Kvaliteten i välfärden
Interpellation 2010/11:12 av Green, Monica (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-10-14
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2010-10-19
- Svar fördröjt anmält
- 2010-10-26
- Sista svarsdatum
- 2010-10-28
- Besvarad
- 2010-11-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 14 oktober
Interpellation
2010/11:12 Kvaliteten i välfärden
av Monica Green (S)
till statsrådet Peter Norman (M)
Tusentals jobb i välfärden – skola, vård och omsorg – har försvunnit. Enligt en rapport från Konjunkturinstitutet som regeringen refererar till i budgetpropositionen rör det sig om ca 30 000 jobb. Korrigerar man för plusjobb och nystartsjobb rör det sig om ca 20 000 jobb som försvunnit. Det är således omfattande nedskärningar som skett i välfärden med färre lärare och andra viktiga yrkesgrupper. Vi vet redan att till exempel resultaten i skolan är historiskt låga. Det handlar om kommunfinansierad välfärd, det är alltså 30 000 färre välfärdsjobb i så väl privat som offentligtsektor.
I regeringens budgetproposition gör regeringen bedömningen att uppsägningarna fortsätter i år i välfärden, både mätt i antal jobb och i antal arbetade timmar.
Enligt regeringens egen bedömning kommer kommunsektorn att ha ett negativt finansiellt sparande under alla fyra åren nästa mandatperiod. Regeringen skriver dessutom att kommunerna inte klarar kraven för god ekonomisk hushållning nästa år.
Att i detta läge inte ge kommunerna långsiktiga finansieringsförutsättningar är förödande för välfärden.
Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa kvaliteten i välfärden i kommunerna?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:12
Webb-tv: Kvaliteten i välfärden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:8 Tisdagen den 2 novemberProtokoll 2010/11:8 10 § Svar på interpellation 2010/11:12 om kvaliteten i välfärden
Protokoll från debatten
Anf. 6 Peter Norman (M)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa kvaliteten i välfärden i kommunerna.
Låt mig först framhålla att regeringens inriktning på att åstadkomma en hög och varaktig sysselsättning är avgörande för att värna och utveckla den skattefinansierade välfärden. Fler i arbete och längre arbetsliv ökar antalet arbetade timmar och därmed skatteintäkterna samtidigt som kostnader förenade med utanförskap minskar.
En hög kvalitet är också viktig för att bibehålla förtroendet för och legitimiteten i välfärdssystemen. En förutsättning för detta är att kommuner och landsting har tillräckliga resurser, men det krävs även att dessa resurser utnyttjas så effektivt som möjligt.
Samtidigt måste vi ta hänsyn till att den svenska ekonomin fortfarande befinner sig i en lågkonjunktur med lågt resursutnyttjande och hög arbetslöshet. Världsekonomin håller på att återhämtas efter den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. I Sverige, som är en liten exportberoende nation, föll bnp förra året med 5 procent.
Vi ser dock att en återhämtning sker på bred front och att den är snabbare än vad som förutsågs i våras. Bakom vändningen ligger en expansiv ekonomisk politik och en snabb omsvängning i den internationella efterfrågan på svensk export. Sverige har tack vare starka offentliga finanser klarat sig väl genom krisen vid en internationell jämförelse. Regeringen har kunnat vidta åtgärder som bidragit till att vända den negativa sysselsättningsutvecklingen, vilket är av betydelse för det kommunala skatteunderlagets utveckling.
Den kommunala ekonomin utvecklas därmed bättre än vad som förutsågs för något år sedan. Det bör i sammanhanget påpekas att för kommuner och landsting är det resultatet och inte det finansiella sparandet som är avgörande för om man når upp till kravet på god ekonomisk hushållning. På kort sikt är det dessutom det så kallade balanskravet som avgör vad som är en lägsta godtagbar resultatnivå. Kommunsektorns resultatutveckling har varit mycket god under de senaste åren. Även i år räknar de flesta kommuner och landsting med att kunna redovisa goda resultat.
Beträffande sysselsättningen i kommunsektorn har, såsom redovisas i budgetpropositionen för 2011, den totala kommunfinansierade sysselsättningen minskat något mellan 2007 och 2009. Nedgången av sysselsättningen förklaras av att de kommunanställda i genomsnitt arbetade fler timmar jämfört med 2007. När de anställda i genomsnitt arbetar mer behövs inte lika många som arbetar. Sammantaget har det totala antalet arbetade timmar i kommunfinansierad verksamhet för produktion av välfärdstjänster ökat under perioden.
