Narkotikarelaterad dödlighet
Interpellation 2011/12:423 av Larsson, Hillevi (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2012-06-13
- Anmäld
- 2012-06-13
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2012-06-15
- Sista svarsdatum
- 2012-06-27
- Besvarad
- 2012-08-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 13 juni
Interpellation
2011/12:423 Narkotikarelaterad dödlighet
av Hillevi Larsson (S)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Enligt Folkhälsoinstitutets statistik har den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige stigit från 194 personer 1994 till 421 personer 2010. Det är en oroande utveckling och visar narkotikaproblemens omfattning.
Sveriges restriktiva hållning i narkotikafrågor har varit framgångsrik när det gäller att minska det experimentella bruket av narkotika, men har på många sätt drabbat dem som har ett tyngre missbruk. Trots att landstingen sedan 2006 har haft möjlighet att införa sprututbytesprogram finns de än så länge bara i Skåne. Det betyder att majoriteten av alla injektionsmissbrukare saknar tillgång till rena sprutor och att de därmed riskerar att smittas av hiv och hepatit.
Sprutbytesprogram har gett positiva resultat i andra länder och förespråkas av en lång rad internationella organ som WHO, FN och EU:s expertorgan i narkotikafrågor, EMCDDA.
Det är relativt svårt att få vård och behandling för tyngre missbruk i Sverige, och tillgången till vård är ojämnt fördelad över landet. Resultatet är att många missbrukare inte får någon vård alls eller stängs av från sin behandling för att de inte klarar av att följa Socialstyrelsens regler. Följderna är många gånger dödliga.
Narkotikadebatten tenderar att reduceras till att vara för eller emot en restriktiv linje. Det finns dock länder, exempelvis Finland, som har lyckats kombinera en restriktiv narkotikapolitik med satsningar på skadelindring. En sådan linje kan minska såväl det mänskliga lidandet som de samhällsekonomiska kostnaderna för narkotikamissbruket.
Mina frågor till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska den narkotikarelaterade dödligheten?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att öka narkotikamissbrukares tillgång till vård och behandling, oavsett var de bor i landet?
Kan statsrådet tänka sig att förstatliga finansieringen av missbrukarvården för att jämna ut de regionala skillnaderna i tillgång till vård och behandling?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:423
Webb-tv: Narkotikarelaterad dödlighet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:137 Torsdagen den 16 augustiProtokoll 2011/12:137 12 § Svar på interpellation 2011/12:423 om narkotikarelaterad dödlighet
Protokoll från debatten
Anf. 8 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Hillevi Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska den narkotikarelaterade dödligheten, om jag avser att vidta åtgärder för att öka narkotikamissbrukares tillgång till vård och behandling oavsett var de bor samt om jag kan tänka mig att förstatliga finansieringen av missbruksvården för att jämna ut regionala skillnader beträffande tillgången på vård.
Låt mig först och främst säga att jag delar Hillevi Larssons oro över utvecklingen när det gäller den narkotikarelaterade dödligheten. Jag delar dock inte hennes påstående att den restriktiva narkotikapolitiken drabbat dem som har ett tyngre missbruk. Jag ser ingen motsättning mellan en restriktiv politik och omsorg om de tyngsta missbrukarna. Att utveckla vårdinsatserna också för de tyngsta missbrukarna är ett viktigt mål i den ANDT-strategi som regeringen antog i december 2010. Enligt uppgift har de tidigare långa köerna till vård kortats betydligt.
Missbruksutredningen har lämnat en rad förslag som syftar till att utveckla och förbättra samhällets insatser för personer med missbruksproblem. Dessa förslag har varit ute på remiss, och vi bereder för närvarande förslagen i Regeringskansliet.
När det gäller den specifika frågan om den narkotikarelaterade dödligheten är den lite mer komplicerad än att bara summera talen. Om man till exempel ser på utvecklingen för heroinmissbruket kan man se att den har varit relativt oförändrad sedan 1994, då 100 personer med ett heroinmissbruk dog. Dödligheten dubblerades fram till 2001 för att sedan sjunka till 2010, då 122 personer avled.
