EU:s klimat- och energimål för 2030
Interpellation 2013/14:191 av Nordin, Lise (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-12-03
- Anmäld
- 2013-12-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-12-12
- Sista svarsdatum
- 2013-12-17
- Besvarad
- 2014-01-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 3 december
Interpellation
2013/14:191 EU:s klimat- och energimål för 2030
av Lise Nordin (MP)
till statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Det övergripande målet för EU:s klimatpolitik är att minska utsläppen av växthusgaser så att klimatförändringen inte medför en större ökning av temperaturen än två grader Celsius. För att nå detta menar kommissionen att utsläppen behöver minskas med mellan 80 och 95 procent till år 2050 jämfört med de utsläppsnivåer som rådde 1990, vilket även är unionens långsiktiga utsläppsmål.
För närvarande styrs utvecklingen mot detta mål endast av EU:s så kallade 20-20-20-mål, det vill säga att till år 2020 minska utsläppen med 20 procent, öka andelen förnybart till 20 procent samt minska energianvändningen med 20 procent.
Kommissionen planerar nu den politiska inriktningen för tiden efter 2020 och presenterade därför i våras en grönbok med en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030. I denna inbjöds medlemsländernas regeringar samt andra aktörer att lämna förslag på hur de framtida målen bör utformas.
I grönboken understryker kommissionen att målen bör baseras på den färdplan för 2050 som kommissionen lade fram 2011 och som sedan var underlag för resolutioner i EU-parlamentet. I färdplanen lade kommissionen fram ett antal scenarier som visar att utsläppen behöver minskas med minst 40 procent till 2030, att andelen förnybar energi bör vara minst 30 procent samma år och att energin behöver användas mer effektivt. Färdplanen har med rätta kritiserats för att vara alltför defensiv och kraftlös, men visar ändå att det behövs en fortsättning med tre mål som stöder varandra och skapar synergier.
EU:s medlemsländer är som bekant inte helt eniga vad gäller energi- och klimatpolitiken. Det finns många länder som anses bromsa utvecklingen, framför allt bland de nyare medlemsländerna i Östeuropa. Desto viktigare är det att länder som vill påskynda utvecklingen driver en tydlig linje med ambitiösa mål. Ett land som gör detta är Danmark. I sitt svar på kommissionens grönbok svarar den danska regeringen att det behövs bindande och ambitiösa mål inom alla de tre områdena och att detta är centralt för att skapa ett hållbart energisystem och minskade utsläpp av växthusgaser, men även för att öka medlemsländernas konkurrenskraft och skapandet av arbetstillfällen.
Energimyndigheten kom i sitt yttrande fram till samma slutsats. Man menar att det finns goda skäl att fortsätta med de tre mål som hittills har funnits eftersom de kompletterar varandra och att strukturen påskyndar utvecklingen mot ett hållbart energisystem. Den anses också ge goda förutsättningar att driva utvecklingen mot ett energisystem som ger konkurrenskraftiga energipriser och försörjningstrygghet. Myndigheten anser vidare att det är viktigt att alla tre mål är bindande och att det saknas aktuella målkonflikter.
Man bör i detta sammanhang också vara medveten om den stora vikt som ligger i att EU:s 2030-mål är starka och effektiva. De kommer inte bara att vara grunden för EU:s klimat- och energipolitik det kommande decenniet, utan även vara en plattform för EU:s ambition att skapa ett starkt globalt klimatavtal. I arbetet med att skapa ett internationellt bindande avtal som undertecknas vid klimatkonferensen i Paris 2015, kommer EU:s egen målsättning att vara den ribba som resten av världen mäter sig med och som ger EU möjlighet att inspirera andra att följa efter.
För EU-kommissionens del är nästa steg att presentera en vitbok baserad på de yttranden som har kommit in. Enligt kommissionens tidsplan ska den presenteras inom den kommande månaden för att kunna antas vid rådsmötet i mars 2014 och sedan spelas in till Ban Ki Moons högnivåmöte i september. Men hittills är det få länder, förutom Danmark, som har visat tydlighet och ambition. Det är desto fler som är vaga och sökande i sina svar och ett antal länder är direkt negativa till starka och bindande mål. Detta är en olycksbådande utveckling som Sverige bör påverka genom att spela en aktiv roll som föregångsland. I den allmänna debatten finns också en slagsida mot en återhållsam politik, där industrins lobbygrupper försöker motverka ambitiösa och bindande mål på EU-nivå.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att den svenska regeringen hittills har haft en påtagligt passiv roll både i den politiska processen och i den allmänna debatten. Regeringen skriver i sitt utlåtande, daterat i juni 2013, att det är viktigt med ett mål för utsläppsminskning, men anger inte var detta mål bör ligga. Man tar heller inte ställning för att behålla de två andra mål som finns i dag, det vill säga hur stor andelen förnybar energi bör vara 2030 eller hur mycket mer effektivt energin bör användas. I stället säger man att kommissionen bör utreda detta närmare.