Kommunerna och landstingen har i år tillförts 17 miljarder kronor i tillfälliga statsbidrag i syfte att mildra effekterna av den ekonomiska krisen. Regeringen vidtar nu ytterligare åtgärder för att minska krisens ofärdseffekter och värna den offentligt finansierade välfärden. Mot bakgrund av den relativt svaga beräknade inkomstutvecklingen 2011 föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2011 en tillfällig ökning av det generella statsbidraget med 3 miljarder kronor 2011 utöver den permanenta höjning med 5 miljarder kronor som tidigare har aviserats. Därutöver föreslås satsningar bland annat inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen.
Fru talman! De offentligt finansierade välfärdstjänsterna ska vara av högsta kvalitet och komma alla till del. I kommuner och landsting pågår arbete med att effektivisera verksamheterna, och det är viktigt att detta arbete fortgår. Ett led i arbetet med att stimulera förnyelse och att öka produktiviteten är att främja ökad konkurrens och entreprenörskap i välfärdssektorn.
Anf. 7 Monica Green (S)
Fru talman! Jag hälsar moderaten Peter Norman välkommen till kammaren och hoppas att vi får en intressant debatt. Jag noterar att det nya statsrådet har ett gäng moderater som stöttepelare för att klara av debatten. Att det är bra att hjälpas åt tänker kanske även ni moderater.
Jag är orolig för välfärden. Jag ser i svaret från moderaten Peter Norman att kommunerna klarar sig bra, att det viktigt att ha god tilltro, att man ska se till att utanförskapet minskar och så vidare. Det låter tjusigt; alltihop är fina ord. Men tyvärr säger Moderaterna som vanligt en sak och gör en annan.
Peter Norman kan ju roa sig med att läsa regeringens budgetproposition. Det kan vara nyttigt att läsa vad ni själva skriver om kommunerna. Ni skriver att kommunerna inte kommer att klara kraven för god ekonomisk hushållning. Det står både på s. 100 och s. 181.
Ni skriver också i budgetpropositionen att ni gör bedömningen att uppsägningarna inom välfärden kommer att
fortsätta
även i år - de har alltså pågått under en längre tid. Tusentals jobb i välfärden har försvunnit, i skolan, i vården och i omsorgen. Enligt en rapport från Konjunkturinstitutet, som regeringen också hänvisar till, rör det sig om ca 30 000 jobb som har försvunnit. Nu bedömer regeringen att det kommer att försvinna ännu fler jobb, ca 15 000 i år.
Jag hoppas att statsrådet har hunnit sätta sig in i budgetpropositionen även om han är ny.
Sveriges Kommuner och Landsting har visat oro för skolan. 3 000 lärare har sagts upp, vilket har gett historiskt låga resultat i skolan.
Sveriges Kommuner och Landsting berättade alltså för regeringen redan före budgetpropositionen hur illa det står till. Ändå står Peter Norman här nu och säger att det kommer att bli bra.
Som om detta inte vore nog har Sveriges Kommuner och Landsting skickat ett brev till finansutskottet som vi fått ta del av i dag. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, oroas över utvecklingen eftersom regeringen drar in ytterligare anslag till gymnasieskolan 2012 och 2013.
Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, Sveriges Kommuner och Landsting och vi i oppositionen är oroade över välfärden och kvaliteten i välfärden.
Peter Norman är dock nöjd och säger att det kommer att bli bra. Är det inte som vanligt att ni moderater säger en sak och gör en annan? Ni vill försämra den offentliga välfärdens kvalitet, för då kommer de som har råd att söka sig till privata lösningar. Då får ni det ni vill ha, en skillnad. Ni tycker att det är bra med incitament och större skillnader. Det ska finnas lite drivkrafter i livet. Då söker sig de som har råd till privata lösningar när de tycker att den offentliga vården, omsorgen och skolan inte är tillräckligt bra. Men om de som har pengar söker sig andra lösningar kommer vi att få allt svårare att ha råd med en bra kvalitet i välfärden.
