studier för deltagare i fas 3
Protokoll från debatten
Anf. 50 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Gunilla Svantorp har frågat mig om jag avser att skyndsamt vidta åtgärder för att ta bort förbudet mot att delta i utbildning för deltagare i fas 3.
Som jag sade i kammaren för några dagar sedan är uppgiften att minska långtidsarbetslösheten när nu konjunkturen vänder en av regeringens viktigaste uppgifter. Bland de långtidsarbetslösa ingår deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin. Denna är bara ett av många verktyg med detta syfte; ytterligare exempel är det särskilda anställningsstödet som förstärktes från årsskiftet och nystartsjobben som samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har möjlighet att få del av.
Arbetsförmedlingens senaste rapport om jobb- och utvecklingsgarantin -
En studie av sannolikheten att få jobb under programtiden
- visar att 70 procent av de personer som skrivs in i jobb- och utvecklingsgarantin lämnar programmet före den tredje fasen av garantin och att 60 procent av de individer som har lämnat jobb- och utvecklingsgarantin befinner sig i arbete, med eller utan stöd, en månad efter utskrivningen ur programmet. Av resultaten framgår också att 19 procent av dem som når den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin har lämnat garantin.
Dessa resultat baseras på information avseende samtliga individer som varit inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin från och med att programmet startade den 2 juli 2007 till och med den 23 april 2010. Det är alltså
inte
som Gunilla Svantorp skriver en återvändsgränd att delta i den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin. Detta är viktigt att komma ihåg och kommunicera, eftersom även förväntningar påverkar utfallet.
Intentionen med den tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin är att personer som har varit arbetslösa under lång tid ska få möjlighet att bygga upp nya referenser, nätverk och en arbetsgemenskap. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen arbetar för att alla deltagare i fas 3 erbjuds en sysselsättning med utgångspunkt i individens behov. I denna fas ska deltagarna sysselsättas hos anordnare som kan vara offentliga eller privata, sociala företag eller ideella organisationer.
Då insatserna syftar till en övergång till arbete är det viktigt att deltagarna fortsätter att söka jobb. Deltagarna ska därför få fortsatt stöd av en arbetsförmedlare eller en coach. I juni 2010 förtydligade därför regeringen i förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin att det ska ges utrymme för eget arbetssökande även inom denna fas av garantin.
Arbetsförmedlingen har ett mycket viktigt ansvar att kontrollera de anordnare som tar emot deltagare i den senare fasen av jobb- och utvecklingsgarantin. Detta innebär att Arbetsförmedlingens uppgift bland annat är att kontrollera så att deltagarna får en kvalitativt god insats. I regleringsbrevet till myndigheten för 2011 är regeringen därför tydlig med att den senare delen i jobb- och utvecklingsgarantin noggrant ska följas upp och redovisas senare i år. Trots detta finns det alltid en risk att insatser av det här slaget kan missbrukas av oseriösa aktörer som inte vill människor väl. Det är oacceptabelt, och kontrollfunktionerna måste därför förbättras. Det finns också skäl att skärpa åtgärderna mot de anordnare som missköter sig.
Självklart är jag bekymrad över att inte fler personer har lämnat den tredje fasen i jobb- och utvecklingsgarantin för att få ett arbete. Jag följer därför denna utveckling noga. Jag för för närvarande diskussioner med Arbetsförmedlingen där denna fråga är central. Jag har också bett myndigheten att återkomma med information om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att öka möjligheterna för människor att få ett arbete efter den tredje fasen.
Självfallet ska kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna kontinuerligt följas upp på bästa möjliga sätt. Vi arbetar med att ytterligare förbättra formerna för en fortsatt uppföljning och utvärdering av den förda politiken.
Regeringen kommer givetvis att fortsätta följa utvecklingen av jobb- och utvecklingsgarantin som helhet och ha ett särskilt fokus på den tredje fasen.
Anf. 51 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag har ställt en interpellation där jag frågar ministern om hon skyndsamt tänker ta bort utbildningsförbudet för personer inom fas 3. Vi är många riksdagsledamöter som de senaste dagarna har ställt samma fråga, och svaret vi får är nej. Det är i mitt tycke ett helt obegripligt svar.
