Höjda patientavgifter till följd av avregleringen av apoteksmarknaden
Interpellation 2009/10:337 av Israelsson, Margareta (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-04-23
- Anmäld
- 2010-04-23
- Sista svarsdatum
- 2010-05-07
- Besvarad
- 2010-05-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 april
Interpellation
2009/10:337 Höjda patientavgifter till följd av avregleringen av apoteksmarknaden
av Margareta Israelsson (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
En läkare som ringer in ett recept till ett apotek fick tidigare en ersättning per recept som betalning för arbetet eller kompensation för arbetstiden. Detta betalades sedan i sin tur av patienten i samband med att han eller hon hämtade ut sin medicin.
I samband med avregleringen av apoteksverksamheten och utförsäljningen av hundratals apotek försvann dock denna möjlighet till finansiering då apoteken inte är villiga att ta på sig administrationen av avgiften.
På flera håll i landet har det aktuella landstinget gått in och tagit den kostnaden. I Västmanlands läns landsting har den moderatledda majoriteten valt att lägga kostnaden på en generell höjning av patientavgiften för ett läkarbesök i primärvården.
Detta har inneburit att kostnaden för det inringda receptet vältrats över på en patient som behöver träffa en läkare, i stället för att den betalas av den som utnyttjar servicen.
Detta innebär också att avregleringen och utförsäljningen av apotek inneburit en dyrare vård för de sjuka.
De landsting som i stället valt att gå in och ta denna kostnad över budget har naturligtvis undvikit övervältringen på primärvården, men receptkostnaden har ändå blivit en vårdfråga i stället för en läkemedelsfråga.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialministern:
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förhindra denna typ av oönskade effekter?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:337
Webb-tv: Höjda patientavgifter till följd av avregleringen av apoteksmarknaden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:118 Fredagen den 7 majProtokoll 2009/10:118 2 § Svar på interpellation 2009/10:337 om höjda patientavgifter till följd av avregleringen av apoteksmarknaden
Protokoll från debatten
Anf. 1 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Margareta Israelsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra oönskade effekter såsom att kostnaden för det inringda receptet vältrats över på en patient som behöver träffa en läkare, att avregleringen och utförsäljningen av apotek har inneburit en dyrare vård för de sjuka samt att receptkostnaden i de fall landstingen i stället valt att gå in och ta denna kostnad över budget ändå har blivit en vårdfråga i stället för en läkemedelsfråga.
Innan apoteksmarknaden omreglerades tog apoteken ut en avgift på 80 kronor för sådana recept som förmedlats till apotek exempelvis via telefon och där patienten inte besökt vårdinrättningen för att få receptet utskrivet. Apoteket AB vidarebefordrade avgiften till landstinget.
Avgiften tas ut för det arbete som är förenat med förskrivningen av läkemedel och ingår därför inte i patientens högkostnadsskydd för läkemedel utan i det skydd mot höga kostnader för vårdavgifter som regleras i hälso- och sjukvårdslagen. För att patienten skulle få avgiften inräknad i det sistnämnda högkostnadsskyddet behövde han eller hon spara kvittot på avgiften och visa upp det vid nästa besök på en öppenvårdsinrättning för att få utgiften registrerad i efterhand.
I samband med omregleringen av apoteksmarknaden har landstingen valt olika vägar när det gäller den aktuella avgiften. En del har tagit bort den, andra har tagit bort den och höjt vårdavgiften medan andra i stället har valt att fakturera patienten. Oavsett vilken lösning landstingen har valt så har det underlättat för patienterna eftersom de inte själva behöver hålla reda på sina kvitton för att kunna tillgodoräkna sig utgiften. Systemet minskar även den administrativa bördan för aktörerna på apoteksmarknaden.
Att kunna få ett recept förskrivet utan att behöva besöka en vårdinrättning är en möjlighet som alla patienter kan behöva utnyttja vid något tillfälle. Det bör också påpekas att det förhållandet att vissa patienter utnyttjar möjligheten innebär en större tillgänglighet för de patienter som i stället behöver uppsöka vården.
Omregleringen av apoteksmarknaden har alltså inte inneburit att vården har blivit dyrare för patienterna. Tvärtom kan det konstateras att vården, i de fall landstingen har tagit bort avgiften, har blivit billigare för patienterna.
Anf. 2 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för svaret på min interpellation! Jag är lite osäker på om socialministern har missförstått mig, läst fel eller inte riktigt vill svara. Vi får försöka utröna det.