Anf. 8 Roger Haddad (Fp)
Fru talman! Jag tackar Monica Green som tar upp en viktig fråga, men jag vill ge en mer nyanserad bild. Det bör inte enbart handla om kvaliteten i välfärden utan också om det som statsrådet är inne på, nämligen finansieringen av välfärden i Sveriges kommuner. Grunden för vår välfärd är att vi aktivt arbetar och bidrar genom våra skatter så att vi får en bra välfärd.
Jag delar inte Monica Greens uppfattning att staten ska skjuta till ytterligare statsbidrag för att försäkra kommunerna långsiktig finansiering. Jag har precis avslutat fyra år som kommunalråd, och det är frestande att bejaka Monica Greens interpellation, men jag gör inte det i dag. Det är inte lösningen på finansieringen.
I interpellationen angriper Monica Green regeringen och säger att det har skett omfattande nedskärningar bland annat inom Sveriges viktigaste yrkeskår, lärarna. I mars presenterade riksdagens utredningstjänst en undersökning. 73 procent av kommunerna svarade, och man hade dragit ned. Men 18 kommuner stod för 60 procent av de uppsagda lärarna. Det viktigaste argumentet för neddragningarna - jag har själv varit skolpolitiker i åtta år - var demografi och kraftigt minskade elevunderlag.
Eftersom Monica Green företräder Socialdemokraterna vill jag dessutom göra henne uppmärksam på att det finns en överrepresentation av kommuner med vänstermajoritet bland kommuner med stora uppsägningar. Kommuner utan uppsägningar har däremot övervägande varit borgerliga.
Det är viktigt att anknyta till statsrådets svar. Det är viktigt hur vi ökar antalet arbetade timmar. Men det som är ännu viktigare är inte att regeringen skjuter till pengar utan att kommunala politiker tar sitt ansvar och prioriterar skola, lärare och äldreomsorg i stället för att dra ned äldreomsorgen och bygga sporthallar. Min uppmaning till Monica Green är att i första hand ta kontakt med partikolleger ute i landet och uppmana dem att prioritera rätt.
Anf. 9 Gustaf Hoffstedt (M)
Fru talman! Vad vi talar om i interpellationsdebatten är den kommunfinansierade välfärden. Det står i den interpellation som Monica Green har författat. Men vad interpellanten snarare tycks vara ute efter är statsfinansierad kommunal välfärd.
Jag delar föregående talares oro över en sådan utveckling där man ytterligare spär på de statliga bidragen. Man kan rent av tänka sig att vi har en modell lik den isländska där vi avskaffar den kommunala beskattningsrätten och i stället låter alla de kommunala medlen passera via staten.
I Sverige har vi valt en annan modell. Vi har en kommunal beskattningsrätt. Vi har också en kommunal skatteutjämning för att utjämna de olikheter som finns mellan kommunerna. Det är en modell som tjänat oss väl i Sverige. Det har vitaliserat den kommunala demokratin och har kunnat medverka till att vi haft en god välfärd ute i kommunerna.
Ett tillfälligt kommunalt bidrag från statens sida kan vara något gott under de exceptionella tider som vi nu har gått igenom. Om regeringen skulle övertrumfa den kommunala finansieringen urholkas den kommunala demokratin och på sikt legitimiteten i den kommunala rätten att ta ut skatt.
Anf. 10 Fredrik Schulte (M)
Fru talman! En av de största fällorna som vi politiker kan falla i är att hela tiden gå upp i försvarsställning och stirra sig blind på sin egen politik och låtsas som att problemen inte finns där. Det är en utmaning som alla regeringar och majoritetsblock i svensk politisk historia och i hela världen ställts och i kommande framtid ställs inför.
Vår uppgift är att jaga fram samhällsproblemen, ta tag i dem och hitta lösningar. Det är inte vad Monica Green håller på med. Det är tyvärr som alltför ofta när Monica Green skriver interpellationer ren plakatpolitik.
När man tittar på utvecklingen i Sverige kan man konstatera att vi har klarat finanskrisen kanske bäst i hela världen. Vi har haft en kris som har varit den värsta sedan depressionen på 20- och 30-talet. Olikt tidigare tillfällen när Sverige har drabbats av stora globala ekonomiska kriser har vi fixat det utan att se större neddragningar i välfärden. Vi har fredat välfärden.
Om man tittar lite mer noggrant på de siffror man kan hitta från Konjunkturinstitutet, SCB och en rad andra olika inrättningar kan man konstatera att vården, skolan och omsorgen under 2000-talet har fått se 120 000 fler människor sysselsatta. Det är 120 000 fler som har sysselsatts inom välfärdens kärna.