Denna passiva inställning bidrar till den bild av tvekan och ängslighet som i allt högre grad präglar Sveriges klimatpolitik. Allt oftare har regeringen varit otydlig i avgörande frågor på ett sätt som inte är trovärdigt för ett land som gör anspråk på att vara ledande och pådrivande i klimatfrågorna och EU. En tydlig svensk ståndpunkt om ambitiösa bindande EU-mål till 2030 krävs inför eller senast i samband med kommissionens förslag och de påföljande förhandlingarna i rådet.
Därför vill jag fråga ministern:
Kommer regeringen att föreslå att det införs bindande och ambitiösa mål inom EU för utsläppsminskning, andel förnybar energi och energieffektivisering?
Vilken nivå kommer regeringen att föreslå för de mål som föreslås?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:191
Webb-tv: EU:s klimat- och energimål för 2030
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2013/14:53 Tisdagen den 14 januariProtokoll 2013/14:53 18 § Svar på interpellation 2013/14:191 om EU:s klimat- och energimål för 2030
Protokoll från debatten
Anf. 99 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Lise Nordin har frågat mig om regeringen kommer att föreslå att det införs bindande och ambitiösa mål inom EU för utsläppsminskning, andel förnybar energi och energieffektivisering, om vilken nivå som regeringen kommer att föreslå för de mål som föreslås och om när regeringens position kommer att presenteras.
Låt oss börja med att konstatera att Sverige är ett föregångsland inom klimat- och energiområdet. Vi har en i det närmaste koldioxidfri elproduktion. De senaste 40 åren har Sverige gått från ett av de mest fossilberoende länderna i hela OECD, med hela 80 procent fossila bränslen i vår energikonsumtion, till att i dag vara det land i hela EU som har allra högst andel förnybar energi. Och som regeringen strax före årsskiftet redovisade till EU-kommissionen visar aktuella siffror att vi i Sverige redan 2012 överträffade EU:s 2020-mål för förnybart. I dag är 51 procent av den energi som används i Sverige förnybar. Den omställningen har vi lyckats kombinera med god tillväxt. Sedan 1990 har vi i Sverige minskat våra utsläpp av växthusgaser med 20 procent, samtidigt som vår ekonomi har vuxit med nästan 60 procent.
Sveriges hållbara resa imponerar på omvärlden. Nu finns det, runt om i världen, många länder som är intresserade av att ta del av hur vi i Sverige arbetar med klimat- och energifrågorna och som är nyfikna på svensk miljöteknik. Bara under hösten har vi sett hur USA:s president Obama under sitt besök i Sverige har bett om att få titta närmare på våra framsteg inom just miljöteknik och smarta energilösningar.
Genom att bland annat visa på att det är möjligt att förena en ambitiös klimat- och energipolitik med god och hållbar tillväxt kan vi i Sverige påverka vår omvärld och agera med trovärdighet i internationella förhandlingar inom såväl EU som globalt.
Som Lise Nordin skriver i sin interpellation finns det för närvarande ett antal medlemsländer i EU som försöker bromsa utvecklingen av en fortsatt ambitiös europeisk klimat- och energipolitik. I flera medlemsländer tar man den ekonomiska krisen och behovet av ekonomisk återhämtning som argument för att bromsa ett ambitiöst klimat- och energiarbete. Att det ser ut så är en högst beklaglig utveckling, som jag och regeringen med kraft agerar emot i olika internationella sammanhang, och att det är så har hittills inte fått tillräcklig uppmärksamhet i den svenska debatten. Som ett progressivt land, med en egen ambitiös klimat- och energipolitisk agenda och med en tydlig ambition att EU ska fortsätta ha detsamma, har vi därför ingen lätt uppgift framför oss.
Lise Nordin påstår att regeringen skulle vara passiv i dessa frågor i EU. Sanningen är den rakt motsatta. Sverige är en av de krafter inom EU som verkligen är med och driver denna fråga framåt. Inför och vid Europeiska rådet i våras signalerade vi tydligt behovet av fortsatt höga ambitioner i klimatfrågan och av ett starkt ramverk för klimat- och energipolitiken till 2030. Det här mycket tydliga budskapet har givetvis framförts inte enbart vid Europeiska rådet utan även vid flertalet miljö- och energiråd liksom vid andra samtal med medlemsstater i Europa och i olika kontakter med EU-kommissionen.