Standardlösningen i många länder för att möta den heroinrelaterade dödligheten är att öka tillgången på substitutionsbehandling, i första hand metadonbehandling. I och med att Socialstyrelsen har ändrat föreskrifterna för substitutionsbehandlingen har tillgängligheten till den typen av vård ökat. Tyvärr kan vi samtidigt se att den metadonrelaterade dödligheten har ökat dramatiskt. År 1994 registrerades 9 fall medan det år 2010 hade ökat till 94 dödsfall. Under motsvarande tid har dödsfallen kopplade till amfetamin, kokain samt cannabis ökat. Vi har också sett att dödligheten ökat beroende på de nya syntetiska så kallade internetdrogerna.
Allt sammantaget innebär detta att vi måste angripa problemet brett och med många olika insatser. Den viktigaste är naturligtvis att se till att så få personer som möjligt börjar använda narkotika. När det gäller de nya substanserna sker dödsfallen plötsligt och oförutsägbart, varför det är viktigt med preventiva insatser och att förhindra utbudet genom snabba narkotikaklassningar.
När det gäller sprututbytesverksamheten finns ett regelverk på plats som gör det möjligt för ansvariga landsting och kommuner att starta en sådan verksamhet om de finner att en sprututbytesverksamhet skulle kunna vara ett verkningsfullt komplement.
När det gäller att förebygga dödlighet bland de tyngsta missbrukarna är en kompetent och utbyggd vård, med eller utan substitutionsbehandling, ett viktigt inslag. Allt detta finns i de mål som regeringen tagit fram och som riksdagen förra våren ställde sig bakom.
När det gäller Missbruksutredningens förslag kommer jag att återkomma till riksdagen. Jag kan dock redan nu säga att jag inte har för avsikt att införa någon statlig finansiering av vården.
Anf. 9 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Siffrorna talar sitt tydliga språk: 1994 var det 194 personer som dog av narkotika. År 2010 var den siffran uppe i 421 personer. När vi tittar på dödligheten i trafiken har siffrorna gått åt rakt motsatt håll, det vill säga, det var höga siffror 1994, och de är mycket lägre nu. Det visar dels att det går åt fel håll när det gäller narkotikadödligheten, dels att det är möjligt att med hjälp av politiska beslut jobba mot den här utvecklingen. Om vi bestämmer oss för att det är prioriterat att minska den narkotikarelaterade dödligheten är jag övertygad om att vi kan klara av det.
Låt oss titta på vilka det är som dör, för det är det som är intressant om vi vill angripa problemet. Det är tunga opiatmissbrukare. Många heroinister blandar olika droger. Det kan vara amfetamin och kokain. Det kan vara subutex och gatumetadon, alltså sådant som man köper på svarta marknaden. Det kan vara sprit och alla andra droger de kan få tag i. Den här blandningen blir fatal med grundmissbruket av heroin. Det är en av anledningarna till att de dör. Många av dem som har dött har blandat.
Den andra anledningen är att de inte är i kontrollerad behandling, utan de är utanför vårdens insatser. I första hand handlar det om att de inte har släppts in i behandling med buprenorfin och metadon, som är läkemedelsassisterad behandling, eller så har de kastats ut från den behandlingen. Det är nämligen väldigt hårda regler. Om de faller tillbaka i missbruk, vilket de allra flesta gör åtminstone en eller ett par gånger, kastas de ut från behandlingen. Bland dem som har kastats ut är dödligheten 20 gånger högre. Knäckfrågan är att se till att människor är i behandling, lättare kommer in i behandling och sedan inte kastas ut.
Vi borde ändra vår vision när det gäller narkotika i samhället. I dag finns en nollvision mot narkotika. Vi borde höja ambitionsnivån och säga att vi har en nollvision mot den narkotikarelaterade dödligheten - som hela tiden ökar.
Jag har konkreta förslag om hur vi ska uppnå målet. En avgörande sak är det statliga ansvaret. I dag finns stora skillnader mellan olika regioner och kommuner. På vissa håll har tillgången till behandling ökat. Det är helt och hållet tack vare landstingens prioriteringar. Det har inget att göra med vad regeringen har gjort.