Om man tittar på de siffror som Monica Green slänger sig med finns det ganska goda förklaringar till de siffrorna. Till exempel har SKL kunnat konstatera i en rapport att det finns ett ökat fenomen med att fler som jobbar deltid får heltidsjobb. Då blir det på papperet färre anställda. Är Monica Green emot att kvinnorna i välfärden går från deltid till heltid?
Vi har förklaringar som ministern var inne på som fler arbetade timmar. Konjunkturinstitutet har också, som Monica Green kunnat se om hon läst lite större delar av budgetpropositionen, kunnat dra slutsatsen att ungefär 5 000 tjänster har gått från kommunal till privat regi inom välfärden. Att 5 000 lärare jobbar i friskolor i stället för i kommunala skolor innebär inte att vi har 5 000 färre lärare i skolan.
Konjunkturinstitutet konstaterar också att vi har stora överskott i kommunsektorn. Det finns ingenting som pekar på att vi skulle ha en massneddragning inom välfärden. Det mesta kan förklaras av volymförändringar, som Roger Haddad var inne på.
Fru talman! Det är i själva verket så att vi har en utveckling i Sverige där statsskulden minskar. Vi kan se att man i länder som Grekland, Spanien, USA, England och Irland bygger upp enorma skulder för framtiden som kommande generationer får betala av.
Vi kan se hur bnp-prognosen skrivs upp och att vi har högst tillväxt i hela Europa. Vi kan se att sysselsättningen i samhället ökar kraftfullt. I september 2010 har vi 85 000 fler sysselsatta i Sveriges ekonomi mot i september 2009.
Om vår arbetslinje får ligga fast och vi kan se till att människor inte fastnar i bidrag när jobben kommer, som i tidigare högkonjunkturer där Socialdemokraterna har styrt med en bidragspolitik, kommer vi att få fler människor i arbete, få fler resurser och mer pengar att satsa på välfärden.
Vi ska inte blunda för problemen. Vi ska vara allvarsamma och se till att adressera de problem som finns i välfärden. Det är inte vad Monica Green gör nu, utan det är ren plakatpolitik. Några massneddragningar i välfärden finns inte.
Anf. 11 Peter Norman (M)
Fru talman! I och med att Sverige inte är en egen ö i världen tänkte jag tillåta mig att göra en liten internationell exposé.
I går höll chefen för Internationella valutafonden Dominique Strauss-Kahn ett tal i Marocko. Han sade då att hittills har den globala finanskrisen krävt 30 miljoner jobb som har försvunnit. Valutafondens bedömning är att ytterligare 400 miljoner arbeten kommer att försvinna på grund av finanskrisen de närmaste åren.
Tittar vi oss runt i världen kan vi se att Grekland under en längd av år förött statliga finanser och även fuskat med statistiken. Man tvingas nu till drakoniska sparpaket, vilket leder till sociala problem, spänningar och demonstrationer till följd av detta.
Om vi går till Frankrike försöker man där höja pensionsåldern från 60 till 62 år, och vissa går i pension redan vid 50 år. Det leder till strejker som lamslår landet.
I England har vi haft flera år med slappa offentliga finanser. Det ledde till att finansministern i England fick för några dagar sedan fick lägga fram EU:s största åtstramningspaket någonsin.
På Island var vi så nära statsfinansiell kollaps som man kan komma. I Irland och Spanien är banksystemet i behov av stora stödinsatser.
När vi ser till vad som händer mellan Kina och USA är det eventuellt ett handelskrig på gång med därtill följande eventuella handelshinder, vilket starkt skulle försvåra export för ett frihandelsberoende land som Sverige.
Mot detta står Sverige starkt. Vi gör detta genom att vi har haft ordning och reda i de offentliga finanserna. Vi har betonat arbetslinjen och gjort det mer lönsamt att arbeta.
Jag vill också till detta lägga att vi har ett av världens bästa pensionssystem. Där kan jag till min glädje konstatera att det är en bred uppslutning i riksdagen. Det är fem partier som ligger bakom det, och även Monica Greens parti.
Som vi beskriver i budgetpropositionen är det stor oro i vår omvärld. Därför är det ansvarslöst, fru talman, att inteckna framtida reformutrymme.