Jag påstod i min fråga att fas 3 är en återvändsgränd, vilket tydligen har upprört arbetsmarknadsministern. Men det är ju ett faktum att det är så. Det räcker med att läsa ministerns svar för att förstå att det är så det ser ut. Där sägs ju att 19 procent av dem som hamnar i jobb- och utvecklingsgarantins sista fas, alltså fas 3, lämnar garantin för att de får jobb eller för att göra någonting annat. Men de övriga 81 procenten då? De är ju kvar, inlåsta i något där de inte får kollektivavtalsenliga löner, där de inte tillåts studera, där kontrollen av deras arbetsgivare fram till i dag har varit väldigt dålig och så vidare. Vad är det om inte en återvändsgränd? Det pratar ministern inte alls om. Varför inte?
I går kväll kunde vi i tv:s nyheter höra rapporteringen om misslyckandet med fas 3. Man sade att det är "en slutstation för arbetslösa". Man redovisade att det hittills har kostat runt 5 miljarder kronor. Nyheternas analys är alltså ungefär samma analys som alla vi socialdemokrater här i kammaren också har gjort, att det måste gå att använda de här pengarna på ett bättre sätt.
Det är många fina ord i ministerns svar. Jobb- och utvecklingsgarantin ska erbjuda en sysselsättning med utgångspunkt i deltagarnas behov, hörde vi nyss ministern säga. Hur kontrolleras detta, kan man fråga sig. Inte alls, att döma av alla dem som vi har träffat som finns i fas 3. Visst finns det bra anordnare av fas 3 också. Det vill jag framför allt framhålla, men det finns för många dåliga för att de fina orden ska ha någon som helst betydelse. Det är ändå bra att det nu stramas upp och att det blir fler kontroller. Men det borde ju ha varit med från allra första början.
Tillbaka till frågan om utbildning. Många av dem som har hamnat i fas 3 är sådana som har varit arbetslösa väldigt länge och som har en gammal utbildning, om de har någon utbildning. De borde mer än väl vara i behov av just studier.
Tillbaka till det som arbetsmarknadsministern har med i sitt svar, att jobb- och utvecklingsgarantin ska erbjuda en sysselsättning med utgångspunkt i deltagarnas behov. Om behovet är att man behöver mer studier för att få ett jobb, varför får man inte det då? Vad är det för vits med att titta på behovet om man sedan ändå inte går i den riktning som behovet visar?
Fru talman! Det är högst obegripligt för mig och för många andra att det inte ska gå att studera när man är i fas 3. Det verkar också vara ganska obegripligt för arbetsmarknadsministerns myndighet i frågan, alltså Arbetsförmedlingen, som också har ställt den frågan utan att få svar.
Fru talman! Jag skulle vilja att arbetsmarknadsministern utvecklar varför regeringen inte ser över möjligheterna att få studera för den som är i fas 3.
Anf. 52 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag har diskuterat den väldigt många gånger, och jag tror att det är ganska tydligt vad vi i regeringen är stolta över men vad vi inte är nöjda med. Vi är väldigt glada över att långtidsarbetslösheten har sjunkit med 23 000 personer det senaste året, att det går bra, att många också lämnar innan de kommer in i den senare fasen av jobb- och utvecklingsgarantin, att man till och med lämnar innan man kommer in i jobb- och utvecklingsgarantin över huvud taget.
Jag har haft nöjet att resa runt i Sverige en hel del och har träffat människor som tidigare har varit bortglömda, som ingen har sett, som har bollats runt i systemen, som har stämplat, gått på en åtgärd, stämplat och placerats i en insats. Många vittnar om att de faktiskt är nöjda med att ha en meningsfull sysselsättning, någonstans att gå, någonstans att få en gemenskap och känna sig behövd.
Senast i går tittade jag på filmen
Hur många lingon finns det i världen
. Det var uppenbart vad ett arbete betyder för att få en gemenskap. Jag tycker att den beskrivning som Gunilla Svantorp ger inte är riktig, även om jag kan hålla med om att vi måste rensa bort dem som missbrukar ett system. Där är vi helt överens.
De här personerna har i genomsnitt varit arbetslösa i åtta år. Så många som var femte person har varit arbetslös och inskriven på Arbetsförmedlingen i mer än tio år. De har sett högkonjunkturer komma och gå utan att de har kommit in på arbetsmarknaden. Nu är de i sysselsättning hos en anordnare: privata företag, ideella organisationer och många kommuner. Det stora flertalet är steget närmare en anställning än de någonsin har varit tidigare.
De flesta har också genomgått utbildning genom Arbetsförmedlingens försorg. Lösningen är inte så enkel som det Socialdemokraterna för fram när man säger utbildning, utbildning och utbildning. Jag brukar ställa en motfråga: Vad är det för utbildning som Gunilla Svantorp tror är lösningen, om det är en sådan quick fix-modell som ska till? Det är faktiskt så att väldigt många får utbildning genom Arbetsförmedlingens försorg, så många som 70 000 under förra året. Vad är det för kurser som Gunilla Svantorp tror är den enda lösningen på ett väldigt mångfasetterat och svårt problem?