Det finns fortfarande stora skillnader. I exempelvis Göteborgsregionen är det årslånga köer, och över hundra heroinister köar för behandling. Heroin är en extremt beroendeframkallande drog. Den som är motiverad att sluta måste få behandling snarast möjligt, annars klarar man sig inte utan faller tillbaka i missbruk. Redan månadslånga köer är förödande, men årslånga köer är katastrof. Jag är inne på linjen att vi måste ha någon form av statlig kontroll med tanke på hur olika det ser ut över landet.
Gerhard Larsson lade fram Missbruksutredningen för ett och ett halvt år sedan. Ingenting har hänt. Det är otroligt viktigt att se till att alla de förslag Gerhard Larsson lade fram får en seriös behandling och leder till beslut.
Anf. 10 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Mycket av den verklighetsbeskrivning Hillevi Larsson tar upp stämmer överens med vad jag sade i mitt svar. Det finns en djup oro hos regeringen och hos missbruks- och beroendeenheter ute i landet över de nya utmaningar vi möter. Tillgången till narkotika har aldrig varit så stor som den är nu. Formerna för försäljning har förändrats och skapat nya utmaningar i förhållande till den restriktiva narkotikapolitiken.
Internet som köp- och säljplats har förändrat och utmanat de politiska viljeyttringarna och beslutsmöjligheterna väsentligt. Vi har arbetat med många förslag till lösningar för att mota och hålla fast vid den restriktiva narkotikapolitiken. Vi vet att ju färre som börjar använda narkotika, desto färre missbrukare får vi. Därför har det varit viktigt att försöka påskynda klassificeringen. Här är vi i dag i ett helt annat och mycket bättre läge än vi har varit tidigare. Där det tidigare tog flera månader att klassificera de nya internetdrogerna med någon liten förändrad substans tar det nu ett par tre veckor, vilket är en betydligt snabbare hantering och ger oss nya verktyg att snabbt klassificera de nya drogerna. De etableras hela tiden, varje dag, på nätet.
En annan sak är den nya lagstiftningen som ger möjlighet för tull och polis att lägga beslag på nya droger som ännu inte är klassificerade, som ännu inte har fått narkotikaklassning, i väntan på att substanserna utreds för att se om de har en narkotisk påverkan.
Det här är viktiga steg för att upprätthålla den restriktiva narkotikapolitiken. Det finns ett stort intresse från utlandet eftersom vi är lite nyskapande på området.
Folkhälsoinstitutet har också i uppdrag att vara ute på nätet och titta på vad som kommer fram av nyheter, att snabbt köpa in, analysera och påbörja klassificeringsarbetet.
Det här är nyskapande åtgärder som är betydelsefulla för helheten. Men det är så; tillgängligheten och tillgången har aldrig varit större än i dag - och därmed också utmaningarna.
Den restriktiva politiken måste kombineras med en bra missbruks- och beroendevård. Här är det glädjande att se i Socialstyrelsens tillsynsrapporter att tillgången till vård har ökat betydligt de senaste åren. Det gäller också tillgången till substitutionsprogrammen, även om det finns rapporter om att det sker ett visst läckage från en del program. Det är viktigt att de är noga kontrollerade. Annars kan de också medverka till att fler möter en för tidig död genom att missbruket upprätthålls på grund av läckage. En god kontroll av de program som finns är central.
Det finns naturligtvis regionala skillnader över landet. De motiveras dock inte av de stora skillnaderna i tillgång till vård och behandling. Men situationen kan se olika ut. Därför måste det även i fortsättningen finnas ett regionalt ansvar. Jag är inte beredd att göra någon huvudmannaskapsförändring, precis som jag angav i mitt svar. Det finns ett behov av ökad likvärdighet i tillgången till vård och behandling. En del av det åstadkommer vi med hjälp av öppna jämförelser av missbruks- och beroendevården. Jag hoppas att Hillevi Larsson har tagit del av de jämförelser som presenterades helt nyligen och som visar att det sker i många stycken en positiv utveckling i landet.
Anf. 11 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Vi är överens om att den restriktiva hållningen till narkotika ska bestå, men den behöver inte innebära att det även råder en hård och omänsklig politik mot missbrukarna. Där måste räddande av människoliv gå i första rummet.