I dessa sammanhang har regeringen också konstaterat att EU:s bindande mål för klimat, förnybart och energieffektivisering till 2020 har bidragit till den snabba utvecklingen av förnybar energi inom unionen och noterat EU-kommissionens analys att utvecklingen av förnybar energi riskerar att bromsa kraftigt efter 2020 om inga ytterligare klimat- eller energipolitiska styrmedel eller mål beslutas. Regeringen anser att de långsiktiga klimatmålen tydligt måste vara styrande i det nya ramverket Regeringen har också uppmuntrat EU- kommissionen att återkomma med ett klimat- och energipolitiskt ramverk efter 2020 där överväganden om klimat, förnybar energi, energieffektivisering, försörjningstrygghet och konkurrenskraft ingår.
Som regeringen tidigare redovisat för riksdagen anser vi att EU bör besluta om ett ambitiöst bindande mål för hur mycket unionens utsläpp av växthusgaser bör minska till 2030 och att det 2030-målet bör sättas så att målet att minska utsläppen med 80-95 procent till 2050 kan uppfyllas på ett kostnadseffektivt sätt.
Regeringen har under hösten även lyft fram viktiga slutsatser från IPCC:s senaste rapport, som presenterades i Stockholm tidigare i år, och vikten av att EU så snart som möjligt antar ett klimat- och energiramverk för 2030. Vi vill dessutom se ett högre totalt åtagande kring utsläppsminskningar än vad kommissionen i sina milstolpar tidigare har presenterat som del av sin 2050-färdplan samt åtgärder som stärker EU:s utsläppshandelssystem. Detta har vi kommunicerat till kommissionen för att stärka de förslag den nu arbetar med.
Allt detta gör att Sverige i EU uppfattas som ett medlemsland med höga ambitioner inför förhandlingarna om ett nytt EU-ramverk för klimat- och energipolitiken 2030. Sverige är även ett av de drivande länderna i Green Growth Group, en sammanslutning av 14 länder som vill se ett ambitiöst klimat- och energiramverk och som i november enades om några nyckelpunkter inför vårens behandling av frågan.
Regeringen förbereder nu Sveriges agerande i de förhandlingar som inleds efter det att EU-kommissionen presenterar sitt förslag den 22 januari. Min övertygelse är att Sverige har en viktig roll att spela i de påföljande diskussionerna så att EU:s medlemsländer kan anta ett ambitiöst ramverk för klimat- och energipolitiken till 2030 vid Europeiska rådet i mars.
Anf. 100 Lise Nordin (MP)
Fru talman! Jag vill tacka energiminister Anna-Karin Hatt för att hon har kommit till riksdagen för att diskutera de viktiga frågorna om EU:s framtida klimat- och energimål. Men eftersom jag inte fick svar på mina frågor ber jag att få läsa upp dem igen.
Kommer regeringen att föreslå att det införs bindande och ambitiösa mål inom EU för utsläppsminskning, andel förnybar energi och energieffektivisering?
Vilken nivå kommer regeringen att föreslå för de mål som föreslås?
När kommer regeringens position att presenteras?
Det jag hör i Anna-Karin Hatts svar är att Barack Obama har besökt Sverige och att hon anser att regeringens politik är ambitiös. Men jag kan inte någonstans läsa något svar på mina tre frågor.
Inom EU pågår nu en kamp om det framtida energi- och klimatsystemet. Det är ett vägval mellan ett hållbart energisystem och ett energisystem som fortsatt innehåller kärnkraft och kolkraft. De länder som vill ha kvar kolkraft och kärnkraft vill bara ha ett mål för klimatutsläpp medan andra länder kämpar för att EU ska ha kvar dagens målstruktur, med mål för såväl förnybar energi som klimatutsläpp och energieffektivisering.
Det är väldigt olyckligt att Sverige ännu inte har anslutit sig till de länder som vill ha tre mål. Nyligen skickade åtta EU-länder ett brev till kommissionen där man lyfte fram betydelsen av ett nytt förnybarhetsmål. Det var Österrike, Tyskland, Belgien, Danmark, Irland, Frankrike, Italien och Portugal. Sverige var alltså inte ett av de länder som stod upp för förnybar energi.
Mot denna bakgrund är det magstarkt av energiministern att i sitt svar påstå att "Sverige är en av de krafter inom EU som verkligen är med och driver denna fråga framåt". Det är för mig väldigt oklart hur den svenska regeringen kan vara med och driva på kampen i EU när man fortfarande inte har tagit ställning till vad man tycker.
Redan förra våren behandlade riksdagen denna fråga för första gången. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet uttalade gemensamt att vi vill se tre ambitiösa och bindande mål för klimatutsläpp, energieffektivisering och förnybar energi. Regeringen svarade då att man vill fortsätta att utreda ett mål för förnybar energi och energieffektivisering. Sedan dess har det passerat en sommar, en höst och en stor del av vintern, och ännu har regeringen inte presenterat sin åsikt i denna fråga.