Anf. 53 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Jag tycker att det är märkligt att ett statsråd som hela tiden påtalar vikten av utbildning i sin retorik sedan går åt det helt motsatta hållet när det gäller verkligheten. Vad är det för utbildning vi menar att man ska ha? Framför allt borde man kanske ha diskuterat med branscherna i stället för att plocka bort branschråden. De var jättebra. Det fördes diskussioner med just branscherna om vilken kompetens de tyckte att arbetstagarna skulle ha. Man skulle kanske ha behållit dem. Då hade man verkligen vetat vilken kompetens som efterfrågades just nu. Men dem har man plockat bort. Det verkar som att det går bra att prata, men sedan handlar det om att göra något.
Det är märkligt att arbetsmarknadsministern hela tiden pratar om dessa människor - de 19 procenten. Nu finns det olika siffror. På tv sades i går att det var 12 procent, men statsrådet sade i sitt svar 19 procent. Vi får hålla oss till det.
Det handlar alltså om de 19 procent som tar sig ur fas 3, men ingenting sägs om de 81 procent som blir kvar och som inte ser några framtidsutsikter över huvud taget. Dem pratar man inte ett dugg om. Det är konstigt. Det är ändå dem man borde satsa på.
När jag satt här i kammaren som alldeles ny riksdagsledamot den 5 oktober - dag två för min del som riksdagsledamot - och hörde statsministerns regeringsförklaring fanns några delar som är värda att lyfta upp i den diskussion vi för just nu. Då sade statsministern: Att ge varje människa möjlighet att utvecklas och inhämta kunskaper är ett av samhällets viktigaste uppgifter.
Fru talman! Jag skulle vilja be arbetsmarknadsministern utveckla hur hon menar att ett förbud mot studier i fas 3 uppfyller statsministerns och hela regeringens målsättning, som ju en regeringsförklaring ändå är. Det är dessutom en målsättning för det år vi befinner oss mitt i just nu. Det är ingen långsiktig vision som sträcker sig över flera år. Hur menar ministern att hon genom det hårdnackade nejet till utbildning för deltagare i fas 3 bidrar till att uppfylla den mening jag tog upp här?
Statsministern fortsatte i regeringsförklaringen med att säga: Genom att ta till vara varje människas möjlighet och vilja att lära lägger vi grunden för framtidens Sverige.
Tyvärr är dessa uttalanden helt utan innehåll. Människor som vill lära sig mer men som har haft oturen att hamna i fas 3 utestängs. De kan inte lära sig mer. Jag har inte hört någon vettig förklaring i kammaren på varför de inte får fortsätta läsa. Många deltar, säger arbetsmarknadsministern, men tydligen inte alla de 81 procenten som har hamnat i fas 3 och aldrig mer kommer att ta sig ur som det ser ut i dag.
Jag har inte fått något svar, och jag vill fortfarande gärna få ett svar från arbetsmarknadsministern. Varför får inte människor i fas 3 läsa vidare?
Anf. 54 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jobb- och utvecklingsgarantin är ett program med flera olika delar. Det är viktigt att veta att man först genomgår fas 1 och 2. Där får man förutom fördjupad kartläggning och insatser också arbetsmarknadsutbildning som en viktig del. När man har gått tre år i jobb- och utvecklingsgarantin ska alla möjligheter vara uttömda. Man ska ha fått den utbildning som kan kvalificera till att få ett jobb inom ett av de bristyrken som finns. Det är fråga om kortare arbetsmarknadsutbildningar.
Det är inte fråga om att det inte finns utbildningar. Som jag sade tidigare i mitt svar fick 70 000 personer en utbildning genom Arbetsförmedlingens försorg under förra året. Det ska definitivt finnas kvar en lagom mängd arbetsmarknadsutbildningar.
Men om vi tittar på den forskning som finns, till exempel i Långtidsutredningen, framkommer en del om arbetsmarknadsutbildning. Där påtalas vikten av en rimlig balans, att det inte blir inflation i antalet utbildningsplatser - som det var tidigare. Det ledde till inlåsningseffekter.
En viktig del är de stora satsningar som görs inom det reguljära utbildningssystemet, som så klart är öppet för alla människor i Sverige, till exempel yrkesvux. Det kan vara ett bra komplement för en långtidsarbetslös person att studera vidare.