Jag återvänder till kopplingen till bristande behandling som är orsaken till den överväldigande majoriteten av dödsfallen. Det är höga trösklar till behandlingen med metadon och buprenorfin, som det framför allt handlar om - det är svårt att få behandling. Man måste vara mycket nedgången med många överdoser för att få en chans. På många håll är det lång väntetid. Det är förödande. Motivationen är som starkast precis när man har bestämt sig. Sedan finns en risk att halka tillbaka i missbruk.
Spärregeln är värst i behandlingen i dag. Spärregeln innebär att om man faller tillbaka i tidigare missbruk stängs man av minst tre månader från behandling. Både buprenorfin och metadon är beroendeframkallande. De utgör en form av behandling mot grundmissbruket av heroin, men de är i sig beroendeframkallande. Det innebär en otrolig chock för patienterna när de stängs av från den behandling de har blivit beroende av. Den överväldigande majoriteten av dem som stängs av går tillbaka till sitt tidigare missbruk eftersom de har ingenting att tillgå. Många av dem köper metadon på svarta marknaden. Det läckage som det talas om går till stor del till dem som har kastats ut från behandlingen. En nyckelfråga när det gäller minskningen av dödsfall på grund av narkotikamissbruk är att se till att fler får tillgång till behandling och inte kastas ut från den.
Givetvis är målet drogfrihet. Vi önskar att inte en enda människa i Sverige använder narkotika. Men vi måste se verkligheten som den är. För framför allt heroinmissbruk råder hög dödlighet. Om de inte klarar drogfrihet är det risk att de går ned sig totalt och dör. Det har forskats mycket om metadon, och det har visat sig att dödligheten minskar, hälsan blir bättre, de flesta slutar begå brott, prostitutionen upphör och de kan leva i många stycken ett normalt liv. Det är till och med möjligt att inneha körkort och köra bil om de sköter sin behandling. Det är rigorösa kontroller. Det har visat sig att omdömet inte påverkas om de följer behandlingsdirektiven.
Många av dem som i dag går ned sig i missbruk och dör skulle alltså kunna leva ett normalt liv, till och med kunna leva tillsammans med sina familjer, vara yrkesverksamma och ha bostäder - många är också bostadslösa. Men då måste vi se till att det blir en mer human behandling, just att man lättare får behandling och att man inte kastas ut från sin behandling. Man kastas inte ut från någon annan behandling inom sjukvården i samhället, men det händer just i detta fall.
Det är en inhuman politik. Det är det jag vill säga: Behåll den restriktiva hållningen till narkotika som sådan, men ha en human inställning till missbrukarna! Då tror jag att vi kan minska dödligheten också.
Anf. 12 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Låt mig säga att det inte är politiken - inte vare sig regeringen eller oppositionen - som utformar vårdinsatserna, varken inom beroendevården eller inom någon annan specialiserad vård. Det är ett ansvar för professionen. Därför hoppas jag att vi håller diskussionen på den politiska nivån, det som ligger inom den politiska kompetensen.
De riktlinjer som tas fram av vår expertmyndighet på området är väldigt väsentliga för professionen. Jag kan med stor glädje säga att det har skett ett fantastiskt utvecklingsarbete när det gäller missbruks- och beroendevården. De nya riktlinjer som kom från Socialstyrelsen, och där vi gav statliga pengar för att de skulle nå ut ordentligt på fältet och implementeringsarbetet skulle ske i vartenda län, har varit viktiga.
Det har varit en väldig efterfrågan också från professionen på att delta i detta, få del av den nya kunskapen och använda sig av den. I takt med det har vi också sett att bland annat substitutionsbehandlingen har ökat. Därför är tillgången i dag helt annorlunda och mycket bättre än för bara ett par tre år sedan. Det är glädjande. Det ska vara bra program. Men det ankommer inte på politiken att avgöra vem som ska gå i programmen. Det är en fråga för professionen utifrån riktlinjearbetet. Och riktlinjerna - låt mig säga det - bygger på de senaste vetenskapliga rönen, den beprövade erfarenheten.
Jag tror att det är lite farligt om vi från politikens sida går in och börjar diskutera den typen av frågor. Vi måste överlåta det åt forskarvärlden och åt professionen.
Vi har en satsning som heter Kunskap till praktik som handlar just om att förbättra missbruks- och beroendevården, där implementeringsarbetet har varit en del. Vi har utvecklat den stegvis. Det är säkert det vi nu kan avläsa i tillsynsrapporterna, att missbruks- och beroendevården har genomgått väldigt stora förbättringar, både öppenvården och den specialiserade vården.