Regeringen tog inte chansen i våras att stå upp för tre ambitiösa mål. Sverige missar därmed chansen att vara pådrivande. Jag tror att det vi ser är kvittot på en regering där partierna är oense om energipolitiken. Om man, som Folkpartiet, vill ha ny kärnkraft är det givet att ett ambitiöst mål för förnybar energi står i vägen.
Låt mig kort förklara varför det är så viktigt med tre mål.
EU-kommissionens egen konsekvensanalys visar att tre mål i stället för bara ett klimatmål skulle ge kraftigt minskade utsläpp, mindre fossil energi och kärnkraft och minskade kostnader för importerad energi. Den svenska energimyndigheten säger att bindande mål behövs på alla tre områden för att nå ett energisystem som är hållbart ur alla aspekter.
Låt mig citera Energimyndigheten: Det betyder att tre målområden gemensamt ger goda förutsättningar för att driva utvecklingen mot ett energisystem som är ekologiskt hållbart, har konkurrenskraftiga energipriser och bevarar försörjningstryggheten.
Är det så att energiministern inte delar sin egen myndighets bedömning att det behövs tre mål?
Anf. 101 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lise Nordin för en väldigt viktig interpellation.
Vi är flera här som undrar vad regeringens ståndpunkt i den här frågan egentligen är. Vill regeringen ha ambitiösa målsättningar till 2030 för minskade utsläpp av växthusgaser, för förnybar energi och för energieffektivisering? Det ser jag som den här debattens huvudfråga.
När jag då läser energiminister Anna-Karin Hatts svar till Lise Nordin ser jag att hon säger att "Sverige är en av de krafter inom EU som verkligen driver denna fråga framåt".
När energiminister Anna-Karin Hatt utvecklar det pratar hon nästan uteslutande om minskade utsläpp av växthusgaser. Det är bra att hon lyfter upp den frågan, men som vi vet har EU i dag tre målsättningar: växthusgaser, förnybar energi och energieffektivisering. Frågan handlar ju om ifall man ska hålla fast vid de tre områdena och ha ambitiösa målsättningar för alla de tre områdena.
Jag tycker att det är otroligt viktigt att man har målsättningar för både förnybar energi och energieffektivisering vid sidan av att titta på minskade utsläpp av växthusgaser.
Vi kan se hur politiken fungerar i Europa i dag. Vad gäller förnybar energi fungerar det ändå relativt bra. Många länder gör ett ambitiöst jobb därför att det finns målsättningar om förnybar energi.
Om vi tittar på minskade utsläpp av växthusgaser är det främsta styrmedlet för att få ned utsläppen av växthusgaser handelssystemet med utsläppsrätter. Handelssystemet har näst intill kollapsat.
I dag är priset för en utsläppsrätt, för att släppa ut ett ton, mindre än för en starköl på krogen - det ligger på ungefär 40 kronor. Det kan jämföras med priset för att släppa ut ett ton koldioxid i Sverige - det ligger på drygt 1 000 kronor. Det är en enorm skillnad.
Hade vi inte haft separata målsättningar på de andra områdena, ja, då hade det inte funnits något incitament alls att gå över till förnybar energi eller att energieffektivisera i Europa. Det är därför det är så otroligt viktigt att vi inte bara har målsättningar för minskade utsläpp utan att vi också har ambitiösa målsättningar för förnybar energi och energieffektivisering.
Lise Nordin lyfter upp det faktum att åtminstone åtta EU-länder - väldigt jämförbara med Sverige, skulle jag säga - såsom Tyskland, Frankrike och Danmark har tagit upp i kommissionen att de vill ha målsättningar för förnybar energi till 2030. Frågan är, Anna-Karin Hatt: Varför är inte Sverige ett av de länderna? Det kan väl inte vara så att Sverige är så isolerat i de här frågorna att vi inte ens blir tillfrågade om att skriva under ett sådant brev? Det tror jag faktiskt inte på.
Anf. 102 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Också jag vill tacka Lise Nordin för en mycket bra interpellation. Jag vill också tacka energiministern för att hon är här i kammaren och försöker svara på våra frågor.
Klimat- och miljöarbetet inom EU menar jag är ett av de bästa exemplen på hur vi gemensamt kan möta hot som inget land kan klara ensamt. Klimatet är ju vår tids ödesfråga.
Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara ett land som aktivt driver EU:s klimatpolitik och inte bromsar den. Jag vill hävda att Sverige har varit ett sådant land. Vi kan bli det igen. Men just nu nås vi av synnerligen dystra besked. Det är inte bara det vi kunde läsa om i dag - att den nuvarande regeringen inte tänker lägga fram några förslag i form av en proposition för att uppnå den färdplan för 2050 som man själv slog på stora trumman för att man skulle göra. Det är också den diskussion vi har i den här interpellationsdebatten som handlar om tre bindande mål för EU till 2030 när det gäller utsläpp, förnybar energi och energieffektivisering.
Som vi har hört tidigare i debatten har Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna varit mycket tydliga med att vi vill se tre bindande, ambitiösa mål med sikte på att EU ska nå den högre nivån av spannet 80-95 procent utsläppsminskningar till 2050. Jag vill vara mycket tydlig med att en regering ledd av Socialdemokraternas statsministerkandidat Stefan Löfven, en framtidsinriktad regering, hade drivit en sådan politik.
Vi har under lång tid varit mycket tydliga med att vi vill ha tre bindande klimatmål för utsläppsminskningar, förnybart och energieffektiviseringar i EU till 2030. Vi gör det för att vi vet att klimatet behöver det, för att vi tror på en hållbar utveckling och för att satsningar både i Sverige och i EU på förnybart och energieffektiviseringar ger jobb och välfärd.
Som jag sade: Sverige har varit ett sådant land som framgångsrikt har drivit EU:s klimatpolitik framför sig och med sig. Jag skulle vilja hävda att den nuvarande regeringen har ganska mycket kvar att bevisa för att fortfarande kunna hävda det.
Det senaste i raden av exempel är brevet som åtta länder i EU har skrivit till kommissionen. Länder som Tyskland och Danmark finns med bland de länderna, men det är nu helt klarlagt att Sverige inte var med på initiativet att försöka pressa fram ett bra förslag om tre bindande mål från kommissionen.
Om det som Anna-Karin Hatt själv har uttryckt stämmer, att Sverige inte ens fick frågan, börjar det bli riktigt pinsamt för den här regeringen. Om Sverige numera har så dåligt renommé i EU när det gäller arbetet med klimat- och energifrågorna att Tyskland, Frankrike och Danmark inte ens bemödar sig om att ställa frågan om vi vill vara med eller inte, då börjar det bli pinsamt för den svenska regeringen. Då har vi verkligen ställt oss vid sidan av. Stämmer det, Anna-Karin Hatt, att Sverige inte ens fick frågan om att vara med bland de progressiva länderna som driver EU:s klimatpolitik?
Anf. 103 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Den som har följt de här frågorna i riksdagen en längre tid vet att den svenska regeringen var en av de första som allra tydligast i Bryssel efterlyste att kommissionen skyndsamt skulle återkomma med ett förslag till ett ambitiöst ramverk för klimat- och energipolitiken till 2030 - ett förslag som omfattar klimat, överväganden om förnybar energi, energieffektivisering, försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Vi har vid många olika tillfällen fört fram den linjen.
Det som interpellanten och flera av meddebattörerna hänvisar till nu är ett inspel av många. Det görs väldigt många olika inspel av medlemsstater. Ibland gör vi det tillsammans; ibland gör vi det var för sig. Vi gör det oftast runt bordet när vi har diskussionerna. Men om man frågar vem som helst som har varit med i diskussionerna i Bryssel om Sverige och den svenska regeringen har en tydlig och ambitiös linje i klimat- och energifrågorna blir svaret ett tydligt ja.
Det som är viktigt när vi diskuterar hur ramverket ska se ut till 2030, hur vi ska göra omställningen så bra som möjligt, är att vi gemensamt månar om ett ramverk som möjliggör en så effektiv omställning som möjligt.
Det förvånade mig lite hur oppositionen agerade redan i våras, långt innan kommissionen ens hade presenterat någon konsekvensanalys. Hur analyserar man om olika eventuella mål behöver hänga ihop? Behöver något mål vara överordnat, eller ska de vara jämställda? Vilka mål ska vara bindande och vilka ska vara rådgivande? Ska viss utveckling styras av gemensamma styrmedel i stället för gemensamma mål? Långt innan den analysen hade oppositionen alldeles uppenbart bestämt sig för att den vet precis vad som är den mest effektiva ordningen.
Men sanningen är att våra egna institutioner i Sverige flera gånger har pekat på att det är otroligt viktigt att vi noga analyserar hur målen ska se ut. Hur ska de hänga ihop för att vi ska få en så effektiv och väl fungerande fortsatt omställning som möjligt av både samhället och energisystemet framöver?