Jag tycker att det är en felaktighet med förändringen av den service som tidigare fanns som gjorde det bra och enkelt för den som hämtar ur recept på apotek, apoteksadministrationen, landstingen och som inte påverkade några andra vårdsökande.
Det som har skett efter avregleringen i mitt landsting är att den moderatledda ledningen har beslutat om en förändring av att den som hämtar ut ett telefoninringt recept betalar för den servicen, vilket jag tycker är bra att man gör. Man har möjlighet att räkna in det i högkostnadsskyddet, eller rättare: Man hade möjlighet att räkna in det i högkostnadsskyddet.
Nu har det i stället blivit en avgiftsbefrielse för den som får den här servicen. I mitt landsting har man valt att låta dem som behöver uppsöka vården betala för den servicen. Jag kan inte tycka att det är riktigt att de vårdbehövande ska betala 20 kronor mer per läkarbesök för att de som inte behöver uppsöka läkare men som får en extra service helt plötsligt befrias från en avgift på 80 kronor.
Grunden till detta hör samman med avregleringen av apoteken. När apoteken såldes ut var det inte görligt, varför kan man naturligtvis diskutera, att få servicen med överföringen av pengarna till landstingen. Jag läser svaret nästan som att ministern tror att jag tycker att det är dåligt att man kan hämta ut inringda recept. Det tycker jag absolut inte. Jag tycker att det är alldeles utmärkt men att man ska betala för servicen.
Jag läser svaret också som att ministern tycker att det var väldigt bra effekter man har fått. Det är enklare för dem som hämtar ut. Ja, det är det. Det är minskad administration. Men det ingick ju i den service som Apoteket AB tillhandahöll och som nu inte finns kvar. Det leder ändå tanken till att det är avregleringen som är grunden till att man har kunnat göra de här förändringarna.
I min interpellation tar jag upp det faktum att en del landsting har valt att ta avgiften själva. Det betyder att den som får ett inringt recept inte behöver betala och inte heller dem som uppsöker en läkare. Det innebär att på något sätt betalar ändå vården för den här servicen, även om jag är säker på att de som behöver uppsöka läkare i Västmanlands läns landsting hade varit väldigt glada om ledningen hos oss hade kommit till samma slutsats.
Det är ett mycket märkligt påstående i svaret att det nu blir lättare att komma till en läkare därför att människor kan ringa in recept och därmed inte går till läkaren. Det är ju ingen förändring som har uppkommit nu. Förändringen ligger just i att den som behöver uppsöka en läkare får betala en avgift. Jag undrar hur ministern har kommit till uppfattningen att det blir billigare för patienten.
Anf. 3 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Om man tänker efter hur det varit tidigare har en läkare ringt in ett recept. Apoteket har tagit ut en ersättning som har betalats av patienten. Patienten har behövt hålla reda på kvittot om den har velat utnyttja kvittot i samband med högkostnadsskyddet. Det vill ju många av patienterna som sammantaget har haft höga läkemedelskostnader under året.
Den nya ordningen har inneburit, eftersom det är landstingen själva som bestämmer hur avgiftskonstruktionen ska se ut, att man i vissa fall inte tar ut någon avgift alls av patienterna. Andra har tagit bort avgiften och höjt vårdavgiften i stället, och vissa fakturerar patienten.
Summa summarum är det enklare att administrera för alla inblandade. Patienten behöver inte hålla ordning på sina kvitton. Det har inte blivit dyrare. För många har det blivit billigare, och det har blivit enklare för alla.
Om man tittar på avgiften för telefonrecepten kan man se en ganska stor spännvidd. Det i interpellationen nämnda Västmanlands läns landsting har man en avgift för telefonrecept på 50 kronor. I Kalmar har man 60 kronor, i Västernorrland 80 kronor och i Västra Götaland 80 kronor. I Stockholm har man 0 kronor. Man bestämmer det själv.
Det som jag tror är interpellanten Margareta Israelssons utgångspunkt är: Blir det enklare, bättre eller sämre för den enskilde patienten? Avgiftsstrukturen är annorlunda, men jag kan inte se att det har blivit sämre för patienten. Är det någon skillnad för patienten är min uppfattning att det har blivit bättre.
Anf. 4 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Jag är mycket förbryllad. Nu blir det en märklig diskussion oss emellan för den som lyssnar. Socialministern vidhåller att det har blivit enklare. Men om vi håller oss till det ekonomiska har förändringen i mitt landsting blivit den att den som behöver uppsöka en läkare nu får betala 20 kronor mer för detta. Och varför får man göra det? Jo, därför att, som socialministern säger, det ska bli enklare och billigare för den som
inte
behöver träffa en läkare.