Det är ovisst hur mycket Socialdemokraterna vill satsa på arbetsmarknadsutbildning. Det är en utbildning som är tre gånger så dyr som all annan utbildning. Det är också tveksamt när det blir stora volymer att den får en bra effekt.
Det finns en del som är intressant angående de bristyrken som finns i Sverige. Det är något som det finns bra koll på. De kräver i allmänhet långa utbildningar. Det är fråga om kvalificerade hantverksutbildningar, IT-teknikerutbildningar och den typen av utbildningar. Jag tror att till och med Gunilla Svantorp inser att det är svårt att fylla upp de platserna med hjälp av arbetsmarknadsutbildning.
Det känns lite förmätet att påtala detta, men den grupp som har varit borta lång tid från arbetsmarknaden har också svårigheter. Till stor del är det fråga om personer som inte är fullt arbetsföra utan som har funktionsnedsättningar. Den stora utmaningen jag tycker att vi kan enas om är att arbetsgivare måste vilja öppna dörren och välkomna personer med nedsatt arbetsförmåga men som både vill och kan bidra. Många av dessa personer har bra erfarenheter med höga och fina utbildningar, men ingen vågar ge dem chansen. Det är den stora utmaningen, inte att ge dem en mängd olika utbildningar.
Anf. 55 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Låt mig återknyta till det sista som arbetsmarknadsministern sade. När man träffar dessa fas 3-personer som har fått en fas 3-anställning handlar det ofta om människor som upplever sig göra jobb som någon annan hade kunnat göra på ett vanligt jobb. Varför får de inte en vanlig anställning, frågar de?
För de människor som arbetsmarknadsministern hänvisar till som har varit utan jobb länge handlar det ofta om att de förr i tiden kunde få en lönebidragsanställning. Varför får de inte längre en lönebidragsanställning i stället för att hamna i fas 3 där de inte får kollektivavtalsenliga löner och där många ska leva på en inkomst - om de över huvud taget har en inkomst - som det inte går att leva på? De måste gå till socialkontoret. Det är märkligt att hela tiden höra arbetsmarknadsministern prata om dem som ändå lyckas ta sig ur fas 1, 2 eller 3 i stället för att prata om de 81 procent i fas 3 som inte tar sig ur.
Vi får aldrig svar på frågan: Varför får de inte studera? Få av dem som har hamnat i fas 3 har studerat under fas 1 och 2. Det finns det statistik på. Då hjälper det inte att i talarstolen säga att många har fått studera under tiden. De 81 procent som fortfarande finns kvar har uppenbarligen inte fått något som ger dem jobb.
Anf. 56 Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag vill påtala att det har blivit betydligt ljusare på arbetsmarknaden. 136 000 fler är sysselsatta i dag än för ett år sedan. 40 000 personer finns i nystartsjobb. Nystartsjobben är en bra arbetsmarknadsåtgärd för långtidsarbetslösa personer. 60 000 fler unga har fått jobb.
Det som Gunilla Svantorp tar upp när det gäller lönebidragsanställningar är viktigt. Det finns mycket resurser, närmare 1 miljard kronor, kvar för lönebidragsanställningar. Det finns resurser och det finns långtidsarbetslösa personer med nedsatt arbetsförmåga.
Men, Gunilla Svantorp, det som fattas är fler arbetsgivare som säger att de långtidsarbetslösa är välkomna till deras arbetsplatser. De får en nästan full kostnadstäckning för lönen. Ändå vill inte arbetsgivare - privata, offentliga, ideella - ge dessa personer en chans. Än så länge kan vi vara överens om att varken Gunilla Svantorp eller jag anställer personer på det sättet. Det är den stora utmaningen.
I morgon har jag en träff med arbetsmarknadens parter om lönebidragsanställningar. Jag hade en träff för två veckor sedan. Vi är villiga att lyssna in om det finns något mer i stöden vi kan förbättra. Det finns fördomar och problem som gör att arbetslivet blir så pass slimmat att de inte har ork eller tid och det finns orosmoment; dessa personer har varit borta så länge. Problemet är mer mångfasetterat än att, som Gunilla Svantorp säger, låta dem studera. Det är inte så enkelt.
Jag är ändå förhoppningsfull inför de möten vi ska ha med arbetsmarknadens parter, nämligen att de också tar sin del av ansvaret så att människor som har varit borta länge från arbetsmarknaden kan komma in. Där är vi överens. Lösningen är inte bara utbildning. Då hade vi sett en mycket bättre situation för de långtidsarbetslösa.
Tack för frågan och för debatten!
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.