Även i den fortsatta utvecklingen kommer en ökad andel förnybar energi alldeles uppenbart att vara nödvändig och helt avgörande för att vi ska kunna nå de klimatmål som vi gemensamt i EU har satt upp. EU-kommissionen och den svenska regeringen har pekat på att överväganden om förnybart behöver finnas med i det nya klimat- och energiramverket även efter 2020. Men ska det ske i form av bindande mål eller rådgivande mål? På vilken nivå ska det ligga? Hur ska vi värdera möjligheten att kanske dessutom arbeta med en del gemensamma styrmedel?
Det är också alldeles uppenbart att i ett läge där Europa har höga energipriser är energieffektivisering ett sätt att stärka och bevara Europas konkurrenskraft. Men vi befinner oss nu i ett läge där vi väldigt nyligen har antagit det nya energieffektiviseringsdirektivet. Vi behöver också göra en analys: Hur långt når vi med det? Vilka ambitioner är rimliga att sätta upp till 2030, och hur kan vi ta steg vidare?
Den svenska regeringen har mycket tydligt pekat på att kommissionen skyndsamt behöver återkomma med ett förslag som rymmer överväganden om alla dessa delar. Jag ser fram emot det förslag som kommissionen väntas presentera den 22 januari. Det är ett förslag som Sverige, liksom många andra medlemsstater, väntar på för att vi ska kunna utforma en detaljerad svensk position som gör oss väl förberedda att driva de fortsatta förhandlingarna i EU.
Anf. 104 Lise Nordin (MP)
Fru talman! När jag vaknade i morse var jag orolig för klimatet och våra barns framtid. Jag måste säga att jag blir ännu mer orolig när jag hör den ansvariga ministern för ett av de länder som förväntas vara pådrivande, när det inte finns en tydligare plan för den framtida energi- och klimatpolitiken.
Den som lyssnade riktigt noga hörde att Anna-Karin Hatt sade att Sverige var mycket tydligt i Bryssel med att vi vill se ett övervägande av förnybara energi- och effektiviseringsmål. Man var alltså inte tydlig med att man vill ha målen; man vill ha en konsekvensanalys.
Miljöpartiet visste redan innan att ett mål om förnybar energi och energieffektivisering är viktigt för att stärka arbetet mot ett hållbart energisystem och för att nå våra klimatmål. Nu har även EU-kommissionens konsekvensanalys visat detsamma, den analys som regeringen tydligen väntade på. EU-kommissionens analys säger att det behövs tre mål för att på bästa sätt minska utsläppen, minska kolkraften och minska kostnaderna för importerad energi. Vad mer vill regeringen ha som underlag för att ställa sig bakom de progressiva länder som vill se tre mål för en tydlig klimat- och energipolitik?
I dag vid lunch rapporterade
Ekot
att de har tagit del av ett internt dokument från departementet där det står att regeringen överväger att släppa målen om energieffektivisering och förnybar energi. Det vore jättebra om energiministern kunde ge besked om ifall det stämmer. Nu ser vi nämligen att allt fler ställer sig bakom linjen att det behövs tre mål.
Nyligen beslutade EU:s båda utskott för miljö och energiindustri att det behövs tre bindande mål. Förra veckan kom en viktig debattartikel där representanter från svenska facket, näringslivet, Svenska kyrkan och flera miljöorganisationer också sade att det behövs tre mål. Åtta länder har uppvaktat EU-kommissionen med att det behövs tre mål. I den här kammaren är vi tre partier som tydligt säger att vi vill se tre mål. Jag tror att även Anna-Karin Hatt vill se tre mål. Jag vet att hon tidigare har skrivit debattartiklar om hur viktigt det är med tre mål. Jag tror alltså inte att problemet ligger där utan hos andra partier inom regeringen.
Jag skulle vilja fråga Anna-Karin Hatt: Vad kan jag och alla de aktörer som vill se tre bindande mål som den svenska regeringens ståndpunkt i den pågående striden i EU göra för att hjälpa till att övertyga de i din regering som ännu inte övertygade?
Anf. 105 Jens Holm (V)
Fru talman! Anna-Karin Hatt vill påskina att det är för tidigt att här och nu sätta ned foten och uttrycka att det är bra med målsättningar på tre områden för minskade utsläpp för förnybar energi och för energieffektivisering.
Men, Anna-Karin Hatt, den 6 september i fjol läste i alla fall jag på webben, på Supermiljöbloggen, att du hade uttalat dig så här: "Både förnybart och energieffektivisering bör finnas med i målstrukturen för 2030." Det kunde du säga i september, åtminstone enligt Supermiljöbloggen. Stämmer inte det citatet? Varför kunde du i september så klart och tydligt säga att förnybart och effektivisering ska med i målet för 2030 men inte säga så i dag? Det verkar märkligt.