Det senaste vi har gjort inom ramen för Kunskap till praktik är att sätta in ett barnperspektiv, att också titta på vilka personer som finns runt omkring en person med behov av missbruks- och beroendevård, att anlägga ett tydligt barnperspektiv och att kunna erbjuda barn till en missbrukare uppmärksamhet och särskilda stödinsatser.
Anf. 13 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Som jag har varit inne på lade Gerhard Larsson för ett och ett halvt år sedan fram sin utredning, som handlar just om missbruksvården och har ett sjuttiotal konkreta förslag till förbättringar av missbruksvården. Den grundidé som han har är att metoderna ska baseras på vetenskap. Där kan man ifrågasätta om det verkligen är så i dag, med tanke på att det finns vetenskapliga belägg för att metadonbehandling och buprenorfinbehandling faktiskt räddar liv, ökar hälsan och gör att människor kan leva ett normalt liv. Det är egentligen mot vetenskapen att begränsa den tillgången så mycket som fortfarande görs. Det har blivit bättre, men det är fortfarande ett stort problem.
Gerhard Larsson förespråkar också respekt för missbrukarna. Det är många som känner att de inte blir respektfullt bemötta av vården. Han för fram att spärregeln måste tas bort, det vill säga att om man missköter sig och faller tillbaka i missbruk stängs man av i minst tre månader.
Därför blir jag förvånad när Maria Larsson säger att detta inte är politik, dessa enskildheter kring behandlingen. Men detta är vad Gerhard Larsson själv föreslår i sin utredning. Innebär det att regeringen inte kan komma med förslag i den riktningen därför att detta inte är politik? Jo, självklart måste detta räknas som politik, speciellt med tanke på de avgörande effekter som det får för missbrukarna. Det handlar ju om liv eller död för dem.
En fråga som jag inte har varit inne på tidigare men som är viktig är sprutbytet. Sprutbyte handlar om att minska smittspridning. Det handlar om att minska spridning av hiv, hepatit B och hepatit C. Vi kan se att det är alldeles för få sprutbyten i landet. Det är också en politisk åtgärd som man kunde lägga fram: obligatoriska sprutbyten i hela landet.
Anf. 14 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Fru talman! Gerhard Larsson kom med sin utredning för ett och ett halvt år sedan - det är alldeles riktigt. Det var en mycket omfattande utredning med flera olika omgångar, och det lämnades ett delbetänkande. Det fördes ganska mycket offentlig debatt, och glädjande nog fick vi in väldigt många remissvar.
Hillevi Larsson och jag är i samma division när vi önskar snabba resultat, men jag har fått lära mig att allting inte går att genomföra omedelbart. En utredning måste få remissbehandlas, och alla som vill måste få inkomma med sina svar. Denna utredning föranledde väldigt många svar och ett väldigt stort intresse.
Vi har sammanställt remissvaren, och vi har tittat på materialet. Jag kan säga att det var ett ganska blandat remissutfall på många punkter.
Vi har fortsatt diskussionen i flera olika sammanhang, bland annat med brukarorganisationer. Vi arbetar för fullt med förslagen, och en del av dem har vi redan genomfört, bland annat inom ramen för Kunskap till praktik, alltså mer av evidens i missbruks- och beroendevården.
Vi har lagstiftat om samarbete mellan de båda huvudmännen för att minska problematiken för den enskilde att få stöd från två huvudmän samtidigt, vilket inte är ovanligt.
Utredningen ligger inte i en byrålåda. Den är i vissa delar redan genomförd, och andra delar hoppas vi kunna återkomma med så småningom. Det sker ett omfattande arbete. Det har skett en väldigt grundlig remissomgång, och vi har gjort en grundlig genomgång av remissvaren.
Vi får säkert anledning att återkomma till den här diskussionen. Men låt mig säga att den restriktiva narkotikapolitik som många i dag vill urholka kommer inte den svenska regeringen att förändra när det handlar om att både upprätthålla en restriktiv narkotikapolitik och se till att det finns en god tillgång till missbruks- och beroendevård. Båda de två sakerna måste löpa hand i hand.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.