Anf. 12 Monica Green (S)
Fru talman! Det är klart att vi inte ska inteckna framtida reformutrymme, och vi ska självklart ha ordning och reda i ekonomin. Det var vad vi såg till att göra efter 90-talskrisen. Vi såg till att det blev ordning och reda i ekonomin med tuffa sparkrav och tuffa budgetregler, något som nu gör att Sverige står sig starkt. Det var utgiftstak och så vidare, sådant som ni moderater var emot.
Det har vi nu. Det välkomnar ni och hyllar som om det vore era egna regler. Vi genomförde dem under 90-talet. När Anders Borg var ny som finansminister brukade han berömma Göran Persson för att det var ordning och reda i ekonomin. Sedan har han försökt att skyla över att det var vi socialdemokrater som såg till att det blev ordning och reda.
Vi ska aldrig försätta oss i den situationen igen. Det är helt rätt. Det är också därför som vi har klarat oss ur krisen.
Det är illa på andra håll i världen. Det gäller till exempel när Grekland var borgerligt styrt och man fuskade sig till saker, och nu är det är det i stort sett en helt omöjlig uppgift för den numera socialdemokratiska regeringen där att reda upp detta, men den kommer att göra det ändå. På Island var det en socialdemokratisk regering som fick ta över. Det finns andra exempel när det gäller motsatta effekter också, där borgarna har tagit över efter sossarna. Men trots att Sverige har stått sig starkt tack vare att vi har stabila budgetregler måste vi våga se vår egen situation och våga satsa på vår egen välfärd.
Precis som Peter Norman säger i sitt svar är det viktigt att ha en hög kvalitet och att vi ska motverka utanförskapet. Tyvärr har ni misslyckats med det. 70 000 fler är i utanförskap nu. Det finns en 8-procentig arbetslöshet i Sverige. Ni har alltså misslyckats med er viktigaste fråga, nämligen det som ni kallar för jobblinjen.
Därför är det viktigt att vi har fler jobb, bland annat i den privata sektorn, och det får vi genom att satsa och investera i gröna och smarta jobb. Men vi måste också våga satsa på kommuner och landsting och ha kvalitet i välfärden så att alla får del av den kvaliteten.
Jag slänger inte ur mig siffror hit och dit, utan jag tittar i regeringens egen budgetproposition där det står att oavsett om man räknar antalet personer eller antalet arbetade timmar i kommuner och landsting har antalet minskat. Även de privata inrättningarna, friskolor och privata vårdinrättningar, som också är kommunfinansierade eller offentligt finansierade, är inräknade när det gäller de jobb som har försvunnit. 30 000 jobb har försvunnit från välfärdens kärna. Alltså har vi fått en försämrad kvalitet, och de som jobbar där har fått det mycket stressigare och en större arbetsbörda och har svårt att se till att det blir en bra kvalitet för patienterna, för de små barnen, för de större barnen och för dem som behöver hjälp inom kommuner och landsting.
Jag hänvisar bara till er egen budgetproposition. Det är ni själva som har skrivit att det har försvunnit välfärdsjobb i offentlig och privat regi, i den kommunfinansierade eller offentligt finansierade välfärden. Så är det även om man räknar in att de som jobbar där nu jobbar längre tid.
Det som Peter Norman säger går inte ihop. Han säger en sak, nämligen att det ska vara hög kvalitet, men i själva verket har det i praktiken blivit precis tvärtom. Detta oroar mig.
Anf. 13 Roger Haddad (Fp)
Fru talman! Det är lite oroande att en företrädare för det stora socialdemokratiska arbetarpartiet hela tiden pratar om att vi ska satsa ännu mer och att hela lösningen på välfärdens kvalitet egentligen är ännu mer statliga pengar.
Jag hörde ingenting i Monica Greens inlägg som visade på alternativ finansiering av välfärden. Det är det som vi måste prata om, Monica Green, inte att statsrådet Peter Norman och regeringen ska anslå ännu mer statsbidrag och utlova mer pengar. Vi behöver ett förändringstryck i kommunerna. Staten måste i stället hjälpa till så att kommunerna och kommunpolitikerna tar sitt ansvar och prioriterar rätt och prioriterar äldreomsorgen och skolan som vi alla tycker är viktiga.