Kan energiministern svara ja eller nej på denna fråga som gäller brevet som de åtta relativt klimat- och energiprogressiva länderna skrev till EU-kommissionen: Blev Sverige tillfrågat om att vara med och skriva under brevet? Ja eller nej? Vi ställde den frågan förut, men jag tyckte inte att vi fick ett klart svar. Ifall det var så att Sverige inte blev tillfrågat vore det ändå intressant att veta om energiministern tycker att det var ett bra eller dåligt inspel. Vi har lyft upp det fler gånger nu under debatten. Det vore bra att få veta vad energiministern tycker.
Anf. 106 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Energiministern behöver ge besked i debatten om regeringens ståndpunkt och om hur långt man har kommit i sina analyser. Kommissionen är uppenbarligen beredd att redan i nästa vecka lämna sitt förslag på hur man ser på dessa tre mål. Den här regeringen, med energiministern i spetsen, säger att man fortsatt behöver analysera. Om man ska vara drivande för att få fram vettiga, politiska förslag är det inte någon bra utgångspunkt att man fortsatt behöver analysera någonting.
Energiministern behöver svara på de frågor som ställs. Du behöver också svara på den fråga som vi har ställt om ifall Sverige har fått frågan eller inte om att delta i det arbete som åtta andra länder drivit. Det handlar om länder som är progressiva i olika utsträckning när det gäller klimat och energi. Tyskland och Danmark får väl i alla fall räknas till de progressiva länderna.
Fick Sverige över huvud taget frågan om att vara med i arbetet med att driva fram en ambitiös klimat- och energipolitik? Det vore väldigt intressant att höra.
Det är också intressant att energiministern gör ett stort nummer av att oppositionspartierna tidigt skulle ha tagit ställning för tre bindande mål. Om jag inte minns fel har Centerpartiet också tagit ställning för det, men här driver energiministern en helt annan linje. Kan det vara därför att Moderaterna i regeringen har tagit ställning mot ett förnybarhetsmål? Är det vad knuten gäller?
Anf. 107 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Jag ska börja med att svara på Matilda Ernkrans fråga från det förra inlägget eftersom jag inte hann med det i mitt förra svar. Matilda Ernkrans påstår att regeringen nu har givit besked om och har utlovat att propositionen om klimatfärdplan inte kommer att komma. Regeringen har i budgetpropositionen utlovat att vi ska återkomma om klimatfärdplanen under året. Den planen fortgår, och det finns många sätt för regeringen att återkomma i frågan.
När det gäller klimat- och energiramverket i EU till 2030 kan man såklart ha olika strategier. Man kan bestämma sig för att man som enskilt medlemsland i detalj slår fast sin egen position på förhand, med risk för att skapa låsningar som gör det svårt att påverka tillräckligt mycket och tillräckligt offensivt i de fortsatta förhandlingarna. Man kan även ha åsikten att det är viktigt att vi får ett ambitiöst ramverk som också är välgrundat och välanalyserat.
När kommissionen den 22 januari presenterar sitt ramverk som väntas bli omfattande och bredare än det ramverk som vi såg 2009 presenterar de också mycket av den analys som krävs för att också vi här i Sveriges riksdag ska se hur ett nytt klimat- och energipolitiskt ramverk till 2030 kommer att se ut för att driva denna omställning så effektivt som möjligt. Att en ökad andel förnybart behövs för att nå våra långsiktiga mål i EU och i Sverige och att vi behöver mer energieffektivisering i både EU och i Sverige vet vi. Frågan är på vilket sätt vi kan driva den utvecklingen framåt mest effektivt. Med vilken målstruktur gör vi det på rätt sätt?
Om Lise Nordin är orolig för klimatet ska hon vara tacksam för att leva i ett land som Sverige. Det är ett land som under årtiondena har lyckats minska sina koldioxidutsläpp, kombinera det med hög ekonomisk tillväxt och som nu kan rapportera till EU-kommissionen att vi är det land som ligger allra längst fram när det gäller att bygga ut den förnybara energin. I dagsläget har vi 51 procent förnybar energi i Sverige. Är det att vara en föregångare? Ja, det är absolut att vara en föregångare i det europeiska och det globala perspektivet.
Det är klart att det spelar roll när Sverige runt förhandlingsborden tydligt kan peka på att vi i praktiken och mycket konkret har visat hur man kan kombinera höga klimat- och energipolitiska målsättningar med god ekonomisk tillväxt.
Jag har varit orolig för att tajmningen för diskussionen i Europa skulle bli fel, att den skulle vara alltför färgad av den ekonomiska krisen, att Europa inte skulle vara redo att anta tillräckligt ambitiösa målsättningar.