Vad är tanken bakom det? Är det något genomtänkt organisatoriskt, och i så fall varför? Varför ska en person som av någon anledning behöver uppsöka hälso- och sjukvården och träffa en läkare betala en avgift därför att någon annan inte behöver det? Man kanske behöver förlänga sitt recept på p-piller, man kanske har ringt in recept till katten eller så har man något annat skäl att använda denna service.
Det är oftast äldre människor som behöver tala med en läkare. Varför ska de betala den här servicen? Jag tycker att det är alldeles självklart att man gör det själv. Det är detta jag vill komma åt. Jag tycker att det är en tokig åtgärd.
Oaktat vad man tycker om avregleringen av apoteken hade man kunnat tänka sig att redan från början fundera igenom hur vi gör med det här. Hur gör vi med den samhällsservice som apoteken sköter? Det får vi väl ta i någon annan interpellation, för det fanns ju också annat som apoteken skötte - en del statistik och sådana saker.
Jag har försökt finna de här frågorna någonstans i debatten och försökt se om de har varit uppe. Jag noterar att det i Socialdemokraternas text i socialutskottets betänkande finns en skrivning om behovet av en varsam och effektiv användning av skattebetalarnas pengar för främst receptbelagda läkemedel. I det här fallet kan vi konstatera att det har skötts när det gäller den som behöver hämta ut recept men inte när det gäller den som behöver uppsöka vård.
Jag har stor respekt för vad socialministern säger om att landstingen kan avgöra frågan, men är det då en bra ordning? Är det en bra ordning för den som behöver uppsöka läkare att den här möjligheten nu har skapats? Jag tycker att det känns tråkigt.
Det är ett faktum att man behövde hålla reda på ett kvitto om man skulle få upp kostnaden på högkostnadsskyddet och så vidare. Om jag nu får raljera lite hade man ju inte behövt avreglera apoteken för att lösa detta. Det hade vi kunnat sköta genom ett kort precis som vi gör med så mycket annat när det gäller högkostnadsskydd. Det hade inte krävts hela den här stora apparaten för att göra det enklare för någon som får ett recept inringt.
Jag vill fortfarande komma åt ambitionen att förändringen när det gäller recept- och läkemedelshantering inte ska drabba vårdbehövande.
Anf. 5 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Man ska först och främst komma ihåg att den omreglering som har skett av apoteksmarknaden inte syftar till att förändra hanteringen av högkostnadsskyddet. Det är inte den bärande tanken. Den bärande tanken är att öka tillgängligheten på läkemedel.
Det sker i två steg. Det första är att det blir enklare att få tag i receptfria läkemedel. Nu kan vi se drygt 6 000 nya försäljningsställen runt om i landet, vilket många är glada för. Vi kan se att det nu har godkänts 70 ytterligare fullskaleapotek utöver dem som staten tidigare hade. Jag skulle tro att vi har ökat antalet apotek i landet med ungefär 7 procent på några månader. Det är glädjande för de människor som får närmare till sitt apotek. Vi har fått ett snabbt genomslag för tillgänglighetsökningen.
Avgiftsstrukturen är en fråga för landstingen att hantera. De har valt att göra det på lite olika sätt. En del av den diskussion som vi nu för här borde kanske föras i Västmanlands läns landsting, där man har att avgöra vad som är det bästa. Vi kan se att landstingen har valt helt olika vägar. Jag nämnde tidigare avgifterna för telefonrecept hos några landsting, som jag tittade på helt snabbt - från 0 kronor i Stockholm till 80 kronor i Västernorrland, till exempel. Här finns stora skillnader; man har valt att göra på lite olika sätt. Jag tänker inte och vill inte ta några initiativ för att lagstifta en viss ordning.
Det kan vara så att man i landstingen gör övervägandet att de som ringer in recept i större utsträckning är personer som är kroniker, äldre personer och multisjuka personer. Därmed vill man underlätta och förbilliga för dem. Det kan vara en del av övervägandet. Men varje landsting måste göra en avvägning av det som de själva anser vara den bästa avgiftsstrukturen eftersom det inte regleras centralt.
När det gäller statistik och annat, som Margareta Israelsson nämner, finns det en del funktioner som Apoteket AB tidigare hade. På en omreglerad marknad har vi fört över de uppgifterna till ett särskilt bolag som kallas Servicebolaget. Det har hand om gemensam infrastruktur just för att vi ska kunna hålla greppet om till exempel statistikfrågor och e-recept som gör att man ska kunna hämta ut sina mediciner på vilket apotek som helst. Det finns en rad sådana saker.