I min hemkommun Västerås har vi under lång tid diskuterat finansieringen av välfärden, alternativa utförare, upphandlingar, konkurrensupphandlingar och kvalitetsupphandlingar. Nu tillträder ett minoritetsstyre som river upp ett antal upphandlingar. Det är ett sätt. Hur kan vi i den kommunala ekonomin bidra till att vi använder de resurser som vi har på det mest effektiva sättet? Den typen av diskussioner för inte ens Monica Green i denna debatt. Då måste jag fråga Monica Green: Anser du verkligen att statsrådet Peter Norman ska skicka mer pengar? Räddar det välfärden? Om statsrådet skulle skicka mer pengar, hur och var tror du att de pengar skapas som vi ska kunna dela ut på kommunal eller statlig nivå?
Anf. 14 Gustaf Hoffstedt (M)
Fru talman! Jag tänkte bara påminna om några siffror. Vi fick tidigare höra från Roger Haddad om dessa sporthallar, och vi kunde läsa om den övningen i Dagens Nyheter häromdagen. Inte mindre än 32 kommuner, alltså mer än var tionde kommun, har under den senaste tioårsperioden föredragit att satsa på sporthallar i stället för på det som vi menar är välfärdens kärna, nämligen vård, skola och omsorg.
Regeringen har på ett ansvarsfullt sätt hushållat med våra pengar och har på det sättet kunnat ge kommunerna hjälp under en mycket svår period.
Jag vill också påminna om att oppositionen i stället ville använda pengarna till ganska riskfyllda investeringar, riskkapital i bilindustrin. I stället valde regeringen att just prioritera vård, skola och omsorg. Det ska vi nog vara ganska tacksamma för.
Anf. 15 Fredrik Schulte (M)
Fru talman! Jag var med vid några interpellationsdebatter under föregående mandatperiod. Vid ganska många av dessa tillfällen kunde man se Monica Green. Vid flera av dessa debatter återkom hon till retoriken att det minsann är vi inom socialdemokratin som redde upp efter borgerligheten 1991-1994.
Då kan man fråga sig hur länge Monica Green tänker leva på gamla meriter. Man kan också passa på att fråga hur retoriken går ihop. Å ena sidan sägs det att socialdemokratin till och med är bättre än borgerligheten på detta med stabila statsfinanser, trots att Sverige kanske är bäst i världen. Men Socialdemokraterna säger: Vi är bättre, men vi ska spendera ännu mer pengar. Det räcker inte. Det är alldeles för lite, och det är alldeles för sent. Det behövs mer.
Den ekvationen går inte ihop. Man måste mätta munnen efter matsäcken. Jag tycker att socialdemokratin i allmänhet och Monica Green i synnerhet borde titta på vad som hände i England. Efter tio års styre, och de senaste åren med Gordon Brown som tog springnota, som dubblade statsskulden under ett års tid och som förde precis den politik som Monica Green förordar, står England nu inför en situation där man måste ta till kraftfulla besparingar. Man har tagit bort barnbidraget för många familjer på grund av att den socialdemokratiska regeringen ledd av Gordon Brown tog en springnota. Man spenderade mer pengar än man hade.
I Sverige behöver vi inte göra det. Vi har klarat finanskrisen kanske bäst i världen, och vi har gjort det genom att freda välfärden.
Det är ingen som känner igen sig i din beskrivning, Monica Green, om att det är massneddragningar i välfärden, utan det finns förklaringar. Jag pratade om att SCB har tagit fram siffror på att vi har ökat sysselsättningen i välfärden med 120 000. Ljuger SCB? Jag tycker att du ska svara på frågorna om du är emot att fler som jobbar deltid faktiskt går över till heltid. Det är nämligen en viktig förklaring till att siffrorna ser ut som de gör.
Anf. 16 Peter Norman (M)
Fru talman! Först och främst har jag inga som helst problem med att harangera Göran Persson och hans arbete på 90-talet. Jag tycker att det var lysande. Jag tycker att det är viktigt att föra den stafettpinnen vidare.