Nu ser vi en del glädjande tecken på att det kanske kan skapas ett momentum. Vi ser hur en tysk regering förefaller vara beredd att bli mer offensiv. Jag hoppas att en fransk regering inser att den för att lyckas med klimatförhandlingarna i Paris behöver ha ett starkt EU, ett starkt åtagande och ett starkt ramverk för EU:s del i ryggen. Det finns goda möjligheter för länder som Sverige att påverka i praktiken. I de sammanhangen spelar det roll att vi kan peka på att det går att förena höga ambitioner när det gäller klimat och energi med god ekonomisk tillväxt så att hela Europa, alldeles oavsett vilka länder man företräder och vilken regering man sitter i, är berett att anta de ambitiösa målsättningar som krävs för att vi ska kunna nå de långsiktiga målen som vi satt upp i EU och få ett tillräckligt tydligt ramverk till 2030.
Anf. 108 Lise Nordin (MP)
Fru talman! Det förslag som EU-kommissionen kommer att presentera nästa vecka är ett resultat av de inspel som alla medlemsländer har gjort. I det arbetet har den svenska moderatledda regeringen valt att stå helt passiv och ännu inte ha en åsikt. De inspel som många länder har gjort om behovet av förnybar energi och energieffektivisering påverkar förstås det förslag som läggs fram. Den nuvarande svenska regeringen har valt att stå passiv bredvid trots att riksdagen började behandla frågan förra våren. Redan då sade tre partier tydligt att det behövs tre bindande mål.
Låt mig få påminna om den utveckling som just nu pågår i Europa. Kolanvändningen ökar i många länder. Även i Sverige ökar kolanvändningen. Det finns inte tid att slå sig till ro och göra som regeringen, säga att vi väntar med vårt svar. Det behövs ett agerande nu om det ska finnas möjlighet att få till stånd ett ambitiöst klimat- och energiramverk till 2030. När regeringen står och passivt tittar på den kamp som nu pågår i EU ansluter den sig till de länder som vill bygga ny kolkraft och subventionerad kärnkraft.
Jag tror att Anna-Karin Hatt vill detsamma som jag och Miljöpartiet, att det ska finnas tre bindande mål, men vi ser att regeringen är passiviserad eftersom den är så oense om dessa mål. Anna-Karin Hatt har flera gånger återkommit till att det behövs en tydlig konsekvensanalys av tre mål. Den finns ju på bordet. Den egna myndigheten säger att det behövs tre mål för att vi ska få ett hållbart och konkurrenskraftigt energisystem. EU-kommissionens konsekvensanalys pekar också på vikten av tre mål. Jag kan bara beklaga att regeringen inte står upp för att det behövs tydlighet för att vi ska klara klimat- och energiutmaningen.
Min sista fråga till ministern blir: Är det sant att regeringen överväger att släppa målen om förnybar energi och energieffektivisering?
Anf. 109 Statsrådet Anna-Karin Hatt (C)
Fru talman! Lise Nordin påstår att inga inspel har gjorts av den svenska regeringen till EU-kommissionen eller i Bryssel. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Jag svarade redan i mitt första inlägg och också i senare inlägg att den svenska regeringen i många olika sammanhang - från Europeiska rådet till miljörådet och till energirådet, i bilaterala förhandlingar med kommissionärer och med tjänstemän i andra medlemsstater - mycket tydligt har pekat på att det är otroligt viktigt att EU-kommissionen så snart som möjligt återkommer med förslag till ett klimat- och energipolitiskt ramverk till 2030 som innehåller överväganden när det gäller såväl klimat, förnybar energi och energieffektivisering som konkurrenskraft och en del andra saker. Regeringen har alltså verkligen drivit på.
I sitt förra inlägg ställde Lise Nordin en fråga om det dokument som
Ekot
i sin rapportering i dag hänvisar till. Det dokumentet är upprättat av opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet som en del i att tjänstemännen just nu analyserar vilka positioner olika medlemsstater har, vad vi vet om diskussionerna inom kommissionen och vilka olika scenarier vi kan se framför oss i förhandlingarna inför Bryssel, alltså för att förbereda oss inför de förhandlingar som kommer att påbörjas efter det att kommissionen lagt fram sitt förslag den 22 januari och som ska pågå fram till det att Europeiska rådet fattar beslut den 21 mars.
Lise Nordin påstår, avslutningsvis, att den svenska regeringen skulle vara oense. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Vi väntar nu in EU-kommissionens förslag. Vi kommer att förhålla oss till det och ta ställning till de resonemang som de har använt för att underbygga det förslag som de kommer att lägga fram. Jag kan försäkra Lise Nordin och hela den övriga riksdagen att den svenska regeringen kommer att vara väl förberedd inför de förhandlingar som ska äga rum senare i vår.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.