Den fråga som vi nu diskuterar har aktualiserats genom den omreglering som har skett. Det löses på ett praktiskt sätt. Om Margareta Israelsson har synpunkter på det sätt på vilket man i Västmanlands läns landsting har valt att utforma avgiftsstrukturen får hon antingen ta den diskussionen i detta landstings sammanhang eller verka för att vi får en central reglering av det här på nationell nivå.
Sådana förslag har tidigare inte framförts, såvitt jag vet. Jag skulle nog avvisa en sådan tanke eftersom jag tycker att det är klokt att varje landsting har största möjliga frihet att hantera verksamheten utifrån de överväganden man gör på den regionala landstingsnivån.
Anf. 6 Margareta Israelsson (S)
Fru talman! Jag blir lite bedrövad. Jag tycker att herr socialministern företräder ett parti som brukar visa lite social patos. Men nu står vi här och pratar om marknad, marknad och marknad. De äldre multisjuka ska flytta på sig, säger socialministern. De ska klara sig med en telefon och ringa i stället för att träffa läkaren för att undvika en höjd avgift. Jag tycker att det är ytterst märkligt, och jag blir väldigt besviken. Jag trodde inte att jag skulle möta den attityden.
Socialministern tar upp frågan om ett bolag som sköter administration och annat. I er iver att förändra tycker jag att ni också skulle ha kunnat fundera igenom detta.
Naturligtvis ska vi diskutera frågan i Västmanlands läns landsting. Vi har gjort vårt bästa från socialdemokratiskt håll, men blivit nedröstade. Jag kandiderar till landstinget i höst, och jag lovar att jag kommer att fortsätta föra frågan där. Men i det här fallet är det inte ledningen för Västmanlands läns landsting - hur irriterad jag än kan bli över den - som har gjort någonting annat än det som den regering socialministern företräder har gjort möjligt. Så är saken.
Ska vi ha en diskussion i Sverige om att om det ska göras enklare för marknaden att drivas så får äldre multisjuka finna sig i att hålla i en telefon och ringa? Då blir det billigare för dem än när de går till läkaren. Då har diskussionen hamnat snett, tycker jag.
Dessutom för ni nu alltför ofta över frågorna på kommuner och landsting. De ska lösa problem som regeringen inte mäktar med. Vi ska betala för tågen i Stockholm, vi ska betala för än det ena, än det andra och ditten och datten ute i kommuner och landsting. Det är inte heller en bra diskussion. Man måste kunna se det hela samlat.
Socialministern säger att han inte är beredd att ta ett initiativ att reglera eller lagstifta detta centralt. Jag är inte ute efter central lagstiftning. Jag är ute efter att socialministern ska visa en ambition.
Anf. 7 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det senaste inlägget kom att bli något annorlunda än det jag trodde var utgångspunkten för själva interpellationen.
Vad jag har försökt beskriva är att vi ska hitta en väg för att göra mediciner tillgängliga för fler människor i vårt land. Där har vi haft stora brister tidigare, och vi har nu öppnat det hela så att det blir möjligt för fler människor att få tag i mediciner på ett enkelt sätt. Tillgängligheten har ökat genom många nya försäljningsställen för receptfria varor och nya apotek som växer fram till godo för många människor.
Jag har inte sagt att äldre och multisjuka ska flytta på sig - absolut inte. Jag har inte heller sagt att de ska hänvisas till telefonen. Men om alternativet för den äldre multisjuka är att ge sig av till läkaren när man lika gärna kan hantera den här frågan via telefon kommer de flesta att välja att förnya sina recept via telefon. Det är enkelt, praktiskt och klokt för att underlätta för den enskilde. Den här typen av insinuationer tycker jag faktiskt är lite obehagliga när vi arbetar för att underlätta.
Samma summarum är det så att det inte har blivit dyrare. För väldigt många patienter har det blivit billigare, och det har blivit enklare för alla. Avgiftsstrukturen är en fråga för respektive landsting att hantera. Det avgör vi inte i Sveriges riksdag. Den diskussionen får tas i till exempel Västmanlands läns landsting.
Det visar sig också, som jag nämnde tidigare, att strukturen när det gäller avgifter ser väldigt olika ut. I s-styrda Västernorrland tar man 80 kronor av den som förnyar recept via telefon. I Stockholms läns landsting tar man 0 kronor. Vad är rätt där? Det kanske man ska avgöra på landstingsnivå och inte på den centrala nivån, fru talman.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.