Fru talman! I mitt inlägg gjorde jag en liten internationell exposé. Den här gången tänkte jag prata lite om de utmaningar som vi står inför här hemma. Vi har, som jag sade, ett av världens bästa pensionssystem som klarar av förändringar i demografin. Men att vi lever allt längre är naturligtvis i grunden någonting väldigt bra. Det är en av välfärdens absolut bästa effekter att vi kan leva längre och att vi kan ha ett aktivt liv längre upp i åren och vara friskare och starkare. Men det är också en utmaning för välfärdssystemet och välfärdssamhället. Det kommer att bli så med matematisk precision att färre människor ska försörja allt fler. Detta kommer att leda till ökade kostnader både i statssektorn, i den kommunala sektorn och i landstingssektorn. Till detta kommer att utvecklingen för vård i livets slutskede går framåt med stormsteg, och den är också väldigt dyr.
Sedan tror jag också att den så kallade Internetgenerationen, i bästa fall vår egen generation, kommer att vara en mer vårdnadskrävande generation än tidigare. När vi kommer att gå till doktorn när vi blir gamla och doktorn skriver ut en ordination kommer vi att gå hem och googla och säga: Nja, det går nog att göra så här i stället. Man vill ha något dyrare.
Detta sammantaget gör att vi har en väldigt stor demografisk utmaning även om grunden för den är någonting gott, nämligen att vi lever längre. Jag tror att vi kan diskutera hur mycket pengar som ska skickas mellan stat och kommun, men den stora frågan för att lösa detta är helt enkelt att vi måste arbeta fler timmar i landet. Det kan antingen ske genom att lika många människor arbetar fler timmar eller genom att fler människor arbetar över huvud taget.
För att få detta till stånd krävs kort och gott att det blir mer lönsamt att arbeta. Det är också regeringens stora ekonomisk-politiska strategi: arbetslinjen. På så sätt stärks även kommunernas ekonomi, och det är kopplingen till dagens ämne. De blir alltså bättre rustade för att göra anställningar i välfärdssektorn.
Anf. 17 Monica Green (S)
Fru talman! Det var många inlägg och mycket spretigt. En del säger att det inte går ihop. Nej, man kan ju läsa den egna budgetpropositionen där ni själva skriver att 30 000 välfärdsjobb har försvunnit. Man kan också lyssna på alla seriösa bedömare vid Konjunkturinstitutet. Man kan lyssna på Finanspolitiska rådet, och man kan lyssna på Sveriges kommuner och landsting som är oroade över den väg ni har valt. Det försvinner nämligen jobb, både mätt i antal jobb och mätt i antal timmar.
Jag kan svara en gång till på frågan. Jag välkomnar om fler får jobba mer tid, för det är inte meningen att man ska jobba på konstiga procentuella anställningar och vikariat hit och dit. Jag välkomnar om det blir fler som jobbar och jobbar längre tid, men även där har ni misslyckats - både mätt i antal jobb och mätt i antal arbetade timmar. Det står på s. 226 i er egen budgetproposition. Det har blivit mindre.
Ni har prioriterat skattesänkningarna före välfärden. 100 miljarder i skattesänkningar - det var ert val. Och det är mest till dem som har det allra bäst. Sedan kan man säga att man inte kan ta springnota och inte göra det och det. Nej, ni valde skattesänkningar framför kvaliteten i välfärden.
Sedan pratar ni om effektiviseringar och omvandlingstryck. Ja, hur snabbt ska ett vårdbiträde springa i korridoren? Det är det som är effektivisering. Hur många minuter ska det ta att städa en skoltoalett? Vi har hört exempel på att det ska ta en och en halv minut att städa en skoltoalett i Halland. Det är väl effektivisering om man kanske kan minska ned det till en minut och femton sekunder då.
Det är dessa personer, våra hjältar i välfärden, som får ta smällen när ni har valt skattesänkningar före välfärden.
Anf. 18 Peter Norman (M)
Fru talman! Jag har själv varit finanschef. Jag vet hur jobbigt det är när man inte får ordentliga ingångsvärden när man ska göra prognoser. Det är naturligtvis inte heller något självändamål att hålla kommunerna på halster, och jag har förståelse för kommunchefernas och kommunernas finanschefers eventuella frustration. Men inte ens de är betjänta av långsiktiga löften som kanske inte kan hållas utan sedan bryts. Det är stor osäkerhet i våra prognoser.
Till det vill jag säga, fru talman, att medborgarna i vårt land har rätt att kräva god och pålitlig service både i dag och i morgon.
Jag ber att få tacka Monica Green för denna min första interpellationsdebatt. Det var trevligt och mycket lärorikt. Jag hoppas och tror att vi kommer att träffas åtskilliga gånger i framtiden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.